Kejsarens ansikte

Kastar mig omedelbart över dagens efterlängtade post, Kejsarens ansikte av Elin Boardy. Romanen handlar om relationen mellan en ung pojke och den åldrande kejsar Hadrianus, och beskrivs vara skriven med både "psykologisk skärpa och historisk autenticitet".

Jag for ner till bror - TV-serien

Med en del tvekan och en del förväntan tittade jag på filmatiseringen av Jag for ner till bror, baserad på en roman av Karin Smirnoff, på SVT Play. Jag var mycket fundersam kring om man verkligen skulle kunna göra den här fantastiska romanen rättvisa. Men det måste jag säga att jag tycker att man lyckades med. Förvisso försvinner en del av språkglädjen, men skådespelarna är oerhört bra och berättelsen avslöjas allt eftersom och utan överdrivet mycket effektsökeri. Så sammanfattningsvis var detta sannolikt (redan) en av årets filmhöjdpunkter. 

Tisdagstrion - författare på F

Äntligen är Tisdagstrion hos Mina skrivna ord tillbaka, och den här veckan gäller utmaningen att berätta om författare på bokstaven F.

1. Självklart måste Gustaf Fröding vara med i min trio. Jag arbetade på Alsters Herrgård på somrarna under 80-talet, en erfarenhet som i hög grad påverkat mitt liv. Fröding har skrivit dikter för alla tillfällen, idag väljer jag att bjuda på "En vårvintervisa" ur Gralstänk (1898):

”Smält min is,

låt min snö

gå i tö”,

suckade vintern till våren.

”Kanhända, kanhända om solen vill,

vi vänta väl ännu en månad till,

så kanske det sker”, sjöng våren.

2. En favoritklassiker är Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald, utgiven av Bakhåll, 2010. Nick Carraway flyttar till New York för att skapa sig en karriär som fondmäklare. Han bosätter sig i den något mindre eleganta delen av Long Island, West Egg. Som närmaste granne får han den hemlighetsfulle Jay Gatsby, som bor i en kolossalt stor villa, där han ger fester för människor han inte känner. Nick lär känna den mystiske Gatsby och blir indragen i dennes försök att åter knyta kontakt med sin ungdomskärlek.

Den store Gatsby är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, bland annat känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller dock också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna." En fantastisk roman!

3. Mitt tredje val är en bok som jag nyligen köpt: Den dagen Nils Vik dog av Frode Grytten. Jag har läst många översvallande positiva omdömen om den här boken och ser fram emot att läsa den. 

Bli som folk

Stina Stoor, föddes 1982 och växte upp i Balåliden i Västerbottens län. Hon var yngst i familjen och det enda barnet i byn, som under hennes uppväxt avfolkades. Stina Stoor har bland annat samiska, finlandssvenska och tornedalska rötter och skriver delvis på västerbottnisk dialekt. Hon fick mycket välförtjänt uppmärksamhet redan när hon skickade in sin första novell till en tävling och vann. Därefter har hennes texter uppskattats av allt fler. Augustprisjuryn framhöll att den nominerade novellsamlingen Bli som folk var en förnyelse av den svenska novellkonsten. 

Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i eller kring författarens barndomsby. Men om dialekten vore en annan skulle handlingen lika gärna kunna utspela sig i mina barndomstrakter i västra Värmland. Många av novellerna skildrar barn i olika situationer, exempelvis flickan Eleonora i novellen ”Det var den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär", en flicka som kanske egentligen är en björn. En annan novell, "Ojura" berättar om flickan Sandra, som bor med pappa och storasyster och nyligen förlorat sin mamma. Hon skapar sig en egen värld fylld av fantasieggande varelser. Barnet finns i berättelsens mitt och ger ord åt allt som finns inuti och utanför. Varje dag är evighetslång, allt sker här och nu.

"En annan dag är han där. Död som grönt glas, lite tunnskör och som frasig på sitt sätt. Först petar hon bara med ett finger, men sen lutar hon hela barnkroppen mot den lite intryckta framskärmen på Gustavssonska Saaben och tar loss stackars lilla Grön-så-skön. Trollsländan."

Den största behållningen med läsning av Stina Stoor är det säreget vackra, poetiska språket, fyllt med dialektala uttryck och egenskapade ord. Handlingen i novellerna utspelar sig ofta i ett gränsland mellan barndom och vuxenvärlden, mellan fantasi och verklighet och mellan idyll och något diffust hotfullt. Novellerna berättas utifrån barnets perspektiv, och skildrar upplevelser av alkoholism, frånvarande föräldrar och fattigdom som självklarheter. Författaren skapar suggestiva världar, som passar en läsare som uppskattar ett melankoliskt tonfall och gåtfull stämning. I mitt tycke är Stina Stoor en alldeles egen författare, som trots sin födelseort inte behöver jämföras med andra västerbottniska storheter. Hennes texter är makalöst bra och en njutning att läsa!

BLI SOM FOLK
Författare: Stina Stoor
Förlag: Norstedts (2015)

Straff

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld var författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism och utsatthet hos den samiska minoritetsbefolkningen. 

Romanen Straff skildrar växelvis två olika tidsperioder. Läsaren får dels följa några barn som tvingas lämna sina familjer för att gå i nomadskola, dels återse huvudpersonerna trettio år senare, när effekterna av deras barndomstrauman fortfarande präglar deras liv. På 50-talet tvingas renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten som sjuåringar att bo på och gå i nomadskola. Det är förbjudet att prata samiska, jojk anses vara syndigt och en vedervärdig husmor går över alla gränser för att bestraffa det hon anser vara olydnad. Målsättningen från svenska staten är att barnen ska assimileras och bli mer "svenska". Tyvärr är förtrycket ovanifrån inte heller det enda, nomadskolan förstärker även en "starkares-rätt-kultur" bland barnen, med Nilsa som brutal mobbare. 

Trettio år senare försöker huvudpersonerna hantera sina liv och sina minnen på olika sätt. Flera av dem kämpar med trasiga relationer till en föräldrageneration som inte lyckades skydda dem och de har tappat förmågan att kommunicera med de äldsta. De brottas också med svårigheter att skapa en positiv och hälsosam identitet eftersom de berövats stoltheten över ursprunget och sin kultur. För Jon-Ante har det blivit nödvändigt att skapa ett nytt liv, som raggare, i stan, Anne-Ristens barn skäms över sitt ursprung och Marge förmår inte lära en intresserad dotter att skriva på samiska eftersom hon inte själv fått lära sig. Gemensamt för dem alla är att de helst undviker att prata om sin uppväxt.

Straff är en fiktiv roman, men den bygger tyvärr i alltför hög grad på en verklighet som inte ligger långt borta i tiden. Sveriges svek mot samerna är kolossalt, det som skett är oförlåtligt och tyvärr i många fall heller inte möjligt att sona. Romanen ger röst åt människor vars erfarenheter tystat dem, och visar hur ett systematiskt förtryck krossar generationer. Texten vibrerar av starka känslor, händelser gestaltas så detaljerat att bilder skapas och läsningen känns i hela kroppen. Romanen som helhet är en bladvändare, med ett starkt driv i handlingen, samtidigt som den berör på djupet. 

STRAFF
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2023)
Uppläsare: Katharina Cohen