Straff

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld var författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism och utsatthet hos den samiska minoritetsbefolkningen. 

Romanen Straff skildrar växelvis två olika tidsperioder. Läsaren får dels följa några barn som tvingas lämna sina familjer för att gå i nomadskola, dels återse huvudpersonerna trettio år senare, när effekterna av deras barndomstrauman fortfarande präglar deras liv. På 50-talet tvingas renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten som sjuåringar att bo på och gå i nomadskola. Det är förbjudet att prata samiska, jojk anses vara syndigt och en vedervärdig husmor går över alla gränser för att bestraffa det hon anser vara olydnad. Målsättningen från svenska staten är att barnen ska assimileras och bli mer "svenska". Tyvärr är förtrycket ovanifrån inte heller det enda, nomadskolan förstärker även en "starkares-rätt-kultur" bland barnen, med Nilsa som brutal mobbare. 

Trettio år senare försöker huvudpersonerna hantera sina liv och sina minnen på olika sätt. Flera av dem kämpar med trasiga relationer till en föräldrageneration som inte lyckades skydda dem och de har tappat förmågan att kommunicera med de äldsta. De brottas också med svårigheter att skapa en positiv och hälsosam identitet eftersom de berövats stoltheten över ursprunget och sin kultur. För Jon-Ante har det blivit nödvändigt att skapa ett nytt liv, som raggare, i stan, Anne-Ristens barn skäms över sitt ursprung och Marge förmår inte lära en intresserad dotter att skriva på samiska eftersom hon inte själv fått lära sig. Gemensamt för dem alla är att de helst undviker att prata om sin uppväxt.

Straff är en fiktiv roman, men den bygger tyvärr i alltför hög grad på en verklighet som inte ligger långt borta i tiden. Sveriges svek mot samerna är kolossalt, det som skett är oförlåtligt och tyvärr i många fall heller inte möjligt att sona. Romanen ger röst åt människor vars erfarenheter tystat dem, och visar hur ett systematiskt förtryck krossar generationer. Texten vibrerar av starka känslor, händelser gestaltas så detaljerat att bilder skapas och läsningen känns i hela kroppen. Romanen som helhet är en bladvändare, med ett starkt driv i handlingen, samtidigt som den berör på djupet. 

STRAFF
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2023)
Uppläsare: Katharina Cohen

Korparna av Bannerhed

En ny bok av Tomas Bannerhed, Den oduglige, ges ut på Norstedts i april, och jag längtar. Boken beskrivs som en syskonbok till författarens Korparna, som gavs ut 2011 och tilldelades fina priser. Jag var en i mängden som verkligen älskade den. Här kommer ett utdrag ur min recension.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten. 

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig. Författaren skriver en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fåglarnas sång, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet. 

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir. 
Skördemannens sändebud. 
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet. 
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En otrolig läsupplevelse!

Jag for ner till bror

I Jag for ner till bror av Karin Smirnoff återvänder huvudpersonen Jana Kippo till sin hemby Smalånger i Västerbotten. Här bor hennes tvillingbror Bror fortfarande kvar i deras barndomshem, Kippogården. Jana, som egentligen bara planerat ett kort besök, sugs snabbt in i det liv hon lämnat och börjar arbeta inom hemtjänsten, där hon efterträder Maria, barndomsvännen som nyligen avlidit. I mötet med alla de gamla kommer Janas liv ikapp henne och minnen av övergrepp och våld tränger sig på.

Här finns en råhet jag egentligen inte alls vill ta till mig, men Jana Kippos bitska ironi gör hennes historia uthärdlig att ta del av. Flera gånger sitter jag och fnissar till allsköns eländiga händelser. Texten är suggestiv med sina korta meningar, avsaknad av skiljetecken och sammanskrivningar av namn. Uppfinningsrikedomen när det gäller ordskapande är bländande, jag kommer på mig själv med att säga en del ord högt för att få höra dem. Det här är läsning som påverkar både andning och hjärtfrekvens och sammantaget är detta fantastisk litteratur!

En filmatisering av Jag for ner till bror har gjorts, men jag har faktiskt inte vågat titta på den ännu eftersom jag undrar om den kan göra boken rättvisa? Vad tycker ni som sett? 

Läsning pågår - Författarinnan

Dags att påbörja läsning av bok som inte riktigt hanns med när den släpptes. Christine Falkenland är en favorit, älskade framför allt Öde, så förväntningarna är högt ställda. Har ni läst, vad tyckte ni?

Golden Globe Awards till Hamnet

Maggie O'Farrell vann mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020 med romanen Hamnet. Nu har filmatiseringen tilldelats Golden Globe Awards för både bästa film och bästa kvinnliga skådespelare. Ser mycket fram emot att se filmen! 

Hamnet utspelar sig i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker, den unga kvinnan blir stadens kloka kvinna som hjälper till vid sjukdomar och andra besvär. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, där allt inte är frid är fröjd. Paret får tre barn; först en flicka, därefter tvillingar. Den äldre av tvillingarna, pojken Hamnet, är robust och stark. Den yngre tvillingen Judith är liten och klen och en konstant källa till moderns omsorger och oro. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar unga Judith i feber. 

Handlingen i romanen skulle kunnat utspela sig var som helst och när som helst. Att den är förlagd till en historisk period ger en illusion av avstånd som krävs för att jag ska orka läsa om föräldrar som förlorar ett barn. Samtidigt överbryggar författaren detta illusoriska avstånd med en gestaltning av huvudpersonerna som väcker genklang i mitt inre. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

HAMNET
Författare: Maggie O'Farrell
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Förlag: Etta/Sekwa (2020)