Eufori

Elin Cullhed tilldelades Augustpriset 2021 i den skönlitterära klassen för Eufori med motiveringen: På livsbejakande och rasande prosa skildras hur ett poetiskt geni brottas med en hemmafrutillvaro där drömmar och desperation föder varandra. Med Eufori tar en författarikon plats i vår tid – i textens bultande hjärta får läsaren också syn på sig själv”.

Eufori är en litterär fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. Romanen och huvudpersonens känsloläge kränger vilt åt alla håll och kanter, här skildras kärlek, svartsjuka, längtan att skriva och avund i halsbrytande fart. Ett centralt tema är de olika krav som uppstår på män respektive kvinnor i samband med föräldrablivandet, samt hur dessa påverkar mammor och pappor så enormt olika.  

"Jag har varit så jävla mycket mamma”, sa jag. ”Jag har varit mammamonstret, jag har varit mamma där Ted har brustit i sitt faderskap, jag har burit barnen i mitt inre, jag har släpat runt på dem tills mina armar storknat, jag har försakat mitt skrivande, ja, allt! Allt har jag gjort för dem.”

"Ted var glömd nu, han var bortsvept som en bit tång på strandremsan. Uppsvept i havet. Det var jag som var havet. Jag var vågorna. Han hade bara glömt det. Jag var framtiden. Jag hade den i mitt bröst. Jag var tiden, jag var livet självt, jag var urmodern, det var jag som tog hand om barnen."

Texten är känslomässigt utmanande att läsa och skildrar en inre kamp mellan melankoli och grandiositet, två sidor av ett och samma mynt. Oftast upplever jag huvudpersonen som psykologiskt trovärdig och intressant, emellanåt blir jag rätt trött på hennes tirader. Hur lik eller olik Sylvia Plath hon verkligen är kan jag inte bedöma, men sammantaget innehåller Eufori ett mycket läsvärt porträtt av en kvinna i konflikt med sig själv. 

EUFORI
Författare: Elin Cullhed
Förlag: Wahlström & Widstrand (2021)