Selma 150 år

Det är mycket Selma nu. Idag är det exakt 150 år sedan hon föddes, det tycker jag är svårt att föreställa sig. När man läser Selmas böcker känns de så samtida, trots att miljön är historisk. Kanske är det helt enkelt så att vi människor inte förändrats så mycket som vi ibland tror?

I bilen på väg till och från jobbet lyssnade jag på radio och det var Selma för hela slanten idag. Man fokuserar mycket på hennes privatliv och den brännande frågan tycks vara huruvida hon och Sophie Elkan "gjorde det" eller inte. Jag har lite svårt att tycka att just denna fråga är så engagerande, däremot tycker jag att det är intressant att få veta mer om Selmas liv och om hurdan hon var privat. Visst är det svårt att hitta en bra balans mellan ett intresse för en fantastisk persons liv och allmänt snaskande á la Ricki Lake.

Mårbackas intendent Britt Wendling berättade på ett intressant sätt om Selmas berömmelse. Selma var en superstjärna redan under sin livstid och hon blev mycket ofta intervjuad och ombedd att föreläsa, delta i festligheter osv. Selma var dock mycket noga med att skilja mellan sitt offentliga och sitt privata liv. Vidare berättade Britt Wendling att Selma var en mycket målmedveten person. I ett brev till Sophie Elkan ska hon ha skrivit (återgett fritt ur minnet):

"Jag kommer allt att både komma med i Akademien och få Nobelpriset. Var inte rädd för det du."

Jag minns inte vilket år detta brev var daterat, men det var skrivet långt innan 1909. Och nog måste det ha krävts målmedvetenhet att utbilda sig, börja skriva och återköpa barndomshemmet. Målmedvetna är även ofta de kvinnliga huvudpersonerna i Selmas berättelser. I den underbara romanen Jerusalem är flera av kvinnorna pådrivande gällande flytten till det heliga landet. Kanske var det också så Selma såg på Mårbacka, kanske var barndomshemmet hennes heliga land.