Årets höjdpunkter

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa! Härliga möten med bloggisar, förlag och författare i fyra dagar, det kan inte bli bättre. Kom hem med ett rimligt antal böcker, ett oändligt antal boktips och stärkt att ta läsningen mer seriöst igen.

Årets författarmöte

Efter att jag missat Chimamanda Ngozi Adichie på Stockholm Literature 2013, har det oupphörligen grämt mig. I år fick jag äntligen lite kompensation för detta. Adichie tilldelades Bokmässans litterära pris Sjöjungfrun och jag fanns på plats för att uppleva en fantastisk intervju av Agri Ismaïl på stora scenen. Efteråt köade jag för att få min bok signerad, ta lite bilder och få en kort pratstund. Starstruck deluxe!

Årets blogghändelse

Årets blogghändelse består så klart av att jag faktiskt börjat blogga igen. Dessutom har jag efter ett mycket långt uppehåll även börjat blogga igen på Kulturkollo, det är helt enkelt roligare tillsammans. 

Årets debutantläsning

Flera fina romaner jag i år läste visade sig vara debutverk. Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander är en osannolikt bra debutroman om ensamhet och tillhörighet. Romanen är skriven på dialekt och bör faktiskt lyssnas på för att man ska få med sig alla nyanser av vemod och längtan. Sommar i mormors hus av Martin Ringh är en vacker, vemodig och lågmäld roman som man läser för stämningens skull. Författaren uppmärksammar och visar oss de små detaljerna, de vi inte förrän efteråt förstår vikten av, de som är livets byggstenar. Sammantaget är detta en helt underbar romanpärla. 

Årets prisade

Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind handlar om Malin Blomsterberg, som var  Ellen Keys hushållerska och förtrogna. Författaren skildrar hushållerskans utsatthet och psykiska ohälsa på ett oerhört skickligt sätt. Romanen utsågs till Årets bok 2025 av läsarna. 

Liken vi begravde av Lina Wolff tilldelades Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2025. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Fantastisk!

Lázló Krasznahorkai tilldelades årets Nobelpris i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen innehåller tre löst sammanhållna berättelser av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken. Den andra delen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut. Den tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Foto: Leonardo Cendamo

Årets favoritförfattare

Under året har jag tagit upp bekantskapen med Elizabeth Strout igen och läst de flesta böckerna i sviten om Lucy Barton - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William! och Lucy vid havet. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Att läsa Elizabeth Strouts böcker liknar mer att prata med en väninna än att ta del av en författares redigerade och publicerade text. Lucy delar med sig av sina upplevelser, tankar och känslor och jag blir involverad i hennes liv. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Årets historiska

Steve Sem-Sandbergs senaste roman, De heligas stad, skildrar en av reformationens blodigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Snart omringas staden och dess invånare drabbas av svält och sjukdomar samt av eskalerande storhetsvansinne hos sina ledare. I Sem-Sandbergs böcker finns inga förmildrande drag eller utvikningar i syfte att underlätta för läsaren att ta till sig historien, här råder ett brutalt, totalt mörker. Upprörande och otroligt bra läsning.

Årets spänning

Christoffer Carlssons Hallandssvit består av fyra romaner, Järtecken, Brinn mig en sol, Levande och döda och En liten droppe blod. Serien utspelar sig under olika tidsperioder och handlar om så mycket mer än bara kriminalfall. Böckerna har komplexa intriger, psykologisk spänning och fokus på relationer och människors utveckling över tid. Jag tycker framför allt om författarens sätt att skriva om barn och ungdomar på ett sätt jag uppfattar som lyhört och trovärdigt.  

Årets adventskalender

Det blev till slut en adventskalender i år och liksom förra gången valde jag att fokusera på noveller. Hoppas att det i blandningen fanns någon för alla!

Årets grannland Norge

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. Både hennes novellsamling Vinternoveller och kortromanen Stargate. En julberättelse är oerhört gripande och obarmhärtigt realistiska. 

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.

Stargate. En julberättelse

Ingvild H. Rishøi har hyllats av en samlad norsk och svensk kritikerkår och hon är dessutom älskad av en stor mängd läsare. Huvudpersonerna i hennes berättelser är ofta barn som lever i utsatthet, otrygghet och fattigdom. Författaren har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och upplevelser på ett "barnnära" språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon är tydligt inspirerad av Astrid Lindgren och hon jämförs ibland med både  H. C. Andersen och Charles Dickens. 

Långnovellen alt kortromanen Stargate. En julberättelse handlar om berättaren Ronja och hennes storasyster Melissa, som växer upp hos hos en alkoholiserad pappa. Någon mamma finns inte i hemmet. När pappa är nykter är han kärleksfull och varm, han ger flickorna smeknamn och Ronja drömmer om att han ska köpa en stuga i skogen till familjen. Men alltför ofta hänger han på puben Stargate, där han umgås med likasinnade och spenderar matpengarna. Inför julen lyckas Ronja hjälpa pappa att få jobb som julgransförsäljare. Hoppet väcks att pappa den här gången ska lyckas behålla jobbet så att familjen i år kan få en egen julgran. Men så en dag sitter han på Stargate igen, förskottslönen är uppdrucken och jobbet borta. Melissa lyckas dock få överta pappas jobb och snart  börjar även Ronja tjäna pengar genom att sälja pynt "till förmån för fattiga barn". Allt kommer att gå bra om bara inte den elake chefen Eriksen upptäcker dem ...

Stargate är en oerhört gripande och fängslande berättelse, som mycket exakt balanserar på rätt sida om gränsen till det smetigt sentimentala. Här kombineras vardagsnära beskrivningar av skrynkliga lucialinnen, baconlukt och huvudvärk med en finstämd och magisk känsla. Det dyker upp män - vaktmästaren, grannen och arbetskamraten - som hjälper till och ger stöd, medan omhändertagande kvinnor saknas. Berättelsen har kallats en modern variant av H. C. Andersens Flickan med svavelstickorna, och likheten är påtaglig. Sammantaget är berättelsen obarmhärtigt realistisk i sin skildring av barns utsatthet och när verkligheten blir för smärtsam tar en magisk föreställningsvärld vid. Oerhört bra, läsning rekommenderas starkt!

STARGATE. EN JULBERÄTTELSE
Författare: Ingvild H Rishøi
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist

Bokliga julklappar

Någon i huset verkade veta exakt vilka julklappsböcker jag önskade i år. En fin ny utgåva av Frödings Samlade dikter och en jättesnygg utgåva av Söderbergs Doktor Glas ❤️

Dottern har verkligen uppmärksammat min stora muminkärlek och slagit på stort med jättefina presenter!

Roligare än pussel och rätt pilligt är det att bygga Lego. Inspirerade av Legomasters Australia (TV4) blev det i år en Harry Potter- buss 🧙‍♀️

Novellkalendern 24 - Sömnlösa

Jon Fosse, född 1959 på norska Vestlandet, är en dramatiker och författare som skriver poesi, prosa, essäer och barnlitteratur. Han är mest uppmärksammad internationellt för sin dramatik. Fosse berättar ofta om sorg, förluster, utsatthet och kärlek utifrån bibliska motiv. Han tilldelades Nobelpriset 2023 för en ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. 

Berättelsen Sömnlösa är första delen i en trilogi och en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och hans gravida flickvän Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Här är mörkt och kargt. Och det börjar regna. Och ingen förbarmar sig över de hemlösa.

"... och nu hade de gått omkring på Bjørgvins gator i flera timmar och försökt få tag på husrum, men det var rent omöjligt att få hyra rum någonstans, nej, sa man, vi har tyvärr inget att hyra ut, nej, sa man, det vi har till uthyrning är redan uthyrt, så sa man och då fick Asle och Alida fortsätta att gå omkring på gatorna och knacka på dörrar och fråga om de inte kunde få hyra ett rum där i huset, men inte i något av husen fanns det rum att få hyra, så vart skulle de då ta vägen, ..."

Novellen berättas i en flödande, böljande text med många omtagningar, varvat med mycket korthuggna meningar, vilket leder till en rytmisk läsupplevelse. Den febriga, stressiga känslan i läsningen samverkar med och förstärker innehållet i berättelsen. En omläsning bekräftar första intrycket; det här är fantastisk litteratur. 

SÖMNLÖSA
Författare: Jon Fosse
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Översättare: Urban Andersson

Novellkalendern 23 - Hägern

Lise Tremblay föddes 1957 i Chicoutimi i Québec. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och många av hennes böcker har översatts till svenska. Tremblay räknas idag som en av Québecs främsta författare, återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. 

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna "novellsamlingen" Hägern av Lise Tremblay. Hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Québec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. 

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Hägern är enkelt och korthugget berättad, den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag känns i kroppen. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)