Samernas nationaldag

Idag är det samernas nationaldag och jag tänkte uppmärksamma det med ett inlägg om samisk litteratur. Det finns en hel del intressant litteratur att ta del av, många av dem står på min läsalista. Jag tar gärna emot fler tips!

När vi var samer av Mats Jonssons är en fantastisk självbiografisk serieroman, där författaren upptäcker sitt okända samiska ursprung. Boken är lättläst utan att förenkla det samiska folkets historia.

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba berättar historien om hur de renskötande samerna i Sverige för 100 år sedan tvångsförflyttades. Mörkt, tungt och mycket angeläget. 

Ædnan av Linnea Axelsson är en diktepos om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Fantastisk litteratur.

Stöld av Ann-Helén Laestadius är första delen i en planerad trilogi och skildrar en brutal miljö med tjuvjakt, förtryck och orättvisor. Angeläget om hur barn påverkas av hotfulla miljöer.

Himlabrand av Moa Backe Åstot, är en ungdomsroman om att slitas mellan arv och traditioner och de egna känslorna.

En smakbit ur Andromeda

Januari är äntligen slut, ljuset har börjat återkomma och jag längtar intensivt till våren. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Andromeda av Therese Bohman blev av någon oförklarlig anledning inte Augustprisnominerad!? Detta är en helt fantastisk roman! Den unga kvinnliga huvudpersonen gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi.  

 

Det är på takterrassen festerna hålls. Det känns som att man äger hela stan när man står där uppe, som att allt ligger för ens fötter.
...
I baren står unga män i vita skjortor och svarta västar, de häller upp ett svalt vitt vin och ställer glaset på ett litet pappunderlägg med samma R som på flaggorna: guldfoliering mot krämvit bakgrund, det sägs att man har hittat ett sådant underlägg i Strindbergs kvarlåtenskap.
...
Jag hade en gnagande känsla av att något saknades i tillvaron, en lågintensiv upplevelse av brist som var svår att formulera. Min umgängeskrets var helt byggd på slump och tillfälliga omständigheter och skulle antagligen skingras när studierna var över, de flesta kvällar tillbringade jag ensam hemma med att läsa, inbäddad i en känsla av lätt håglöshet.

En bit in i Arvejord

 

Lyssnar just nu på Arvejord av Maria Turtschaninoff och är helt betagen. Romanen beskrivs som en episodroman (nytt begrepp för mig) och själva arvejorden i en liten österbottnisk by är huvudpersonen. Under flera århundraden befolkas platsen av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar.

"Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig."

Färskt vatten till blommorna

Violette Toussaint, en medelålders kvinna, arbetar som vaktmästare på en kyrkogård i en liten fransk by. Kyrkogårdsbesökarna samlas gärna i Violettes kök för att samtala om sina döda. Violette känner till det mesta i byn, med både dess döda och levande invånare. Hon dokumenterar alla tal som hålls till de döda på deras begravningar. Få vet dock något om Violettes bakgrund och hur hon fick det arbete hon nu har. En dag får Violette besök av en poliskommissarie, vars mor önskat bli begravd bredvid en, för sonen, okänd man på Violettes kyrkogård. Samtidigt som poliskommissarien undersöker vad som ligger bakom hans mors önskemål, börjar han också intressera sig för Violettes historia. 

Varje kapitel inleds med ett tänkvärt citat om livet och döden, som sätter tonen för innehållet. I nutid och genom återblickar får läsaren ta del av Violettes mycket tragiska berättelse. Texten är vackert formulerad, humoristisk, varm och ömsint. 

Färskt vatten till blommorna är en otroligt populär och omtyckt roman som passar de allra flesta. Dock i ärlighets namn inte riktigt mig. Här finns egentligen en engagerande historia, men jag tappar bort mig lite i alla utvikningar, boken är helt enkelt för lång. Det andra beskriver som "hjärtevärmande" och de  lättsamma, eleganta formuleringarna är heller inte riktigt min smak. Men läsvärd är boken definitivt, framför allt p g a dess sätt att inkludera döden och de döda  i vardagen.

FÄRSKT VATTEN TILL BLOMMORNA

Författare: Valérie Perrin

Översättare: Sara Gordan

Förlag: Éditions J (2022)

Läst i januari

Mörkret - Ragnar Jónasson

Ixelles - Johannes Anyuru

Andromeda - Therese Bohman 💜

Färskt vatten till blommorna - Valérie Perrin

Babetta - Nina Wähä

Bröd och mjölk - Karolina Ramqvist

Lycksalighet - Katherine Mansfield

Naturliga beteenden - Golnaz Hashemzadeh Bonde

Jag läste mer under årets första månad än jag gjort på länge och hoppas att detta kommer att hålla i sig. Som vanligt läste jag betydligt mer av kvinnor än av män, men det känns helt ok. Mer än hälften av författarna var nya för mig, resultatet var väl minst sagt blandat. Deckare av typ Mörkret är tyvärr definitivt inget för mig. Klassiker gillar jag nästan alltid och Katherine Mansfield är en favorit. Den bok som står ut är Andromeda, den är så otroligt bra att jag ännu inte lyckats skriva om den. Jag har gillat författaren även tidigare, men tycker att hon med Andromeda tar stora kliv. Har svårt att förstå varför den här romanen inte blev Augustnominerad. För egen del har jag lagt till den på min lista över favoriter där bara de allra bästa får plats ;)