Äntligen är vi inne i Bokmässeveckan, nu är det bara några få dagar kvar till årets största festlighet. Passar på att presentera några av de favoritförfattare jag ser mest fram emot att se/lyssna på.
Foto: Sarah Scott
Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan! Av tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad.
Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av krig, flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet.
Debutromanen Ru gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Den handlar om en ung flicka som, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.
Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn skildrar kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken. Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste hållas gömd.
”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat”.
Vi handlar om den "dyrbara, pyttelilla, mikroskopiska" dottern som föds som sista barnet i en familj med tre äldre söner. I samband med kriget i Vietnam flyr modern med barnen, medan fadern väljer att stanna kvar. Flykten är mycket riskabel och farofylld, många människor dör under den fasansfulla båtresan. I det nya landet kämpar familjen med att anpassa sig till allt nytt, samtidigt som den äldre generationen vill värna om de ursprungliga värderingarna. Likt många ungdomar anpassar sig Vi lättare än de äldre och hamnar i en lojalitetskonflikt. Med stöd av sin moster utvecklas Vi till en självständig ung kvinna, en självständighet som dock har sitt pris.
I Kim Thúys romaner får läsaren ta del av handlingen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Skildringar av ohyggliga upplevelser i samband med krig och flykt är hjärtskärande, samtidigt som här inte finns ett uns av sentimentalitet. Få författare lyckas kombinera smärta och skönhet som Kim Thúy. Hennes texter är sällsamt vackra, anspråkslösa och sakliga. Lågmält och exakt skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor. Kim Thúys prosa är genreöverskridande och skulle lika gärna kunna kallas poesi.
Texterna är skickligt och nyanserat översatta av Marianne Tufvesson och Ulla Linton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar