Krigets skola

Krigets skola av Alexandre Najjar, utgiven av Elisabeth Grate Förlag, 2009.

Det första jag slås av när jag läser den här berättelsen om livet i Beirut under kriget, är att jag har glömt. Hur har jag kunnat glömma? Det här kriget präglade världen under mina sena tonår och det var påtagligt även för mig. Det var skrämmande att tänka på att grannar helt plötsligt blev fiender och att man inte kunde röra sig fritt i sin hemstad. Själva konflikten var omöjlig att förstå, falangerna var så många och Israel understödde alla konflikter som utspelade sig utanför det egna landets gränser. Kanske är det helt enkelt så att vi glömt därför att efter Beirut kom Balkan. Då utspelade sig fasorna ännu närmare och nyhetsrapporteringen blev än mer detaljerad och påträngande.

I Krigets skola berättar författaren med humor och värme om sin uppväxt i Beirut. Han skildrar kriget från barnets synvinkel och beskriver krigets vardag. Skolorna stängdes, de rådde brist på vatten och el, bomberna föll och sysslolösheten var förödande. Bokens höjdpunkt skildrar mycket konkret hur den unga huvudpersonen riskerade livet under tolv sekunder på en bro för att nå flickvännens stadsdel. En annan minnesvärd episod berättar hur VM i fotboll 1982 fick kriget att avstanna. Både den östra och den västra stadsdelen (som naturligtvis höll på olika lag) ville se matchen. Författarens styrka ligger i att kunna gestalta de här konkreta situationerna så att man får förnimmelser av hur det var att leva i kaosets Beirut.

Krigets skola är en kort roman med ett stort, viktigt innehåll. På ett mycket lättläst sätt skapar författaren en förståelse hos läsaren av krigets vardag. Texten är ofta saklig och reflekterande, ibland vemodigt tillbakablickande eller fylld av bitsk ironi.

Hur man botar en fanatiker av Amos Oz läses ofta under gymnasietiden. Jag skulle vilja föreslå att man kombinerar den boken med Krigets skola för att ge eleverna en konkret bild av krigets vansinne.

"En dag utan bombningar, en bro utan krypskyttar, en natt utan strömavbrott, en väg utan avspärrningar, en klar himmel utan raketer … för mig är allt sådant numera liktydigt med lycka."