Novellkalendern 1 - Vinternoveller

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes noveller är ofta barn som lever i utsatthet och hon har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, har inspirerats av Astrid Lindgren och jämförs ibland med H. C. Andersen och Charles Dickens. 

Den första novellen i samlingen Vinternoveller, "Vi kan inte hjälpa alla", handlar om en ung, ensamstående mamma, som hämtar sin dotter på förskolan. Hon har inte pengar som räcker vare sig till hyran, kläder eller en bussresa hem. Men dottern kissar på sig i kylan och behöver antingen nya trosor eller få åka buss hem. Mamman, berättaren i novellen, är ensam med ansvaret och hon vet så väl hurdan hon borde vara. Ändå är det ibland så svårt, så svårt när man är trött och inte räcker till. 

"Men då måste jag se ner i golvet, för det här, det här är precis vad de pratar om på barnavårdscentralen, vem ska trösta vem, säger de, och det är precis tvärtom nu, Alexa säger så så, men hon kommer inte närmare, jag kikar upp genom håret, hennes mun är ett litet streck, hon klappar mig på huvudet med stel arm, och nu börjar jag babbla, det märker jag, om de där dagarna, om den där natten vid Vesletjern, men hon är fem år, men hon är stor nog, hon måste vara stor nog, för jag är inte större än så här, och jag orkar inte med detta, de där tjejerna i sporthallen, jag orkar inte med dem, hur de talar med bebisröst, och jag är så dålig, jag är så dålig mamma."

Jag är otroligt kritisk när jag läser texter som vill få mig att reagera på vissa sätt, på texter som vältrar sig i elände och är sentimentala. Rishøis berättelser är raka motsatsen, de är så realistiska, så äkta och så psykologiskt "sanna" att jag faktiskt sitter här med tårar i ögonen. Rishøi är en fantastisk författare, som solidariskt ställer sig på de svagares sida och påkallar uppmärksamhet. Hennes tonsäkra och lyhörda gestaltning av både mammans och barnets inre är makalöst bra. Det här är en författare jag faktiskt ska läsa ALLT av!

VINTERNOVELLER

Författare: Ingvild Rishøi

Förlag: Flo Förlag (2018)

Översättare: Nils Sundberg, Stephen Farran-Lee

Picasso i det svenska folkhemmet

Fick en jättefin bok i brevlådan igår, Picasso i det svenska folkhemmet, en konstbok med foto av Ulf Berglund och text av Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl. Boken innehåller spännande bilder och osannolika berättelser om hur och varför fem av Picassos stora monumentala skulpturer i betong hamnade i just Sverige (Halmstad, Kristinehamn, Helsingborg, Solna och en skulpturgrupp på Moderna Museet).

Som värmlänning och besökare av Picassoskulpturen i Kristinehamn ska det bli extra kul att läsa om hur den hamnade just där. Skulpturen är magnifik och fotas ofta som bakgrund till familjehändelser.

Recex från Bly förlag.

Jag som aldrig känt en man

Jag började av en slump att lyssna på Jag som aldrig känt en man av Jacqueline Harpman, antagligen p g a att den dök upp in mitt flöde på instagram så många ggr att jag blev nyfiken. När jag började lyssna hade jag ingen aning om att detta är en 30 år gammal bok som just nu trendar på TikTok och läses av många unga kvinnor. 

Jacqueline Harpman, född i Belgien 1929, var författare och psykoanalytiker. Hon växte delvis upp i Marocko, dit hennes familj flydde för att undkomma nazisterna. Jag som aldrig känt en man utkom första gången 1995.

Romanen handlar om 39 kvinnor och en ung flicka som sitter fängslade i en bur djupt under marken, med manliga vakter som ger dem mat och det mest nödvändiga. Kvinnorna är hela tiden övervakade och har inget som helst privatliv. Ingen av dem minns tydligt hur de hamnat i buren, eller varför, de flesta är dessutom för apatiska att ens fundera över det. Men den unga flickan är nyfiken och ställer fortfarande frågor. Hon är berättaren i boken och den som håller tiden åt kvinnorna. Hon räknar minuter, timmar, dagar, år. En dag händer dock något som ändrar situationen för de tillfångatagna kvinnorna. Ett larm ljuder just när en av vakterna skall öppna burdörren och alla vakter försvinner. Nyckeln sitter kvar i låset.

"Männen, lilla vän, det var att finnas till. Vad är vi nu, utan framtid, utan avkomma? De sista länkarna i en kedja som brustit."

Vi är inte ens säkra på om de låter oss leva efter en tjugofyratimmarsrytm, hur skulle vi kunna mäta tiden? De har reducerat oss till det absoluta intet."

Jag har sett många delade meningar om den här boken, men blev själv påtagligt berörd av den. Händelser i boken sammanfaller med min värsta skräck, vilket leder till en andfådd, stressad läsning. Romanen är en typisk apokalyps, där det är oklart vad som hänt innan kvinnorna hamnade i buren. Handlingen berättas i ett långsamt tempo och är svårgripbar och märklig. Karaktärerna skildras på ett tämligen ytligt och statiskt sätt. Sammantaget tillhör jag gruppen som anser att romanen är både unik och fascinerande. 

Vill man läsa en ännu bättre bok med liknande tema rekommenderar jag Väggen av Marlen Haushofer.

JAG SOM ALDRIG KÄNT EN MAN
Författare: Jacqueline Harpman
Förlag: Albert Bonniers (2025)
Översättare: Katja Waldén
Uppläsare: Ella Schartner

Tisdagstrion - Författare på K

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om författare på bokstaven K. Det fanns en hel del i hyllan, jag valde att begränsa mig till svenska, kvinnliga författare på K. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

Händelser vid vatten av var den första bok jag läste av författaren Kerstin Ekman. Det är en ruggig berättelse som utspelar sig under 70-talet i en liten jämtländsk by. Ett fruktansvärt dubbelmord sker i trakten, som aldrig mer blir sig lik. Det här är en spännande och suggestiv roman om hur samhällsutvecklingen påverkar människorna och hela bygden. Romanen tilldelades Augustpriset 1993 och en en fenomenal filmatisering gjordes 2023.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg är första delen i en trilogi om huvudpersonen Maj. Berättelsen handlar om en ung osäker kvinna som, efter att ha blivit oplanerat gravid, gifter sig med en något äldre välbärgad man av ”fin” familj. Läsaren får följa Maj i hennes oro och våndor över hur hon ska räcka till, vad hon ska bjuda på till middag, hur hon ska få bort alla fläckar. En socialrealistisk ”hemmafruroman” med psykologisk skärpa. Sandberg tilldelades Augustpriset 2014 för den tredje delen, Liv till varje pris.

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en litterär fantasi med Karin Boye i huvudrollen. Kolterjahns Karin går i psykoanalys, blir förälskad och får ekonomiska bekymmer i 30-talets Berlin. Hon dräneras på livslust av sitt självförakt, mörkret är skrämmande och olidligt lockande. Här finns inte plats för några ljumma känslor, Karin tycks vara självförbrännande. Sammantaget är Den bästa dagen en fängslande berättelse om en färgstark huvudperson skriven på vacker lyrisk prosa.

Bjuder också på en välkänd, fantastisk dikt ur Härdarna från 1927 av en författare på K - Karin Boye.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast

.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Hysteriskt roliga scener i Folk som sår i snö

 

Jag känner mig ibland som en ganska dyster och tråkig läsare, som inte uppskattar humor eller feel-good. Men med Folk som sår i snö av Tina Harnesk har jag minst sagt hittat rätt. Bröt ihop och asgarvade i bilen idag dels åt huvudpersonens samspel med Iphones Siri, dels åt en nyinflyttad mans försök att hantera kyla och andra krav. Vansinnigt kul! Men liite farligt när man kör bil.