torsdag 29 december 2022

WOLF HALL - trilogin


Mer än nio år tillbringade jag med att läsa trilogin Wolf Hall och under den tiden tittade jag på filmatiseringen av de två första delarna otaliga gånger. I mitt tycke är Wolf Hall-trilogin ojämförlig och saknaden efter karaktärerna stor. Författaren Hilary Mantel avled (alldeles för tidigt) 22 september i år, vilket påverkade mig starkt under läsningen av sista delen i trilogin: Spegeln och ljuset

Wolf Hall och För in de döda utspelar sig i England under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina, som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen Tudor att förlora makten. England riskerar att ånyo dras in i ett blodigt inbördeskrig om kungamakten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Cromwell lyckas där alla andra misslyckats och Henrik får sin Anne. Samtidigt driver Cromwell igenom förändringar i kyrkan som gagnar honom själv. Anne misslyckas dock också med uppgiften att föda fram en manlig arvinge och Cromwell kallas återigen in för att lösa problemet. 

Spegeln och ljuset tar vid strax efter Anne Boleyns halshuggning och handlar om Cromwells fortsatta stöd till Henrik i hans kamp att hitta en hustru som kan föda honom en son. Cromwell klättrar högre och högre på maktens stege, samtidigt som stora religiösa och ekonomiska konflikter frodas i landet. Allt handlar om att ha de rätta kontakterna och att kunna avläsa despotens vilja, ofta innan kungen själv är medveten om den. Anne Boleyn efterträds av den ljuva Jane Seymour, som lyckas föda en son, men strax därefter avlider. En enda son räcker inte för att trygga kronan, jakten på en ny hustru inleds återigen. Denna gång tycks det dock vara svårare för Cromwell att göra kungen nöjd. Och en missnöjd Henrik VIII är inte lätt att hantera, inte ens för en så skicklig politisk räv som Cromwell. 

Trots alla spännande kungligheter och deras extrema egenheter är det Thomas Cromwell som är Mantels huvudperson. Och hon skildrar honom med många nyanser, utan att försköna och utan att demonisera. I Mantels skickliga händer blir Cromwell en man som är hårdför i politiska intriger, men mycket ömhjärtad och kärleksfull gentemot sin hustru och sina barn. Uppväxt i en fattig miljö med en våldsam far och få nära relationer utvecklas han till en mästare i manipulation. Han är socialt kompetent på en nivå som gränsar till psykopati. I Mantels skepnad är han onekligen en mycket fascinerande man som jag, ibland mot egen vilja, blir mycket förtjust i.

Den här romansviten förtjänar verkligen alla superlativer. Det är ett storslaget mästerverk Mantel skapat, ett verk som kommer att läsas och studeras lång tid framöver. Det är dock inte någon lättläst historia. Texten är mastig, tät och fullspäckad av innehåll. Som lekman upplever jag språket som gammaldags på ett sätt som ger mig illusionen av att det är "korrekt" och tidsenligt. Det unika, fantastiska, rentav vackra språket gör denna romansvit enastående, och översättningen av Jesper Högström är lysande.

"Hans supplikanter sänder honom malvasir och muskatell, valacker, vilt och guld; gåvor och förläningar och borgenssedlar, amuletter och medaljer."

Mantel passar också på att kommentera skillnaden mellan faktaverk och skönlitteratur på sitt eget oefterhärmliga vis. Hennes penna kan verkligen röra sig som änglarnas vingpennor.

"När Wyatt skriver utvecklar hans rader vingar, och när de spänner ut fjäderdräkten dyker de under sin egen innebörd för att sedan höja sig och sväva över den. ... En lag skrivs för att fastslå mening, en dikt för att undfly den. En vässad fjäderpenna kan prassla och röra sig som änglars vingpennor."

Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.  

WOLF HALL, FÖR IN DE DÖDA, SPEGELN OCH LJUSET
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Jesper Högström
Förlag: Weyler Förlag

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar