Hjortronmyren, del 1 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren mottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden i en liten timmerkoja. Det självständiga livet i timmerkojan visar sig dock passa Siv bättre än hon vågar hoppats, men kompliceras av att varma känslor växer fram mellan Siv och skogssamen Nila. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

En av romanens styrkor är skildringen av den unga flickan Sivs uppväxt och den oväntade vägen till både självständighet och himlastormande förälskelse. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i nutid på ett mycket engagerande sätt. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Blekjorden. 

HJORTRONMYREN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

En smakbit ur Flickorna i apelsinlunden

Ännu en vecka har gått, en fantastisk vecka med Oslobesök och möte med Elizabeth Strout. 

Bjuder idag på en smakbit ur en mycket speciell roman som jag just påbörjat - Flickorna i Apelsinlunden av Gabriela Cabezón Cámara. Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

"Varför skulle han tvunget riskera livet för ett par indianungar, några apor och hästar och en liten hund? Liksom för en värja, med det har han glömt nu. Att hans liv redan innan han tog dem med sig var villkorat verkar också ha glömt. Det enda han vet är att han avlagt ett löfte till Jungfrun att ta hand om ungarna. Hon, den Heliga Modern av Apelsinlunden som nyss räddade livet på honom med en hårsmån och en sång. Det måste väl ha varit hon? Jungfrun? Eller inte? Han är inte så säker längre."

Mjölkharen

Det är inte ofta jag väljer bok utifrån omslaget, men med Mjölkharen gjorde jag faktiskt det. Omslagsbilden är mycket udda och jag förväntade mig därför en mycket speciell bok. Och visst fanns det nog mycket gåtfullhet och obskyra ting i boken att göra mig nöjd. Författaren Tina Norin arbetar som pressekreterare inom Västra Götalandsregionen och hon debuterade med Mjölkharen 2025. Romanen fick ett mycket positivt mottagande av läsarna. 

Mjölkharen utspelar sig växelvis under olika tidsperioder - 1910-tal, 1970-tal samt nutid - och centreras kring en berömd och försvunnen tavla. I bokens nutid städar syskonen Vendela och Johan ur familjens släktgård efter att deras mor drabbats av en stroke. När de hittar dagböcker och brev framträder en ny bild av deras berömda mormor, konstnären Astrid Sterner, vars allra mest välkända verk Mjölkharen mystiskt försvann i en konstkupp mot Göteborgs konstmuseum 1978. Under 1910-talet bodde Astrid och hennes väninna Viola i Paris, där de levde ett bohemiskt konstnärsliv och studerade för Henri Matisse. De gamla breven och dagböckerna, skrivna av Viola, avslöjar en bild av en festglad Astrid och en ambitiöst målande Viola och allteftersom avtäcks en historia fylld av lögner, hemligheter och svek.

Sammantaget är Mjölkharen en engagerande, lättläst historisk spänningsroman, som dessutom innehåller intressanta miljöskildringar, komplexa karaktärer och nog mycket oförutsägbarhet att locka till läsning.

MJÖLKHAREN

Författare: Tina Norin

Förlag: Piratförlaget (2025)

Yesteryear

Sommarens snackis är utan tvekan Yesteryear av Caro Claire Burke, och till slut blev jag så nyfiken att jag var tvungen att läsa den, jag också. Tycker jag då att den var värd allt ståhej? Nja.

Huvudpersonen och influencern Natalie lever ett traditionellt familjeliv på en lantlig amerikansk gård. Allt görs från grunden, grödorna odlas ekologiskt, mjölken dricks opastöriserad från egna kor och barnen hemskolas. Eller ja, så verkar det i alla fall. Gården är till synes rustik, maken är möjligen en tvättäkta cowboy och Nathalie lever ett tryggt, kristet liv som så kallad tradwife. Bakom scenen finns dock barnflickor, toppmoderna undangömda vitvaror och producenter som ser till att all content är proffsigt gjord. Nathalies åtta miljoner följare antingen älskar eller älskar att hata henne, men den senare kategorin är nog bara avundsjuk. En dag när Nathalie vaknar känner hon dock inte igen sig, huset är litet och smutsigt och varken maken eller barnen är sig riktigt lika. Året år 1855 och Nathalie förväntas att på riktigt sköta hem och familj i en spartansk miljö utan elektricitet eller andra moderniteter. Hon drabbas av en chock och försöker fly ...

Det finns många saker jag verkligen uppskattar i romanen, den är en oerhört träffsäker satir och skildrar allt tillgjort i influncervärlden på ett mycket underhållande sätt. Dessutom är huvudpersonen en intressant karaktär som tillåts vara befriande ärlig och ha tämligen oacceptabla åsikter. Jag har heller egentligen inte särskilt svårt att acceptera den udda och oväntade tidsresan, utan tycker att det är en intressant händelseutveckling. Däremot tycker jag tyvärr att det fullständigt tillrättalagda slutet faktiskt förstör det som hade kunnat ha bli en riktigt utmanande och kul bok.

YESTERYEAR

Författare: Caro Claire Burke

Översättare: Karin Wijk

Förlag: Polaris (2026)

Péter Nádas 1942 - 2026

Fick under gårdagen besked att Péter Nádas avlidit och påminns om boken Fotograferingens vackra historia, som jag läste och skrev om redan 2011. Författaren talades om i samband med Nobelpriset och jag minns att jag tänkte att han var en typisk Nobelpristagare, när jag läste boken. 

Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.

Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.

Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre.