Så mycket som jag sett fram emot mötet med Elizabeth Strout fanns naturligtvis en risk att jag skulle bli besviken. Men det blev jag INTE!
Samtalet med författarkollegan Marie Aubert var både oerhört underhållande - Elizabeth Strout har ett härligt, smittande skratt - och djupt allvarligt. Stor del av samtalet handlade om författarskapet och om böckernas huvudpersoner. Hela publiken - på drygt 700 personer! - blev berörda när vi fick ta del av tankarna bakom att ge röst åt alla de allra fattigaste och utstötta i småstäderna.
Den nya boken - The Things We Never Say - finns tyvärr ännu inte översatt till svenska men kommer, enligt uppgift, nästa år. Hoppas det sammanfaller med ett besök på Bokmässan!
I den nya boken har Elizabeth Strout lämnat sina gamla karaktärer och miljöer och skapat en ny huvudperson, historieläraren Artie Dam. Enligt författaren kretsar den nya boken i hög grad kring kärleken mellan en far och hans son. Just temat relationer mellan föräldrar och vuxna barn är kanske det hon är mest känd för att skildra.
Efter samtalet skyndade jag mig så klart till signeringskön, där jag fick möjlighet att uttrycka hur oerhört mkt jag tycker om Lucy Barton-böckerna och fick både bild och signatur. Om jag var överdrivet förtjust i Elizabeth Strout tidigare närmar det sig nu möjligen besatthet.







