lördag 24 juni 2017

En Marialegend

Mitt första möte med Niklas Rådström var i en liten, underbar berättelse om en blåmesunge, Absint. Jag lyssnade till en författaruppläsning och hänfördes av hur enkelt och vackert författaren skildrar människans plats i världen. Därefter gav jag mig på Rådströms Boken, en nytolkning av Bibelns berättelser som både förtydligar, komplicerar och ställer frågor. Läsningen berörde mig så djupt att jag aldrig lyckats klä mina tankar i ord. Rådström skriver om meningen med livet. På allvar.

När jag läste om författarens senaste bok, En Marialegend, visste jag direkt att det var en bok för mig. Och det var det verkligen, trots att den inte alls var vad jag väntade mig. Jag trodde att boken mer direkt skulle handla om jungfru Maria och hennes son, men det gör den bara implicit. I stället får läsaren i boken möta kvinnor som på olika sätt förlorar sina barn. Och dela smärtan i denna förlust, men också uppleva den skapande, livgivande blicken.

Trots att jag är 50 + känns Niklas Rådström som en väldigt "vuxen" författare, som jag måste anstränga mig lite för att läsa. Men när jag väl tar mig för att göra det, slutar det alltid med förundran. Och ofta med gråt. Världen är så naken i Rådströms berättelser. Och människan så vilsen. Men kanske kan vi ändå leva värdigt? Om vi ser, lyssnar och bryr oss om varandra?

En Marialegend innehåller tre olika berättelser, som utspelar under olika tidsperioder. Den första berättelsen - den som inledningsvis helt golvar mig - handlar om en ung kvinna som blir våldtagen och stympad av en hord barnsoldater, som även dödar hennes man och barn. Trots mycket svåra skador överlever hon genom vård och hjälp av en främling med en hund. I New York arbetar Helen på ett museum. Då hennes kollega avlider blir Helen befordrad till chef för avdelningen och ansvarig för restaureringen av Lucas Cranachs målningar. Helen blir dessutom indragen i sin avlidna kollegas liv, utan att tyckas ha kontroll över sitt handlande. Bland annat besvarar hon mail från kollegans systerson, i kollegans namn. Tredje delen handlar om konstnären Cranach den äldre och striderna mellan katoliker och protestanter under 1500-talet. De olika delarna berättas växelvis, samspelar med varandra och blir en helhet.

Rådström skriver alltid vacker, glasklar prosa, som är lätt att läsa. I En Marialegend är växlar stilen mellan att vara detaljerad, distanserad och exakt när våldet mot den unga modern skildras och att vara mer poetisk i andra delar. Sammantaget är En Marialegend grym, mörk och omskakande. Och kanske lite hoppfull. Om vi bara ser varandra.
"En hel värld finns i den blicken och det är i den blicken som världen blir till."


EN MARIALEGEND
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2016)
Köp: Adlibris, Bokus

6 kommentarer:

  1. Låter som en intressant sammanställning av tre ganska olika berättelser! Jag läste Absint för väldigt länge sedan - hade nästan glömt den, men nu minns jag den (med värme) - men har annars bara läst Rådströms pjäser. De skyggar verkligen inte för svåra ämnen och komplexitet. Härligt med sådana författarskap!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst några pjäser, de kanske vore ngt för mig. Jag gillar Rådström för att han skriver på allvar. Hoppas du läser och skriver om En Marialegend, det vore intressant att ta del av dina tankar.

      Radera
    2. "En Marialegend" står på sommarläslistan tack vare dig :) Och ja, jag rekommenderar verkligen pjäserna, särskilt "De onda" och "Vägen till havet".

      Radera
    3. Jättekul och tack för tips

      Radera
  2. intressant, vi blir aldrig klara med Maria

    (intressant bok att diskutera med mitt äldsta barnbarn: http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2017/06/feminism-pagar-av-sassa-buregren.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ne, det finns många aspekter av Maria att fundera över.

      Radera