Tisdagstrion - Riddjur

Så roligt att tisdagstrion hos Mina skrivna ord är tillbaka, men jag var så klart nära att missa den. Dagens tema är riddjur och jag har fått klura lite innan jag jag hittade mina tre. 

Efter en svår ridolycka, där Grace blir fysiskt och hästen Pilgrim mentalt skadad, är mannen som kunde tala med hästar deras enda räddning. Modern Annie ger sig iväg med sin dotter och hennes älskade häst upp i bergen i Montana för att få hjälp. Där får både mor och dotter lära sig om kärlek och tillit. Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans läste jag för många år sedan. Den är väl inte litterärt bland det bästa jag läst, men jag tyckte ändå att den var fantastisk. Detta är en bok som fick mig att både skrika av fasa och närmast yla av sorg.

I första delen av trilogin om Arn - Vägen till Jerusalem - av Jan Guillou växer gossen upp hos cisterciensermunkarna i Varnhems kloster. Här utbildas han i logik och kristen tro av fader Henri och i vapenlekar och ridning av en före detta tempelriddare. Gud har en storartad plan för Arn och i slutet av romanen kallar Gud honom till tjänstgöring i det heliga landet. Både i första delen och i de senare delarna av trilogin spelar hästarna en stor roll. Som en av få västerlänningar lär sig Arn arabiska och lyckas på detta sätt kommunicera med hästarna. Nåja, just detta kan man väl tycka vad man vill om. Relation till hästen Chamsin kommer att bereda Arn både stor glädje och enorm sorg. 

Przewalskis häst av Maja Lunde handlar om världens sista riktiga vildhästar, hästarna som målades i grottor i Frankrike för tusentals år sedan. Under 1880-talet reser den tyske tyske zoologen Mikhail till Mongoliet för att fånga in Przewalskis hästar och skicka dem till europeiska djurparker. Efter Sovjetunionens fall under 1990-talet leder den oerhört engagerade veterinären Karin arbetet med att försöka återintroducera de vilda hästarna till deras naturliga miljö på Mongoliets stäpper. Przewalskis häst är en lärorik, men framför allt smärtsam och sorglig läsning om människan, den varelse som tar sig rätten att göra åverkan på naturen som inte går att reparera.

Odyssé

Odysséen är kanske världens mest välkända berättelse om en hemresa med komplikationer och versionerna är många. Den ursprungliga versionen av Homeros (om det nu var han som skapade den) har jag läst för länge sedan och minns bara vagt. Senare versioner av berättelsen om Odysseus hemresa från Troja till den väntande hustrun på Ithaka bidrar alla med intressanta perspektiv. I makalösa Strändernas svall av Eyvind Johnson framträder en Odysseus som är mänsklig och plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. I Penelopiaden av Margaret Atwood ligger fokus på Penelope, Odysseus hustru, som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön. I Kirke av Madeline Miller träffar läsaren en ung kvinna, vars magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. 

Stephen Fry är en av Englands mest populära skådespelare, författare och inläsare av ljudböcker. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker med antika teman, översatta och utgivna på svenska finns sedan tidigare Mythos och i höst kommer även Troja att ges ut. Jag gissar att utgivningen av Odyssé innan Troja kan ha med en viss film att göra, och det går förvisso att läsa böckerna i oordning.   

Odyssé av Stephen Fry är en tämligen rak återberättelse av Homeros epos och handlar således om Odysseus längtan hem till Ithaka och prövningar av nymfer, cykloper och förorättade gudar på vägen. Handlingen är som väntat oerhört spännande och Odysseus som karaktär väcker läsarens medkänsla, måtte han ta sig hem! I Stephen Frys version är Odysseus en komplex person som gärna vill göra det rätta, men som ändå utan att tveka offrar sina besättningsmän för att klara sig själv. Han framställs också som en längtande make, samtidigt som han lyckas göra en hel del andra kvinnliga varelser med barn. Vidare är han listig och föredrar att lura sina motståndare framför regelrätt strid, exempelvis lurar han cykloperna genom att kalla sig för Ingen. Vid hemkomsten - om någon missat det så kommer han faktiskt till slut hem - blir dock striden mot friarna nödvändig, och så klart lyckosam. Förutom Odysseus resa innehåller Odyssé även berättelser om andra som deltog i striden om Troja, exempelvis skildras på olika sätt, och under olika tidsperioder, mordet på Agamemnon och Orestes hämnd. Andra händelser märker jag saknas i Odyssé, exempelvis hängningen av de tolv tjänarinnorna, som är central i Margaret Atwoods Penelopiaden. För mig oklart varför. 

Att läsa Odyssé är i mitt tycke stor underhållning, som läsare fnissar jag faktiskt en hel del och ofta låter jag mig charmeras av huvudpersonen. Texten är lättläst och humoristisk, samtidigt som den naturligtvis är fullspäckad av namn på hjältar, gudar och vidunder och därmed kräver en engagerad läsare. Texten innehåller även mängder av fotnoter, som nog är bäst att läsa i slutet av kapitlen för att undvika avbrott i handlingen. Sammantaget är Odyssé en underhållande och inlevelsefull berättelse om en man med hemlängtan, som råkar ut för allsköns utmaningar och äventyr på färden. Den rekommenderas till alla som har ett intresse för antikens berättelser!

ODYSSÉ
Författare: Stephen Fry
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonniers (2026)

En smakbit ur Pizzeria Roma

Medan de flesta har semester passar jag på att avsluta en del saker på jobbet. I fredags var jag där och hämtade ett skåp och 9 kassar med böcker och pärmar. Undrar var jag ska förvara allt detta här hemma, det finns inte ens en centimeters utrymme i någon bokhylla. Nåja det löser sig väl ... Nu dags att delta i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. 

Under fredag-lördag är det litteraturfestival på Mårbacka där bland annat Elin Persson kommer att medverka. Därför passar jag på att dela en smakbit ur inledningen av hennes underbara roman Pizzeria Roma. 

”MAGNUS VAKNAR AV dammarna som forsar. Klockan visar fem som han trodde. Han tar av locket på inhalatorn och vrider den ljusblå ratten tills han hör klicket. Han andas in, håller andan, reser sig ur sängen, öppnar upp fönstret på glänt, rättar till kuddarna, andas ut. Från korgstolen tar han jeansen, drar på sig dem. Han gör det stående med handen lutad mot väggen som stöd. Halar in huvudet i t-shirten med JB-loggan på bröstet. Tjocksockarna eftersom det fortfarande är frost om natten. Han ställer sig vid diskbänken. Trycker ut två ibuprofen i handen från kartan som alltid ligger där, intill disksvampen. Häller upp ett stort glas mjölk och tömmer det.”

Inte som ni

Naki är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Farsta, där hon har vänner och känner att hon passar in. Hennes pappa har dock en dröm om att starta en restaurang, vilket leder till att familjen - pappa, mamma, Naki och hennes lillebror - flyttar till en mindre stad. Det är svårt för Naki att lämna bästa vännerna och oroligt inför att börja i ny skola. Men skolstarten funkar bra och Naki får genast en ny kompis, enda problemet är två killar i klassen som inte verkar schyssta. Tyvärr försämras situationen snart rejält. De båda killarna i klassen utsätter Naki för rasistisk mobbing och de lyckas - genom att ljuga om vad Naki sagt - få med sig resten av klassen, även Nakis nya kompisar. Hon blir helt ensam att försöka hantera en mkt svår situation. Naki vill inte vända sig till sina föräldrar eftersom hon vet att de kommer att reagera starkt och kanske förvärra situationen. Och när hon vänder sig till en lärare, möts hon av oförståelse och bagatellisering. Hur och var ska Naki hitta stöd så att hon kan stå upp för sig själv?

Boken beskriver på en smärtsamt inkännande sätt utsattheten och ensamheten hos den som är "annorlunda". Även de som inte har för avsikt att få Naki att känna sig utanför, skapar en sån situation genom att vilja känna på hennes hår, inte kunna säga hennes namn korrekt och genom okunniga frågor om Afrika. Dessutom har de vuxna - tyvärr realistiskt skildrat - svårt att känna igen, ta på allvar och bemöta rasism. Okunnigheten på svenska skolor är enorm, det vet jag tyvärr av egen erfarenhet både privat och i min arbete som skolpsykolog. 

Till boken finns en lärarhandledning och jag hoppas att många skolor väljer att köpa in klassuppsättningar av den här boken. Sammantaget är detta en oerhört aktuell och angelägen bok som kan vara en utgångspunkt för diskussioner om identitet, självkänsla, hur man bemöter varandra o s v. Min rekommendation är att man läser boken gemensamt i åk 5. Jag skulle också vilja rekommendera den här boken till varenda lärare, som har eller kanske kommer att ha, elever i sin klass med utomeuropeiskt utseende. Kunskapsnivån och förståelsen för den utbredda vardagsrasismen måste öka! 

Förutom att boken är angelägen och belyser en viktig fråga är den även oerhört välskriven och engagerande, jag läste ut den i ett nafs. Utifrån ett psykologiskt perspektiv skildras huvudpersonens tankar, känslor och beteenden på ett mycket träffsäkert sätt och boken är således givande läsning även för vuxna.

INTE SOM NI
Författare: Sheila Kalusumu
Förlag: Rabén & Sjögren (2026)

Stinas bästa vän

Stinas bästa vän, med undertiteln En hundägares glädje, sorg och förundran är författaren, poeten och samhällsdebattören Göran Greiders essäbok om vänskapen, förståelsen och kommunikationen mellan människa och hund. Författaren beskriver att han inledningsvis inte var en "hundmänniska" och han påminner mig om min svärmor som envist hävdade att hon inte tänkte mata, promenera eller sköta en ny hund om svärfar skaffade en. Ni kan väl gissa hur det gick för svärmor och valpen Lufsen också? Stinas bästa vän nominerades mycket välförtjänt till Augustpriset 2025.

Göran Greider relation till hundar förändrades mer än han väntat sig när hans fru och dotter skaffade springerspanieln Stina. Hundens villkorslösa kärlek och tillit ledde till en ömsesidig vänskapsrelation och, för författaren, ett nytt sätt att betrakta världen. Vissa delar av boken skildrar lyhört den känslomässiga erfarenheten av att vara en hunds bästa vän, medan andra delar reflekterar kring ojämlikheten i en relation som bygger på att den ene äger den andre. De avslutande delarna av boken skildrar sorgen och tomheten som uppstår när ett älskat djur dör. Sammantaget är boken en finstämd berättelse om vänskap och närmast en sorgterapibok över förlusten av en bästa vän. 

STINAS BÄSTA VÄN
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront (2025)