Maja Lundes klimatkvartett

Maja Lundes kvartett (Binas historia, Blå, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd) som handlar om konsekvenserna av klimatförändringarna läste jag med stigande oro och engagemang under pandemin. Har länge försökt köpa dem inbundna, men säljare tar hutlösa priser på Bokbörsen för några av dem. Tycker att de behövs i min hylla och köpte nu i pocketversion. Hoppas de ges ut inbundna igen!

Deckarförfattare Louise Penny

Foto: Sigrid Estrada

Igår läste jag att Louise Penny, som beskrivs som en "internationell deckarstjärna" kommer till Sverige och Bokmässan. Författaren bor i Québec och har genom åren vunnit mängder av prestigefyllda utmärkelser, framför allt för sin serie om kriminalkommissarie Armand Gamache. Jag förbereder mig inför årets Bokmässa genom att läsa gästande författare och hoppas att Louise Pennys böcker ska passa mig. Louise Penny har kallats "en modern Agatha Christie", det verkar ju lovande. Dags att börja läsa första boken i serien: Mörkt motiv. 

Läsning pågår - Fåglarna

Jag läser nu med stigande oro en helt makalöst bra roman: Fåglarna av Tarjei Vesaas. Oron kommer sig av att detta inte kan sluta väl. Mattis och hans syster Hege bor tillsammans i ett litet hus vid en sjö. Mattis är vuxen, men behöver ändå någon som tar hand om honom och det har varit systerns roll sedan föräldrarna dog. Hege stickar tröjor och kämpar för att få mat på bordet, medan Mattis har svårt att få till det där som behövs i stället för det som känns bra i stunden. Texten och handlingen är oerhört engagerande, kanhända kommer jag i slutänden att hålla med Karl Ove Knausgård som menar att detta är den bästa norska roman som skrivits. 

En smakbit ur Evil Grandma

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit härligt väder senaste veckan om än mycket att göra på jobbet. Jag sår, gräver, planterar och rensar hela kvällarna, snart är det fint i alla rabatter. 

Idag bjuder jag på en smakbit ur den oerhört underhållande Evil Grandma av norska Line Baugstø.

"Mona reagerar inte som hon borde göra. Kan det bero på att hon saknar något väsentligt? Något som nästan alla kvinnor i hennes ålder har? Kan det vara hormonellt, helt enkelt? Eller en karaktärsbrist?

Efter lunchen med Annemor fortsätter hon att grubbla.

Småbarnstiden var så jobbig att det var en stor lättnad när den var över. Hon föredrar människor som hon kan prata med, diskutera med. Människor som inte lägger sig ner och gallskriker om hon hindrar dem från att putta ner en vas från bordet eller hälla ut en påse ris på köksgolvet.

Nu ska hon sitta där igen med ett spädbarn i knät, ett barn som ska ha välling, som bajsar i blöjan, som skriker helt utan anledning. En människa som vägrar att somna, som hon måste vyssja till sömns. Mona minns rädslan för att hon aldrig mer skulle få sova en hel natt. Känslan av att vara totalt fångad.

Fast ett barnbarn är ju inte hennes ansvar? Hon kan vara en farmor som hälsar på då och då, snabbt in och snabbt ut med presenter och godis."

Läsning pågår - Nätter utan mina bröder

Nätter utan min bröder av V. V. Ganeshananthan utspelar sig på Sri Lanka på 1980-talet och skildrar ett blodigt inbördeskrig utifrån en ung flickas perspektiv. Huvudpersonen Sashi är 16 år och drömmer om att bli läkare, men både hon och bröderna dras in i kampen för frihet och mot förtryck. Oerhört smärtsam läsning! 

Air

Romanen Air av schweiziske Christian Kracht valde jag att läsa lite på måfå eftersom jag såg boken dyka upp här och var och blev nyfiken. Författaren var ny för mig, trots att han ses som en kandidat till Nobelpriset. Han tycks dessutom vara kontroversiell, i SvD spekuleras om högersympatier,  i DN beskrivs han som "den tyskspråkiga litteraturens främsta nomad" och i Liberal Debatt finns funderingar kring om han blivit romantiker. Tursamt nog hade jag inte läst något av detta innan jag läste den sagobetonade och tämligen obegripliga Air. 

Inredningsdesignern Paul bor i en skotsk småstad och arbetar med ytor. Han är för övrigt urtypen av en ytlig nutidsmänniska, som enbart äter surdegsbröd, uppskuret med specialkniv av specifikt märke, med syrat smör på. En dag får Paul ett nytt uppdrag - att i Stavanger måla en enorm serverhall i den perfekta nyansen av vitt. Men något obeskrivligt händer under besöket hos kunden. I en medeltida parallellvärld utspelar sig en märklig historia, där en ung flicka vid namn Ildr nyligen förlorat sin mamma och råkar skjuta en främling när hon jagar. Så småningom framkommer att den främmande mannen har magiska förmågor och att han jagas av den enväldige, onde hertigen. Ildr och främlingen flyr tillsammans genom ett kargt landskap och hamnar till slut hos en grupp människor vid kusten, där senare kampen mot hertigen kommer att utkämpas. De två berättelserna i romanen hör givetvis ihop, men om detta får ni läsa själva.

I mitt jobb som psykolog brukar jag ibland säga att det inte alltid hjälper att förstå sina problem och deras ursprung, känslorna och symtomen kan finnas kvar i alla fall. Man måste i stället uppleva något som ger en läkande effekt. Att uppleva i stället för att reflektera kan vara mer verksamt, är min erfarenhet. Att läsa Air innebär för mig en liknande situation; när jag försöker tolka texten och förstå vad författaren vill förmedla, ger mig läsningen ingenting. Utifrån de recensioner jag tagit del av efter läsningen förstår jag att man kan ägna hur mkt tid som helst åt att analysera Christian Krachts författarskap, men jag lämnar det med varm hand åt experterna. Jämförelsen med Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta är dock perfekt; Air är en fantastisk saga om kampen mellan ont och gott, men med ofantligt mkt mer ironi. 

”Livet var fullt av bekymmer, men egentligen inte.”

Sammantaget är Air en bok man kan läsa hur många ggr som helst, och leta efter pusselbitar att analysera. Möjligen är det detta författaren önskar. Eller så läser man boken och flyter med, så som jag gjorde, och upplever en magisk lässtund.

AIR
Författare: Christian Kracht
Förlag: Ersatz (2025)
Översättare: Anna Bengtsson

Världsbokdagen 2026

 

Världsbokdagen firas som vanligt här på bloggen, även om tyvärr min läsning blivit lite snävare de senaste åren. Tidigare har jag arrangerat utmaningar att läsa böcker från olika delar av världen, de senaste åren tycks jag ha fastnat lite i Europa/Norden. Därför kommer tipsen både att bestå av böcker jag läst för länge sedan och nyare litteratur.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) är kanske den mest betydelsefulla afrikanska romanen, den utkom redan 1958 och var en viktig motbild till den stereotypa, europeiska skildringen av Afrika. I korthet skildrar romanen  hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades i Sydkorea 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med landets Me Too-rörelse. Boken fick stor uppmärksamhet och ansågs vara mycket realistisk. Huvudpersonen i romanen växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Genom åren utsätts hon för könsdiskriminering i skolan, på arbetet och överallt ute i samhället tills hon en dag flyr på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

De små tingens gud, Arundhati Roys prisade debutroman, kretsar kring en välbärgad familj i Kerala, Indien och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumasymtom. Boken är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, fyllt av mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. Stämningen är suggestiv och förväntansfull. På ett yttre plan gestaltar romanen teman som det indiska kastsystemet, sociala tabun, förtryck av kvinnor och den postkoloniala samhällsstrukturen.

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen (Norge) är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en detta en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en huvudperson jag längtar efter att återse.

Lázló Krasznahorkai (Ungern) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2025 med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen består av tre löst sammanhållna berättelser mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess experimentella stil (punkter saknas) andra delen är mästerlig, tredje delen känns onödig. Boken som helhet är mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Mitt namn är Lucy Barton (USA) och de andra romanerna i sviten om Lucy av Elizabeth Strout gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Läsning av böckerna liknar mer ett samtal med med en väninna, än att man tar del av en författares redigerade och publicerade text. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Medborgare av Claudia Rankine (USA) är inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

Novellen Trädgårdsfesten av Katherine Mansfield (Nya Zealand) ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. Katherine Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". 

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Jamaica Kincaid tilldelas Sjöjungfrun 2026

Och det betyder naturligtvis att hon kommer till Bokmässan! Det ska bli så roligt att återse henne och jag hoppas dessutom att besöket i september inte blir hennes enda i år (hallå Nobelkommittén!). Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jag har recenserat romanen Annie John här.

Jamaica Kincaid "prisas för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling. Det är tredje gången den litterära utmärkelsen delas ut, som årligen belönar en verksam författare som berört svenska läsare." 

Läsning pågår - Coyote

Läser just nu en mycket spännande bok som handlar om tjuvjakt, djurplågeri och våldsamma övergrepp mot människor. Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba utspelar sig i skogarna i Québec, belyser frågan om människans plats i naturen och gestaltar ursprungsbefolkningens utsatthet. En del känns igen från svenska författare som skriver om liknande teman, t ex Ann-Helén Laestadius i Sápmitrilogin. Coyote är mycket bra, men oerhört brutal. Och den innehåller sexscener med alldeles för många metaforer.

En smakebit ut Bittert, amore

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en extremt intensiv arbetsvecka med ofantligt upprörande händelser. Tack och lov för en lugn helg med trädgårdsfix.

Idag bjuder jag på en smakkbit ut den charmiga 50-talsdeckaren Bittert, amore av Carina Burman. Det här är spänning på alldeles lagom nivå för en fegis som jag, och framför allt en bok med ett fantastiskt tidstypiskt språk. 

"Jag försökte minnas studenttiden. Det var några riktigt lustiga år där i början – ibland kanske väl roliga – innan jag råkade ut för ett skrämskott, nyktrade till, ägnade mig åt studier och djup intellektualism samt valde Kvinnliga studentföreningens diskussionsaftnar framför nationens kavajskutt. Klassisk fornkunskap läste jag precis vid vändpunkten och var alltså lättsinnig vid den historiska översikten och tungsint vid krukskärvorna."

Läsning pågår - Femton år: den revolutionära våren

Lyssnar nu på en bra uppläsning av en makalös roman: Femton år: den revolutionära våren av Vigdis Hjort. Om en tidigare läst roman av författaren - Arv och miljö - skrev jag: "Författaren skriver initierat och inlevelsefullt, osentimentalt och med bitsk humor. Och med ett rytmiskt språk som säkerligen varit ännu tydligare om jag läst med ögonen." Exakt samma skulle jag kunna skriva är om den roman jag lyssnar på nu. Boken handlar om en flickas uppväxt, en övergång från ett trygg och lite naiv bild av verkligheten till en medveten, självständig och ganska upprorisk attityd. Författaren har en exceptionell förmåga att gestalta känslomässiga nyanser och skapar en unik upplevelse av närhet mellan läsaren och texten. 

Läsning pågår - Tecken till kärlek

Läser just nu en roman, som väntat länge i min bokhylla, med förväntningar som kanske höjts med tiden. Tecken till kärlek av norske Jan Kjaerstad handlar om en ung kvinnas liv och kärleksliv, samt om hennes fascination för tecken, mer specifikt typsnitt. Tyvärr känner jag att jag borde tycka om den här boken mer än jag gör. Jag upplever tyvärr inget emotionellt engagemang och uppfattar texten som ganska intellektuell. 

Tisdagstrion - Antiken

Dagens Tisdagstrio hos Robert på Mina skrivna ord handlar om Antiken, ett välbekant, älskat tema här på bloggen. Jag gillar verkligen att läsa nytolkningar av de antika berättelserna. 

Flickornas tystnad av Pat Barker är en oerhört fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse, som handlar om kvinnorna som kom i grekernas väg under striden mot Troja. Framför allt gör den komplexa relationen mellan slavinnan Briseis och hjälten Akilles boken läsvärd.

Kirke av Madeline Miller är en engagerande berättelse om gudinnan/häxan Kirke, vars magiska krafter leder till att fadern Helios förvisar henne till en öde ö. Där skapar hon sig ett liv i harmoni och lärdom, tills en dag Odysseus skepp anländer ...

Vår älskade/Home Fire av Kamila Shamsie är en nytolkning av Sofokles Antigone, som är minst lika dramatisk och tragisk som förlagan. Handlingen utspelar sig i nutid i ett England där utanförskap och misstro mot muslimer råder. Och där ändå kärleken övervinner allt, eller?

En smakbit ur Lucrezias porträtt

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit skönt med lite extra lediga dagar de senaste veckorna och mkt trädgårdsfix.

Idag bjuder jag på en smakbit ur Lucrezias porträtt av Maggie O'Farrell, en av de bästa och absolut den mest spännande boken jag läste förra månaden.

"Hennes make, som ämnar mörda henne, antingen för egen hand eller genom att beordra någon annan, plockar upp ena änden av servetten och trycker den mot kinden med den spetsiga snibben, som om en soppfläck i ansiktet var något av vikt. Hennes make, som vill se henne död, ägnar en stund åt att borsta undan ett förlupet hårstrå från pannan och stoppar till sist in det bakom örat. Hennes make, mördaren, säger över axeln till tjänstefolket att kocken ska bli tillsagd att salta mer. Som om kryddning hade någon betydelse för dem nu. Hennes make, som inom kort kommer att döda henne, räcker ut handen som om han tänkte krama hennes kalla fingrar. Det är detta som blir för mycket för henne. Hon vaknar till liv, flyttar undan handen, plockar upp skeden och doppar den i skålen."

Den dagen Nils Vik dog

Frode Grytten, författare och journalist från Norge, fick sitt litterära genombrott med romanen Bikupesång, som tilldelades Bragepriset 1999 och blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Frode Grytten skriver både lyrik och prosa samt både noveller och romaner. Jag fick syn på boken Den dagen Nils Vik dog hos Kulturkollo och blev nyfiken. Det är jag nu mycket glad över. 

Nils Vik har farit med sin färja över fjorden för att hämta och lämna varor och passagerare under hela sitt liv. I ur och skur, morgon och kväll, under dramatiska omständigheter eller rutinmässigt har han pålitligt utfört sitt arbete till bygdens nytta och glädje. Även den sista dagen vaknar Nils tidigt och gör sig i ordning för avfärd, för den sista resan. Han skriver ett avskedsbrev och bränner bäddmadrassen, där man ännu kan se konturerna efter den älskade, avlidna hustrun. Sedan är han klar att ge sig iväg. Ombord finns även bästa vännen, hunden Luna, som avled många år tidigare. Under resan besöker Nils de platser han färdats till hela sitt liv och han möter människor som varit viktiga, de som gått före honom in i dödsriket och nu håller Nils sällskap på överfärden. 

Den dagen Nils Vik dog handlar om ett enkelt liv fyllt av kärlek, oro, glädje, sorg och längtan - ett alldeles vanligt, unikt liv. Läsupplevelsen är dock något långt utöver det vanliga, texten är outsägligt vacker och vemodig och lockar till långsam läsning. Sammantaget leder en nyanserad gestaltning av människoliv och målande naturskildringar av fjordlandskapet till en magisk läsupplevelse som länge dröjer sig kvar som ett litet "smil".

DEN DAGEN NILS VIK DOG
Författare: Frode Grytten
Förlag: Sekwa/Norra (2024)
Översättare: Jonas Rasmussen

Läsning pågår - Evil grandma

Dags för lite mer humoristisk läsning än vanligt, tack för tipset Anna. Har lyssnat en bit in i Evil grandma av Line Baugstø i uppläsning av Katarina Ewerlöf, och gillar skarpt både den bitska ironin och det underliggande allvaret.

Årets påskbokköp

Idag anlände årets påskböcker - så kan det gå när man är snål och väljer gratisfrakt. Dessutom har jag redan läst ut Judas hågkomster av Niklas Rådström - digitalt. Mer om den kommer inom kort. 

Den andra boken är en helt underbar konstbok av Kristine T.G. Hardeberg som handlar just om påsken - Påskens fortelling i kunsten, mysteriet og håpet. Jag får läsa den lite i efterskott och berätta mer senare.

Läsning pågår - Air

Jag har nyss börjat lyssna på boken Air av Christian Kracht och måste säga att hittills begriper jag inte någonting. Men den är alldeles underbar! Verkar vara en bok man ska uppleva snarare än reflektera över. Den här boken kanske jag dessutom bör läsa med ögonen. Och eventuellt köpa ...

Mitt skydd och min storm

2017 var jag osäker på om jag verkligen skulle åka på Bokmässan. Den högerextrema tidningen Nya Tider tilläts ställa ut och mängder av författare och förlag protesterade. När det blev klart att Arundhati Roy skulle komma fanns dock inget annat alternativ för mig än att åka. Det var en påfrestande stämning på Bokmässan det året, mängder av vakter och massor av protester utanför. Arundhati Roy var mässans stora behållning, jag minns fortfarande hur darriga mina ben var när jag hälsade på henne och fick boken Den yttersta lyckans ministerium signerad. På seminariet sa hon bland annat: "A novel is a universe" och "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name."

Mitt skydd och min storm är en självbiografi som skildrar en mycket komplicerad mor-dotter-relation, och berättar om ett land präglat av förtryck i många skepnader. Författaren började skriva boken i samband med moderns bortgång, en händelse som påverkade Arundhati Roy mer än hon förväntat sig. Fru Roy beskrivs som en mycket komplex person, hon var en stor förkämpe för kvinnors rättigheter, hon startade en modern skola och tog omsorgsfullt hand om andras barn, men gentemot de egna barnen pendlade hon mellan kyla och lynniga utbrott. När Arundhati Roy var 18 år bröt hon under några år kontakten med modern, hon utbildade sig till arkitekt, gifte sig och skrev så småningom debutromanen De små tingens gud. Världsberömmelsen var svår att hantera, i stället för att skriva fler romaner engagerade sig Arundhati Roy politiskt och skrev essäer i sakfrågor om exempelvis ursprungsbefolkningens rättigheter, kärnvapensprängningar och miljöfrågor. 

Författarens självbiografi och liv påminner i hög grad om hennes romaner; till brädden fyllda av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till det mesta i livet. Min beundran av författaren till trots måste jag dock säga att Mitt skydd och min storm är ganska ostrukturerad och lite för mycket "extra allt". En rejäl redigering hade varit gynnsam. Och jag tycker att det är trist att översättningen av titeln leder till att man tappar kopplingen till Paul McCartneys textrader om hans mamma: "When I find myself in times of trouble

Mother Mary comes to me ..." 

MITT SKYDD OCH MIN STORM
Författare: Arundhati Roy
Förlag: Natur & Kultur (2025)
Översättare: Peter Samuelsson

En smakbit ur Judas hågkomster

Det är påskdagen idag och tid för Jesu uppståndelse, och för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. I citatet nedan har Jesus och lärjungarna dock nyligen anlänt till Jerusalem för att fira pesach, Jesus ridande på en åsna den söndag vi numera kallar palmsöndagen. Smakebiten är ur Judas hågkomster av Niklas Rådström, som jag nu läst en tredjedel av. Hittills makalöst bra.

"Att min mästare inte stod de präster nära som verkade i Sadoks efterföljd och gick de härskandes ärenden var uppenbart för var och en som mötte honom. Han liknade mest en herde i sin enkla mantel där han väntade oss på slätten utanför byn. Det har sagts att han redan som barn bländat de skriftlärde med sitt kunnande då han med sin familj besökt Jerusalem för att fira påsk. Ingen som hört honom kan betvivla att han var lika kunnig i skriften som någonsin templets präster, men inte heller berätta varifrån han fått allt detta vetande, alla dessa insikter."

Just nu - april 2026

Påskafton och ny månad och en ny Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Just nu är det vitt på marken ute och jag är mkt MISSNÖJD!

Just nu läser jag en hel del norskt, helt planenligt. Men först Judas hågkomster av Niklas Rådström, en så här långt fantastisk gestaltning av påskens händelser utifrån Judas perspektiv.

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker och har snart lyssnat klart på den mkt underhållande deckaren Bittert, amore av Carina Burman. Nästa bok är eventuellt Air av Christian Kracht. 

Just nu tittar jag på hockey, det är plågsamt.

Just nu njuter jag av att jag fått vara med om ett fantastiskt möte med en före detta patient, hens föräldrar samt ett gäng blivande psykologer. Det känns oerhört glädjande att få ett sånt kvitto på att mitt arbete varit meningsfullt och att det betytt mkt för andra.

Just nu längtar jag efter den sol som ska komma nästa vecka! Det ska bli skönt med ett minipåsklov och utevistelse. 

Månadssammanfattning mars 2026

I mars blev ovanligt många böcker lästa, möjligen p g a att jag räknat Ditlevsens som tre utifrån att de delats upp på Storytel. Jag lyckades hålla mig till planen att läsa böcker från Sápmi och Norge och två hyllvärmare blev lästa. Arundhati Roys självbiografi är mkt intressant, men bekräftar för mig att jag föredrar romaner. Sameproblemet är en rasande uppgörelse med förtryck och rasism, denna gång i norska Sápmi. Ditlevsens romaner beskrivs som "minnesböcker", jag tycker mest om barndomsboken. Lucrezias porträtt är precis lika bra som jag förväntat mig! Olive igen är inte en av Strouts bästa, men läsvärd ändå (jag gillar mest hennes böcker om Lucy Barton). Vaxbarnet är en oerhört vackert skriven hemsk historia om häxjakt. Det sjön ser är en fantastisk debutroman! Och jag bara älskar den vemodiga boken om Nils Vik. 

 

Den dagen Nils Vik dog - Frode Grytten

Gift - Tove Ditlevsen

Ungdom - Tove Ditlevsen

Barndom - Tove Ditlevsen

Sameproblemet - Kathrine Nedrejord

Lucrezias porträtt - Maggie O'Farrell

Det sjön ser - Susanne Hugosson

Olive igen - Elizabeth Strout

Mitt skydd och min storm - Arundhati Roy

Vaxbarnet - Olga Ravn

Lästa titlar sammantaget: 10

Ljudböcker: 6

Hyllvärmare: 2

Sakprosa/biografi: 1

Romaner: 9

Böcker skrivna av kvinnor: 9

Böcker skrivna av män: 1

Nya författare: 4

Länder: 6 (Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, USA, Indien)

Tema: Sápmi och Norge

Månadens bästa: Även den här månaden tvingas jag välja två bästa-böcker, två böcker som är de bästa på olika sätt. Lucrezias porträtt av Maggie O'Farrell är oerhört spännande, engagerande, historiskt intressant och en bladvändare. Den dagen Nils Vik dog av Frode Grytten är en vemodig, långsamt berättad, intim och vacker historia om livet, kärleken och förlusterna. 

Läsning pågår - Judas hågkomster

Judas hågkomster av Niklas Rådström är kanske den av vårens böcker jag mest sett fram emot. Jag har tidigare läst ett par av författarens romaner - Boken och En Marialegend - och fullständigt golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet. Hittills har jag läst ett par kapitel ur romanen om Judas och hans jordnära berättelse om mästaren, och dröjer mig kvar vid varje ord. Det är skärtorsdag både i verkligheten och i romanen, det är snart dags att dela den sista måltiden och imorgon kommer någon att förrådas. Niklas Rådström levandegör påskens händelser på ett fantastiskt sätt, jag blir oerhört berörd och läser vidare med både bävan och glädje. 

Sameproblemet

Kathrine Nedrejord föddes 1987 i Kjøllefjord i Finnmark, Norge och bor idag i Paris. Hon har tidigare skrivit ett flertal romaner och ungdomsböcker samt varit verksam som dramatiker. Sameproblemet är den första av hennes böcker som översatts till svenska. Romanen tilldelades Bragepriset för årets skönlitterära bok i Norge 2024 och P. O. Enquists pris 2025. Under de senaste åren har jag läst många berättelser från svenska Sápmi som handlat om både historisk och samtida rasism, övergrepp, utsatthet och identitetsförlust. Nedrejords roman är mitt första möte med erfarenheter från norska Sápmi, erfarenheter som tyvärr liknar de svenska. 

Huvudpersonen Marie är författare/journalist, bor i Frankrike och har nyligen blivit mamma, när hennes áhkku (mormor) dör. Marie har inte varit hemma på många år, när hon nu lämnar sitt barn och beger sig hemåt. Under resan och hemma i Sápmi återkommer alla tidigare minnen av förtryck och Marie fylls av ett raseri som måste komma till uttryck. Hon börjar därför skriva om sin áhkkus liv och uppväxt i ett land som betonat vikten av assimilering, och därmed berövat áhkku hennes historia, identitet och språk. Genom skrivandet om áhkku tvingas Marie att möta sin ilska och förtvivlan över förlusten av den egna kulturen och historien, samt den känslomässiga ambivalensen i att både vilja omfamna och förneka sitt samiska ursprung. 

Sameproblemet är en oerhört angelägen berättelse om ett förtryck som mycket tydligt än idag. Liksom i motsvarande svenska böcker (t. ex. Ann-Helén Laestadius Sápmitrilogin) gestaltas hur ett historiskt förtryck fortplantas och påverkar kommande generationer på djupet. Intensiteten och raseriet i språket är faktiskt härligt befriande, men tyvärr är berättarstrukturen något rörig. Detta påverkar läsupplevelsen, i synnerhet om man lyssnar på en ljudbok utan kapitelindelning.

SAMEPROBLEMET
Författare: Kathrine Nedrejord
Förlag: Tranan (2026)
Översättare: Helena Fagertun
Uppläsare: Patricia Fjellgren