måndag 15 december 2008

Årets oavslutade

De flesta av årets oavslutade böcker är ljudböcker. Nackdelen med ljudböcker är att man inte kan skumma ointressanta partier och därför blir det ibland olidligt långtråkigt att lyssna på dem. Eftersom jag dessutom ofta lyssnar på kvällen, somnar jag helt enkelt från böckerna. En del av de här omdömena är förmodligen mycket missvisande och orättvisa pga att jag varit trött, och ibland även sjuk, när jag läst/lyssnat.

Att jag postar listan med årets oavslutade när det är en halv månad kvar av året orsakas av att jag nu läser underbara romaner som definitivt kommer att bli utlästa (En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy och Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg).

Röda rummet av August Strindberg. Ja, men snälla August, jag har förstått hur oerhört spirituell, intelligent och ironisk du kan vara. Kan du nu skriva något om huvudpersonerna som jag orkar bry mig om?

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Ord, ord, ord. Ord, ord, ord. Tacka vet jag Hemingway.

Orlando av Virginia Woolf. ??????? Vad hände här? Är det samma bok jag lyssnade på för en stund sedan? Denna bok blev fullkomligt obegriplig då jag försökte lyssna på den halvslumrandes.

Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Fy så obehaglig. Och utifrån vad jag efteråt läst om boken av andra bloggare blev den bara värre och värre.

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion. Jag skulle tro att den här boken är bra, men jag orkar inte med denna tunga sorg just nu.

Brudgummen av Joyce Carol Oates (pseudonym Rosamond Smith). Usch så obehagligt det är med detta fokus på lemlästade, döda kvinnor. Det här var mitt första möte med JCO, men inte är det väl sådant hon brukar skriva?

Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät av Paulo Coelho. Tramsandlig prettosmörja.

9 kommentarer:

  1. Jag är inget större fan av ljudböcker, eftersom jag vill höra min egen läsröst i huvudet när jag läser. Men jag måste ändå säga att vissa av dessa oavslutade böcker är riktigt bra.

    Först Didion, denna bok är fantastisk och ska nog läsas när man känner att man kan ta in sorgen och saknaden, för det är den som gör boken så vacker.

    Oates: brudgummen är bra tycker jag, men såklart finns det bra mycket mer böcker av henne som är riktigt riktigt bra t.ex. Fallen, Blonde, Dödgrävarens dotter, Mitt i livet m.m.

    SvaraRadera
  2. Haha, jag som tyckte Vallgrens bok var superfin.
    Men, jag har dock någon fökärlek för i andras ögon "sega" böcker, detsamma gäller vid film.
    Jag förstår mig heller inte på ljudböcker.
    Otroligt roligt att se dig rata en del böcker också, trevlig omväxling:)

    SvaraRadera
  3. Jag gillar verkligen ljudböcker förutsatt att det är en bra uppläsare. Men ibland fungerar det ju inte, "Orlando" är nog en roman som måste läsas. Didion tror jag är mycket bra, det var bara fel tillfälle att läsa den, jag blev för bedrövad. "Brudgummen" är säkerligen bra den också, men jag blev förvånad. Hade inte alls förväntat mig en roman om en seriemördare.

    Vallgren kan nog också tänkas att jag gillar vid rätt tillfälle. Men som efterföljare till Hemingway dög den inte. Å andra sidan kan inte mycket jämföras med Hemingway, i mitt tycke.

    SvaraRadera
  4. En sak att säga om Rosmunda Smith, är att dessa romaner som skrivits under detta namn är mer åt deckar hållet, än Oates "egna".

    Orlando måste nog läsas av en själv, men inte ens då fattade jag boken och för mig så var den rätt misslyckad. Mycket bättre Woolf finns det.

    SvaraRadera
  5. Då ska jag hålla mig till JCO's "egna" böcker, åtminstone tills jag har lust att läsa mer spänningsbetonad litt. Och Orlando får nog också vila, jag ska prova Mrs Dalloway i stället.

    SvaraRadera
  6. Fullt förståeligt. Hemingways sätt att skriva är ju väldigt säreget, speciellt sett i relation till Vallgrens.

    Jag vet dock inte än om jag är så förtjust i Hemingway, men jag har ju egentligen knappt läst något av honom heller. Tips på vilken jag skulle läsa av Hemingway Lyran?
    :)

    SvaraRadera
  7. Jag har under året läst "Den gamle och havet" och "Och solen har sin gång". Jag tycker mycket om båda. De är ju ganska olika, "Den gamle och havet" lyssnade jag på, uppläsare var Max von Sydow och det var en fantastisk upplevelse. Det är ju en liten berättelse som ändå innehåller så mycket. "Och solen har sin gång" handlar om dekadensgänget i Frankrike som drar runt, festar och söker någon form av mening med livet. Bra, den också.

    SvaraRadera
  8. Jag fullkomligt älskade "Den vidunderliga kärlekens historia"... fast inte som ljudbok, då.

    Orlando verkar svår som ljudbok, ja.

    SvaraRadera
  9. Jag får kanske ge "Den vidunderliga kärlekens historia" en chans till, och läsa den med ögonen :-)

    SvaraRadera