måndag 27 januari 2014

Förintelsens dag

2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Här kommer därför lite tips från mig på bra och angelägen litteratur som berör temat. Har ni några favoriter att tipsa om?
 
Ett kort stopp på vägen från Auschwitz är författarens berättelse om hans fars väg till och från koncentrationslägret. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.
 
Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.
 
Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.


6 kommentarer:

  1. Molnfri bombnatt har jag läst, viktigt att inte glömma.
    Mia

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Den har jag fortfarande inte läst, tack för påminnelsen.

      Radera
  3. Maus är riktigt bra! Och Varför kom du inte före kriget var en av mina favoriter förra året.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läser Maus just nu och gillar verkligen!

      Radera