Årets bästa o s v

2010 års bästa

Det var inte lätt i år heller att välja årets bästa bok, men till slut föll valet på Andarnas hus av Isabel Allende. Intressant att just chilenska författare, som jag ju läser mycket litet av, tycks prenumerera på titeln "årets bästa" (i fjol "vann" Roberto Bolaño). Andarnas hus handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Romanen innehåller en härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.


2010 års mest upprörande

Några böcker har naturligtvis påverkat mig mer än andra under året. Den roman som var "svårast" att läsa känslomässigt var Utrensning av Sofi Oksanen. Under läsningen var jag tvungen att samtala med andra som läst, det var tungt att "bära" bokens huvudpersoner. Berättelsen handlar om den unga kvinnan Zara, som har lockats till Europa och tvingats till prostitution och drogmissbruk. Hon lyckas fly och tar sig till en liten gård i Estland. På gården bor den gamla kvinnan Aliide, en kvinna med en smärtsam och brutal historia. Så småningom visar det sig att det finns ett samband mellan de båda kvinnorna. En grym, angelägen historia berättad på ett unikt språk. Utmanare i denna "genre" var Darlig River av Sara Stridsberg och Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis.

2010 års överraskning

Måste erkänna att jag tidigare kände mig kluven och skeptisk till bokbloggares förtjusning i Nabokovs Lolita. Jag kände ju till fenomenet och hade sett filmen innan jag läste boken. Men jag fick lov att kapitulera, det här är en av de bästa romaner jag läst. När man läser boken blir det som försvann i filmen tydligt, boken handlar inte om Lolita, den utspelar sig hela tiden i en pedofils föreställningsvärld. Lolita är ett kontroversiellt mästerverk som i korthet handlar om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, den enda roman jag läst som verkligen ger pedofilen/sociopaten ett ansikte och en själ. Det är oerhört intressant, och provocerande, att sätta in i Humberts inre värld, en värld där han är offret, den som sviks och överges. Hur Lolita reagerar på hans övergrepp har han ingen förmåga att sätta sig in i. Språkmässigt är romanen ett mästerverk.


2010 års viktigaste

Under året har det i omvärlden och i vårt eget inträffat omskakande händelser. Vare sig i vårt eget land eller i världen styr de krafter jag försöker stödja. Orättvisor breder ut sig och skapar såväl fattigdom, som fanatism. Ett sätt att motverka fanatism är att läsa och man bör bland annat läsa den lilla essäboken Hur man botar en fanatiker av Amos Oz. I denna underfundiga lilla skrift beskriver författaren hur fanatism breder ut sig som en farsot. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination. Författaren beskriver även den komplicerade relationen mellan israeler och palestinier och föreslår en kompromiss för att lösa konflikterna. Läs och sprid!


2010 års nyhet

Under året har jag läst en del barn/ungdomsböcker som passar även för vuxna. Tove Janssons underfundiga berättelser om Muminfamiljen innehåller mycket visdom, i all sin enkelhet. Genom att läsa om Mumin har jag fått lov att fundera över hur man bäst kan hantera "farligheter", leva med att allt inte är vad det verkar vara och förhindra att människor blir osynliga. Under senare delen av året läste jag nästan hela serien om Narnia av C S Lewis. I denna förtrollade värld utspelas kampen mellan det onda och det goda. Böckerna är spännande och lättlästa (för mig), men de har inte åldrats särskilt väl, vare sig språkligt eller genusmässigt.

 2010 års romanserie

Sent omsider har jag läst Vilhelm Mobergs serie om familjerna som utvandrar till Amerika. Tidigare har jag alltid sagt att det bästa som skrivits i Sverige är Fogelströms stadserie och Lagerkvists Barabbas, men nu fick de konkurrens. Utvandrarserien platsar definitivt bland de allra bästa svenska böckerna. I romansviten får vi följa Karl-Oskars, hans familjs och hans grannars slitsamma liv i ett hungrande Sverige. Överresan till Amerika och ankomsten till det nya landet blir påfrestande, men så småningom lyckas familjerna skapa sig ett nytt liv "over there". Inbördeskriget och strider med indianer skapar nya svårigheter. Det mest slående under läsningen var författarens ömsinta skildring av kärleken mellan en man och en kvinna.

Löfte inför 2011

Jag brukar ju lova varje år att jag ska läsa och den traditionen följer jag även i år. Nästa år ska jag läsa! Jag ska läsa litteratur från hela världen, jag ska läsa klassiker och jag ska läsa Nobelpristagare. Eftersom tyskspråkig litteratur är temat för årets Bokmässa, ska jag lägga lite extra vikt vid denna. Jag ska också köpa en hel del böcker, men jag ska köpa mer inbundet och mindre pocket. Jag inser nu att jag aldrig kommer att kunna läsa alla pocketböcker jag köpt (för liten text) så en del ska jag ge bort. Förra årets "löfte" att läsa något på engelska har jag inte infriat, det är inte sannolikt att jag kommer att infria det under nästa år heller. Antalet olästa böcker i bokhyllan har dock stigit till över 200, jag ska verkligen kämpa för att försöka minska det antalet till nästa år. Huvudsakliga löftet är dock att jag ska läsa och köpa fler böcker!

GOTT NYTT ÅR!

Kvartalsrapport 4 - 2010

# Silvertronen - C S Lewis
# Kung Caspian och skeppet Gryningen - C S Lewis
# Norrlands akvavit - Torgny Lindgren
# Caspian, prins av Narnia - C S Lewis
# Hästen och hans pojke - C S Lewis
# Häxan och lejonet - C S Lewis
# Den gamle och havet - Ernest Hemingway
# Min morbror trollkarlen - C S Lewis
# En dag - David Nicholls
# Det osynliga barnet - Tove Jansson
# Timmen mellan hund och varg - Silke Scheuermann
# Ingen fara - Selma Mahlknecht
# En spik, en ros - Madeleine Bourdouxhe
# Mordbyn - Andrea Maria Schenkel
# Smaken - Muriel Barbery

# I skuggan av min bror - Uwe Timm
# Utrensning - Sofi Oksanen
# Kärleken är dödens motsats - Roberto Saviano
# Tant Safiyya och klostret - Baha Tahir
# Tiggarnas strejk - Aminata Sow Fall
# Sultanbrudens skugga - Assia Djebar
# Anne Franks dagbok - Anne Frank
# Adams revben - Nuruddin Farah
# Förändringar - Ama Ata Aidoo
# Atlantens mage - Fatou Diome

# Rädd att flyga - Erica Jong
# Absint - Niklas Rådström
# Farmor och Vår Herre - Hjalmar Bergman
# Kärlekens geografi - Nina Bouraoui
# Cap Esterel - Tanja Langer
# Corpus Delicti - Juli Zeh
# Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis
# Och var hör du hemma? - Anne Tyler
# Tre starka kvinnor - Marie NDiaye
# Flugornas herre - William Golding


35 böcker blev lästa under årets sista kvartal och det är ett rejält rekord. Jag hade stor läslust under de här månaderna och jag läste även serien om Narnia, som naturligtvis gick snabbt att läsa. Annars var det framför allt tyskspråkig och afrikansk litteratur som dominerade läsningen.

3 klassiker/moderna klassiker
2 Nobelpristagare
1 novellsamling
1 deckare/spänning
7 "världslitteratur" (afrikansk)
7 tyskspråkiga (fast översatt så klart)
7 barn/ungdom

Den satiriska Tiggarnas strejk och den sagolikt vackra Sultanbrudens skugga utmärkte sig bland de afrikanska böckerna.

På listan över årets bästa platsar En spik, en ros, Sultanbrudens skugga, Utrensning och Himlen i Bay City. Att en novellsamling hamnar på min bästa-lista är inte vanligt, men detta är inte en vanlig novellsamling. Texterna är helt underbara, här saknas inget. Det har haglat lovord och priser över Utrensning, mycket väl förtjänt. Amy i "Himlen" påverkade mig starkt under läsningen, så starkt att jag började lyssna på Alice Cooper igen. (Att inte Hemingway nämns beror helt enkelt på att det var en omläsning, Den gamle och havet finns med på min lista över de bästa böckerna någonsin.)

Överraskande trevlig läsning var En dag, Cap Esterel och Timmen mellan hund och varg, tänkvärd och provocerande bra var dystopin Corpus Delicti. Sagolikt vacker var den korta berättelsen om blåmesen Absint.

Det fanns inga bottennapp under kvartalet, men Anne Frank var tråkigare än jag mindes den.

Årsstatistik 2010

Under det gångna året har jag läst 105 böcker. Det är fem fler än i fjol, mestadels p g a att jag snabbläst några ungdomsböcker under året. Om någon är intresserad av exakt vad jag läst och vilka betyg jag gett böckerna kan ni läsa mer om det här (inom kort).

Fördelningen mellan manliga och kvinnliga författare är så jämn den kan bli med tanke på att jag läst ett udda antal böcker. 50/50 således eftersom jag inte tänker räkna halva procent.

Andelen svensk litteratur sjunker konstant. Under 2008 var andelen svenska författare 45%, 2009 var de 25%, i år har de sjunkit till 16%.

Andelen klassiker/moderna klassiker har sjunkit något i förhållande till nyutgivna romaner. Fortfarande kan dock en knapp tredjedel av årets lästa böcker klassificeras som klassiker. Marcel Proust, F Scott Fitzgerald, R L Stevenson och E M Forster är exempel på icke-svenska äldre klassiska författare jag läst under året, bland de äldre svenska kan nämnas Hjalmar Bergman, Elin Wägner, Per Anders Fogelström och Vilhelm Moberg. Jag har även läst en del moderna klassiker under året, skrivna av författare som Nabokov, Richard Yates, Marguerite Duras och Yaşar Kemal.

En del barn/ungdomsböcker har jag läst under året, mestadels klassiker som Tove Janssons Mumin-böcker och serien om Narnia av C S Lewis.

På Nobelpristagarfronten är utvecklingen mycket dyster. Under 2009 läste jag 24 romaner/novellsamlingar av 18 olika författare samt 4 kortare texter av ytterligare 3 författare. Under 2010 läste jag endast 3 romaner av 3 olika författare. Helst vill jag skylla detta på någon annan och beklagar mig därför något över att de aderton ännu inte gett priset till Assia Djebar, Nuruddin Farah, J C Oates eller Cormac McCarthy. Mest grämer det mig att inte Pramoedya Ananta Toer hann få Nobelpriset innan han avled. Summa summarum kan man fastslå att på Nobelläsarområdet finns utrymme för förbättringar under 2011.

Under året har jag läst böcker från många olika delar av världen, vilket var en målsättning inför 2010.

Afrikansk litteratur var temat för årets Bokmässa och jag inspirerades rejält att läsa böcker från denna stora kontinent. 13% av böckerna skrevs av författare från Algeriet, Marocko, Egypten, Senegal, Ghana, Somalia, Nigeria, Mauritius och Zimbabwe. Favoriterna bland författarna är Assia Djebar, Chimamanda Ngozi Adichie och Nuruddin Farah.

12% av böckerna är skrivna av nordamerikanska författare, de jag vill framhålla är Jayne Anne Phillips, Catherine Mavrikakis, Anne Tyler, Cormac McCarthy och Siri Hustvedt.

Knappt 8% av årets böcker är skrivna av författare från Israel, Libanon, Turkiet, Indien, Indonesien och Japan. Människornas jord av indonesiske Pramoedya Ananta Toer är en bok jag vill rekommendera er alla.

Från Australien/Oceanien läste jag två böcker, d v s knappt 2%. Jag vill gärna uppmärksamma den underbara författaren Janet Frame, vars roman Mot ännu en sommar jag läste med smärtsam förtjusning.

En enda, d v s knappt 1% av årets böcker är skriven av en författare från Sydamerika/Västindien. Men det är å andra sidan inte vilken bok som helst, det är årets bästa - Andarnas hus av Isabel Allende (Chile).

Av årets lästa böcker är således 16% svenska, 48% europeiska och 36% icke-europeiska. Även i år kommer de europeiska böckerna från många olika länder.

Storbritannien är, även i år, det land jag läst flest böcker från, förutom Sverige. Bland de brittiska romanerna finns ovan nämnda äldre klassiker, Tolkiens underbara trilogi om ringen och nyutgivna populära författare som Sadie Jones, David Nicholls och Sarah Waters.

De lästa nordiska böckerna är skrivna av författare från Norge, Finland och Island. Bland mina favoriter återfinns Tarjei Vesaas, Jón Kalman Stefánsson, Sofi Oksanen och naturligtvis Tove Jansson.

Temat på Bokmässan 2011 är tyskspråkig litteratur och jag har redan börjat läsa på en del. Årets favorit är En tyst minut av Siegfried Lenz.

Antalet franska författare har sjunkit något, årets favorit är den unika, underbara novellsamlingen En spik, en ros av Madeleine Bourdouxhe.

De östeuropeiska länder jag läst böcker från är Albanien, f d Jugoslavien och Ryssland. Bland författarna kan nämnas (igen) Nabokov och Ismaïl Kadaré.

Bland de övriga länderna finns författare från Spanien och Italien.

Jag är nöjd med den geografiska bredden på årets lästa litteratur, men missnöjd med min insats när det gäller att läsa Nobelpristagare. Intressant under året har varit upptäckten av afrikansk litteratur, som verkligen tilltalat mig. Nästa år kommer det att bli en rejäl blandning hoppas jag, med ett visst extra fokus på tyskspråkig litteratur.

Kärleken är dödens motsats

Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano, utgiven av Brombergs, 2009.

Den sjuttonåriga Maria har mist sin pojkvän Enzo. Likt många andra arbetslösa unga män i Syditalien hade han tagit värvning i armén. Det fredsbevarande uppdraget i Afghanistan skulle finansiera deras förestående bröllop och skapa en grund för deras kommande familjeliv. I stället sprängs han till döds av talibanerna. Maria blir en ung änka, som klär sig i svart och lever sitt liv i väntan.

Mest intressant i denna korta text tycker jag att resonemanget kring krig är. Författaren påtalar att man i delar av Europa fortfarande tycks anse att det "senaste" kriget är andra världskriget, detta trots att krig pågår runt om i världen hela tiden. I södra Italien finns många fler krig, här är att ta värvning ofta enda alternativet till ett liv i fattigdom eller ett liv i maffian. I Sverige menar vi att vi inte har varit i krig på oerhört lång tid, trots detta dör unga svenskar i Afghanistan.

Marias kärlek är mycket fint gestaltad, man blir berörd av hennes livsöde och engagerad av berättelsen. Marias sorg är gränslös, förlusten omöjlig att förstå. Genom att fortsätta älska besegras döden - Kärleken är dödens motsats.

Sammantaget är detta en kort, lättläst, mycket tänkvärd vacker berättelse om kärlek och krig.

Ungdomens bröd - repris

Ungdomens bröd av Heinrich Böll, utgiven av Brombergs, 2009.

Den unge Walter växer upp i ett samhälle som ligger i ruiner efter andra världskriget. Det är en tid fylld av skam över krigshändelserna, men också en tid av kraftig tillväxt och ett gyllene tillfälle för den som kan ta för sig av det välstånd som växer fram. Walter har haft många olika yrken, trots sin unga ålder, men egentligen inte intresserat sig för något. Nu arbetar han som tvättmaskinsreparatör och han är förlovad med chefens dotter. Så en dag träffar han en ung kvinna och blir häftigt förälskad.

I kortromanen (knappt 120 sidor) skildrar författaren vardagen i efterkrigstidens Tyskland på ett lågmält sätt. Trots det lilla formatet, rymmer berättelsen både en intressant handling som lockar läsaren och en fyllig samtidsbeskrivning.

Författaren använder sig av ett rikt symbolspråk. Brödet finns med både konkret och symboliskt genom hela boken och det ges en närmast magisk egenskap. Under efterkrigstidens fattigdom längtade efter och begärde Walter bröd, bröd, bröd. I bokens nutid har Walter ett rejält sparkapital och stora möjligheter till konsumtion. Men han tycks inte bli mätt av bröd allena. Och detta står klart för honom då han drabbas av kärleken. Denna kärlek gestaltas som en mirakulös kraft och räddningen för de tomma, hungrande människorna.

Huvudpersonen, berättarjaget, skildras med ett ömsint tonfall, samtidigt som denne även uppvisar ganska hänsynslösa drag. Walter drar sig t ex inte för att stjäla när han finner det nödvändigt och hans beteende gentemot fästmön, som han bryter med, är minst sagt oempatiskt. Ändå bli man som läsare fäst vid Walter och man hoppas att hans kärlek till Hedwig ska bli besvarad.

Det här var mitt första, men definitivt inte mitt sista, möte med författaren. Jag tyckte mycket om berättarstilen och det enkla, men innebördsrika språket. Heinrich Böll är en Nobelprisförfattare som verkligen är värd att uppmärksammas och läsas. Jag skulle dock rekommendera att man läser det informativa förordet av Sunnöve Clason efter man läst romanen.