Läsning pågår - En annan doktor Glas

Påbörjar läsning av En annan doktor Glas av Malin Lindroth och fastnar omedelbart i berättelsen. Jag har tidigare läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg flera ggr och gillar den verkligen. Även Bengt Ohssons Gregorius är en fantastisk roman, däremot tyckte jag mindre om samma författares Helga. Jag har redan på känn att En annan doktor Glas kommer att hamna bland de omskrivningar jag gillar mest. Jag är också nyfiken på om det jag förväntar mig kommer att ske ... 

Sommaren 1985

John Ajvide Lindqvist beskrivs ofta som Sveriges skräckmästare. Skräck är ju egentligen inte min favoritgenre, men jag har ändå läst många av John Ajvide Lindqvists böcker, med högst blandade omdömen. 2012 skrev jag i ett inlägg om författaren: "Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig". Under senare år har jag läst/lyssnat på den spännande och actionfyllda serien Blodstormen (Skriften i vattnet, Rummet i jorden, Anden i maskinen) och på Verkligheten och Vänligheten. Vänligheten kretsar kring en låst container som på oklart sätt dykt upp i Norrtäljes hamn och skildrar en handfull människors liv. Detta är kanske författarens bästa bok. 

Sommaren 1985, utgiven 2023 har filmatiserats och visas nu på SvT Play med namnet Svärtan. Inför att jag ska titta på den vill jag först skriva lite om mina tankar kring boken, en bok jag tyckte mycket om. 

Sommaren 1985 är Live Aid-sommaren och det är sommaren när några i berättaren Johannes kompisgäng plötsligt har blivit "ungdomar". Alla utom en har fyllt 14 och ett par av tjejerna fokuserar numera på smink och kläder istället för på skratt och lek. Och ett par av killarna fokuserar bara på just de tjejerna. Handlingen utspelar sig på ön Särsö i Roslagens skärgård där kompisgänget tillbringat somrarna så länge de kan minnas. Men årets sommar inleds med ett tragiskt dödsfall, en ung kille hittas död i vattnet efter vad som verkar ha varit en olycka. Nyfikenheten kring vad som kan ha hänt väcks och de fyra killarna i gänget beger sig till den svårtillgängliga och mytomspunna klippön Svärtan. Där hittar de en fastbunden och skadad varelse: en rovdjursliknande sjöjungfru! Killarna tar med sig sjöjungfrun hem och gömmer henne i en gammal jacuzzi fylld med havsvatten. Därefter börjar en del underliga och skrämmande saker att hända. Frågan är varför sjöjungfrun var fastbunden och lämnad att dö, när de hittade henne?

Någonstans har jag sett Sommaren 85 jämföras med en kombination av Vi på Saltkråkan och Stranger Things, en oerhört välfunnen beskrivning. Här finns idyllen från Saltkråkans miljöer och de underliggande ohyggliga faror som skildras i Stranger Things. Styrkan i romanen tycker jag är den nyanserade och lyhörda skildringen av såriga vänskapsrelationer i en ålder där utvecklingen styrs av hormoner. Sammantaget är Sommaren 1985 en bok jag verkligen uppskattar, nu håller jag en tumme för en bra filmatisering. Alla nostalgiska 80-talsdetaljer i romanen borde göra sig bra på skärmen. 

SOMMAREN 1985
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2023)

Tisdagstrion - Riddjur

Så roligt att tisdagstrion hos Mina skrivna ord är tillbaka, men jag var så klart nära att missa den. Dagens tema är riddjur och jag har fått klura lite innan jag jag hittade mina tre. 

Efter en svår ridolycka, där Grace blir fysiskt och hästen Pilgrim mentalt skadad, är mannen som kunde tala med hästar deras enda räddning. Modern Annie ger sig iväg med sin dotter och hennes älskade häst upp i bergen i Montana för att få hjälp. Där får både mor och dotter lära sig om kärlek och tillit. Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans läste jag för många år sedan. Den är väl inte litterärt bland det bästa jag läst, men jag tyckte ändå att den var fantastisk. Detta är en bok som fick mig att både skrika av fasa och närmast yla av sorg.

I första delen av trilogin om Arn - Vägen till Jerusalem - av Jan Guillou växer gossen upp hos cisterciensermunkarna i Varnhems kloster. Här utbildas han i logik och kristen tro av fader Henri och i vapenlekar och ridning av en före detta tempelriddare. Gud har en storartad plan för Arn och i slutet av romanen kallar Gud honom till tjänstgöring i det heliga landet. Både i första delen och i de senare delarna av trilogin spelar hästarna en stor roll. Som en av få västerlänningar lär sig Arn arabiska och lyckas på detta sätt kommunicera med hästarna. Nåja, just detta kan man väl tycka vad man vill om. Relation till hästen Chamsin kommer att bereda Arn både stor glädje och enorm sorg. 

Przewalskis häst av Maja Lunde handlar om världens sista riktiga vildhästar, hästarna som målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan. Under 1880-talet reser den tyske tyske zoologen Mikhail till Mongoliet för att fånga in Przewalskis hästar och skicka dem till europeiska djurparker. Efter Sovjetunionens fall under 1990-talet leder den oerhört engagerade veterinären Karin arbetet med att försöka återintroducera de vilda hästarna till deras naturliga miljö på Mongoliets stäpper. Przewalskis häst är en lärorik, men framför allt smärtsam och sorglig läsning om människan, den varelse som tar sig rätten att göra åverkan på naturen som inte går att reparera.

Odyssé

Odysséen är kanske världens mest välkända berättelse om en hemresa med komplikationer och versionerna är många. Den ursprungliga versionen av Homeros (om det nu var han som skapade den) har jag läst för länge sedan och minns bara vagt. Senare versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka bidrar alla med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. 

Stephen Fry är en av Englands mest populära skådespelare, författare och inläsare av ljudböcker. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker med antika teman, översatta och utgivna på svenska finns sedan tidigare Mythos och i höst kommer även Troja att ges ut. Jag gissar att utgivningen av Odyssé innan Troja kan ha med en viss film att göra, och det går förvisso att läsa böckerna i oordning.   

Odyssé av Stephen Fry är en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat oerhört spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! I Stephen Frys version är Odysseus en komplex person som gärna vill göra det rätta, men som ändå utan att tveka offrar sina besättningsmän för att klara sig själv. Han framställs också som en längtande make, samtidigt som han lyckas göra en hel del andra kvinnliga varelser med barn. Vidare är han listig och föredrar att lura sina motståndare framför regelrätt strid, exempelvis lurar han cykloperna genom att kalla sig för Ingen. Vid hemkomsten - om någon missat det så kommer han faktiskt till slut hem - blir dock striden mot friarna nödvändig, och så klart lyckosam. Förutom Odysseus resa innehåller Odyssé även berättelser om andra som deltog i striden om Troja, exempelvis skildras på olika sätt, och under olika tidsperioder, mordet på Agamemnon och Orestes hämnd. Andra händelser märker jag saknas i Odyssé, exempelvis hängningen av de tolv tjänarinnorna, som är central i Margaret Atwoods Penelopiaden. För mig oklart varför. 

Att läsa Odyssé är i mitt tycke stor underhållning, som läsare fnissar jag faktiskt en hel del och ofta låter jag mig charmeras av huvudpersonen. Texten är lättläst och humoristisk, samtidigt som den naturligtvis är fullspäckad av namn på hjältar, gudar och vidunder och därmed kräver en engagerad läsare. Texten innehåller även mängder av fotnoter, som nog är bäst att läsa i slutet av kapitlen för att undvika avbrott i handlingen. Sammantaget är Odyssé en underhållande och inlevelsefull berättelse om en man med hemlängtan, som råkar ut för allsköns utmaningar och äventyr på färden. Den rekommenderas till alla som har ett intresse för antikens berättelser!

ODYSSÉ
Författare: Stephen Fry
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonniers (2026)

En smakbit ur Pizzeria Roma

Medan de flesta har semester passar jag på att avsluta en del saker på jobbet. I fredags var jag där och hämtade ett skåp och 9 kassar med böcker och pärmar. Undrar var jag ska förvara allt detta här hemma, det finns inte ens en centimeters utrymme i någon bokhylla. Nåja det löser sig väl ... Nu dags att delta i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. 

Under fredag-lördag är det litteraturfestival på Mårbacka där bland annat Elin Persson kommer att medverka. Därför passar jag på att dela en smakbit ur inledningen av hennes underbara roman Pizzeria Roma. 

”MAGNUS VAKNAR AV dammarna som forsar. Klockan visar fem som han trodde. Han tar av locket på inhalatorn och vrider den ljusblå ratten tills han hör klicket. Han andas in, håller andan, reser sig ur sängen, öppnar upp fönstret på glänt, rättar till kuddarna, andas ut. Från korgstolen tar han jeansen, drar på sig dem. Han gör det stående med handen lutad mot väggen som stöd. Halar in huvudet i t-shirten med JB-loggan på bröstet. Tjocksockarna eftersom det fortfarande är frost om natten. Han ställer sig vid diskbänken. Trycker ut två ibuprofen i handen från kartan som alltid ligger där, intill disksvampen. Häller upp ett stort glas mjölk och tömmer det.”