söndag 10 november 2013

Wolf Hall


Wolf Hall av Hilary Mantel, utgiven av Weyler Förlag, 2013, översättning av Jesper Högström

Wolf Hall tog lång tid att läsa, lång tid att smälta och lång tid att knåpa ihop några rader om. Allt är ju definitivt redan sagt om detta mästerverk av bokälskare, recensenter och prisjuryn som delar ut Man Booker-priset. Så det är ju bara att inse att jag inte har något nytt att tillföra, jag får nöja mig med att ansluta mig till alla andra beundrare.

Wolf Hall utspelar sig i England, under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen att förlora makten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege.

Den här romanen förtjänar verkligen alla superlativer. Texten är mastig och emellanåt är det svårt att hålla ordning på vem det är som berättar. Och i stora drag vet jag ju hur den här berättelsen kommer att sluta. Ändå kunde jag knappt slita mig från boken, och när jag inte läste gick jag omkring och funderade över Thomas, Henrik och Anne. Det skiljer hundratals år mellan oss, ändå blev personerna så otroligt levande för mig.

Texten är, som sagt, tät och fullspäckad av innehåll. Som lekman upplever jag språket som gammaldags på ett sätt som ger mig illusionen av att det är "korrekt" och tidsenligt. Jag undrar om författaren emellanåt testar läsarens vakenhetsgrad när hon använder pronomen utan att tydliggöra vem det är som åsyftas. Man måste verkligen vara alert när man läser.

Från ett psykologiskt perspektiv är porträttet av Thomas Cromwell det mest intressanta. Uppväxt i en fattig miljö med en hårdför far och få nära relationer utvecklas han till en mästare i manipulation. Han är socialt kompetent på en nivå som gränsar till psykopati. Samtidigt beskrivs han som en kärleksfull make och far som djupt sörjer förluster av familjemedlemmar. I Mantels skepnad är han onekligen en mycket fascinerande man.

Sammantaget är Wolf Hall en historisk roman i en helt egen klass. Den är inte särskilt lättläst, men den ger i gengäld den trägne läsaren lön för mödan. Ett mästerverk helt enkelt.

Andra som läst och skrivit är Och dagarna går, Fiktiviteter, Smålandsposten.

7 kommentarer:

  1. Tack för din text om boken jag läste och mindes min egen läsning. Fler än du har skrivit om hans manipulativa sida som närmast är sjuk men jag tycker inte man ser så mycket av det i del ett. Kan tro att det blir mer i del 2 och tre, ser fram emot maj då del 2 kommer på svenska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej hans manipulativa låter sig mer anas än den beskrivs.

      Radera
  2. Hann också läsa Walf Hall innan efterstarren kom. http://kajsastina.blogspot.se/search?updated-max=2013-10-04T08:44:00-07:00&max-results=5

    SvaraRadera
  3. En bok som jag gärna vill läsa vid något tillfälle.

    SvaraRadera
  4. Den verkar riktigt bra, har läst om den på mer än ett ställe så jag får nog skriva upp den på min lista.

    SvaraRadera
  5. Wolf Hall ska jag läsa. Väntar dock till den kommer i pocket.

    SvaraRadera
  6. Så roligt att du också tycker mycket om Wolf Hall! Håller med om att Cromwells manipulativa sida mest anas här, den växer i kommande bok men gör det samtidigt som jag som läsare tycker väldigt mycket om Cromwell. Det blir väldigt utmanande att gilla någon som gör/tvingas göra/vill göra det han gör. Fantastiska böcker!

    SvaraRadera