torsdag 2 januari 2014

2013 års topp tre

Det kunde ha blivit en fin sammanställning av allt jag läst under året kompletterat med en illustrativ grafisk sammanställning. Eller så kunde det ha blivit en Topp 10 lista över förra årets bästa böcker. Men eftersom jag i år ska försöka hitta tillbaks till blogglusten blir det i stället något jag har lust med, det blir en liten presentation av 2013 års tre favoritböcker (utan inbördes ordning).

Som jag tidigare nämnt hade jag höga förväntningar på Kim Thúys nya roman Mãn eftersom jag tyckte så mycket om hennes Ru. Och dessa infriades med råge. Båda romanerna skildrar upplevelsen av att lämna ett land och försöka finna sig tillrätta i ett nytt. Övergrepp, lidande, flykt, utsatthet och kärlek beskrivs i fragment som trasar sönder min hud när jag läser. Samtidigt är texten så utsökt vacker att mitt blodomlopp fylls med bubblande, god sockerdricka. Som helhet är läsupplevelsen årets starkaste.

Även Mohsin Hamids nya roman Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien lockade lite extra utifrån att jag tidigare läst fullkomligt älskat Den ovillige fundamentalisten. Dessutom blev jag lite smått förälskad i Hamid när han i Babel pratade om sitt skrivande och om kärleken. Så bli du... är en mycket underhållande, upprörande och rörande berättelse om en man som lever för att nå ett enda mål: att bli rik, snuskigt rik till och med. Men livet är långt och till slut kommer längtan efter att bli älskad att tränga in i det mest hårdhudade hjärta. Årets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg var däremot mitt första läsmöte med författaren. Och fördomsfullt nog förväntade jag mig en journalistiskt "rapp" text. I stället möttes jag av en dröjande, nyanserad, emellanåt poetisk och helt enkelt mycket vacker prosa. Berättelsen om faderns väg till och från Auschwitz och om det nya livet i Södertälje präglas av ett mycket äkta sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. I mitt tycke lyckas Rosenberg ge en ny nyans av förintelsens konsekvenser som gör detta till en mycket viktig bok. Jag upprepar därför förra styckets avslutande mening: [å]rets mest angelägna och vackraste berättelse om en galen värld och evig kärlek.


5 kommentarer:

  1. Har faktiskt inte läst någon av de tre.. även om jag började på Hamids roman. Man har jag placerat mig i (biblioteks)kö på!

    SvaraRadera
  2. Kul att du gillade Moshin Hamid så mycket, jag har den boken hemma, men har inte läst den än...

    SvaraRadera