Sammanfattning - Oceanien

Under maj har vi besökt Nya Zeeland och Australien och jag hoppas att ni är nöjda med era bokval. Här kommer (när jag blivit lite piggare) direktlänkar till alla resenärernas inlägg om böcker från det andra resstoppet. Lämna gärna länkar till era inlägg i kommentarerna så blir det lättare för mig att hitta dem. Glöm inte att besöka, läsa och diskutera hos era medresenärer.

Om Boktjuven har följande resenärer skrivit:

Bokstavelig talt
Bookbirds
Dolly; det läsande fåret
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Violens boksida


Om Fem svarta höns har följande resenärer skrivit:

Cecber
Ett hem utan böcker
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Violens boksida


Om Att tro på mister Pip har följande resenärer skrivit:

Dolly; det läsande fåret
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Paperback lover
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Theresans


Sammanfattningar om resstoppet i Oceanien har skrivits av:

Camillas blogg


Om andra intressanta böcker från Oceanien har följande resenärer skrivit:

Lyrans Noblesser
Tekla Maräng en livsnjutarblogg


Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Frodo och ringen

Gårdagen tillbringades på sjukhus med gallsten, så det blev ingen Tematrio planerad. Jag hoppas kunna återkomma i eftermiddag med inlägg om Jorden Runtresan och ska försöka få till en Tematrio i morgon i stället. Tills vidare får ni hålla till godo med lite filmbilder från mitt tredje sommarprojekt - omläsningen av Sagan om Ringen.

Att tro på Mister Pip

Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones.

På en tropisk ö, avskuren från resten av världen, rasar ett fruktansvärt krig. Den lilla byn terroriseras av båda parter, men tack vare fisket har byborna i alla fall mat. På den lilla ön finns endast en vit man kvar, de övriga försvann när krigshotet blev uppenbart. Den excentriske Mr Watts är dock gift med en av kvinnorna i byn och valde därför att stanna, trots de risker han kunde förutse. I byn skattar man åt Mr Watts, men när man behöver en skollärare är det Mr Watts som ordnar med undervisning år barnen. Hans undervisning består till största delen av att läsa högt för barnen ur Lysande utsikter av Charles Dickens. Många av barnen blir fångade av berättelsen, som hjälper dem att står ut i en mycket skrämmande livssituation.

Superlativen har haglat om denna roman, därför känns det ganska trist att behöva medge att jag inte alls uppskattade den. Det största problemet är att jag inte alls kan ta till mig berättarrösten, jag störs av att fundera över om rösten tillhör ett barn som berättar om nutid eller en vuxen som berättar om tidigare upplevelser. I vilket fall känns inte berättelsen genuin, jag kommer på mig själv med att hela tiden jämföra med hur barn i verkligheten berättar om svåra krigsupplevelser. Jag irriterar mig dessutom på sättet som den svarta lokalbefolkningen framställs. Den kunskap de förmedlar till barnen i skolan skildras som oerhört naiv och "barnslig". Sista delen av boken ger många svar, men den gör bara berättelsen än mer ointressant, i mitt tycke.

Sammantaget har jag således svårt att förstå vad andra tycker är så fängslande med berättelsen, men jag hoppas ändå att ni som läst boken som en del av Jorden Runt-utmaningen har fått en mer positiv läsupplevelse.

Lila hibiskus

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, utgiven av Albert Bonniers förlag, 2010.

Kambili växer upp tillsammans med brodern Jaja i en nigeriansk välbärgad familj. Fadern Eugene är en viktig person i samhället, han äger en tidning och kritiserar korruptionen i den nya regeringen. Fadern tar även hand om människorna i sin hemby, han ger stora summor till välgörande ändamål, han är en samhällets stöttepelare. Även i kyrkan har fadern en viktig position och religionen är hans ledstjärna. I hemmet är fadern en tyrann. Han misshandlar såväl hustru, som barn, om de inte lever upp till hans höga förväntningar. Barnen får lära sig att det inte duger att vara nummer två och en nitisk katolsk tro präglas in på bara skinnet. Hustrun får upprepade missfall, det är oklart om detta är till följd av fysisk misshandel eller orsakas av rädsla. I samband med ett besök i hembyn får barnen mer kontakt med sin faster Iofema och hennes barn. Kambili och Jajja tillåts därefter besöka fastern och får uppleva ett hem som inte styrs med fruktan. Denna upplevelse leder till att barnen börjar se på tillvaron på ett nytt sätt, en förändring är oundviklig.

Berättelsen om Kambili är mycket gripande och engagerande. Författaren skapar en mycket tät stämning, man lever med i Kambilis klaustrofobiska värld och känner hennes rädsla. De delar som handlar om livet hos fastern, en förälskelse och en fotbollsträning skapar hopp och förväntningar hos läsaren. Berättelsens slut kommer något abrupt och oväntat, men mer tänker jag inte orda om detta. Texten är lättläst, det här är en roman man inte gärna lägger ifrån sig innan den är utläst.

Det som gör romanen till något utöver det vanliga, är porträttet av fadern och gestaltningen av landets kolonisation. Fadern är en person som givetvis väcker avsky hos läsaren, han är intolerant och extrem i sin rigida tro. Samtidigt är han uppenbart en man med höga ideal och ett stort mod. Han ställer upp för de som arbetar för honom, han donerar stora summor pengar till olika välgörande ändamål och han kämpar mot korruption och orättvisor. Jag skulle gärna vilja veta mer om det livsöde som format denne man. Som jag ser det handlar en del av faderns svårigheter om att han tvingats, och tvingat sig själv, att förneka stora delar av den egna identiteten. Han vill inte tala sitt modersmål, utan föredrar engelska. Han har valt bort sin fars gudar och anammat den vite mannens kristne Gud. Han har således avskurit sig själv från sina rötter och från gemenskap med sina samtida släktingar. Detta leder naturligtvis till att den egna själen stympas. Fadern har helt solidariserat sig med kolonisatörerna och i berättelsen om Kambili kan man se hur detta förhållningssätt till överheten förs vidare från en generation till en annan. Kambilis liv präglas av konflikten mellan att frukta den far som slår och längta efter hans kärlek och godkännande. Barnet som blir slaget lär sig att kritisera sig självt, inte förövaren.

Sammanfattningsvis är Lila hibiskus en berättelse om människans behov av sammanhang och tillhörighet. När sammanhangen trasas sönder, när människan utsätts för olika former av övergrepp, identifierar och solidariserar hon sig ofta med förövaren. I Lila hibiskus blir detta tydligt, samtidigt som boken både är spännande och underhållande. Det är stor konst att kunna skriva om så svåra teman, utan att berättelsen blir svårtillgänglig. Men, det lyckas Chimamanda Ngozi Adichie verkligen med. Boken rekommenderas varmt!

Nobel-alfabetet - J

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven J.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Stad i ljus av Eyvind Johnson är en roman om en tidsepok, en stad och en ung författare. Boken skildrar en ung mans sökande efter sig själv och kampen att överleva som författare. Berättelsen har olika fokus och ger en sorts stillbilder av människor som lever torftiga, utsatta liv i fattigdom. Romanens styrka är dess vackra, poetiska språk.

Johnson fick Nobelpriset 1974.

Akademiens motivering:

"för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst".


2. Sommarljus, ... och sen kommer natten av islänningen Jón Kalman Stefánsson är en berättelse om en liten by på Islands västkust. Denna lilla by rymmer allt som kännetecknar människan. Berättelsen är humoristisk, med en allvarlig underton och tilltalet är oerhört charmerande. Personbeskrivningarna är oerhört roliga och träffande, och skildringen av landsbygdens villkor är satirisk på ett snällt vis.

Min motivering:

"för en charmerande, humoristisk och klok berättelse om den stora tillvaron i den lilla människan."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om Nobelpriset, Nobelpristagare, Nobelpriskandidater.