lördag 14 september 2013

Levande och döda i Winsford

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013

Jag var lite nervös när jag började läsa den här romanen eftersom jag inte gillade författarens senaste fristående bok Himmel över London. Men den anspänningen släppte snabbt och jag sveptes med av hedens fuktiga dimma, mystiska bilar och andra kusligheter. Levande och döda i Winsford är faktiskt den mest spännande av alla böcker jag läst av Nesser (och jag tror faktiskt att jag läst alla). Den är periodvis ruggigt kårkrypande och jag fick till och med mardrömmar under läsningen.

En medelålders svensk kvinna flyttar in i ett ensligt beläget hus på Exmoor. Hennes enda sällskap är hunden Castor, hunden hon bestämt sig för att överleva. Kvinnan lever under antaget namn och utger sig för att vara författare. Är hon på flykt? Vad har hänt? Varför har hon valt att slå sig ner på den ödsliga heden? I takt med att läsaren får veta vad som föranlett kvinnan att lämna sitt gamla liv får vi också ta del av hennes makes gamla anteckningar om vad som utspelade ig i kretsen kring ett berömt författarpar i Marocko mer än 20 år tidigare..

Kvinnans historia blottläggs i ofta förekommande tillbakablickar, berättelsen rör sig i spiraler, en del snäva, andra vida. Läsaren får lära känna både döda och levande i kvinnans tidigare liv och på heden. Döden är hela tiden närvarande i berättelsen, ibland på ett högst vardagligt, sorgligt sätt, ibland på ett kusligt sätt.

Nessers typiska lite gammaldags, rustika språk har anpassats något till den kvinnliga berättarrösten, men har fortfarande kvar sin karaktär. Tillsammans med den spännande handlingen driver språket läsaren framåt i ett högt tempo, det här är en roman man inte gärna lägger från sig.

Trots den rafflande handlingen, de realistiska personporträtten och det härliga, nesserska språket är det ändå framför allt den ödesmättade stämningen och miljöbeskrivningarna som väcker min förtjusning. Jag kan känna hedens väta och kyla och öknens soliga hetta inpå bara skinnet. Särskilt uppskattar de exakta och realistiska skildringarna av Exmoor med dess underbara vilda ponnyer, jag känner igen mig från mitt eget besök i trakten kring byn Brendon.

Sammantaget är Levande och döda i Winsford en rafflande berättelse om hur människor formas av sin historia.

Andra som läst är Corren, och dagarna går.

6 kommentarer:

  1. Jag har ännu inte läst något av Nesser, men den här lockar, tack för tips!

    SvaraRadera
  2. Visst är den bra! Jag blev rejält mörkrädd när jag läste.

    SvaraRadera
  3. Jag blir så glad att du gillade den! Den står högt upp på min läslista och just miljön är det jag nog ser fram emot mest att se hur han utnyttjar.

    SvaraRadera
  4. Gillad inte heller Himmel över London så jag är glad att den här verkar bättre. Nesser är riktigt bra när han är bra!

    SvaraRadera
  5. O ja, Nesser är fantastisk när han är som bäst. Hoppas ni alla gillar. Och visst blev man skrajsen, Anna...

    SvaraRadera
  6. Låter riktigt intressant. Åratal sedan jag läste Nesser och den här boken verkar vara ett bra tillfälle att återuppta bekantskapen.

    SvaraRadera