Judas hågkomster

Niklas Rådström har skrivit några av de mest fängslande böcker jag läst: Boken - en omskrivning av Bibeln, En Marialegend - en omskakande gestaltning av mänsklig grymhet och vår möjlighet att välja det goda samt Absint - en underbar berättelse om en liten blåmesunge. Vid läsningen har jag golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet.

Romanen Judas hågkomster utspelar sig ett halvsekel efter Yeshuas (Jesus) intåg i Jerusalem på palmsöndagen och händelserna under påskhelgen. Berättaren är Judas, en gammal man som lever anonymt och tillbakadraget, en av de få i Yeshuas sällskap som överlevt. De flesta andra som följde Yeshua har fått betala med sina liv för att de fört hans budskap vidare. Judas misshandlades svårt på Krukmakaråkern, men överlevde och har nu på sin ålderdom beslutat sig för att skriva ner sanningen om händelserna som ledde till att hans mästare korsfästes. I hans berättelse är förräderiet på skärtorsdagen en del av hans och Yeshuas gemensamma plan. När Judas i stunden för förräderiet tvekar att ange sin mästare, uppmuntrar Yeshua honom med en kyss. Förräderiet fullföljs och Judas axlar rollen av historiens störste svikare. 

Den mästare som framträder i Judas jordnära berättelse är både bestämd och mild, han är en människa som skapar relationer med sina följeslagare och han är samtidigt också (kanske) något annat, kanske Guds son. Judas tvivlar, funderar över sin egen roll i de dramatiska scenerna på skärtorsdagen, och förtvivlar emellanåt.

"Hade inte min mästare sagt oss att de främsta skulle bli de sista och de sista de främsta, att de som motats bort skulle upphöjas och den lägste bli den högste? Var det detta min mästare valt ut mig för, att vara den djupast fallne för att vid tidens slut upphöjas? Detta mörker som skulle bli mitt hem."

Poetiskt och vackert skildras händelserna under påskhelgen med dess grymhet, oändliga sorg och oförklarliga höjdpunkt - återuppståndelsen. Författaren levandegör påskens storslagna händelser på ett innerligt sätt, jag blir oerhört berörd och läser med både bävan och glädje. Rådströms prosa är glasklar och lätt att läsa, stilen växlar mellan att vara detaljerad och exakt när konkreta händelser skildras och att vara mer luftig och lyrisk i andra delar. 

Alla som intresserar sig för Bibelns berättelser om händelserna under påsken hamnar förr eller senare i funderingar kring Judas. Varför gjorde han det han gjorde? Och varför var det nödvändigt för historien att ha med en svikare? Jag har aldrig upplevt mig hitta svaren på frågorna och det gör jag kanske inte helt efter att ha läst Judas hågkomster heller, men jag har fått en möjlig, lite fylligare bild av tänkbara förklaringar och det räcker gott. 

JUDAS HÅGKOMSTER
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2026)

De nominerade till årets skönlitterära Augustpris

I måndags presenterades de böcker som nominerats till årets Augustpris. Mitt huvudsakliga fokus är på den skönlitterära klassen och sammantaget blev jag väl lagom nöjd. Två av de romaner jag gissat på blev nominerade (Skönheten och Nattsäsong) medan ett par av mina största favoriter (Den oduglige och Judas hågkomster) inte blev det. Av de nominerade jag inte tidigare läst lockar Inkokt ruda av Klas Östergren mest (har i ärlighets namn redan börjat lyssna på den och hittills är den framför allt oerhört underhållande). I den skönlitterära klassen dominerar helt klart de stora förlagen i år, till skillnad från förra året. 

Här kommer en kort presentation av de nominerade böckerna:

Adrian av Maxim Grigoriev beskrivs som en stockholmsskildring och en bildningsroman. Den handlar om vänskapen mellan tre unga män, om passion och familjebildning samt om kärleken till till litteraturen. 

Inkokt ruda av Klas Östergren beskrivs som ett kammarspel för två människor och en robot och undersöker var gränsen egentligen går mellan människa och maskin.  

Nattsäsong av Karolina Ramqvist skildrar hur en framgångsrik, äldre skådespelerska förbereder sig för rollen som en avsevärt yngre kvinna. Hon inleder ett passionerat förhållande med en yngre man, samtidigt som omvärlden tycks stå inför en eventuell katastrof.  

Vinter av Magnus Dahlström är både till sidantalet och innehållsmässigt en omfattande roman som beskrivs som: "en sträng och ohygglig framtidsvision som på ett suggestivt, dramatiskt och olycksbådande sätt tecknar bilden av en värld i snabb förändring". 

Skönheten av Inger Edelfeldt handlar om en äldre kvinna och hennes förmåga - eller oförmåga - att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. 

Under sjöarna av Ingela Strandberg beskrivs som vacker poesi och "undersökning av verklighetens bottnar, ett försök att skriva sig fram och ner till en sorts harmoni med verkligheten. Att leva sig fram till en enkelhet". 

Vad tycker ni och har ni läst några av de nominerade böckerna?

Tisdagstrion - Döttrar

Veckans tisdagstrio hos Mina skrivna ord handlar om döttrar och det finns massor att välja bland. Till slut blir det tre favoritförfattare som får ta plats i dagens utmaning. 

Lila hibiskus (översättning av Ragnar Strömberg) av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. När sammanhangen trasas sönder, när människan utsätts för olika former av övergrepp, identifierar och solidariserar hon sig ofta med förövaren. I Lila hibiskus blir detta tydligt, samtidigt som boken både är spännande och underhållande. 

Arundhati Roys självbiografi Mitt skydd och min storm (översättning av Peter Samuelsson) - på engelska Mother Mary Comes to Me - utkom på svenska 2025 och påminner i hög grad om hennes romaner; handlingen är till brädden fylld av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till livet. 

Mitt namn är Lucy Barton (översättning av Kristoffer Leandoer) av Elizabeth Strout är en roman om fattigdom, utsatthet, övergrepp, längtan efter böcker och längtan efter närhet. Och det är en fantastisk, lyhörd och osentimental gestaltning av en komplicerad relation mellan en mamma och en dotter. Lucys ursprungsfamilj beskrivs i korta ordalag, genom små vinjetter som fångar allt i frusna ögonblick. Sammantaget är romanen en briljant gestaltning av möjlig försoning. Med enkla medel, kortfattade, inkännande dialoger och vardagsskildringar skapar författaren karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Kapitalet

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och debuterade 2010 med den uppmärksammade romanen Den drunknade. De följande romanerna har både nominerats till och tilldelats ett flertal priser. Jag har tidigare både läst och uppskattat Den drunknade och Aftonland, och Andromeda hamnade till och med på min favoritlista. Jag kan fortfarande reta mig på att jag inte fick den signerad på Bokmässan för tre år sedan. Jag har missat att läsa Sanningsberget, det ska genast åtgärdas. Förra året köpte jag dessutom Kammakargatan, den ska jag läsa under advent, tur att böcker står sig. 

Nya romanen Kapitalet handlar om förskoleläraren Emma, som arbetar på en populär förskola på Södermalm. För att attrahera rätt föräldrakunder arbetar man årligen med konst inspirerad av Hilma af Klint. Emma är jagberättare i romanen och framställer sig själv som en ganska alldaglig, tystlåten person. När en ny liten flicka, Stella, börjar på förskolan lär Emma snabbt känna hennes mamma, influencern Alice. Alice är en så kallad livsstilsinfluencer av övre medelklass, som dagligen skapar content där hon visar upp de produkter som krävs för att leva ett gott liv. Emma, som i ärlighets namn genast känner igen Alice, blir fascinerad av Alices liv och tackar självklart ja när Alice erbjuder henne extrajobb som barnvakt. Sakta men säkert övergår Emmas fascination i något som liknar besatthet och när hon vistas i Alices lägenhet går hon över alla gränser i sin iver att undersöka allt. Under en resa till Italien kulminerar handlingen på ett minst sagt oväntat sätt.

Läsning av Kapitalet är både roande och oroande, det är en samtidssatir som inte ser med särskilt snälla ögon på någon av sina karaktärer. Romanen skildrar vår verklighet med fokus på de delar som egentligen är minst intressanta, trots många likes och följare. Här finns ett klassperspektiv och en tydlig konflikt mellan yttre fasad och en inre tankevärld, som blir allt tydligare under läsningen. Författarens exakta beskrivningar av detaljer skapar ofta omedelbar igenkänning och upplevelse av delaktighet hos mig som läsare. Jag kan tydligt se de olika miljöerna framför mig och skymtar huvudpersonerna i ögonvrån. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter det här psykologiska dramat till en närmast thrillerliknande samtidsskildring, och leder till sträckläsning. Sammantaget är Kapitalet en roman i min smak!

KAPITALET

Författare: Therese Bohman

Förlag: Norstedts (2026)

En smakbit ur Otillgänglighetens ö

Söndag igen och dags för en ny smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

Äntligen en ganska händelselös, lugn vecka! Jag har läst, skrivit lite och höststädat i trädgården. 

Idag bjuder jag på en smakbit ur Otillgänglighetens ö av Malin Haawind, en relativt ny roman om två kvinnor som blev kvar hemma när ingenjör Andrée och hans män gav sig iväg mot Nordpolen. En av kvinnorna är den unga, lovande pianisten Anna, som nyligen förlovat sig med expeditionens yngste medlem, Nils Strindberg. Den andra är Gurli Linder, som lever i ett kärlekslöst äktenskap med en betydligt äldre man, men som i hemlighet drömmer om expeditionsledaren Salomon August Andrée. 

"I en annan del av Stockholm sitter Gurli Linder vid sitt skrivbord. Hon har insisterat på att ha ett. Hennes make tycker inte om det. Det är så oerhört mycket Nils Linder inte tycker om, nuförtiden händer det till och med att hon undrar om han håller av henne det allra minsta, eller om han bara tycker om att hålla fast henne. Bestämma över henne, visa upp sig tillsammans med henne. Hon var nog så näpen och bedårande med alla sina tankar och sin framåtanda som elev, då när de först träffades, det tjusades han av. Men nu? Som hustru? Med egen vilja? Nej, nu hade han helt uppenbart önskat sig någon mer konventionell."