fredag 3 juli 2015

Halvårsbästalista


Fanny gjorde en halvårsbästalista i tisdags och Linda gjorde en i onsdags. Det är meningen att det ska vara en 10-bästa-lista, men jag har fuskat lite genom att slå ihop två delar i samma serie. Vilka är era favoriter från första halvåret 2015?

För in de döda av Hilary Mantel är del 2 i författarens skildring av historien runt Thomas Cromwell. Aldrig tidigare har jag upplevt historia som så intressant, Mantel levandegör karaktärerna in på bara huden.

Pärlor & patroner av Loka Kanarp gestaltar i 4 tecknade rutor historiska kvinnor på ett fängslande, humoristiskt och tänkvärt sätt. Urvalet kvinnor är kanonbra, här samsas dubbla Nobelpristagaren Marie Curie med rövarprinsessan Cecilia Vasa och flygplanskaperskan Leila Khaled. Denna bok är ett måste för er alla!

Isidor och Paula av Ola Nilsson än en vacker och mycket berörande variant av Orfeus och Eurydikemyten i Rilkes tappning. En av halvårets mest smärtsamma läsningar.

Oryx och Crake av Margaret Atwood är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

Hägern av Lise Tremblay innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn.


Dödssynden av Harper Lee är en underbar skildring av några barns relationer sinsemellan och ett varmt porträtt av en pappa som gör allt för sina barn. Samtidigt skildrar romanen hur rasism, hat och orättvisa styr i det fördolda.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang är en lättläst berättelse om en liten frihetslängtande som grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

I Samlade dikter av Edith Södergran ägnar sig författaren åt att översätta själen till språk. Hon inspireras både av den ryska futurismen och den tyska expressionismen, men resultatet blir något alldeles eget. I flera av Södergrans dikter experimenterar hon med olika sätt att utforska kvinnligheten på ett nytt och normbrytande sätt.

Liv till varje pris och Sörja för de sina av Kristina Sandberg är de två avslutande delarna i trilogin om Maj. Sammantaget är detta en av de allra bästa kvinnoskildringar jag någonsin läst. Gestaltningen av Maj är äkta och trovärdig, hon blir en verklig person vars livsöde berör.

Skyline av  Patricia Schonstein Pinnock handlar om ett slitet hyreshus i Kapstaden dit människor från Afrikas alla hörn beger för att söka en fristad. Här bor den unga berättaren tillsammans med sin yngre, autisktiska syster Mossie och deras alkoholiserade mamma. Här bor också flyktingar som illegalt strömmar in i landet på flykt från brutala krig, torka, svält och fattigdom. Omskakande!

onsdag 1 juli 2015

En liten gåta

Det blev ingen tematrio den här veckan och förklaringen är helt enkelt att jag varit bortrest och sedan fastnade i andra göromål. Nästa veckan är trion tillbaka.

En av de saker jag blev upptagen av i måndags kanske ni kan gissa. Vad har alla de här böckerna gemensamt?



tisdag 30 juni 2015

Juni månads lästa klassiker

Då var det dags att skapa en sida med länkar till alla klassiker vi läst den här månaden. Håller en tummetott för att det ska funka för er alla att lägga till länkarna med InLinkz. Själv har jag läst tre klassiker under månaden, men bara lyckats skriva något om två av dem. Det ska bli spännande att få ta del av vad ni andra läst, hoppas på intressanta diskussioner i många bloggar!

söndag 28 juni 2015

Djurfarmen

 
Det tog ett bra tag innan jag förstod att ljudboken Djurens gård på Storytel var Orwells klassiska Djurfarmen. Men nu är den lyssnad på. Kort kan man säga att Djurfarmen är en vass, satirisk allegori över stalinismens framväxt i Sovjetunionen. Orwell var demokratisk socialist och reagerade kraftigt på revolutionens inbyggda faror. Romanen är intressant, framför allt i sin skildring av att saker plötsligt vänds till sin motsats utan att någon vet hur det gick till. Vidare skildras den osäkerhet detta skapar på ett lysande sätt. Djurfarmen är helt klart en läsvärd roman som speglar hur makt korrumperar och den är därmed allmängiltig.

torsdag 25 juni 2015

Klassikerläsning?

 
Hur går det för er med klassikerläsningen? För egen del går det riktigt bra. Jag har läst ut (lyssnat klart på) Buddenbrooks av Mann, jag har också lyssnat på Djurens gård (Djurfarmen) av Orwell och snart även på Spelaren av Dostojevskij. Kanske hinner jag också läsa ut Hitom himlen av Stina Aronson innan månadsskiftet. Metamorfoser får vänta ett litet tag för jag är uppslukad av För in de döda av Mantel än så länge. Hoppas det går bra för er alla! Jag postar ett inlägg runt den 30 där vi alla kan lägga till länkar.