Söndag på Bokmässan

På Bokmässans söndagar brukar jag handla lite och i år hade jag bara precis hunnit in på mässgolvet när jag hittade en ljuvlig bok i Svenska Akademiens monter. Så liten att den nästan får plats i handflatan, med ett innehåll djupare än havet. Inte kunde jag motstå denna vackra bok, Mellan förtvivlan och förtvivlans mod, som rymmer alla texter från Kristina Lugns framträdanden i Akademiens regi.

Dagens första seminarium hade den fantastiska titeln Kvinnorna som banade vägen under 1900-talet. Deltog gjorde författarna Fatima Bremmer, Malin Haawind och Anna-Lena Lodenius, i samtal med Anna Lindman. Alla författarna är aktuella med böcker jag har eller vill läsa. Malin Haawind tilldelades priset Årets bok 2025 för sin roman Den som följer en stjärna vänder inte om, en underbar berättelse om Malin Blomsterberg, hushållerska hos Ellen Key. Fatima Bremmers bok Ligan, om en grupp kvinnor i Stockholm, ligger i min kö på Storytel. Anna-Lena Lodenius har skrivit en biografi om Ria Wägner, Fru Television, som också lockar.

Jag köpte ett nytt ex av den underbara romanen Med bergens andetag direkt av författaren Therese Widenfjord eftersom jag gett bort mitt gamla. Vi är gamla bekanta, det var kul att ses igen.

Årets sista seminarium för mig blev Barndomens mörker, ett oerhört intressant samtal om trauman i barndomen eller hos tidigare generationer med Eduardo Halfon, Lina Wolff och Josefin Olevik. Seminariet var ett av årets bästa, eller kanske faktiskt det allra bästa! Halfons bok Tarantel hamnade genast på läslistan och Wolffs Liken vi begravde började jag lyssna på direkt på hemresan.

Sammantaget var det en underbar bokmässa och jag har redan bokat hotell till nästa år.

Lördag på Bokmässan

Inför Bokmässan hade jag läst program och kollat utgivningen hos förlag och rätt otippat fastnat för boliviansk scifi-skräck. Det låter ju inte alls som min stil. Men när en författare beskrivs som:

"ett av den latinamerikanska samtida litteraturens stora löften. Hennes novellkonst blandar realism med magisk realism, skräck, science-fiction och absurdism, och har ofta lästs som del av den våg av "andinsk gotik" som på senare år har gett sig tillkänna framförallt bland en yngre generation kvinnliga författare"

kan man väl inte bli annat än nyfiken. Jag gick således på ett mycket spännande seminarium där ovan nämnda Liliana Colanzi samtalade med Lina Wolff och det slutade med att jag köpte och fick Colanzis Ni lyser i mörkret signerad. Dags att läsa lite utanför bekvämlighetszonen. 

För övrigt var lördagen Chimamanda Ngozi Adichies dag! Efter en dryg timmes köande och en halvtimmes väntan äntrade hon äntligen scenen. Adichie är verkligen litteraturens stora rockstjärna, t o m med i hastigt införskaffad klänning (hennes bagage försvann på vägen till Göteborg). Hon fick sitt hederspris - Sjöjungfrun - av Bokmässans programchef Oskar Ekström och samtalade därefter på scenen med författaren Agri Ismaïl. Hoppas att detta samtal spelades in och kan ses i efterhand, jag vill gärna se det igen!

Därefter skyndade jag mig genom den stora salen för att återigen köa, den här gången för att få min bok signerad. Jag fick min bild, min bok signerad och min pratstund och har vandrat bland molnen sedan dess <3

Fredag på Bokmässan

Fredag morgon strövande jag omkring på mässgolvet, kikade in hos olika favoritförlag och sprang på gamla bloggkompisar. 

Tillsammans med Anna occh Ulrica lyssnade jag på ett tänkvärt och givande samtal om att leva (och älska) i livets slutskede med författarna Merete Mazzarella och Kjersti Anfinnsen modererat av Hannah Engberg. Är verkligen sugen på att läsa Anfinnsens böcker, men ska nog ändå vänta tills alla böckerna i trilogin är utgivna för att läsa allt i ett svep. 

Därefter knatade jag och Anna vidare till ett seminarie med årets ALMA-pristagare, fransyskan Marion Brunet, i samtal med Ingrid Elam. Brunet tilldelades priset med motiveringen att hennes böcker: "utspelas i ett häftigt pulserande nu med klimatkris och social utsatthet som återkommande teman. På en glasklar och skimrande prosa skildras ungdomar i revolt mot ett korrupt samhälle. Tillvarons mörker och våld utforskas i Brunets dagsaktuella berättelser vars koppling till saga och myt gör dem tidlösa. Och motkrafter finns i vänskapen, solidariteten och naturens skönhet." Samtalet var lite fängslande som motiveringen antyder.

Torsdag på Bokmässan

Första dagen på Bokmässan bestod framför allt av fantastiska seminarier och scenframträdanden. Det inledande seminariet med Göran Rosenberg och Lizzie Doron var helt enkel suveränt. Doron berättade om sin mentala resa från att vara barn till förintelseöverlevare och naiv sionist till att nu vara fredsaktivist och persona non grata i sitt hemland. Vilken styrka det krävs att stå upp för det som är rätt! Lämnar seminariet fylld av beundran och lite tagen. Tråkigt att inte några av hennes senare böcker översätts till svenska.  

Efter att ha vandrat runt på mässgolvet några timmar var det dags att bevista scenframträdandet Kärlek i elfte timmen med Joseph Knevel och Kjersti Anfinnsen, som pratade om Anfinnsens romaner om kärlek på äldre dar. Jag införskaffade omedelbart första delen i trilogin om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim, De sista smekningarna. Böckerna ges ut på Flo förlag, ett litet förlag som ger ut mycket vackra böcker (med ett suveränt innehåll). Och jag fick den så klart signerad.

Under dagens sista scenframträdande (för mig) samtalade Steve Sem-Sandberg och Ingrid Elam om den nyligen utkomna De heligas stad. Jag blev om möjligt ännu mer angelägen att läsa denna bok, som handlar om hur extrem religiös övertygelse förvandlade staden Münster till en plats fylld av våld och terror. Jag fick naturligtvis även den signerad.

En liten berättelse om att sakna en hund

 

En liten berättelse om att sakna en hund, skriven av min kollega och vän Nathalie Hult, är en helt underbar, sårig, innerlig berättelse om den ovillkorliga kärleken mellan en människa och en hund. Boken innehåller egentligen allt, Nathalie berättar inledningsvis mycket öppet om en svår barndom med utsatthet och utagerande. Vidare delar hon sina tankar om livet som människa och psykolog på ett utlämnande, och för en del säkert utmanande, sätt. Det krävs mod att skriva så personligt och ärligt om det som verkligen är viktigt och det är härligt att läsa en text som totalt saknar prestige och tillgjordhet.

Och så kärleken till Loppan, denna ljuvliga hund som kommer in i Nathalies liv i precis rätt tid, någon att "älska förbehållslöst och bottenlöst". Kärleken är omedelbar, Loppan erbjuder en samhörighet bortom orden och en möjlighet till lek även när livet i övrigt utmanar. När det oundvikliga till slut sker är sorgen och förlusten ofattbar. Men även bottenlös sorg och förtvivlan kan medföra att sår läks, att man går vidare i livet starkare och helare.

Sammantaget är En liten berättelse om att sakna en hund en bok som, med djup och äkthet, gestaltar oändlig kärlek, djup samhörighet och ofantlig saknad.