Lydia Sandgren besöker i sommar Litteraturfestivalen på Mårbacka, vilket återigen aktualiserar hennes böcker hos mig. Trots Augustpris och ett fint mottagande har jag lyckats undvika både Samlade verk och Artens överlevnad - naturligtvis p g a omfånget. Jag ogillar starkt romaner som överstiger ett visst antal sidor, det spelar i princip ingen roll hur bra de är, jag brukar i alla fall uppleva dem som pladdriga.
Men jag kan ju inte gå och lyssna på en psykologkollega utan att ha läst henne så jag tar tag i läsning av Samlade verk och hoppas på ett smärre mirakel. Min första reaktion består så klart av en massa igenkännanden, jag pluggade ju till psykolog i Göteborg under 80- och 90-talet. I romanen skildras mängder av samtal kring Freuds teorier och pretto-litteratur som jag kan utan och innan. Några hundratal sidor in i boken är jag dock positivt överraskad och engagerad i Martins och Rakels liv. Men det är mkt text kvar ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar