Jamaica Kincaid tilldelas Sjöjungfrun 2026

Och det betyder naturligtvis att hon kommer till Bokmässan! Det ska bli så roligt att återse henne och jag hoppas dessutom att besöket i september inte blir hennes enda i år (hallå Nobelkommittén!). Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade då på ett mycket intressant samtal mellan henne och litteraturkritikern Jenny Tunedal. Dessutom såg jag så klart till att få ny min nyinköpta bok Lucy signerad. Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jag har recenserat romanen Annie John här.

Jamaica Kincaid "prisas för sitt lyriska, humoristiska och ibland konfrontativa språk, som fängslar läsare världen över och rör sig mellan teman som kolonialism, mor-dotterrelationer och odling. Det är tredje gången den litterära utmärkelsen delas ut, som årligen belönar en verksam författare som berört svenska läsare." 

Läsning pågår - Coyote

Läser just nu en mycket spännande bok som handlar om tjuvjakt, djurplågeri och våldsamma övergrepp mot människor. Coyote av Gabrielle Filteau-Chiba utspelar sig i skogarna i Québec, belyser frågan om människans plats i naturen och gestaltar ursprungsbefolkningens utsatthet. En del känns igen från svenska författare som skriver om liknande teman, t ex Ann-Helén Laestadius i Sápmitrilogin. Coyote är mycket bra, men oerhört brutal. Och den innehåller sexscener med alldeles för många metaforer.

En smakebit ut Bittert, amore

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en extremt intensiv arbetsvecka med ofantligt upprörande händelser. Tack och lov för en lugn helg med trädgårdsfix.

Idag bjuder jag på en smakkbit ut den charmiga 50-talsdeckaren Bittert, amore av Carina Burman. Det här är spänning på alldeles lagom nivå för en fegis som jag, och framför allt en bok med ett fantastiskt tidstypiskt språk. 

"Jag försökte minnas studenttiden. Det var några riktigt lustiga år där i början – ibland kanske väl roliga – innan jag råkade ut för ett skrämskott, nyktrade till, ägnade mig åt studier och djup intellektualism samt valde Kvinnliga studentföreningens diskussionsaftnar framför nationens kavajskutt. Klassisk fornkunskap läste jag precis vid vändpunkten och var alltså lättsinnig vid den historiska översikten och tungsint vid krukskärvorna."

Läsning pågår - Femton år: den revolutionära våren

Lyssnar nu på en bra uppläsning av en makalös roman: Femton år: den revolutionära våren av Vigdis Hjort. Om en tidigare läst roman av författaren - Arv och miljö - skrev jag: "Författaren skriver initierat och inlevelsefullt, osentimentalt och med bitsk humor. Och med ett rytmiskt språk som säkerligen varit ännu tydligare om jag läst med ögonen." Exakt samma skulle jag kunna skriva är om den roman jag lyssnar på nu. Boken handlar om en flickas uppväxt, en övergång från ett trygg och lite naiv bild av verkligheten till en medveten, självständig och ganska upprorisk attityd. Författaren har en exceptionell förmåga att gestalta känslomässiga nyanser och skapar en unik upplevelse av närhet mellan läsaren och texten. 

Läsning pågår - Tecken till kärlek

Läser just nu en roman, som väntat länge i min bokhylla, med förväntningar som kanske höjts med tiden. Tecken till kärlek av norske Jan Kjaerstad handlar om en ung kvinnas liv och kärleksliv, samt om hennes fascination för tecken, mer specifikt typsnitt. Tyvärr känner jag att jag borde tycka om den här boken mer än jag gör. Jag upplever tyvärr inget emotionellt engagemang och uppfattar texten som ganska intellektuell.