Läsa kvinnor i sommar?

Linda tipsar om böcker för en kvinnosommar utifrån en mycket intressant artikel av Lina Kalmteg i SvD om hur kvinnors skrivande värderas i förhållande till mäns. Och visst skulle man lätt kunna läsa bara kvinnor under en sommar. Nu kommer inte jag att göra det eftersom jag har en del klassiker inplanerade som är skrivna av män, men jag vill gärna bidra med lite tips om vad man skulle kunna välja att läsa.

Om man inte läst något av Chimamanda Ngozi Adichie tycker jag att man ska passa på att göra det. Min favorit är romanen En halv gul sol, men även novellsamlingen Det där som nästan kväver dig är fantastiskt bra.

Om man gillar Adichie kommer man sannolikt också att gilla Jhumpa Lahiri. Båda författarna skriver om liv i exil, mer eller mindre dold rasism och familjerelationer. Lahiri har bland annat skrivit romanen Sankmark och novellsamlingen Främmande jord.

Även japanska Julie Otsuka skriver om livet i exil med fokus på kvinnornas villkor. Vi kom över havet är den av de vackraste romaner jag läst. När kejsaren var gudomlig är Kulturkollos nya samläsningsbok, missa inte att vara med och cirkla den.

Margaret Atwood är en av mina "gamla" favoritförfattare, jag läste de flesta av hennes romaner innan jag började blogga och absoluta favoriten är Alias Grace. Två böcker jag skrivit om är Penelopiaden och Oryx och Crake - båda mycket bra.

Madeleine Bourdouxhe är tyvärr en tämligen "bortglömd" författare, men hennes texter berör som få. Bland annat har hon skrivit den bästa novellsamling jag läst: En spik, en ros. Romanen Gilles kvinna är en mycket bra, om än upprörande, roman om passion. Simone de Beavoir ansåg att denna roman var en viktig skildring av kvinnlig sexualitet.

Om ni vill mysa lite i sommar med spännande, kluriga mystiska mordgåtor rekommenderar jag Fred Vargas. Första boken om kommissarie Adamsberg är Cirkeltecknaren. Två andra böcker i serien jag nog faktiskt tyckte ännu mer om är Spökryttarna från Ordebec och Okänd kontinent.

Halvårsbästalista

Fanny gjorde en halvårsbästalista i tisdags och Linda gjorde en i onsdags. Det är meningen att det ska vara en 10-bästa-lista, men jag har fuskat lite genom att slå ihop två delar i samma serie. Vilka är era favoriter från första halvåret 2015?

För in de döda av Hilary Mantel är del 2 i författarens skildring av historien runt Thomas Cromwell. Aldrig tidigare har jag upplevt historia som så intressant, Mantel levandegör karaktärerna in på bara huden.

Pärlor & patroner av Loka Kanarp gestaltar i 4 tecknade rutor historiska kvinnor på ett fängslande, humoristiskt och tänkvärt sätt. Urvalet kvinnor är kanonbra, här samsas dubbla Nobelpristagaren Marie Curie med rövarprinsessan Cecilia Vasa och flygplanskaperskan Leila Khaled. Denna bok är ett måste för er alla!

Isidor och Paula av Ola Nilsson än en vacker och mycket berörande variant av Orfeus och Eurydikemyten i Rilkes tappning. En av halvårets mest smärtsamma läsningar.

Oryx och Crake av Margaret Atwood är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

Hägern av Lise Tremblay innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn.

Dödssynden av Harper Lee är en underbar skildring av några barns relationer sinsemellan och ett varmt porträtt av en pappa som gör allt för sina barn. Samtidigt skildrar romanen hur rasism, hat och orättvisa styr i det fördolda.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang är en lättläst berättelse om en liten frihetslängtande som grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

I Samlade dikter av Edith Södergran ägnar sig författaren åt att översätta själen till språk. Hon inspireras både av den ryska futurismen och den tyska expressionismen, men resultatet blir något alldeles eget. I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt.

Liv till varje pris och Sörja för de sina av Kristina Sandberg är de två avslutande delarna i trilogin om Maj. Sammantaget är detta en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst. Gestaltningen av Maj är äkta och trovärdig, hon blir en verklig person vars livsöde berör.

Skyline av  Patricia Schonstein Pinnock handlar om ett slitet hyreshus i Kapstaden dit människor från Afrikas alla hörn beger för att söka en fristad. Här bor den unga berättaren tillsammans med sin yngre, autisktiska syster Mossie och deras alkoholiserade mamma. Här bor också flyktingar som illegalt strömmar in i landet på flykt från brutala krig, torka, svält och fattigdom. Omskakande!

En liten gåta

Det blev ingen tematrio den här veckan och förklaringen är helt enkelt att jag varit bortrest och sedan fastnade i andra göromål. Nästa veckan är trion tillbaka.

En av de saker jag blev upptagen av i måndags kanske ni kan gissa. Vad har alla de här böckerna gemensamt?

Juni månads lästa klassiker

Då var det dags att skapa en sida med länkar till alla klassiker vi läst den här månaden. Håller en tummetott för att det ska funka för er alla att lägga till länkarna med InLinkz. Själv har jag läst tre klassiker under månaden, men bara lyckats skriva något om två av dem. Det ska bli spännande att få ta del av vad ni andra läst, hoppas på intressanta diskussioner i många bloggar!

An InLinkz Link-up

Djurfarmen

 

Det tog ett bra tag innan jag förstod att ljudboken Djurens gård på Storytel var Orwells klassiska Djurfarmen. Men nu är den lyssnad på. Kort kan man säga att Djurfarmen är en vass, satirisk allegori över stalinismens framväxt i Sovjetunionen. Orwell var demokratisk socialist och reagerade kraftigt på revolutionens inbyggda faror. Romanen är intressant, framför allt i sin skildring av att saker plötsligt vänds till sin motsats utan att någon vet hur det gick till. Vidare skildras den osäkerhet detta skapar på ett lysande sätt. Djurfarmen är helt klart en läsvärd roman som speglar hur makt korrumperar och den är därmed allmängiltig.