söndag 30 september 2012

Bästa kommentaren

Bästa kommentaren på Bokmässan stod faktiskt dottern för: "Vad gör han här? Han är väl ingen bokskrivare?" Dottern pekar förvånat på Björn Ranelid, som är på väg till Bokmässan. Hon har ju bara sett honom i Melodifestivalen...

Styckerskan från Lilla Burma

Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers förlag, 2012

Ordningen är återställd. Efter besvikelsen över Nessers förra, Himmel över Londen, återtar han med självklarhet och god marginal platsen som Sveriges förnämste deckarförfattare med den senaste, och tyvärr sista, boken om Gunnar Barbarotti. I min recension av den förra Barbarottideckaren, De ensamma, skrev jag att Nesser bara blir bättre och bättre. Och de förväntningarna lever han upp till med Styckerskan från Lilla Burma, i vars text Nessers andliga dimension fördjupas och nyanseras.

I inledningen av boken avlider Barbarottis älskade hustru och han blir som förstenad av sorg. Men Gunnar har nu ansvaret för fem barn och varken den döda hustrun eller Vår Herre tänker låta Barbarotti försumma sina plikter. Barbarotti kämpar på för att försöka hitta sätt att hantera den överväldigande sorgen och så småningom återgår han i tjänst. Chefen Asunander tilldelar Barbarotti ett gammalt fall att nysta i, ett arbete som inledningsvis ser ut att vara mer arbetsprövning än riktigt polisarbete. Men skenet bedrar, fallet visar sig vara mycket intressant och det kommer även att leda Barbarotti framåt i den personliga sorgen. Vid sin sida har han kollegan Backman, som också hon sörjer sin väninna Marianne. Den andra huvudpersonen, Styckerskan Ellen Bjarnebo, har avtjänat sitt straff för mordet på den förste maken, ett dåd som utfördes 1989. 2007 försvann hennes andre make och nu fem år senare börjar Barbarotti att nysta i de båda fallen. Kan man vara säker på att man verkligen vet vad som hände vid någon av tillfällena?

Mer än så tänker jag inte orda om handlingen, läsaren får själv följa hur fallet nystas upp - eller inte. Som vanligt i Nessers romaner får vi höra flera röster berätta och handlingen utspelar sig även parallellt under flera tidsperioder. Nytt i den sista boken om Barbarotti är att Vår Herres röst hörs klarare än tidigare, och även den avlidna Marianne gör vad hon kan för att få kontakt. Det är just Nessers andliga dimension som gör att han inte ens bara skriver fantastiska polisromaner, hans författarskap omfattar så mycket mer. Om jag skulle försöka mig på att beskriva varför jag tycker så mycket om huvudpersonen Barbarotti skulle jag säga att det är för att han är så intelligent samtidigt som han har tillgång till sina känslor. Jag föreställer mig att jag skulle beskriva Håkan Nesser på samma sätt om jag fick möjlighet att träffa honom. Ja, som sagt, jag är riktigt förtjust i Barbarotti och jag kommer att sakna honom.

Sammantaget avslutar Styckerskan från Lilla Burma sviten om Barbarotti på ett fantastiskt sätt. Här finns allt man kan önska sig: fängslande livsöden, nyanserade personporträtt, spännande händelser och samtal med Vår Herre.

lördag 29 september 2012

Dagens höjdpunkter

Dagens första höjdpunkt på Bokmässan var seminariet Vem är jag? med författarna Johanna Ekström och Felicia Feldt som båda i år gett ut självbiografiska böcker med fokus på deras barndomsfamiljer och litteraturvetaren Ingrid Elam som gett ut en essäbok om hur jaget konstrueras i fiktionen. Möjligen kommer det ett lite mer genomtänkt inlägg om detta senare.

Dagens andra höjdpunkt var att åka Rabalder med dottern på Liseberg. Tänk att det kan vara så kul med små bergbanor :D

Kina i oktober

Det blev inte vare sin Jorden eller Norden runt i år på bloggen, men under oktober ska jag försöka läsa lite kinesiskt. Har ni lust att hänga med? Här är de kinesiska böcker som för närvarande finns med på min Asiatiska lista, som ni kan se saknas den Nobeltippade Mo Yan. Det måste ju åtgärdas. De fetstilade är lästa, böckerna med + efter står olästa i min bokhylla. Någon av dem ska i alla fall bli läst i oktober.

Cao Naiqian - När mörkret faller trängtar mitt hjärta till dig
Dai Sijie - Di-komplexet
Gao Xingjian - En ensam människas bibel +
Han Shaogong - Maqiao +
Hong Ying - Flodens dotter
Jiang Zilong - Häktningen
Jung Chang - Vilda svanar +
Li Rui - Släktgården +
Li Yiyun - De hemlösa +
Ma Jian - Nudelbagaren +
Shen Congwen - Gränsland
Shen Rong - Mitt i livet
Su Tong - Binu och den stora muren
Wei Liang Diane - Jadeögat +
Ying Chen - Stilla +
Yu Hua - En handelsman i blod +
Zhang Jie - Arken

fredag 28 september 2012

Bokmässan dag 2

Att jag älskar Korparna tror jag står klart för alla som läser min blogg, det var den bästa bok jag läste under fjolåret. Jag fick boken som recex, dessutom signerad av en författare som satt i en monter och såg lite bortglömd ut. I år fick jag ett litet samtal med Bannerhed efter seminariet om hur annorlunda allt är i år, efter det fantastiska mottagandet av Korparna, Augustpriset o s v. Jag pratade också en liten stund med förläggaren Svante Weyler som berättade att han helt enkelt var snabbast att få till ett avtal med Bannerhed, många andra förlag var också intresserade. Det är kul, tycker jag, när de små förlagen får lite välförtjänt uppmärksamhet.

Ett av seminarierna dag två handlade om den exotiska landsbygden och där samtalade Katarina Fägerskiöld, Tomas Bannerhed, Stewe Claeson med moderatorn Annina Rabe. Alla författarna har under senaste året gett ut böcker som utspelar sig på landbygden, jag har bara läst Korparna.

Bannerhed berättar att han flydde landsbygden som ung, men senare återvände och använde sin barndoms miljö i romanen Korparna. Viktig litteratur handlar enligt Bannerhed om utsatthet och man är mer utsatt på landet. Bannerhed beskriver sin roman som ett psykologiskt drama och uttrycker att han ville gestalta den sista bonden. I boken är fadern är offer för traditionens makt. Författarens mål var att skriva en långsam bok som inte skulle drivas av en intrig, utan av språket. Och det lyckades han ju verkligen med, men boken är långt ifrån långsam på ett tråkigt sätt, det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på. Bannerhed berättar också att hans idol är Tarjei Vesaas, den norske författare han jämförs med av Stewe Claeson.

Därefter var jag på ett fängslande seminarium om trovärdig fantasi med Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Maria Turtschaninoff, Lene Kaaberböl och Johanna Lindbäck. Trilogin om Skämmerskans dotter ligger nu i min kundvagn på AdLibris.Men jag klickar inte hem något förrän jag kollat in mässpriserna i morgon :) Engelsforsböckerna har jag ju redan läst och tokhyllat.

Förutom seminarierna har jag idag verkligen taget ett rejält grepp om min rädsla för höjder inklusive att åka högt upp med hiss. Tillsammans med Anna, Bokmania och Mimmimarie (den enda utan hiss/höjdrädsla) försökte jag idag ta mig upp till våning 23 för att käka räkmacka, med blev fast på våning 16 eftersom ingen av oss hade passerkort. Efter lite ångest förstod vi att vi kunde ta oss ner, men ingen annanstans. Trots detta gjorde vi ytterligare ett misslyckat försök. Därefter käkade jag räkmacka på mässgolvet. Ja, det ska kanske sägas att det inte handlade om glashissen, det får ju finnas gränser...

Det hjärtformade lövet

Det hjärtformade lövet, text av Shira Gefen, illustrationer av David Polonsky, utgiven av Trasten, 2012

På väg hem från förskolan går Alona genom trädgården. Trädgården som alltid är full av vind och liv. Det är höst och löven faller från träden. Ett löv från en hög gren singlar långsamt ner mot Alona och landar på hennes huvud. Det börjar regna och alla blir blöta, alla utom Alona som har ett skyddande löv över huvudet. Men det visar sig att trädet saknar det hjärtformade lövet, hur ska Alona kunna lämna tillbaks det?

Det hjärtformade lövet är en vacker bok som väcker frågor om vad som lever i naturen och hur man ska ta hand om alla liv. Texten är poetisk och lätt att läsa högt, tempot är långsamt och eftertänksamt. Illustrationerna är stora, färgsprakande och fantasieggande, den sortens suggestiva bilder man lätt förirrar sig in i.

Shira Gefen kommer från Israel och är dramatiker, regissör, skådespelerska och barnboksförfattare. Det hjärtformade lövet är den första som har översatts till svenska.

Sammantaget är Det hjärtformade lövet en helt underbar, magisk berättelse om vår natur och vår värld. Jag hoppas att den kommer att nå många förskolebarn.

torsdag 27 september 2012

Bokmässan dag 1

Mycket mingel med bokbloggare, två riktigt bra seminarier, träffar med en del favoritförläggare (Sekwa, Elisabeth Grate, Leopard, Brombergs, Thorén & Lindskog) och helt oplanerad (!) bokshopping blev det under mässans första dag. Dagen inleddes på ett bra sätt med att jag vann en bok (Jeanette Wintersons självbiografi) hos Anna, tack för den!

Dessutom blev Bokmania, Anna och jag intervjuade i P1 Studio Ett där jag så klart var tvungen att provocera lite ;)


Lyssna: Studio Ett

Key och Leffler


Ett kort inlägg från seminariet om Ellen Key och Anne Charlotte Leffler med Ronny Ambjörnsson och Monica Lauritzen.

Keys texter präglas av hennes muntliga stil och är inte så lättillgängliga för dagens läsare. Ett tips är att läsa Ambjörnssons biografi. Lefflers texter står sig dock än idag. Annars kan man så klart läsa Lauritzens biografi. Biografin om Key handlar mycket om Keys tankar, biografin om Leffler beskrivs mer som en roman. Båda verkar oerhört intressanta!

Indignationdamer eller tendensförfattare har varit epitet för kvinnliga författare i litteraturhistoriska sammanhang. Både Key och Leffler har varit oerhört "bortglömda" bland annat p g a att det varit så svårt för manssamhället att ta emot tänkande kvinnor. Det skrevs stridsskrifter mot kvinnor av mycket aggressiv karaktär, t ex av Strindberg och Wirsen. Det är verkligen dags att lyfta fram Key, Leffler och andra kvinnor ur glömskan!

Översatt litteratur

Här kommer ett kortfattat inlägg från ett seminarium om översatt litteratur med bland annat representanter från Sekwa, 2244, Brombergs, Rámus och Astor. Förlagen har lite olika profil, Brombergs ger bland annat ut judisk litteratur och litteratur på slaviska språk, Sekwa ger ut franskspråkiga kvinnor (med ett undantag).

Hur ska man då nå ut? En recension på en bokblogg är lika viktig som en i press, enligt Erik Larsson på Astor förlag. Bokbloggarna är djungeltelegrafen på nätet, enligt Helen Enqvist på Sekwa, ett av de förlag som skickar recex även till bloggare. Ja, det gör ju alla de ovan nämnda förlagen.

E-boken kommer att göra paradiset Sverige ännu bättre, enligt Dorotea Bromberg. Böcker kommer att bli ännu mer tillgängliga. Men fortfarande handlar det om att nå ut till läsarna.

Alla är överens om vikten av bra utbildningar för översättare!

onsdag 26 september 2012

Äntligen i Göteborg

Har anlänt destinationen och lyckats handla mat, förbereda för morgondagen och få den uppspelta dottern att somna. Testar nu ett första inlägg från Ipadden med förhoppning om att kunna blogga lite direkt från mässan i morgon.

Mo Yan, Nobelpriset och Bokmässan

Kinesen Mo Yan har nu lägst odds på Unibet. Och jag är så klart oerhört nyfiken på den här författaren som nyligen fått en bok utgiven av Tranan, ett av mina favoritförlag. Ximen Nao och hans sju liv verkar vara en helt fantastisk berättelse: "Ximen Nao är död. Den rike godsägaren i Gaomi härad sköts ihjäl av upproriska bönder och nu befinner han sig i dödsriket där underjordens härskare, kung Yama, ska bestämma över hans framtida öde. Men Ximen Nao är så övertygad om sin egen oskuld och så envis i sin vägran att bekänna några brott att kung Yama till sist ger med sig och låter honom återvända till livet. Fast det går förstås inte riktigt som Ximen Nao förväntar sig. Istället för att få tillbaka sitt gamla liv återföds han som åsna, och under de kommande femtio åren ska han få uppleva Kina efter revolutionen i skepnad av både åsna, oxe, gris, hund och apa innan han till sist blir människa igen. Hela tiden i samma familj, hos den strävsamme fribonden Lan Lian som vägrar att inordna sig i kollektivet och därför blir något av en levande legend på den kinesiska landsbygden."

Varje år på Bokmässan sätter jag upp regler för mitt bokshoppande, som innebär att jag bara får köpa en bok per dag (barnböcker undantaget). Och jag brukar kunna följa mina restriktioner fram till söndagen. Då går jag till Tranan, som brukar hålla till på övervåningen vid internationella torget, och länsar deras bord. Man skulle nästan kunna sätta en liten slant på att jag kommer att shoppa loss i år igen, vad ger ni mig för odds?

tisdag 25 september 2012

Bokmässan - Packning

I morgon kväll är det dags att resa till Göteborg och årets Bokmässa. Jag är inte särskilt frisk men på något sätt ska det väl gå. Här kommer som vanligt mitt inlägg om tips inför ett lyckat mässbesök.

Man kan helt klart räkna med att man kommer att behöva något att bära alla nya (och nygamla) fina böcker i. Själv satsar jag på en svart ryggsäck med texten Beijing 2008. Bokkassar i all ära, jag handlar mer än vad som får plats i en sådan. Skulle gärna vilja ha en rygga med bokrelaterad text - tips?
Det är varmt på mässan, klädseln bör vara tunn och bekväm. Själv kommer jag att satsa på svarta trikåbrallor med någon tunn blus till.

Man går en del på mässan, jag tillhör kategorin kvinnor som inte går i högklackat. I stället kommer jag att studsa fram i mina underbara Asics med gel lite här och där.

Det är som sagt varmt på mässan, se till att reglera vätskebalansen lite då och då. En vattenflaska rekommenderas till alla som ska besöka mässan mer än en timme.

Man behöver ju inte egentligen ta med någon bok till Bokmässan, men för att man ska känna sig trygg kan det ändå vara bra att ha med en liten pocketbok i reserv.

Glöm för allt i världen inte biljetterna!

Ta med pengar, man kan inte låta bli att shoppa. Har du köpstopp bör du ge dig dispans under några timmar...

Det är smart att ta med ett litet block och en penna så att man kan notera alla boktips och namn på trevliga bokbloggare man träffar.

I år ska jag få låna tösens Ipad så att jag ska kunna surfa på mässan. Fast uppkopplingen brukar tyvärr vara bristfällig så det blir nog inte många uppdateringar "live".

Har du (extremt!) lätt att bli sjösjuk rekommenderar jag Apotekets akupressurarmband. I fjol blev jag rejält yr och illamående på våning 2, hoppas att armbanden hjälper i år.


Att byta visitkort är alltid kul, jag har gjort nya till bloggen så jag har att byta med :-)

 

Vi ses!

måndag 24 september 2012

Tematrio - Norden på Bokmässan

Nu är det riktigt snart dags för årets Bokmässa, en mässa som har Norden i fokus. Tyvärr drabbades jag av lite överexponering och har inte alls haft lust att läsa nordiskt i år. Men nog kan jag skrapa ihop tre författare att tipsa om. Berätta om tre favoriter från Norden - författare eller böcker!

1. Det får som vanligt bli Sofi Oksanen som först och främst lyfts fram av mig.  Min favoritbok av henne är Utrensning, en grym, angelägen historia, berättad på ett unikt språk.

2. Antalet lästa islänningar är få, men även här finns en favoritförfattare - Jón Kalman Stefánsson. Sommarljus, ... och sen kommer natten är en rolig, charmig berättelse om en liten by på Islands västkust. 

3. Knausgård retade gallfeber på mig i andra boken och jag har inte lyckats ta mig genom den. Min favoritnorrman är i stället Per Pettersson, vars Ut och stjäla hästar är en helt underbar uppväxtskildring.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokmässesnack

Idag får ni hålla till godo med mina planer och tips inför Bokmässan hos Linda, medan jag förbereder en Tematrio som kommer lite senare.

söndag 23 september 2012

Vanity Fair

Tillbringar helgen i soffan framför TV där jag tittar på finfina TV-serien Vanity Fair baserad på boken med samma namn från 1846-1848 av William Makepeace Thackeray. Käkar penicillin och är lite hängig, har borrelia eller rosfeber. Vanity Fair handlar om den godhjärtade, osyldiga Amelia och hennes väninnna, den manipulativa uppåtsträvaren Becky. Männen flockas runt Becky som gör vad hon kan för att bli beundrad och försörjd, medan Amelia väntar på sin ungdoms kärlek. TV-serien är fantastiskt underhållande och mycket satirisk i skildringen av av både de manipulativa och de lättlurade människorna. Vissa scener påminner mycket om Borta med vinden, man kan undra om porträttet av Scarlett var influerat av Becky Sharp?

fredag 21 september 2012

Hamlet

Ja, då har jag läst min första Shakespeare då - Hamlet valde jag att börja med. Nu har jag i och för sig läst en tämligen modern översättning så det kanske inte räknas bland riktiga entusiaster. I vilket fall tyckte jag att dramat var helt OK att läsa, jag kände bara delvis till handlingen innan. Det mest positiva var naturligtvis alla ordspråk man känner igen: "eftertankens kranka blekhet" t ex. För övrigt är det inte så lätt att ta till sig karaktärerna och begripa vad som driver dem och hur de tänker. Men dramatisk så det räcker, det är Hamlet verkligen.

torsdag 20 september 2012

Homeros, Platon och Dracula


Efter att ha varit litt vet student ett par veckor har jag lärt mig en hel del om skillnaden mellan muntligt berättande och nedskriven litteratur. Det muntliga karaktäriseras bland annat av ett omåttligt användande av epitet och ord överhuvudtaget, av tydliga, ofta utmanande, karaktärer, av standardiserade teman och en massa omtugg. Skriftspråk karaktäriseras av mer abstrakt logik, berättandet är inte längre situationsbundet. Människan tänker på ett annat sätt efter det att hon lärde sig skriva. Möjligen har vi tappat något på vägen, men det har vi i så fall glömt vad det var.

Platon gillade inte skriftspråket, trots detta använde han sig av det för att sprida sina idéer. Han bekymrade sig över att den som skriver ner sina tankar förlorar makten över dem och han menade att nedtecknandet i sig förstör minnesförmågan. Det där med minnet tror jag att han hade rätt i. Platon ville inte heller att något skulle stå mellan den sanna världen och människans upplevelse av den. Han gillade inga medier alls.

Dracula är inte en vampyrroman, vilket ni kanske felaktigt trodde. Dracula är en fackbok om byråkratisering. Har ni missat att huvudpersonerna mestadels ägnar sig åt att stenografera, skriva brev, skriva journaler, telegrafera, spela in med fonograf, renskriva på maskin o s v hela tiden? Allt för att vara så säkra som möjligt på att fånga in den objektiva verkligheten. Och för att fånga vampyren så klart. För det finns faktiskt en vampyr med i berättelsen.

De kommande veckorna ska vi läsa om hur författare framställer sig själva i sina mer eller mindre självbiografiska böcker och om läsarens roll. Återkommer med nya kunskaper snart :)

onsdag 19 september 2012

Den magiska kappan

Den magiska kappan av Katarina Genar, utgiven av Bonnier Carlsen, 2012

På sin elfte födelsedag får Livia en ovanlig present, en röd kappa som någon annan haft för länge sedan. Livia blir mycket glad över sin present och hon vill helst ha den vackra kappan på sig hela tiden. I skolan visar Livia kappan för bästisen Klara, men av någon underlig orsak verkar Klara inte gilla kappan. Livia och Klara är inte lika nära vänner som de var innan Klara flyttade och sedan Livia fick kappan är hon gärna för sig själv ibland. Och flera gånger råkar hon hamna på kyrkogården på väg hem från skolan och där tappar hon liksom greppet om tiden. Det är särskilt en gravsten som väcker Livias intresse, en liten sten som tillhör Elin. Elin som bara blev 11 år. Ett band över tid och rum uppstår mellan Livia och Elin, ett band i form av en röd kappa.

Vacker och suggestiv är berättelsen om Livia och Elin. Stämningen är magisk och handlingen är alldeles lagom spännande. I bakgrunden finns den vanliga vardagen med tjatande föräldrar och svårigheter med bästisen. Katarina Genar har tidigare jämförts med Maria Gripe och det är en mycket passande jämförelse när det gäller Den magiska kappan. Och det är väl en av de finaste omdömen man som författare kan få. Språket är lättläst, handlingen är fängslande och huvudpersonerna är gediget utformade.

Sammantaget är Den magiska kappan en helt underbar berättelse om sorg och vänskap. Dessutom är boken oerhört vacker! Den passar som present till läsglada 10-åringar.

tisdag 18 september 2012

Klassikersommaren 2012

Drygt 70 olika klassiker har blivit lästa av 40 olika läsare/bloggare. Karin Boye och August Stindberg har blivit läst av flest, men den mest populära boken är faktiskt en mer okänd (men mycket bra) novell, Den nya Isabel av Katherine Mansfield. Här kommer denkompletta listan över sommarens klassikerläsning, vänligen meddela mig om någon tappats bort på vägen.

Vilka har varit era favoriter under sommarens klassikerläsning?

Andarnas hus - Isabel Allende
Det mörka tornet

Hitom himlen - Stina Aronson
Bokmilaskogen

Stolthet och fördom - Jane Austen
Tankar från mitt fönster

Den bergtagna - Victoria Benedictsson
Violens boksida

Ella gör sig fri - Karin Boye
Bohemian Rhapsody

Kallocain - Karin Boye
Bokmoster
Enligt O
Feministbiblioteket
Fiktiviteter

Kris - Karin Boye
Smutstiteln

Agnes Grey - Anne Brontë
Pocketblogg

Jane Eyre - Charlotte Brontë
Lyrans Noblesser
Pocketblogg

Svindlande höjder - Emily Brontë
Fiktiviteter

Dolken från Tunis - Agatha Christie
Mest Lenas godsaker

Heart of Darkness - Joseph Conrad
Olika sidor

Blade Runner - Philip K Dick
Hellre barfota än boklös

Oliver Twist - Charles Dickens
Nilmas bokhylla
Theresans

Brott och straff - Fjodor Dostojevskij
Mest Lenas godsaker

A study in scarlet - Sir Arthur Conan Doyle
Mias kulturhörna

Rebecca - Daphne du Maurier
If you've heard this story before...

De tre musketörerna - Alexandre Dumas
Poplitt

Middlemarch - George Eliot
A room of my own

Old Possums book of practical cats - T S Eliot
Stänk & flikar

Madame Bovary - Gustave Flaubert
Tankar från mitt fönster

Anne Franks dagbok - Anne Frank
En världsomläsning

Agnes Cecilia - Maria Gripe
Bokmärkt hos Hundöra

Kappan - Gogol
Bohemian Rhapsody

Kung Salomos skatt - Henry Rider Haggard
A room of my own

En grupp förnäma damer - Thomas Hardy
A room of my own

Den eldröda bokstaven - Nathaniel Hawthorne
A Room of My Own

På väg - Jack Kerouac
Mias Kulturhörna
If You've Heard This Story Before

Barabbas - Pär Lagerkvist
Fiktiviteter

Spökhanden - Selma Lagerlöf
Bloggbohemen

Lady Chatterleys älskare - D H Lawrence
Bohemian Rhapsody
Läsdagboken

Islands klocka -Halldór Laxness
Böcker emellan

På tunet därhemma - Halldór Laxness
Mimmimaries böcker

Gräset sjunger - Doris Lessing
Olika sidor

Den nya Isabel - Katherine Mansfield
Bokmoster
Jennys bokstavliga vardag
och dagarna går
Feministbiblioteket
Lyrans Noblesser

Aniara - Harry Martinson
Smutstiteln
Hellre barfota än boklös

Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
Tankar från mitt fönster
Fiktiviteter

Älskade - Toni Morrison
A room of my own

Ensamhetens vin - Irene Nemirovsky
och dagarna går

En blomma av blodNgũgĩ wa Thiong'o
Lyrans Noblesser
Litteraturmagazinet

Pojken och lånarna - Mary Norton
Bokmilaskogen

1984 - George Orwell
Matildas läshörna

Animal Farm - George Orwell
Jennys bokstavliga vardag

Bonjour Tristisse - Francoise Sagan
Mimmimaries böcker
Havsdjupens sal

Frankenstein - Mary Shelley
Lyrans Noblesser

Cancerkliniken - Alexander Solzjenitsyn
Smutstiteln

Miss Jean Brodies bästa år - Muriel Spark
Lyrans Noblesser

Möss och människor - John Steinbeck
Lyrans Noblesser

Skattkammarön - Robert Louis Stevenson
Mias kulturhörna

Domarens hus - Bram Stoker
Hellre barfota än boklös

Dracula - Bram Stoker
Det mörka tornet
Lyrans Noblesser
PocketBlogg

En dåres försvarstal - August Strindberg
Mest Lenas Godsaker
PetiteMari
Bohemian Rhapsody
Tankar från mitt fönster

Ett dockhem - August Strindberg
Bohemian Rhapsody

Ett halvt ark papper - August Strindberg
Bokmoster

Fröken Julie - August Strindberg
Lyrans Noblesser

Giftas - August Strindberg
Olika sidor

Hemsöborna - August Strindberg
Bokmamma
TinaO
Violens boksida

Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Mimmimaries böcker
Bokhyllan i pepparkakshuset
Enligt O

Med strömmen - Hjalmar Söderberg
Bloggbohemen

Walden : or Life in the Woods - Henry David Thoreau
Läsdagboken

Män kan inte våldtas - Märta Tikkanen
Feministbiblioteket
Enligt O

Anna Karenina - Lev Tolstoy
Bokhyllan i pepparkakshuset

Prästungen - Göran Tunström
Det mörka tornet

Jenny - Sigrid Undset
Tankar från mitt fönster
Stänk & flikar

Pappa Långben - Jen Webster
Mias Kulturhörna
Violens boksida

The age of innocence - Edith Wharton
Bokhyllan i Pepparkakshuset

Spöket på Canterville - Oscar Wilde
Olika sidor

Mrs Dalloway - Virginia Woolf
Mimmimaries böcker
Bokdivisionen
Smutstiteln
Enligt O

Pennskaftet - Elin Wägner
Smutstiteln

Tornet - W B Yeats
Lyrans Noblesser

Krogen - Emile Zola
Pocketblogg

måndag 17 september 2012

Tematrio - Titelsiffror


Dags för lite nya titelteman, jag har lyckats klura ut några nya och rätt svåra. Fast den här veckans tema, siffror, tror jag inte är så svår. Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller siffror (eller antal).

1. 1984 av George Orwell är en klassisk dystopi. 1984 utspelar sig i en framtid, där världen genomlidit ett världskrig och styrs av tre totalitära stater. Winston Smith är medborgare Oceanien, han är tjänsteman vid Sanningsministeriet, där man arbetar med att ändra historiska fakta så att de stämmer överens med aktuella "sanningen". Berättelsen om Winston är en skräckvision om makt och ondska. 1984 är en skrämmande aktuell roman, som handlar om hur makthavarna förslavar människorna genom att förändra deras sätt att tänka.

2. Barn 312 av av Hans-Ulrich Horster är en av de böcker som stått längst i min bokhylla. Boken handlar om ett litet barn som kommit ifrån sina föräldrar under andra världskriget och om en mor som ställs inför ett svårt val. Jag är inte så säker på att jag skulle gilla boken idag, men jag tyckte mycket om den i de tidiga tonåren.

3. Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata. I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. En fruktansvärd berättelse skriven på ett underbart poetiskt, sagobetonat språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 16 september 2012

Bokmässebesök?

Jag har inte bloggat något om Bokmässan ännu, men det betyder inte att jag inte kommer att vara där. Nejdå, redan på onsdag eftermiddag bär det iväg mot Götet, biljetter har jag för dagarna fyra. Däremot har jag inte lyckats detaljplanera kalendern med olika seminarier ännu. Ses vi på Bokmässan?

lördag 15 september 2012

Nobelpriset - Lågoddsare

Haruki Murakami
Bob Dylan
Mo Yan
Cees Nooteboom
Ismaïl Kadaré
Adonis
Ko Un
Dacia Maraini
Philip Roth
Cormac McCarthy
Amos Oz
Tom Stoppard

Är någon av dessa årets kommande Nobelpristagare? I ärlighetens namn hoppas jag inte det. Förvisso skulle jag kunna tänka mig Kadaré och Oz som pristagare, men det finns andra jag hellre vill se prisade nu. Murakami är inte min tekopp, jag har läst en bok av honom, älskade halva, avskydde andra halvan (Norwegian Wood). Jag tror inte på poeterna Ko Un och Adonis i år och känner inte till dramatikerna Maraini och Stoppard. Kinesen Mo Yan är också en blankt kort för mig, liksom holländaren Nooteboom. Nej får jag som jag vill ska vi söka vinnaren bland dem med högre odds: Assia Djebar, Ngũgĩ wa Thiong'o, Chinua Achebe, Nawal El Saadawi t ex. Helst vill jag att en afrikansk kvinna ska vinna i år.

fredag 14 september 2012

Sågverksungen

Jag lyckades inte få till någon recension av Sågverksungen när jag läste boken i somras, därför kommer det här bara några korta kommentarer, reflektioner och massor av kärlek. Vibeke Olsson skapar detaljerade miljöer som väcker läsarens nyfikenhet och hennes romaner bebos av människor man snabbt fäster sig vid. Författaren mejslar med ett lätt handlag fram nyanserade personligheter som är både trovärdiga och nyanserade. Dessutom skriver hon om intressanta historiska skeenden med stort engagemang. Full pott! Sågverksungen är en klassisk arbetarroman som med värme skildrar livet för de fattiga och utsatta. Handlingen skildras utifrån ett barns perspektiv, vilket gör boken lätt att läsa även för yngre läsare. Jag skulle själv tyckt om den även som 12-åring. Kort sagt är Vibeke Olssonen av mina absoluta favoritförfattare den första boken om Bricken var helt enkelt fantastiskt bra.

torsdag 13 september 2012

Nu läser jag...

Just nu läser jag:
  • Homeros (Odysséen) och funderar över vad som är typiskt för muntliga berättelser och för skriftspråk
  • Platon (Faidros) och funderar över om den skrivna fiktionen för läsaren längre från eller närmare "den sanna" verkligheten (om den nu existerar?)
  • Madame Bovary och önskar att jag kunde få ge Emma lite råd
  • Vem vill bli miljardär? och funderar över slumpfaktorn
  • Dark Places och önskar att jag kunde ge den här spännande boken odelat fokus
  • Många böcker om att vara sjuk (Vem är sjuk?), om att vara "annorlunda" (Pricken), om att vara rädd (Örjan den flygrädda örnen) om att inte vara nöjd med sig själv (?) och om kärlek (Grodan och kärleken) i syfte att ha en barngrupp på jobbet
  • Födelsedagsmysteriet tillsammans med dottern (vi turas om att högläsa) och funderar över vem som tagit diamanten
Vad läser ni?

onsdag 12 september 2012

Nesserdeckare

Läser just nu Styckerskan från Lilla Burma och är glad att Nesser hittat tillbaks till det tonfall jag gillar, efter besvikelsen över förra boken, Himmel över London. I Burmaboken har Barbarottis älskade Marianne avlidit och han tampas med en bedövande sorg. Jag tycker mycket om delarna som handlar om just sorgebearbetningen och Barbarottis relation till Gud. Dessutom finns det i boken ett spännande "cold case" som väntar på sin upplösning. Vi får väl se hur det slutar. Det här är sista boken om Barbarotti och han kommer att saknas. Av alla poliser och detektiver jag "lärt känna" genom åren gillar jag allra mest just Barbarotti, Sejer och duon Havers/Lynley. Undrar vad Nesser har för planer framöver...

tisdag 11 september 2012

Månadssummering - Augusti 2012

# Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
# Nathalie – en delikat historia - David Foenkinos
# Antiloper - Ester Roxberg
# Miss Jean Brodies bästa år - Muriel Spark
# Pawana - J-M G Le Clézio
# En blomma av blod - Ngũgĩ wa Thiong'o
# Himmel över London - Håkan Nesser
# Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
# Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag - Bodil Malmsten
# Jellicoe Road - Melina Marchetta
# Spökhanden - Selma Lagerlöf

I augusti läste jag två riktigt bra böcker för ungdomar/unga vuxna och en urusel. Den usla är så klart Om jag kunde drömma - första delen i Twilight serien - som var det absolut sämsta jag läst på många år. Det bekymrar mig att unga flickor och pojkar läser och identifierar sig med en svag, bräcklig flicka och en dominerande, kontrollerande kille. URK! Jellicoe Road är å andra sidan en av de bästa böcker jag läst - alla genrer inberäknade. Även Antiloper är helt underbar, smärtsamt vacker.

Några klassiker blev lästa, mest intressant är den afrikanska klassikern En blomma av blod som handlar om kolonisationen av Kenya.

Novellen Pawana är vacker och sorglig, ett bra sätt att stifta bekanstskap med en underbar Nobelpristagare.

Och ja, jag älskar Bodil Malmsten.

måndag 10 september 2012

Tematrio - Titelblommor


Här kommer en tematrio med ett lite svårare tema - tror jag i alla fall. Berätta om tre böcker med en (eller flera) blommor i titeln! Själv tänker jag begränsa temat ytterligare, till att handla om rosor.


1. Ingen dans på rosor av Hannah Green handlar om Deborah, 16 år, som läggs in på mentalsjukhus med diagnos schizofreni. Under flera år har hon byggt upp en egen värld för att undfly den verklighet hon inte uthärdar. Deborahs värld bebos av onda och goda makter som kan ge lycka eller plåga henne så att hon drivs att förstöra sin egen kropp för att få lindring. Självmordsförsöket som lett till att Deborah läggs in på sjukhuset uppfattas av psykoanalytikern Dr Fried som ett rop på hjälp. En terapeutisk behandling för att finna en väg ut ur sjukdomen inleds. Den behandlande Dr Frieds fullständiga namn är Frieda Fromm-Reichmann och hon är en pionjär inom området. Ingen dans på rosor är lite svårtillgänglig p g a att den skildrar en värld som är psykotisk till sin natur. Men, om man tar sig lite tid och försöker sätta sig in i Deborahs tankesätt är det en oerhört fängslande berättelse.

2. Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén skildrar två familjers öden i den bohusländska skärgården. Den väna Gabriella blir förälskad i en man, vars far mördats av hennes far och bror. Romanens styrka är dess fantastiska miljöskildringar av den bohuslänska kusten och dess spännande handling. Stämningen är ödesmättad och man kan lätt föreställa sig det stormande havet piska upp den ena vågen efter den andra. Även de nyanserade personbeskrivningarna och samhällskritiken gör denna berättelse läsvärd. Romanens svaghet är idealiseringen av självuppoffrande kvinnor, man kan lätt irritera sig på de förlegade värderingarna. Språket är lite gammaldags tungt, vilket kan göra boken lite trög att komma in i. Dock tror jag att boken helt klart vinner på att man behåller det något ålderdomliga språket, då detta förstärker tidandan.

3. I Kungens rosor av Moa Martinson har Mia blivit vuxen och ska stå på egna ben. Hon har fått arbete som barnpiga i en prästgård, hos en sträng känslokall änkling. Mia älskar barnen, men har svårt att stå ut med stämningen i prästgården. Hon söker sig i stället tillbaks till barndomsstaden Norrköping, där hon får arbete som brödskärerska i en restaurang. Här träffar Mia många intressanta människor och här möter hon kärleken. Kungens rosor är den tredje och sista delen i självbiografin om Mia. De föregående delar är Mor gifter sig och Kyrkbröllop. Trilogin om Mia berättar utan åthävor om det tunga, fattiga livet kring sekelskiftet, språket är enkelt och berättelsen engagerar läsaren omgående.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 9 september 2012

En komikers uppväxt

Så har jag då läst, eller rättare sagt lyssnat på, min första bok av Jonas Gardell, En komikers uppväxt. Och det blir inte den sista, men jag behöver en vilopaus. Det gör helt enkelt väldigt ont att läsa Gardell, nästan mer ont än jag klarar av. Jag får hjärtklappning och andnöd när jag tar del av den ångest ett utsatt barn känner. En del av scenerna är så ohyggliga att jag bara vill skrika. Jag undrar över hur man som författare klarar av att producera text som är så hjärtskärande och jag önskar att jag kunde förmedla hopp om att livet kan bli bättre till Juha, Jenny och Thomas. Fast det blir ju inte alltid bättre...

lördag 8 september 2012

Snart dags för Bokmässa!


Jag har inte skrivit särskilt mycket om Bokmässan på bloggen än, men idag kan ni läsa lite vad jag kommer att ha för mig hos Karin på En bokcirkel för alla.

Den afrikanska farmen

Den afrikanska farmen av Karen Blixen, utgiven av Forum, 2012

Titta så fin den är! Innan jag ens börjar orda om innehållet måste jag bara fälla denna kommentar om bokens yta. Och inte blir det sämre när man öppnar boken och möt av den klassiska inledningsmeningen: "Jag hade en farm i Afrika vid foten av berget Ngong." På en nanosekund har läsaren gjort en förflyttning på många mil - och många år. Karen Blixen hade sin kaffefarm i Kenya från 1914 till 1931, här levde hon i nära relation till naturen och de afrikanska folken.

Den afrikanska farmen innehåller egentligen flera delar som sinsemellan är ganska olika. Här finns det vackra, poetiska mötet med det exotiska Afrika, beskrivningar av den hårda kampen att överleva, en berättelse om djup vänskap och upptäckarlusta, kortare anekdoter med tydlig sens moral och ett tragiskt slut på äventyret.

Personligen blir jag allra mest förtjust i de delar där författaren som en naturromantiker skildrar mötena med afrikas folk och djur. Språket är utsökt när hon berättar om det första mötet med antilopen Lullu, som växer upp på farmen. Och växer upp på farmen gör även kikuepojken Kamante, som är en undernärd pojke med otäcka sår över benen när Karen Blixen täffar honom första gången. Senare blir han en nära vän.

"Lullu kom till mitt hus från skogen, liksom Kamante hade kommit till det från slätten." (sidan 66)
I den nya utgåvan av boken har förlaget valt att förklara att man valt att behålla tidstypiska ord som kan förefalla vara stötande för nutida läsare. Och visst vimlar det av negrer och infödingar i boken, konstigt vore det ju annars. Men det som gör Karen Blixens möte med Afrika så intressant är hennes ovanligt nyfikna och öppna attityd gentemot det som var annorlunda och nytt för henne. Givetvis präglades hon av sin samtid som självklart placerade den vite mannen i centrum, men hon hyste en öppenhet inför det okända som jag finner beundransvärd.

Sammantaget är Den afrikanska farmen en mycket intressant berättelse om en ovanlig kvinnas möte med en främmande kultur och en fantastisk skildring av ett vackert, men inte alltid gästvänligt land.

fredag 7 september 2012

Äcklet

Tack vare min fina bokvinst från BokrecensionerNu har jag nu en supersnygg ny Nobelpristagare i bokhyllan. Den här pocketklassikern är verkligen läcker. Kolla bara de svärtade sidorna! Innehållet är sannolikt mindre läckert, men inte mindre intressant. Jag har inte läst något av Sartre och ser verkligen fram emot att läsa en bok som skildrar: "en livssituation där identitetsförlust och overklighetskänsla blir till en kväljande upplevelse av tillvarons absurditet." Jag gillar ju Camus så jag tror nog att Sartre också blir en positiv bekantskap. Nåja positiv och positiv, utmanande och stimulerande kanske är mer passande beskrivningar.

torsdag 6 september 2012

Teddy till salu

Teddy till salu text av Lin Hallberg, illustrationer av Margareta Nordqvist, utgiven av Rabén & Sjögren, 2007

Äntligen, äntligen har dottern fått upp ögonen för hästböcker! Tack snälla fröken Fiktiviteter som kom med en sån bra present på 7-årsdagen. För första gången har dottern fått uppleva hur det är att hela tiden vilja läsa lite till för att få veta vad som kommer att hända. Så nu är vi äntligen två i huset som gillar hästböcker. Än så länge är det jag som läser för dottern, men den här typen av bok tror jag kan locka henne att börja läsa lite längre texter själv.

Elsa längtar efter en alldeles egen ponny. Hon har nyligen flyttat till ett nytt hus tillsammans med mamma, låtsaspappa och låtsasstorasyster Mikaela. Och Mikaelas underbara häst Santos. Mamma tycker egentligen att Elsa är lite för liten för en egen häst, men så hittar familjen en mycket billig liten ponny, Teddy. Men Teddy är en ouppfostrad, ovårdad ponny som mamma inte alls tycker passar Elsa. Fast det tycker Elsa. Och än mer tydligt att det behövs en ponny till i stallet blir det när Santos börjar visa tecken på att må dåligt av att vara ensam hela dagarna. Kanske blir det en ponny till?

Berättelsen om Elsa och hennes längtan efter Teddy är en riktig bladvändare. Och lika roligt tycker den hästintresserade dottern att det är att läsa om allt som sker i stallet och under ridturerna. Teddy till salu är en klassisk hästbok, de var ungefär likadana när jag läste dem för 40 år sedan. Fast då pratade man inte om plastfamiljer. Men längtan efter en egen häst var lika stark på den tiden.

Texten i Teddy-boken har ett bra driv, samtidigt som den är fylld av häst- och ridreferenser. Illustrationerna är svart-vita och mycket vackra. Vem som helst skulle vilja ha hästen Santos, som är så underbar. Dottern önskar sig nu alla andra Teddy-böcker i julklapp. Fast jag tror inte att hennes mamma vill vänta riktigt så länge...

onsdag 5 september 2012

Litt vet i GBG

Oj oj skolan har börjat. Jag slalomläser i en takt som är besinningslös, varvar Platon med Nesser och Homeros med Gardell. Igår skrev jag ett något ogenomtänkt första seminarieinlägg om skillnaden mellan förenklande privata boats och gestaltande universella romaner. Jag hyllade som vanligt universellt gestaltande av inlevelsefulla författare som Gun-Britt Sundström.

Snart ska vi läsa om olika medier (t ex Bokhora) och om relationen författare - text - läsare. Intressant helhetsgrepp som är ganska krävande. Jag är glad att jag läst en del i mitt liv.

tisdag 4 september 2012

Nathalie - en delikat historia

Nathalie - en delikat historia av David Foenkinos, utgiven av Sekwa, 2012

Nathalies och François liv tillsammans börjar när François en dag spontant tar kontakt ute på gatan och den slutar på samma hastiga sätt när han sju år senare blir påkörd under sin motionsrunda. Tiden däremellan var deras kärlekssaga perfekt, Nathalie och François var som skapta för varandra. Efter dödsfallet blir Nathalie förkrossad och drar sig undan världen under lång tid. När hon börjar arbeta igen har hon ingen tanke på att någonsin bli förälskad igen, men kanske finns det någon som kan väcka hennes känslor till liv igen.

En väninna upptäckte häromdagen Nathalie i min bokhylla och frågade vad jag tyckte. Ah, en bagatell svarade jag med en chic fransk axelryckning, men en mycket välskriven sådan. Bokens handling är inte så märkvärdig och personskildringarna är inte heller så djupgående. Men berättelsen är sällsynt charmerande, intelligent och elegant. Författaren varvar in faktadelar och anekdoter på ett humoristiskt sätt och han lyckas hålla sig en hårsmån ifrån att bli alltför nostalgisk och sentimental. Tyvärr väver han också in felaktiga uppgifter om Sverige och en stereotyp bild av svenskhet som stör mig något. Men sammantaget är boken trevlig fransk, lättsam avkoppling.

Andra som läst är Tidningen Kulturen, Bernur, Bokmoster.

måndag 3 september 2012

Tematrio - Titelmän


Dags att titta lite på männen i litteraturen. Det var ganska lätt att hitta titlar med mansnamn i, ska bli spännande att se vad ni hittar. Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett mansförnamn i titeln!


1. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf är en mustig värmländsk skröna om den försupne prästen Gustav, majorskan på Ekeby och de kavaljerer hon förbarmat sig över. Kavaljererna lierar sig dock med den ondskefulle parton Sintram och driver majorskan från gården.

2. Röde Orm är hjälten i Frans G. Bengtssons saga om vikingarnas liv på land och på äventyrsfärder. Humoristisk och underhållande även när det beskriver blodiga överfall och mord.

3. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson handlar om Simon Larsson, en judisk pojke som adopteras av en arbetarfamilj i Göteborg. Relationen mellan mor och barn och vuxenvärldens förlust av fantasi belyses fint i denna, den bästa, av författarens böcker.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 2 september 2012

Dorotea berättar

Ulf Elving mötte Dorotea Bromberg tidigare idag och det passade jag också på att göra. Jag gillade intervjun skarpt, blev berörd över berättelsen om Doroteas barndomsvän, upprörd över antisemitismen och förtjust över att Dorotea inte skräder med orden när hon beskriver klimatet i förläggarbranschen. Jag håller allt med Ulf Elving om att någon borde skriva om familjen Brombergs liv.

Pawana

Pawana av J-M G Le Clézio, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2012

Pawana (valfisk) är en till omfånget liten berättelse, till innehållet en av världslitteraturens stora berättelser, berättelsen om hur människan ödelade Edens lustgård för egen vinnings skull. Pawana bygger på en verklig berättelse om valfångaren Charles Melville Scammon, som upptäckte den mytomspunna lagun i Mexiko där gråvalarna årligen samlades för att kalva. Slakten som följde blev brutal och gråvalarna kom närmast att utrotas. Med på färden var den unge pojken John från Nantucket, vars röst vi får höra berätta om jakten på honor, både gråvalshonor och den unga indianska slavinnan Araceli.

Le Clézio kombinerar underskön prosa med skildringen av fullständigt vedervärdiga händelser. Under läsningen blir jag djupt bedrövad över människans förutbestämmelse att förgöra livets uppkomst. Att läsa Le Clézio när han skildrar naturkatastrofer är en sällsamt vacker, smärtsam upplevelse.

Sammantaget är Pawana en vacker, sorglig berättelse som på ett fint sätt speglar författarens stil och engagemang mot förstörelse och förtryck. Jag vill gärna rekommendera Pawana till de som ännu inte stiftat bekantskap med Le Clézio, berättelsen ger en enkel ingång till ett magnifikt, Nobelprisat berättande.