Några böcker jag längtar efter

BIld av un-perfekt från Pixabay

Det kommer som vanligt en enorm mängd intressanta böcker i höst, jag ska inte ägna mig åt att rabbla upp allt jag gärna vill läsa. Här kommer i stället en liten lista över det som just nu lockar mig allra mest.

Allt äter av Leander Djønne tilldelades Bragepriset 2025 och beskrivningen med brutalitet kombinerat med vackert språk och mytologiska övertoner lockar mig.

Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök kommer ut redan i morgon, den har jag väntat på hela sommaren. 

Är oerhört glad över en ny deckare från favoriten Håkan Nesser och ska naturligtvis läsa Domino.

Therese Bohman är en författare jag gärna läser, ser därför mycket fram emot hennes nya roman Kapitalet.

Mestra, ännu en bok om grekisk mytologi av den oändligt populära författaren Madeline Miller, är given i min bokhylla.

Musik från en blå brunn av Torborg Nedreaas är andra delen i trilogin om Herdis. Måsteläsning.

Troja av Stephen Fry vill jag naturligtvis läsa, jag uppskattade verkligen hans Odyssé.

Weyler ger ut nya utgåvor av några svenska klassiker, Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén är en fantastisk roman!

Vi bygger en ny värld av Elise Karlsson är tredje delen i författarens Rinkebysvit, som belönats med Jan Fridegårdpriset och Ivar Lo-priset. 

Visslaren av Ann Patchett har jag helt enkelt blivit nyfiken på eftersom jag ser den i mitt flöde på instagram konstant. Och den har en häst på omslaget ...

En smakbit ur Blekjorden

Veckorna - särskilt semesterveckorna - rusar fram och det är redan söndag igen. Under veckan har jag läst mkt och bakat, saftat och syltat. Direkt efter Hjortronmyren av Ulrika Lagerlöf slängde jag mig över Blekjorden av samma författare och bjuder nedan på en smakbit ur den. Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

Solen värmer marken och får katten som snart ska ha ungar att lättjefullt ligga utsträckt i solgasset på trappan. De senaste dagarnas värme har fått björkarnas löv att spricka ut, men på asparna bakom ladan är löven fortfarande små och bleka. Långsamt och tveksamt vecklar de ut sig, skrynkliga och nästan gråaktiga. Verkar inte riktigt förstå att sommaren närmar sig med hög fart, att det är bråttom nu att få liv igen efter vintervilan. Siv tänker att asparna borde skynda sig att sträcka sina löv mot ljuset, för rätt vad det är har sommaren svept förbi och då är det för sent.

Veckans Kulturfråga, v 34 2026

Enligt O ställer kulturfrågor på lördagar och den här veckan hoppar jag på. Frågan lyder: Vilka kulturella arrangemang och upplevelser tycker du extra mycket om?

Bokmässan i Göteborg har jag besökt de flesta år sedan 2009 och jag kan inte nog understryka hur viktigt detta evenemang är för mig. Här har jag lärt känna många andra bokbloggare som jag numera betraktar som nära vänner. Dessutom har jag träffat många av de författare jag uppskattar och jag har fått älskade böcker signerade. I år började jag längta redan i maj ...

Litteraturfestivalen på Mårbacka besökte jag för första gången i år och både arrangemanget och inramningen var ypperliga! Jag kommer definitivt att bli en återkommande besökare. I år var programmet oerhört intressant och jag blev imponerad av de proffsiga samtalsledarna. 

Foto: Luis Mora

Enskilda författarbesök lockar om det är författare jag verkligen vill lyssna på. För ett par år sedan arrangerade Norstedts en kväll med Margaret Atwood, det var naturligtvis en dröm som slog in att få lyssna på henne. Nästa vecka reser jag till Oslo för att lyssna på Elizabeth Strout, i arrangemang av Litteraturhuset.

Foto: Leonardo Cendamo

Frödings födelsedag

Firar Gustaf Frödings födelsedag med del II i "Strövtåg i hembygden", ur Stänk och flikar från 1896.

Och här är dungen, där göken gol,

små töser sprungo här

med bara fötter och trasig kjol

att plocka dungens bär,

och här var det skugga och här var sol

och här var det gott om nattviol,

den dungen är mig kär,

min barndom susar där.

Och här är dungen, där göken gol,

små töser sprungo här

med bara fötter och trasig kjol

att plocka dungens bär,

och här var det skugga och här var sol

och här var det gott om nattviol,

den dungen är mig kär,

min barndom susar där.

Skönheten

Inger Edelfeldt har sedan debuten 1977 gett ut ett 40-tal titlar och tilldelats flera litterära utmärkelser, inklusive Selma Lagerlöfs litteraturpris. I motiveringen till det priset betonas författarens mångsidighet, stilbildande insatser samt känsla för det andliga i människotillvaron. Jag har tidigare läst flera romaner av Inger Edelfeldt, den mest minnesvärda är utan tvekan Kamalas bok från 1986. Läs gärna mer om en mycket intressant författarskap på Litteraturbanken.

Huvudpersonen i Skönheten - Laura, 59 år - återser av en slump den snygge, och åtta år yngre, Bertil när han är frånskild, sliten och nedstämd. De inleder hastigt en relation och flyttar så småningom ihop, trots att närhet och djup saknas i förhållandet. Laura har ett tämligen ensidigt och överdrivet fokus på det visuella och faller omedelbart för Bertils utseende. Även i övriga delar av livet är hon upptagen av skönhet; hon är intresserad av vacker konst och snygg inredning. Hemmet är angeläget att kunna visa upp och även Bertil hanteras emellanåt som ett utställningsexemplar. Åren går och medför att både Lauras självkänsla och relationen till Bertil försämras. Rynkorna blir djupare och Bertil blir alltmer distanserad, till slut blir situationen ohållbar. 

Romanen har undertiteln "Förvandlingsroman" och parallellt med Lauras eget fysiska förfall ägnar hon sig åt att översätta Ted Hughes tolkning av Ovidius Metamorfoser. Temamässigt finns likheter mellan Skönheten och Christine Falkenlands roman Författarinnan, i dem båda skildras äldre kvinnors svårigheter att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. Hos en mindre skicklig författar(inna) hade resultatet kunnat bli ensidigt och dystert, men i Inger Edelfeldts intelligenta och exakta prosa sprakar det av elegant leklust, vassa formuleringar och härlig ironi.  

SKÖNHETEN
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2026)