Stargate. En julberättelse

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. 

Långnovellen alt kortromanen Stargate. En julberättelse handlar om berättaren Ronja och hennes storasyster Melissa, som växer upp hos hos en alkoholiserad pappa. Någon mamma finns inte i hemmet. När pappa är nykter är han kärleksfull och varm, han ger flickorna smeknamn och Ronja drömmer om att han ska köpa en stuga i skogen till familjen. Men alltför ofta hänger han på puben Stargate, där han umgås med likasinnade och spenderar matpengarna. Inför julen lyckas Ronja hjälpa pappa att få jobb som julgransförsäljare. Hoppet väcks att pappa den här gången ska lyckas behålla jobbet så att familjen i år kan få en egen julgran. Men så en dag sitter han på Stargate igen, förskottslönen är uppdrucken och jobbet borta. Melissa lyckas dock få överta pappas jobb och snart  börjar även Ronja tjäna pengar genom att sälja pynt "till förmån för fattiga barn". Allt kommer att gå bra om bara inte den elake chefen Eriksen upptäcker dem ...

Stargate är en oerhört gripande och fängslande berättelse, som mycket exakt balanserar på rätt sida om gränsen till det smetigt sentimentala. Här kombineras vardagsnära beskrivningar av skrynkliga lucialinnen, baconlukt och huvudvärk med en finstämd och magisk känsla. Det dyker upp män - vaktmästaren, grannen och arbetskamraten - som hjälper till och ger stöd, medan omhändertagande kvinnor saknas. Berättelsen har kallats en modern variant av H. C. Andersens Flickan med svavelstickorna, och likheten är påtaglig. Sammantaget är berättelsen obarmhärtigt realistisk i sin skildring av barns utsatthet och när verkligheten blir för smärtsam tar en magisk föreställningsvärld vid. Oerhört bra, läsning rekommenderas starkt!

STARGATE. EN JULBERÄTTELSE
Författare: Ingvild H Rishøi
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist

Bokliga julklappar

Någon i huset verkade veta exakt vilka julklappsböcker jag önskade i år. En fin ny utgåva av Frödings Samlade dikter och en jättesnygg utgåva av Söderbergs Doktor Glas ❤️

Dottern har verkligen uppmärksammat min stora muminkärlek och slagit på stort med jättefina presenter!

Roligare än pussel och rätt pilligt är det att bygga Lego. Inspirerade av Legomasters Australia (TV4) blev det i år en Harry Potter- buss 🧙‍♀️

Novellkalendern 24 - Sömnlösa

Jon Fosse, född 1959 på norska Vestlandet, är en dramatiker och författare som skriver poesi, prosa, essäer och barnlitteratur. Han är mest uppmärksammad internationellt för sin dramatik. Fosse berättar ofta om sorg, förluster, utsatthet och kärlek utifrån bibliska motiv. Han tilldelades Nobelpriset 2023 för en ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. 

Berättelsen Sömnlösa är första delen i en trilogi och en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och hans gravida flickvän Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Här är mörkt och kargt. Och det börjar regna. Och ingen förbarmar sig över de hemlösa.

"... och nu hade de gått omkring på Bjørgvins gator i flera timmar och försökt få tag på husrum, men det var rent omöjligt att få hyra rum någonstans, nej, sa man, vi har tyvärr inget att hyra ut, nej, sa man, det vi har till uthyrning är redan uthyrt, så sa man och då fick Asle och Alida fortsätta att gå omkring på gatorna och knacka på dörrar och fråga om de inte kunde få hyra ett rum där i huset, men inte i något av husen fanns det rum att få hyra, så vart skulle de då ta vägen, ..."

Novellen berättas i en flödande, böljande text med många omtagningar, varvat med mycket korthuggna meningar, vilket leder till en rytmisk läsupplevelse. Den febriga, stressiga känslan i läsningen samverkar med och förstärker innehållet i berättelsen. En omläsning bekräftar första intrycket; det här är fantastisk litteratur. 

SÖMNLÖSA
Författare: Jon Fosse
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Översättare: Urban Andersson

Novellkalendern 23 - Hägern

Lise Tremblay föddes 1957 i Chicoutimi i Québec. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och många av hennes böcker har översatts till svenska. Tremblay räknas idag som en av Québecs främsta författare, återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. 

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna "novellsamlingen" Hägern av Lise Tremblay. Hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. 

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Hägern är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)

Novellkalendern 22 - Såningsmannen

Violette Ailhaud, 1835 - 1925 var 17 år när hennes hemby 1852 berövades alla sina män. Många år senare, 1919, berättade hon om sina upplevelser i den självbiografiska novellen Såningsmannen. Då hade byn återigen förlorat alla sina män.  

Violette växer upp i en liten by i bergen i Provence. Hon är mycket förälskad i sin trolovade Martin och redo att fullborda deras kärlek. Männen i Provence har gjort uppror mot Napoleons ändrade lagar och straffet är hårt, de blir tillfångatagna eller avrättade. Alla män i Violettes by förs bort, kvar blir kvinnorna som under flera år lever helt avskurna från omvärlden. De vet inte vart deras män förts eller om de ännu lever. I sorg och väntan utför de arbetet på gårdarna för att överleva och för att försäkra sig om byns överlevnad kommer de överens om att dela på den förste man som dyker upp. Så en dag dyker en kringvandrande hovslagare upp.

"Ingen har kommit upp till byn sedan i februari 1852. ... Framförallt väntade vi på den halva av mänskligheten som hade slitits bort från våra fält, våra hus, våra hjärtan."

Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. De lever och uttrycker sin frustration, sorg och vrede i symboliska, trotsiga handlingar. De arbetar, längtar och planerar inför framtiden.

"Mitt hjärta och min kropp är tomma. Hjärtat sörjer mannen som försvann. Kroppen sörjer mannen som inte kommer. I två år har jag skrikit i protest för att jag, en ung kvinna, blev berövad min trolovade just när tiden var inne för mig att bli hustru och mor. I två år har jag gått havande med smärta i stället för med barn."

Texten är poetisk, intensiv och sinnlig. Som få gestaltar Ailhaud den fysiska kärleken, de erotiska inslagen berör med sin känslostyrka. Sammantaget är Såningsmannen en helt fantastisk liten text som gestaltar livets ytterligheter: våld, död, sorg, kärlek och liv.

SÅNINGSMANNEN
Författare: Violette Ailhaud
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate (2014)