Samiska nationaldagen

Samernas nationaldag firas den 6 februari för att högtidlighålla minnet av den första samiska kongressen som ägde rum denna dag 1917. Jag missade tyvärr Bokmässan 2024 när de hade tema Sápmi och har det senaste året försökt att lära mig en del om samisk historia och kultur genom att läsa skönlitteratur. De senaste åren har mängder av bra böcker getts ut!

Stöld, Straff och Skam (Sápmitrilogin) av Ann-Helén Laestadius skildrar samisk historia och nutid med fokus på identitet, förlust av språket, statliga övergrepp och rasism. 

Stöld skildrar hur spänningarna mellan samerna och andra delar av befolkningen växer till följd av klimatförändringar och bådas behov/önskemål att använda marken. Handlingen är brutal och dramatisk, huvudpersonen Elsa en stark ung flicka/kvinna med stort mod. 

Straff skildrar hur renskötarbarnen på 50-talet togs från sina familjer och tvingades går på internatskola från sju års ålder. Trettio år senare försöker de nu vuxna barnen hantera sina liv och sina minnen på olika sätt. Romanen ger röst åt människor vars erfarenheter tystat dem, och visar hur ett systematiskt förtryck krossar generationer. 

Skam handlar om en ung kvinna som återvänder hem till Kiruna efter att ha bott söderut ett år. Uppväxten präglades av farbroderns stränga laestadianska kristendom med fokus på skam och skuld samt den tystnad som präglar människor som förlorat sitt språk och sin identitet.    

Folk som sår i snö av Tina Harnesk skildrar flera generationer vars liv präglas av att de blivit förflyttade. Sammantaget är Folk som sår i snö en unik blandning av absurd humor, bitsk samhällskritik och en finstämd och lyhörd gestaltning av hur kapade rötter och utanförskap gör människan sjuk i själen. 

Mödramärg av Tina Harnesk är en mycket läsvärd berättelse om de många nyanserna i moderskap och en angelägen skildring av övergrepp och svek i den svenska hanteringen av "samefrågan" - då och nu. Romanen gestaltar det komplexa moderskapet och ansvaret för såväl avkomman, som det heliga i vår natur.

Himlabrand av Moa Backe Åstot är en varm, engagerande debutroman om konflikten mellan att utforska sig själv och vara den man är och förväntningar att ta över familjens renskötsel. Kan man i denna traditionella värld leva öppet som homosexuell?

Far inte till havet av Elin Anna Labba är författarens romandebut och handlar om de byar och marker som lades under vatten vid utbyggnaden av vattenkraften. En vemodig berättelse om upprörande övergrepp och en komplicerad mor-dotter-relation, skriven på vacker, poetisk prosa.

Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti handlar om en mor som reser till sin vuxna dotter för att berätta något för henne. Men hindren verkar oöverstigliga och det känslomässiga avståndet så enormt. En fantastisk romandebut, intensivt och smärtsamt vackert. 

Till träden av Ella-Maria Nutti handlar om en far och dotter som blir fast på kalfjället när skotern går sönder och de tvingas söka skydd i en övernattningsstuga. Instängdheten visar tydligt hur tyst det alltid är mellan far och dotter, som inte ens har samma modersmål. Dottern fick aldrig lära sig samiska, pappan tvingades använda svenskan. Stillsamt och melankoliskt. 

Guohp’áhkku/Mögelgumman av Sofia Jannok handlar om två pojkar som går vilse på kalfjället när de vaktar renhjorden. Mörkret, kylan och dimman lägger sig över pojkarna, som gör upp eld för att överleva natten. Då får de se en underlig kvinna som närmar sig ... En underbar berättelse för alla åldrar om att vara vilse i själen och möta en beskyddande varelse. 

Ett föremåls berättelse om obesvar av Mikael Berglund utspelar sig i norra delarna av Sverige på 1600-talet. Suggestivt skildras en vindpinad fjällvärld fylld av köld, svält och faror. Språket är ålderdomligt, lika kargt som naturen och oändligt vackert. Huvudpersonen är en egensinnig, gåtfull kvinna med ett obändigt behov av frihet.

Bli som folk av Stina Stoor är en novellsamling som utspelar sig i ett suggestivt gränsland mellan barndom och vuxenvärlden, mellan fantasi och verklighet. Språket är säreget vackert och poetiskt samt fyllt med dialektala uttryck och egenskapade ord. Författaren som passar en läsare som uppskattar ett melankoliskt tonfall och gåtfull stämning.  

Det finns många fler romaner, serieromaner och sakprosa som jag återkommer till när jag hunnit läsa lite mer.

Läsning pågår - Far inte till havet

Läser just nu om en mor och en dotter och en by som lagts under vatten i en vidunderligt vacker text - Far inte till havet av Elin Anna Labba.

Kejsarens ansikte

Elin Boardy är en favorit bland samtida, svenska författare. Hon har nu gett ut sex historiska romaner, alla i olika miljöer/tidsåldrar, de flesta med flickors/kvinnors levnadsvillkor i fokus. Allt som återstår handlar om en ung kvinnas utsatthet och utspelar sig i ett bohuslänskt landskap i början av 1900-talet. Mot ljuset är en nyanserad skildring av en kvinnas och ett lands väg mot frihet och självbestämmande. Mary Jones historia är en spännande och ömsint berättelse om människan bakom piratmasken och drömmen om äkta kärlek. Tiden är inte än utspelar sig i digerdödens Europa i mitten av 1300-talet och gestaltar människans identitet i relation till omvälvande förluster. Nätterna på Winterfeldtplatz utspelar sig i Berlin i slutet av 1920-talet, när livet präglades av motsättningarna mellan frihet och dekans och den framväxande nazismen, och gestaltar hbtq-frågor. Alla är olika och alla har jag hyllat.

Kejsarens ansikte utspelar sig i olika delar av Romarriket, under några år på 120-talet, när Hadrianus är kejsare. Hadrianus är en militärt defensiv, "fredlig" kejsare, som ägnar sig åt att uppföra ofantliga byggnationer, anlägga vägar och skapa ett postsystem. Som person är han dock mycket "manlig", han är en skicklig ryttare och jägare. Och, som seden bjuder, har han unga pojkar vid sin sida och i sängen. Den unge greken Antinous träffar kejsaren första gången när han är 13 år och genom mod, skicklighet i bågskytte och öppenhet lyckas han väcka kejsarens intresse. Kejsaren skickar Antinous, tillsammans med många andra gossar, till Rom för att utbildas att ingå i kejsarens uppvaktning. Så småningom får Antinous resa till Villan, kejsarens enorma privata bostad, och där lyckas han återigen utmärka sig bland alla pojkar och fånga kejsarens uppmärksamhet. 

Kejsarens ansikte berättas i hög grad utifrån Antinous perspektiv och författaren utgår konsekvent från de värderingar som rådde vid tidpunkten för romanen. Här finns således inga ifrågasättanden av systemet att äldre rika män med makt roar sig med unga pojkar, och använder människors död i underhållningssyfte. 

"Slavar täcker över blodpölarna med sand, efter varje dag skottar man upp kroppar och utspillda inälvor och kör bort dem på kärror. Ännu en lyckad dag på arenan. Ett storslaget firande av kejsaren."

Antinous är lycklig över att ha väckt kejsarens intresse, även om han är lite orolig för vad kejsaren förväntar sig av honom. Hans fantasier gäller kejsarens roll, hans önskan är att kejsaren vore en vanlig man, en Adrianus, och att deras relation då skulle kunna vara mer jämlik. Det som plågar Antinous är upplevelsen av att vara ett objekt som kejsaren emellanåt visar upp, samt den stora oron inför framtiden. Det var, på Hadrianus tid, socialt accepterat att män hade relationer med pojkar, men inte med andra män. Antinous vet därför hela tiden att hans relation med kejsaren en dag måste ta slut. Sammantaget är gestaltningen av Antinous nyanserad och insiktsfull, vilket skapar ett band mellan pojken och läsaren. Bilden av kejsaren färgas i hög grad av Antinous upplevelser, läsaren möter en komplex man med många dimensioner; han är hänsynslös och maktfullkomlig samtidigt som han visar ömhet och sårbarhet. 

Berättelsen väcker ett stort engagemang, både emotionellt och intellektuellt. Det går naturligtvis inte att läsa boken utan att reflektera kring det pedofila systemet och pojkarnas utsatthet, men Antinous ser inte sig själv som ett offer, utan som utvald. Detta är förvisso inte specifikt för tiden, människor i alla tider (inklusive nu) tenderar att acceptera de förutsättningar som råder och identifiera sig i enlighet med dessa. 

Författaren har, som vanligt, lagt ner ett enormt arbete på efterforskningar och känner sin miljö utan och innan. För mig som läsare är det ett härligt ögonblick av igenkänning när jag inser att den byggnad som beskrivs är Pantheon. Därutöver har jag ägnat mig åt att googla och själv läst massor om Hadrianus, Antinous och Villan, vilket är det bästa betyg jag kan ge en bok. Romanen är rakt, enkelt berättad med ett rejält driv i handlingen, vilket gör boken till en sträckläsare. Jag, som alltid brukar gnälla om en bok överstiger 300 sidor, slukade Kejsarens ansikte på några få dagar. Detta är en roman som passar många läsare, en tänkbar utmanare till titeln Årets Bok 2026.

KEJSARENS ANSIKTE
Författare: Elin Boardy
Förlag: Romanus & Selling (2026)

Tisdagstrion - Gröna omslag

 Idag vill Robert på Mina skrivna ord att vi ska berätta om tre böcker med gröna omslag.

I Mot ljuset av Elin Boardy följer Elly med sin syster och hennes nyblivne make på bröllopsresa. Under vistelsen i Malaysia kommer Elly att omvärdera sin kvinnoroll, uppleva en kärleksaffär och utveckla en ny identitet. På avskalad prosa skapar författaren en drömlik, suggestiv stämning. Läsaren lockas in i en bedrägligt händelsefattig berättelse, men luften vibrerar av hetta, under den polerade ytan pyr starka känslor. Sammantaget är Mot ljuset är en nyanserad skildring av en kvinnas och ett lands väg mot frihet och självbestämmande. 

Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version berättas genom kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Arvejord av Maria Turtschaninoff handlar om livet i en liten österbottnisk by under fler århundraden. Platsen befolkas av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar. Sammantaget är Arvejord en outsägligt vacker text som berör och väcker en stark längtan hos mig som läsare. 

Nytt i hyllan - Kim Jiyoung, född 1982

Fick efterlängtad bokpost idag - Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo - en bok som nu blivit översatt till svenska. Boken skildrar patriarkala struktur och en sexistisk vardagskultur i Sydkorea, och har blivit mycket uppmärksammad både i hemlandet och internationellt. 

Den som råkar vara ARMY vet ju också att boken rekommenderas av BTS ledare Kim Namjoon, aka RM.