Läsning pågår - Lucrezias porträtt

Äntligen dags för Lucrezias porträtt av Maggie O’Farrell, en bok vars läsning tidigare avbrutits p g a sjukdom. Nu ska den sent omsider läsas ut. Det är svårt att läsa boken i lagom takt eftersom den är så fängslande och spännande att jag måste få veta hur allt slutar. Längtar dessutom efter att googla verklighetens förebild. Och väntar ivrigt på att möta författaren på årets Bokmässa!

Nya böcker från Québec

Fortsätter med mina mycket tidiga förberedelser inför årets Bokmässa genom att köpa böcker av gästande författare från Québec. 

Kim Thúys Em handlar om de stora mängder barn som evakuerades från Vietnam till USA 1975 och skildrar ett livslångt sökande efter kärlek och att höra hemma någonstans. Bokreafynd.

Judiths syster av Lise Tremblay (nyutkommen!) utspelar sig under det sena 60-talet och handlar om att vara tonåring i en liten stad där allt redan tycks vara förutbestämt utifrån klasstillhörighet och katolska kyrkan.

Månadssammanfattning februari 2026

Jag lyckades även i februari hålla mig till planen att läsa böcker från Sápmi och Norge, men att bara ha läst 1 hyllvärmare är knappt godkänt. Kim Jiyoung, född 1982 är en (blivande) feministklassiker, som behöver framhållas i en värld fylld av soft girls och trad wives. Vissa böcker var långt bättre än väntat - Löpa varg och Fars rygg - medan andra inte riktigt levde upp till förväntningarna (mestadels utifrån teman/ämnen som inte i särskilt hög grad intresserar mig). 

Alla måste söderut - Marie Lundström

Löpa varg - Kerstin Ekman

Kim Jiyoung, född 1982 - Cho Nam-Joo

Fars rygg - Niels Fredrik Dahl

Författarinnan - Christine Falkenland

Far inte till havet - Elin Anna Labba

Kallet - Anneli Jordahl

Guohp’áhkku/Mögelgumman - Sofia Jannok

Himlabrand - Moa Backe Åstot

Lästa titlar sammantaget: 9

Ljudböcker: 4

Hyllvärmare: 1

Romaner: 6

Noveller/novellsamlingar: 1

Barn- ungdomsböcker: 1

Böcker skrivna av kvinnor: 8

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 6

Länder: 3 (Sverige, Norge, Sydkorea)

Tema: Sápmi och Norge

Månadens bästa: Omöjligt att bara välja en den här månaden eftersom både Löpa varg och Fars rygg hamnar i kategorien "något av det bästa jag läst". 

Läsning pågår - Det sjön ser

Lyssnar just nu på den historiska debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson, i en suverän uppläsning av Lennart Jähkel. Romanen är en lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. Hittills oväntat bra!

Månadssammanfattning januari 2026

Det blev en ganska bra blandning av gammalt och nytt läst under januari och jag lyckades hålla mig till planen att läsa böcker från Sápmi och Norge. Kejsarens ansikte av Elin Boardy levde upp till högt ställda förväntningar. Utifrån språkhantering måste så klart Stina Stoor och Mikael Berglund framhållas. Av månsken växer ingenting (skriven redan 1947!) av Torborg Nedreaas var oväntat bra. Ann-Helén Laestadius Sápmi-trilogi borde vara obligatorisk läsning. Olive Kitteridge av Elizabeth Strout är den bok av författaren jag tycker minst om, så många karaktärer och sidospår att jag tyvärr, åtminstone delvis, tappar engagemanget. 

Kejsarens ansikte - Elin Boardy

Av månsken växer ingenting - Torborg Nedreaas

Skam - Ann-Helén Laestadius

Bli som folk - Stina Stoor

Ett föremåls berättelse om obesvar - Mikael Berglund

Straff - Ann-Helén Laestadius 

Olive Kitteridge - Elizabeth Strout

Lästa titlar sammantaget: 7

Ljudböcker: 3

Hyllvärmare: 2

Romaner: 6

Noveller/novellsamlingar: 1

Böcker skrivna av kvinnor: 6

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 2

Klassiker: 1

Länder: 3 (Sverige, Norge, USA)

Tema: Sápmi och Norge

Månadens bästa: Av månsken växer ingenting är en oerhört drabbande berättelse om passion som drivs till sin spets, om en relation som är så ojämlik att den kanske kan jämställas med ett övergrepp? Den kommer sannolikt att även hamna högt upp på en årsbästalista!

Tisdagstrion - Humor

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om humor, här kommer tre med olika sätt att skildra roligheter. Jag är inte så lätt att roa, föredrar intelligent sarkasm.

Folk som sår i snö av Tina Harnesk är en bok med extra allt, d v s den är inte alls den lågmälda typen av bok jag brukar uppskatta. Men jag måste tillstå att jag fullkomligt älskar den här burleska, helgalna skrönan med alla dess absurda förvecklingar och oförglömliga karaktärer. Det är sällan jag uppskattar humor i böcker, men vid flera tillfällen skrattar jag så tårarna sprutar när Máriddja frågar Siri om råd och när Kaj får lära sig saker av grannpojken. Romanen innehåller dock mycket mer än humor, här finns också en smärtsam skildring av människans behov av tillhörighet, djupt rotade längtan efter barn och nödvändigheten att få åldras på ett värdigt sätt.

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Mina vänner av Fredrik Backman är en i grunden fin historia om vänskap och medmänsklighet, men jag tycker att berättelsen och huvudpersonerna försvinner lite i alla ord. Romanen innehåller mängder av formuleringar, vars syfte tycks vara att förmedla djup visdom, samt misär beskriven på ett humoristiskt sätt. Jag blir dock bara oerhört irriterad när det dyker upp en taxichaufför med en namngiven krukväxt i baksätet och får svårt att ta berättelsen på allvar. 

Läsning pågår - Mitt skydd och min storm

Läser just nu Arundhati Roys självbiografi som i hög grad handlar om den komplicerade relationen till modern. Engagerande och lärorik läsning.

En smakebit ur Samlade dikter av Edith Södergran

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Idag på Internationella kvinnodagen passar det väl riktigt bra att dela en smakbit ur Edith Södergrans Samlade dikter.

I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt. Tydligast märks kanske detta i dikten "Vierge moderne" ur Dikter där paradoxerna avlöser varandra och gestaltar ett komplext, självständigt jag på sina egna villkor.

Vierge moderne

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. 

Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, 

jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol... 

Jag är ett nät för alla glupska fiskar, 

jag är en skål för alla kvinnors ära, 

jag är ett steg mot slumpen och fördärvet, 

jag är ett språng i friheten och självet... 

Jag är blodets viskning i mannens öra, 

jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran, 

jag är en ingångsskylt till nya paradis. 

Jag är en flamma, sökande och käck, 

jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna, 

jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

Just nu - mars 2026

Äntligen dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det blir ljusare och varmare för var dag och jag har börjat förbereda för våren i nya växthuset. Där blir redan jättevarmt i solen. 

Just nu läser jag en blandning av gammalt och nytt, t ex Olive igen av Elizabeth Strout som väntat bra länge i hyllan och nyligen läste jag ut Vaxbarnet av Olga Ravn.

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker och har snart lyssnat klart på den självbiografiska Mitt skydd och min storm av Arundhati Roy. Nästa planerade är debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson.

Just nu tittar jag på lugna ”tröstande” serier som t ex I vår herres hage och den nya svenska Jagad. 

Just nu njuter jag av att märka att en del träning gett effekt, känner mig lite starkare.

Just nu längtar jag efter mer värme, sol och promenadmöjligheter. 

Löpa varg

Kerstin Ekman föddes 1933 i Östergötland och debuterade 1959 som deckarförfattare med 30 meter mord. Ekman blev ledamot av Svenska Akademien 1978, men lämnade uppdraget efter Salman Rushdie-affären 1989. Ekman är en av våra största och mest populära "litterära" författare, hon har tilldelats ett flertal priser och utmärkelser, som exempelvis Augustpriset 1993 och 2003. Bland hennes verk kan nämnas romansviten Kvinnorna och staden, "spänningsromanen" Händelser vid vatten, romantrilogin Vargskinnet, Grand final i skojarbranschen, en vass skildring av den litterära världen, och Tullias värld, en essäbok om kvinnornas livsvillkor i antikens Rom. Och naturligtvis min favorit Hunden, en djur- och naturskildring. 

Sömnsvårigheter löses bäst med hjälp av ljudböcker, och om man inte somnar har man i vilket fall inte kastat bort tiden på att ligga och vrida sig. Häromnatten var jag alldeles för pigg och började lyssna på en bok jag länge tänkt läsa - Löpa varg av Kerstin Ekman i en fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel.

Löpa varg handlar den 70-årige jägmästaren och jaktledaren Ulf, som både i yrket och på fritiden ägnat sitt liv åt att avverka och uttömma skogen, utan att ta hänsyn till vikten av ett långsiktigt, försiktigt nyttjande av naturens resurser. En förändring i hans tankesätt inträffar en dag när han i kikaren ser en varg och starkt upplever en närhet och ett nytt sätt att se på relationen mellan människa och djur. 

Sammantaget är Löpa varg en enastående skildring av djur, natur och mänskligt åldrande. Skogen skildras detaljerat med mycket stort kunnande, som läsare kan man känna doften av barrträd och fukt mot kinden. Ulfs inre konflikter, förstärkta av åldrandet, gestaltas lyhört och nyanserat. Det är inte lätt att på äldre dar tvingas ifrågasätta egna ställningstaganden och handlingar, som tidigare varit självklara. Detta kan leda både till hjärtinfarkter och melankoli. Berättelsen och stämningen påminner om min tidigare favorit av författaren, Hunden, en poetisk, dröjande berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. I mitt tycke är Kerstin Ekman som bäst när hon skriver om djur och natur.

LÖPA VARG
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers (2021)
Uppläsare: Lennart Jähkel

Women’s Prize for Fiction 2026 Longlist

Igår presenterades den långa listan till Women’s Prize for Fiction 2026 och jag har lusläst den för att hitta författare jag läst eller åtminstone känner till. Resultatet blev väldigt klent, jag har inte läst någon av dem. När jag kikar på beskrivningarna av böckerna har jag svårt att hitta så många som lockar mig. Dessutom är det oklart vilka som eventuellt kommer att översättas, jag läser absolut helst på svenska. Den bok jag blir mest nyfiken på är The Mercy Step av Marcia Hutchinson, som handlar om en ung flickas traumatiska uppväxt i 60-talets England. Hoppas något svenskt förlag också fastnar för den. 

Gloria Don’t Speak av Lucy Apps 

Paradiso 17 av Hannah Lillith Assadi 

Moderation av Elaine Castillo 

Flashlight av Susan Choi 

Dominion av Addie E. Citchens 

The Benefactors av Wendy Erskine 

The Correspondent av Virginia Evans 

The Mercy Step av Marcia Hutchinson 

The Others av Sheena Kalayil 

Kingfisher av Rozie Kelly 

Heart the Lover av Lily King 

Audition av Katie Kitamura 

A Guardian and a Thief av Megha Majumdar 

Wild Dark Shore av Charlotte McConaghy 

The Best of Everything av Kit de Waal 

A Beast Slinks Towards Beijing av Alice Evelyn Yang 

Bokmässepepp - redan i mars!

Bokmässan har börjat presentera författare som kommer i september och jag är redan alldeles till mig!

Foto: Dasha Tenditna

Brittiska författaren Maggie O’Farrell är aktuell med en ny roman, Land, och med filmatiseringen av Hamnet. Land beskrivs av förlaget som: "en episk skildring av en familj som försöker hitta sin plats i efterdyningarna av Irlands stora hungersnöd", detta är självklart en roman jag kommer att vilja läsa. Hamnet tilldelades Women’s Prize for Fiction 2020, den är inspirerad av William Shakespeares liv, utspelar sig i Stratford-upon-Avon år 1596 och handlar om en mors kamp för att alla hennes barn ska överleva. Det är en makalöst bra roman om familj, förlust och historien bakom Hamlet. Jag har tidigare recenserat och hyllat den. Dessutom har jag Lucrezias porträtt oläst i bokhyllan, den vill jag också gärna läsa!

Årets hedersgäst på Bokmässan är Québec, en provins i östra Kanada med författare som skriver i en franskspråkig tradition, författare som upplevt och skriver om migration och författare från landets ursprungsbefolkning. Flera fantastiska författare kommer att besöka Bokmässan, både några jag redan känner till och några som är nya för mig. 

 Foto: Rafal Maslow

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan. Av olika tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. Recensioner finns här: Ru, Mãn, Vi. Alldeles nyss klickade jag hem ytterligare en bok av författaren - Em - som finns med på bokrean. För den som vill veta mer finns en Babel-intervju med Kim Thúy på SVT Play.

Foto: Vient Lancer

Lise Tremblay anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och flera av hennes böcker har översatts till svenska. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. Jag har hittills bara läst, och recenserat, en bok - Hägern - som gavs ut på svenska 2015. Boken innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - delar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. För att inte ovan nämnda bok Em skulle behöva resa hit själv, beställde jag nyss även Tremblays senast utgivna bok Judiths syster. Läs gärna om Kulturkollos trevliga möte med Lise Tremblay.

Förutom de ovan nämnda författarna från Québec kommer även Gabrielle Filteau-Chiba, Michel Jean och Isabelle Arsenault. Dem har jag kvar att upptäcka. 

Tisdagstrio - Mat

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om mat, här kommer tre med olika sätt att skildra mat.

I Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist gestaltas på ett lustfyllt, lockande, men också ångestfyllt sätt den relation många kvinnor har till mat. En flicka växer upp med en ensamstående mamma, som på olika sätt kommunicerar genom mat. Särskilt tydligt är detta de dagar pannkakor gräddas, då vet flickan att hon kommer att få vara ensam under kvällen. I mormors kök lagas annan mat, traditionell och pålitlig mat. Där kan man få risgrynspudding, med smaker som kan fylla stora hål av ensamhet. Men det som till en början ger tröst och trygghet förändras med åren, blir till något som måste kontrolleras, något som väcker den djupaste skam. Flickan växer upp, flyttar hemifrån och får själv en dotter. Det stora matsalsbordet har gått i arv och tar mycket plats i en liten lägenhet. När flickan som vuxen funderar över sin relation till mat är hennes önskan att bli fri. Samtidigt drömmer hon om att tillaga mormoderns risgrynspudding och låta dottern smaka.

Med säker hand lotsas läsaren genom kök fyllda av dofter, smaker och konsistenser. Maten har ett tydligt syfte och är en uppenbar klassmarkör. Viss mat ger tröst och signalerar omsorg, annan mat ska främst beundras. Genom maten gestaltas relationer, en del varma och trygga, andra med fokus på att visa upp en bländande yta. Romanen centreras runt maten och ätande i alla dess former; här finns den glupska treåringen som åt upp alla mandarinerna och den vuxna kvinnan som hetsäter. Mer intressant är dock att här också finns en skicklig psykologisk gestaltning av sambanden mellan ensamhet, tomhet, behov och tillfredsställelse i relationerna mellan mödrar och döttrar. 

Mãn av Kim Thúy handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

Binas historia av Maja Lunde utgår från det faktum att mänskligheten och vår värld är totalt beroende av pollinering. "1/3 av allt som vi äter idag måste pollineras av bin, humlor och andra insekter. Därför behöver vi producera mat på ett sätt som inte hotar den biologiska mångfalden och utrotar pollinatörerna" kan man läsa på krav.se. Utan bin - ingen mat. I den dystopiska delen av Binas Historia har bidöden redan inträffat och lett till krig, massvält och samhällskollaps.    

Lunde skildrar binas historia genom tre familjeberättelser från olika tidsperioder. I 1800-talets England arbetar William oförtrutet med att studera bin för att försöka skapa en bättre bikupa. Emellanåt drabbas han dock av depressioner som gör honom närmast apatisk, vilket leder till stora svårigheter för hustrun Mary och alla deras barn. I nutid i Ohio är George, sedan flera generationer bakåt i tiden, biodlare och detta är en livsstil George önskar föra vidare till sin son. Sonen är däremot mer akademiskt lagd och tycks aldrig bli färdig med sina studier. Med tiden börjar tyvärr Georges bisamhällen att oförklarligt dö. I ett framtida Kina, i en värld där bina dött ut, lever Tao med sin make och lille son i ett samhälle som styrs med järnhand. Tao och maken tvingas dagligen upp i äppelträdkronorna för att handpollinera blomningen. Utan pollinering - ingen frukt. Även barnen tvingas börja arbeta vid tidig ålder, de är lättare och kan klättra högre. Tao drömmer om att hennes som ska bli en av dem som får möjlighet att gå i skolan och drillar honom hårt i läsning och räkning. Tyvärr inträffar katastrofen ändå ...

Läsning pågår - Vaxbarnet

Läser just nu Vaxbarnet av danska Olga Ravn, en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Inte helt lättläst, men skriven på ett sanslöst vackert språk. Handlingen berättas av en vaxdocka, ett magiskt barn, en av kvinnorna tillverkat.

En smakbit ur Författarinnan

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en händelserik sportlovsvecka som tyvärr avslutades med en oväntad och svår förlust. Jag kan ännu inte tänka riktigt klart och gör saker ganska mekaniskt. 

Författarinnan av Christine Falkenland är ett kammarspel med en huvudperson och fyra bifigurer, som handlar om makt, erotik, skrivande och åldrande. Den är kanske inte egentligen i min smak, men skriven av en författare som är oerhört kunnig och skicklig med orden.

»Kärleken är autoerotisk«, sa jag. »Den har en narcissistisk struktur. Det är sig själv man älskar, den andra är det ideala jaget.«

»Herregud.« Jovan tog sig för pannan. »Så där ja, nu är hon i gång igen. Måste du prata som du skriver?«

»Kan du inte försöka säga saker på ett enkelt sätt? Du krånglar till det.« Rebecka pustade. »Det är så abstrakt.«

"Jag brukade ursäkta min avbrutna psykoanalys med att man ju aldrig blev färdig. När någon frågade om den hade hjälpt mig, svarade jag att den formade mig som författare. Men skrivandet blev ett försvar. Jag täckte över svåra minnen genom att beskriva något annat. Skrivandet var inte sublimering, utan ett upprepningstvång. Ett försök att bemästra det bortträngda, utan att genomtränga det."