Mer norska favoriter i hyllan

 

De senaste månaderna har jag frossat i bokköp, det måste jag nog medge. Och fler paket är på ingång ... Jag försvarar mig med att jag slutat äta godis och att jag inte köpt nästan några böcker de senaste två åren. 

Här är de senaste vackra pärlorna från Flo förlag, Ögonblick för evigheten av Kjersti Anfinnsen och Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi. Den norska sektionen växer i bokhyllan, det känns bra. Nu längtar jag verkligen att tredje boken i Anfinnsens trilogi om pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim ska komma ut, så jag kan läsa dem alla i sträck. Historien om fru Berg är en novellsamling av författaren till den makalöst bra Vinternoveller, vars läsning gav mersmak. Rishøis förmåga att gestalta utsatta barns inre jämförs ofta med Astrid Lindgren, bättre är så här blir det faktiskt inte. 

Banned Books Week Sverige - Toni Morrison

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Toni Morrisons författarskap räknas till ett av de största i (den amerikanska) litteraturhistorien. Hon tilldelades Nobels litteraturpris 1993 med motiveringen:

”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Romanen Älskade/Beloved har varit kontroversiell i USA sedan utgivningen 1987, utifrån att den innehåller skildringar av sex, droger, våld och barnamord. Morrison beskrev anledningen till att böcker om slaveriet censureras så här: 

”De människor vars tankar och känslor gjorde det kriminellt för svarta människor att läsa är förfäder till de människor som nu gör det kriminellt för sina egna barn att läsa.”.

Älskade/Beloved  är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Den här romanen har jag fått läsa flera ggr innan jag verkligen kunde ta den till mig. Det var den värd!

Banned Books Week Sverige - Alice Oseman

 

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Heartstopper av Alice Oseman är en grafisk romanserie om tonårens första uppslukande kärlek, om att skapa en identitet, acceptera sig själv och våga stå för den man är. Serien utspelar sig på en brittisk pojkskola, där Charlie och Nick en dag råkar hamna bredvid varandra i klassrummet. Serien beskrivs ibland som lite rosenröd och romantisk, men innehåller även tyngre ämnen som mobbing, homofobi och mental ohälsa. Bokserien utgavs första gången 2016 i Storbritannien. 

Efter att lagen mot ”homosexuell propaganda” instiftades i Ungern måste Heartstopperserien vara inplastad och får inte synas i skyltfönster. I Turkiet måste böckerna säljas bruna kuvert med texten ”Farlig för barn” skrivet på kuvertet, på grund av det homosexuella temat. I flera skoldistrikt i USA har man förbjudit eller försökt förbjuda Heartstopper. 

Banned Books Week Sverige - Aleksijevitj

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Svetlana Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR (socialistiska sovjetrepubliken) några år efter andra världskrigets slut och växte upp i en by i Vitryska SSR. Hon utbildade sig till journalist och blev författare med Ales Adamovitj som förebild. Adamovitj skrev kollektiv vittneslitteratur och inspirerad av honom intervjuade Aleksijevitj mängder av ”vanliga” människor inför sitt skrivande. Hon kallade sin svit dokumentärromaner för ”Utopins röster – Historien om den röda människan”.

Aleksijevtj tilldelades Nobelpriset ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”. I Kriget har inget kvinnligt ansikte berättar de stridande ryska kvinnorna om sin tid i Röda armén under andra världskriget. De stred, skadades och gav dina liv i kampen, men bemöttes med misstänksamhet i stället för som hjältar efteråt. Omskakande och smärtsam läsning.

Kulturkanons brister

Det finns mkt att säga om en kulturkanon rent generellt, utifrån hur den ska tas fram och hur den ska användas. Än mer finns att säga om en regering (med stödpartibihang) som nedmonterar kulturens förutsättningar. Men här ska jag bara kort fokusera på två saker: den manliga historieskrivningen och avsaknaden av arbetarförfattare.

I sin samtid hade dramatikern Alfhild Agrell stora framgångar, hennes pjäser var mer spelade och uppskattade på de svenska scenerna än Strindbergs. Överlag hade kvinnliga ”kulturskapare” en stark position under 1880-talet. I de litteraturhistoriska verk som skrevs kring och efter sekelskiftet uteslöts dock Agrell tillsammans med andra framstående kvinnor. Att detta nu sker igen är bedrövligt!

Agrells genombrott kom 1882 med Räddad, en pjäs som handlar om en kvinna som bryter upp från sitt äktenskap sedan maken ruinerat familjen. När jag pluggade litteraturvetenskap gjorde jag en jämförelse mellan Ibsens Ett dockhem och Agrells Räddad. Likheterna mellan verken är stora, och medvetna. Agrell skrev i polemik mot Ibsens idealistiska, individualistiska upplösning. Hennes drama är nattsvart och betonar mer samhällsstrukturer än individuell frihet.

Karaktäristiskt för svensk litteraturhistoria är också den grupp författare som tillhörde arbetarklassen och ofta endast hade gått i folkskola. De lärde sig skriva genom eget läsande, studiecirklar och folkrörelsernas bildningsarbete. De här författarnas verk (t ex Moa Martinsons Mor gifter sig) är både ett kulturarv och en inspirationskälla för många av dagens författare som skriver om vår samtid. Ingen av dessa för Sverige unika författarskap finns med i vår kanon!

Moa Martinsons självbiografiska trilogi om flickungen Mia (Mor gifter sig, Kyrkbröllop, Kungens rosor) handlar om barns och kvinnors tillvaro i en värld där alla måste slita för brödfödan. Den innehåller en nyanserad, lyhörd gestaltning av en mor-dotterrelation. Moa Martinson var den enda kvinnan bland proletärförfattarna och hennes böcker är skrivna för att ge en kvinnlig motvikt till alla de ”pojkskildringar” som skrevs.

Kära läsplattan

 

Jag gillar att läsa på många olika sätt, med öronen, i en pappersbok, på telefonen och framför allt på min gamla läsplatta. Jag köpte den 2013 och har framför allt använt den till att läsa lite "tyngre" litteratur. Typ Anna Karenina på tusentals sidor! Men även romaner i vanlig tjocklek läser jag gärna på plattan, som är smidig att ha med sig och vänligare för ögonen än telefonen. 

På vilka sätt läser ni helst?

2022 års minnesvärda

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa igen! Jag fällde faktiskt några tårar av glädje vid mötet med allt som Bokmässan symboliserar: solidaritet, kamp mot fascism och främlingsfientlighet, omtanke om jorden och böcker, böcker, böcker. Jag var nyvaccinerad, hade dessutom nyligen haft covid, och vågade mig äntligen ut bland mycket folk. Att träffa förläggare, författare och så klart, framför allt, bokbloggisar var helt fantastiskt. Hoppas innerligt på en repris nästa år.

Årets sorgliga förlust

Den 22 september i år, just när många av oss var på Bokmässan, nåddes vi av beskedet att Hilary Mantel avlidit. Flera av oss upplevde detta som en stor personligt förlust, genom sitt skrivande delade Hilary Mantel något av sig själv, något som berikade oss läsare på djupet.

Årets läsupplevelse

Under 2022 har jag läst ut den avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell: Spegeln och ljuset. Mer än nio år har jag ägnat åt Wolf Hall-trilogin och i mitt tycke är denna romansvit ett mästerverk utan dess like. Det unika språket, den nyanserade personskildringen och den historiska korrektheten gör läsningen till årets, eller rättare sagt decenniets, läsupplevelse. Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.

Årets facklitteratur

Jag läste en hel del bra facklitteratur under året, mestadels relaterad till jobbet som skolpsykolog. Men jag "upptäckte" även Jonna Bornemark och läste Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (vilken underbar titel!). Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser, i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. Jonna Bornemarks bok fick mig att känna mig mindre ensam och gav kraft till fortsatt kamp mot pedanterna!

Årets aktuella

Situationen i Iran är oerhört allvarlig med hot mot stora delar av befolkningen och fasansfulla våldsdåd. Den svenska författaren Negar Naseh har rötter i Iran och 2022 publicerades hennes tredje roman, En handfull vind. Romanen är en släktkrönika som växlar mellan olika perspektiv, världsdelar och tidpunkter. Läsaren får följa en familj under revolutionen i Iran och därefter återse dem ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta skildras den flyende shahens liv och död i exil. Mycket intressant och läsvärt!

Årets prisade

Detaljerna av Ia Genberg tilldelades mycket välförtjänt 2022 års Augustpris för skönlitteratur. Romanen "handlar" om en kvinna som i feberyra tänker tillbaka på viktiga personer i sitt liv. Genom att närma sig verkligheten via ett lågmält fokus på små detaljer i vardagen skapar författaren stor litteratur. Detta är en fantastisk roman och en författare jag ska läsa mer av.

Årets mytläsning

Jag är oerhört förtjust i omdiktningar av antikens berättelser, extra intressant är det att kombinera gammalt och nytt. Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Årets feministklassiker

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en av de viktiga feministiska klassikerna. Den handlar om en kvinna som drabbats av en förlossningsdepression och därefter stängs in i ett rum med en förfärlig gul tapet, för att vila upp sig. Gilman Perkins skildrar det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra.

Årets historiska

Romanen Hamnet av Maggie O'Farrell är löst baserad på Shakespeares liv. Den utspelar sig således i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, och paret får tre barn. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar den yngsta dottern i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Årets spänning

Jag är inte bra på att läsa spänningsromaner för jag blir så himla rädd. Men efter att ha älskat Silvervägen av Stina Jackson förra året vågade jag mig i år på författarens Ödesmark. Det är jag glad för, även om det var kusligt emellanåt. Ödesmark är dock långt ifrån någon enkel typ av spänning, här finns ett djup som gör läsningen till mer än "bara" underhållning. Ödesmark är en tragisk berättelse om trasiga relationer i familjer, en mycket mörk historia som utspelar sig i en fantastiskt skildrad miljö. Nyanserat, lyhört, fängslande! 

Årets barnbok

Landet som icke är med text av Kristina Sigunsdotter och illustrationer av Clara Dackenberg bygger på Edith Södergrans liv. Den unga huvudpersonen drabbas av tuberkulos och tvingas tillbringa lång tid på sanatorium. Där upplever hon magiska händelser genom att följa ett nystan av finaste silvertråd. Handlingen påminner om en trolsk feberdröm, den innehåller de ljusaste, härligaste fantasier om evig vår, frihet och vänskap och den dystraste, sorgligaste vetskapen om avsked. Den prosalyriska texten är outsägligt vacker och fyller mig som läsare av längtan. Illustrationerna är vackra, varma och mjuka, men förebådar även det mörker som komma skall. Sammantaget är detta den allravackraste av sagor, som inte väjer för det vemod som alltid ligger och lurar. 

Årets prestation

Årets prestation vill jag nog påstå att jag själv står för ;) För första gången har jag lyckats att både planera och genomföra en julkalender. Temat blev noveller och under de 24 "luckorna" presenterade jag många fantastiska berättelser av det kortare formatet. Kanske kommer jag att lyckats med denna prestation även nästa år?

Favoriten Jane Austen

Vilken är din Austenfavorit? Min är Övertalning/Persuasion. 

Framför allt älskar jag Jane Austens samhällskritiska hållning och fantastiska förmåga att gestalta kvinnors livsvillkor. Annat jag uppskattar är de realistiska, detaljerade skildringarna av familjelivet på landsbygden.

Austens romaner är dessutom fyllda av själviska, fåfänga och allmänt dryga karaktärer som beskrivs på ett härligt ironiserande sätt. Jane Austen måste ha varit en fenomenal iakttagare, hennes beskrivningar är så träffande att man småfnissar mest hela tiden under läsningen.

Medan handlingen i Stolthet och fördom och Emma cirklar runt den första förälskelsens alla turer är handlingen i Övertalning, liksom huvudpersonen Anne Elliot, mer mogen. Austens sista roman handlar helt enkelt om kärlek som inte förgås. Anne och kapten Wentworth förälskade sig i varandra i unga år, men Anne övertalades av släktingar att ge honom korgen då han inte hade vare sig förmögenhet eller anor. Många år senare träffas de igen och det visar sig att känslorna finns kvar.

Jane Austen är verkligen en favorit och i julklapp önskar jag det här bokstödet.

Lite mer tips på böcker om Iran

På Bokmässan 2013 lyssnade jag på Marjaneh Bakhtiari när hon berättade om sin nya bok Godnattsagor för barn som dricker. Boken utspelar sig i Teheran och man skulle nog kunna kalla själva staden för huvudperson. I denna stad bor en familj, vars tre generationer har hanterat livets svårigheter och utmaningar på helt olika sätt. Det här är en fantastisk roman om olika sätt att överleva trauman. 

"Hennes hostande och hennes pustande. Hennes melankoli och hennes humor. Hennes eviga trafikolyckor och hennes förmåga att andas vackert bland sina ruiner.

Det var sådant som Tehrans barn älskade och hatade henne för."

"Hon lät gatukatter dyka ner i sopcontainrar efter mat och rika ungdomar ner i underjordiska nattklubbar efter sig själva."

"Och överallt, över allt, lät hon nya skyskrapor resa sig som gravstenar över allt det som en gång varit." 

 

I år lyssnade jag på Negar Naseh och Aris Fioretos som samtalade om sina nya romaner utifrån kamp, flykt och tillhörighet. Jag valde att genast lyssna på Nasehs roman En handfull vind och jag uppskattade den mycket. 

Romanen har flera huvudpersoner och utspelar på olika platser i olika tidsperioder. Vi får följa en familj under revolutionen i Iran och träffa dem igen ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta får vi även följa den flyende shahens liv och död i exil. Även i den här romanen är staden Teheran helt klart en huvudperson. 

"De stökiga dagarna utryms staden så att den blir nästintill obefolkad på kvällarna. Militärposteringar och grupper av beväpnade män äger Teheran under de mörka timmarna. Stora villor i de norra delarna står tomma, deras ägare kan välja exilen i Europa framför Irans oroligheter. Trädgårdarna växer sig gröna och förvuxna. Inga barn vilar där mellan utmattande lekar. Vissa familjer lämnar efter sig en hushållerska om oroligheterna mot all förmodan skulle komma av sig och de skulle kunna återvända till middagsbjudningar och vardagsbestyr. Oftast rör det sig om en afghansk kvinna som skickar hem större delen av sin lön till sin familj i hemlandet."

Mors Dag med fina presenter

Det blev verkligen fina presenter på Mors Dag i år, med tre böcker jag spanat på länge och en vacker lite glasängel till samlingen. Mexikanska Gloria Gervetz skrev på sitt livs dikt Migrationer i nära ett halvsekel och gjorde otaliga tillägg och ändringar, jag ser verkligen fram emot att kliva in i hennes värld. Madeline Miller har tidigare skrivit bl a Kirke och hennes Galatea verkar vara en liten juvel. Klassiska novellen Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman har länge legat på min önskelista, nu finns den i fint novellixformat. Tack älskade dotter <3

Världsbokdagen 2022

Idag firar vi återigen Världsbokdagen, jag ägnar mig åt att läsa lite italienskt och brittiskt. Nedan har jag försökt välja några favoriter från stora delar av världen.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Människornas jord av P A Toer (Indonesien) utspelar sig under 1890-talet då pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och studerar vid det holländska gymnasiet. Där anammar han en europeisk livssyn, men när kärleken drabbar Minke blir skillnaden mellan kolonisatör och infödd tydlig. Realism, spänning och kärlek samt en nyanserad skildring av Indonesiens historia.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka (Japan) är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Indien) är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Sensuellt, brutalt och vackert.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland) handlar i korthet om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.

I Förvandlingen av Franz Kafka (Tjeckien) vaknar Greger Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering. Är du lönsam, lilla kryp?

Öster om Eden av John Steinbeck (USA) är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Älskade är Toni Morrisons (USA) mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Tant Theodora av Patrick White (Australien) är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (Colombia) är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla fiktiva byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Blandningen av realism och magi gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. 

Internationella kvinnodagen med romansviter

Det blir idag nästan ett exakt likadant inlägg som på internationella kvinnodagen förra året. Skillnaden är att en ny svit tagit sig in på listan, trilogin om Jana Kippo av Karin Smirnoff.  Listan omfattar lite av varje, bland annat unga häxor, bullbakande hemmafruar, nyblivna mammor, proletärungar, vikingatid/medeltid och de allra mest utsatta. Fortfarande tycker jag att de här böckerna är några av de bästa man kan läsa!

• Gerda Anttis romansvit om Astrid (Ett ögonblick i sänder, Jag reder mig nog, Bara lite roligt…) handlar om Astrid som bor på landet, har en lite fårskock (underbar födelsescen!) och ägnar sig åt att väva. Relationen till maken går på tomgång och en ny man dyker upp i Astrids liv. Men får man göra så, får man ha lite roligt?


• Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har skrivit den bästa romanserien (Cirkeln, Eld, Nyckeln) om unga tjejer. Kortfattat handlar "Engelsforstrilogin" om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter, samtidigt som vardagen fortsätter som tidigare. Fantastisk blandning av magi och socialrealism.


• Suzanne Collins trilogi om den tonårstjejen Katniss Everdeen (Hungerspelen, Fatta eld, Revolt) är en spännande dystopisk berättelse om den lilla människans kamp mot förtryck. Katniss utses som deltagare i de vedervärdiga hungerspelen, lyckas manövrera sig genom tävlingen, spelar ut de styrande och blir en symbol för folkets resning. Mycket spänning och kärlek.


• Elena Ferrantes "Neapelkvartetten" (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går, Det förlorade barnet) skildrar en komplicerad vänskap mellan två flickor, Elena och Lila, som växer upp i Neapels fattigkvarter på 50-talet och blir vänner för livet. Elena gör en klassresa och lämnar hemstaden, medan Lila kämpar för att få ett drägligt liv på sitt eget sätt. Engagerande läsning.


• Hanne-Vibeke Holst skriver om könsroller, jämlikhet och politik. Genombrott som författare gjorde hon med sin romantrilogi om hur det kan vara att bli mamma när man är mitt i en intensiv, spännande karriär (Thereses tillstånd, Det verkliga livet, En lycklig kvinna). Böckerna om Therese Skårup skildrar komplicerad kärlek och omvälvningen att bli förälder med både humor och allvar.


• Elsie Johanssons romanserie (Glasfåglarna, Mosippan, Nancy) om Tåpelles skildrar fattigdom, hårda livs- och arbetsvillkor samt människans inneboende stolthet och strävan efter värdighet. Berättelsen kryper under huden på läsaren och väcker starka känslor. Den unga Nancy drömmer och frihet och kärlek, men drabbas av förödmjukelser och svek. Hon ger dock aldrig upp, utan kämpar på för att förbättra sin och familjens livssituation.


• Moa Martinsons fantastiska självbiografiska trilogi om flickungen Mia (Mor gifter sig, Kyrkbröllop, Kungens rosor) handlar om barns och kvinnors tillvaro i en värld där alla måste slita för brödfödan. En fin gestaltning av en mor-dotterrelation. Moa var den enda kvinnan bland proletärförfattarna och hennes böcker är skrivna för att ge en kvinnlig motvikt till alla de ”pojkskildringar” som skrevs.


• Vibeke Olssons svit om sågverksungen Bricken (Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret, Glödens färger, Som ett träd i skogen) utspelar sig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet på sågverket Svartvik. Där växer den unga flickan upp, där blir hon förälskad, gifter sig, får barn och upplever personliga förluster och stora omvälvningar i samhället. Böckerna är klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här skildras arbetarrörelsens, nykterhetsrörelsens och väckelserörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. 


• Kristina Sandbergs trilogi om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris) handlar om en ung osäker kvinna som, efter att ha blivit oplanerat gravid, gifter sig med en något äldre välbärgad man av ”fin” familj. Läsaren får följa Maj i hennes oro och våndor över hur hon ska räcka till, vad hon ska bjuda på till middag, hur hon ska få bort alla fläckar. En socialrealistisk ”hemmafruroman” med psykologisk skärpa. Sandberg tilldelades Augustpriset 2014 för den tredje delen.


• Cora Sandels svit om Alberte (Alberte och Jakob, Alberte och friheten, Bara Alberte) handlar om  den försiktiga Alberte som lever instängd i en borgerlig miljö i Nordnorge vid sekelskiftet. På ett stillsamt sätt skildrar författaren en ung kvinnas livsvillkor, längtan, drömmar och frihetskamp.


• Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo (Jag for ner till bror, Vi for upp med mor, Sen for jag hem) är omskakande, uppslukande läsning. Blandningen av bitsk ironi och detaljerade skildringar av en rå verklighet är helt enkelt oemotståndlig. Uppfinningsrikedomen när det gäller ordskapande är bländande, vissa meningar läste jag högt för att få höra dem. Böckerna om Jana Kippo är sammantaget helt fantastisk litteratur!   

• Kerstin Thorvalls ”memoarliknande” romantrilogi (När man skjuter arbetare, I skuggan av oron, Från Signe till Alberte) handlar om äktenskap och relationen mellan mor och dotter. I första delen gifter sig flickan med det enkla ursprunget med läroverksadjunkten, utan att veta att han bär på en allvarlig sinnessjukdom. Trots detta blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis. Det här är en oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.


• Sigrid Undsets trilogi Kristin Lavransdotter (Kransen, Husfrun, Korset), brukar beskrivas som en av litteraturens största kärleksromaner. Den utspelar sig under medeltiden och gestaltar en jordnära relation mellan två älskade. KL bidrog i hög grad till att författaren tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928 med motiveringen ”förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv.


• Herbjørg Wassmos efterkrigsberättelse (Huset med den blinda glasverandan, Det stumma rummet, Hudlös himmel) om tyskungen Tora, som växer upp i en liten norsk fiskeby på 50-talet, är en romansvit som väcker starka känslor. Tora far riktigt illa under uppväxten och utsätts för övergrepp av sin styvfar. Hon söker sig till böckernas värld och till slut in i en egen värld för att överleva. Wassmo fick Nordiska rådets litteraturpris 1987 för den tredje delen.


• Trilogin Sagan om Turid (Korpgudinnan, Krigstid, Kungadottern) av Elisabeth Östnäs handlar om en ung flicka som lever på vikingatiden, i en tid då striderna var många och gudarna nyckfulla. Männen har makten och övergrepp är vardag, särskilt för trälarna. Turid har stora krafter och kan gå i andevärlden. Ändå är hon mest av allt sugen på att lära sig läsa och skriva. Första boken skildrar en ung flickas hemby och familjeliv, i de senare böckerna har Turid blivit vuxen och befinner sig på resande fot. Bra historisk svit för unga. Och äldre.

Nawal El Saadawi

Nås av den mkt tråkiga nyheten att Nawal El Saadawi har lämnat oss. Läkare, feminist, författare, fängslad och fängslande är några ord att beskriva denna fantastiska kvinna. Jag lyssnade till henne på Bokmässan 2018, alldeles tagen. Optimism och hopp och en förmåga att se det positiva i att bli fängslad och tvingad i exil, präglade Nawal El Saadawi. En del tårar föll när hon dök upp, denna lite till åren komna kämpe. ”It can not be free election if it is built with money”, sa Nawal El Saadawi som också hävdade att USA inte är någon demokrati. Hennes åsikter var extrema och kontroversiella, många skruvade lite besvärat på sig då hon var som mest kritisk. Hon hade rätt på alla punkter. 

Sofi Oksanens världar

Jag har precis börjat lyssna på Sofi Oksanens senaste roman Hundparken, i suverän uppläsning av Lena Endre. Romanen har fått lite blandad kritik. Jag hoppas att jag kommer att uppskatta den, men förstår att de kommer att krävas lite arbete att ta den till sig. Kritiken har bland annat handlat om att romanbygget är komplicerat, vilket går ut över tillgängligheten. För ovanlighetens skull ska jag därför läsa lite om boken innan jag läser den. Sofi Oksanen är en författare jag beundrar och jag är stolt innehavare av en signerad bok. Nedan följer lite korta omdömen om de böcker jag tidigare läst.

Utrensning av Sofi Oksanen var bland de bästa böcker jag läste 2010 och det är en bok jag fortfarande emellanåt tänker på. Romanen handlar om den unga Zara, som lockats till Europa och tvingats till prostitution och drogmissbruk. Hon lyckas fly och tar sig till en liten gård i Estland. På gården bor den gamla kvinnan Aliide, en kvinna med en smärtsam och brutal historia. Så småningom visar det sig att det finns ett samband mellan de båda kvinnorna. Det här är en grym, angelägen historia, berättad på ett unikt språk.

Stalins kossor handlar om tre generationer kvinnor och deras livssituation. Via tillbakablickar får vi lära känna Annas mor och mormor och ta del av familjens historia i det kommunistiska Estland med hot, repressalier och transporter till Sibirien. Anna växer upp i Finland och tvingas dölja sin bakgrund, vilket leder till att hon utvecklar ätstörningar och svårigheter med närhet. Osäkerhet, rädsla, vrede, underlägsenhet och sorg gestaltas nyanserat.

När duvorna försvann blev jag inte lika omedelbart förtjust i som de andra böckerna av författaren, men det är en roman som växer med tiden. Om jag inte missminner mig har jag nog t o m någon gång påstått att det är hennes bästa roman, trots att man inte tar den till sig lika enkelt som t ex Utrensning. Berättelsen handlar om tre människors liv under den tyska naziockupationen och den efterföljande sovjetiska ockupationen. Här finns en man som kämpar för vad hans hjärta tror på, en man som på ett exempellöst sätt vänder kappan efter vinden och går över lik för egna fördelar och en kvinna som försöker balansera någonstans emellan de två extremerna.

HUNDPARKEN
Författare: Sofi Oksanen
Översättare: Janina Orlov
Uppläsare: Lena Endre
Förlag: Albert Bonniers/Storytel (2021)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokkoll, Och dagarna går

Litteratur från/om Indien

Just nu läser jag Den vita tigern av Aravind Adiga och det fick mig att fundera över andra böcker av indiska författare. När jag började snoka runt lite i mina hyllor och i bloggen hittade jag många riktigt bra böcker. Den allra bästa av dem, De små tingens gud av Arundhati Roy, har jag tyvärr aldrig bloggat om, den läste jag långt tidigare. Men den boken borde jag faktiskt läsa om. Den fantastiska romanen Midnattsbarnen av Salman Rushdie kom tyvärr inte med på bild, men den måste ju så klart vara med på listan. Den är också en av de allra bästa böcker jag läst. Och den borde jag faktiskt också läsa om. Dessutom skulle jag vilja äga den inbunden, undrar om den finns att få ta på? Jhumpa Lahiri är en författare jag gärna också vill rekommendera, både hennes noveller och romanen Sankmark är riktigt bra. Berättelsen om Pi av Yann Martel fick vara med på bild då huvudpersonen är indier, det är dock inte författaren. Här är länkar till lite gamla recensioner:

Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy

Sankmark - Jhumpa Lahiri

Främmande jord - Jhumpa Lahiri

Bort, bort - Anjum Hasan

De sex misstänkta - Vikas Swarup

Bittert arv - Kiran Desai

Branden i hjärtat - Mahasweta Devi

En karta över omöjlig längtan - Anuradha Roy

Midnattsbarnen - Salman Rushdie

Just så-historier - Rudyard Kipling

Änkan som vägrade dö -  Shirshendu Mukhopadhyay

En del av böckerna på bilden är ännu olästa, men jag vill i alla fall gärna ha tips på fler bra romaner från Indien. Har ni några tips?

En smakbit ur Den vita tigern

Dags att försöka komma igång med lite smakbitar igen, den här veckan ur den fantastiska roman jag just nu läser: Den vita tigern av Aravind Adiga. 

Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakbitar här.

"Läraren hade en legitim anledning att stjäla pengarna - han sa att han inte hade fått lön på sex månader. Han tänkte försöka sig på en gandhiansk protest för att få sina uteblivna löner - han tänkte inte göra ett skvatt i klassrummet förrän hans lönebesked kom på posten. 

...

Ingen klandrade skolläraren för att han gjorde det här. Man kan inte vänta sig att en man i en dynghög ska lukta gott."

Arbetarklassiker

En annorlunda 1:a maj, med tomma gator. Men här bjuds på tips på arbetarklassiker.

Martin Andersen Nexö - Ditte människobarn är ett av författarens storverk (det andra är Pelle Erövraren). Flickan Ditte överges av modern och uppfostras av sina morföräldrar. Livet är en ständig kamp och, trots en okuvlig optimism, är Ditte utsliten redan i unga år. Fantastisk, gripande skildring av ett hårt liv.

Moa Martinson - I Kvinnor och äppelträd  bryter Mor Sofi och Fredrika mot socknens seder och börjar bada i bykhuset varje vecka. Sofis ättlingar Ellen och Sally växer upp i Norrköpings fattiga gränder och lär känna varandra då de båda flyttat till landsbygden. Fram växer en stark vänskap där de båda kvinnorna hjälper varandra i kampen mot fattigdom och elände. Den här romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. En oerhört bra och lättläst klassiker!

Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad och de efterföljande romanerna om staden och dess förvandling är något av det allra bästa i svensk litteratur. Det är den stora omvandlingens tid och nya möjligheter öppnar sig. Den unge Henning far till Stockholm för att arbeta och skapa en ljus framtid. Han får slita hårt, men får också uppleva vänskap och kärlek. Romanen är en rakbladsvass analys och skildring av urbaniseringens och industrialiserings förödande konsekvenser för människans livsvillkor.

Elsie Johansson - Romanserien om Tåpelles skildrar fattigdom, hårda livs- och arbetsvillkor samt människans inneboende stolthet och strävan efter värdighet. Berättelsen kryper under huden på läsaren och väcker starka känslor. Nancy drömmer och frihet och kärlek, men drabbas av förödmjukelser och svek. Flickan ger dock aldrig upp, utan kämpar på för att förbättra sin och familjens livssituation.

John Steinbeck - Vredens druvor utspelar sig i USA under depressionen. Tom Joad och hans familj vräks och ger sig iväg mot Kalifornien för att få arbete. Drömmen om ett bättre liv finns dock bara i reklambladen. Många fattiga familjer har sökt sig till västkusten och blir offer för giriga, samvetslösa arbetsgivare. Trots fattigdom och umbäranden finns dock en stark solidaritet bland de utsatta människorna.

Åsa Linderborg - Mig äger ingen är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Pappan Leif var den unga lokala fotbollsstjärnan, som gifte sig tidigt och började arbeta på fabriken, precis som hans far före honom. Men arbetet på en fabrik är nedbrytande, både fysiskt och själsligt. Och hur ska man hantera att både vara stolt över att vara en god arbetare och samtidigt hata arbetet?

Aino Trosell - Hjärtblad är berättelsen om den unga dalkullan Hulda som växer upp i armod och upplever vad verklig hunger är. Tidigt får hon ta del av arbetet genom att valla byns getter. Som många andra kullor ger sig Hulda ut på vandring för att tjäna pengar genom att sälja olika varor. Hågen står till äventyret i Stockholm. Det här är en mycket intressant kvinnohistorisk skildring som varvar ett gripande livsöde med en historielektion som inbegriper industrialiseringen, arbetarrörelsens framväxt och kampen för kvinnlig rösträtt.

Vinst Frankissstein

Titta sån tur jag har! Bästa Hannele lyckades dubbelbeställa Frankisstein av Jeanette Winterson och lottade ut ett ex, som jag vann! Och inte nog med det, i paketet fanns också fina bokmärken av flera typer. Eftersom jag bott på Hisingen var det väldigt kul med just biblioteksbokmärket. Tack! Återkommer med synpunkter när jag läst.

Läsning 2020

Jag kan inte sätta upp långsiktiga läsmål för då tappar jag lusten att läsa. Det har jag lärt mig de senaste åren. Nu handlar det bara om att läsa det jag har lust att läsa och det kan verkligen variera. Ibland läser jag klassiker, ibland läser jag utifrån något tema och ibland läser jag om gamla favoriter. Jag läser mer kvinnliga författare än manliga, så jag behöver inte utmanas till detta. Förra året läste jag faktiskt dessutom rätt stor andel böcker som stått i bokhyllan lång tid. Här nedan är således inget jag "måste" läsa nästa år, det är bara en lista över intressanta böcker jag har i min hylla. Några av dem kommer nog att bli lästa under 2020. Har ni läst några av dem? Berätta!

Drömfakulteten – Sara Stridsberg
Kris – Karin Boye
Aliide, Aliide – Mare Kandre
I skuggan av oron/Från Signe till Alberte – Kerstin Thorvall
Bära mistel – Sara Lidman
Dykungens dotter – Birgitta Trotzig
Serien om Alberte – Cora Sandel
Göra gott – Trude Marstein
Barnet – Kjersti Annesdatter Skomsvold
Historien – Elsa Morante
Flickan i Clèves – Marie Darrieussecq
Den gröna vägen – Anne Enright
Vishetens natt – Marguerite Yourcenar
Drömmen om okapin – Mariana Leky
Paradis – Toni Morrison
Förtvivlade människor – Paula Fox
Brun flicka drömmer – Jacqueline Woodson
Olive Kitteridge – Elizabeth Strout
Segu – Maryse Condé
Enstörig – Nina Bouraoui
Allt gott ska komma dig till del – Sefi Atta
Ännu talar träden – Calixthe Beyala
Rotlös – Tsitsi Dangarembga
Home Fire – Kamila Shamsie
En gyllene tid – Tahmima Anam
Kvinnor på ett tåg – Anita Nair
Torsdagsbarn – Sonya Hartnett

Sara Danius avliden

Foto: Thron Ullberg

Startar datorn och nås av det tråkiga beskedet att Sara Danius avlidit. Jag visste inte att hon återinsjuknat i den cancer hons tidigare kämpat med. Det känns helt enkelt väldigt ledsamt.

Sara Danius blev kanske mest känd i samband med alla tråkiga turer och skandaler kring Akademien de senaste åren. Och vem minns inte hennes underbara kreation på förra årets Nobelfest? Men Sara Danius var naturligtvis framför allt en briljant litteraturprofessor som uppmärksammade och beskrev samband som gick andra helt förbi. Jag minns när jag lyssnade på henne på Bokmässan för några år sedan då hon beskrev de franska realisterna utifrån detaljer som t ex en blå tvål. Just nu känner jag mest lust att läsa essäerna samlade i Husmoderns död och andra texter.