fredag 15 april 2022

Barabbas


Det är långfredag och jag har ägnat dagen åt att tänka på händelserna på Golgata för många år sedan, samtidigt som jag grävt och planterat i min trädgård. Därför vill jag dela en gammal recension av den bok som är viktigast av alla för mig, Barabbas av Pär Lagerkvist. 

Jag har läst Barabbas många gånger och varje gång blir jag lika berörd. Orsaken till detta ligger naturligtvis både hos Pär Lagerkvist och hos mig. Lagerkvist brottades med sin längtan efter en Gudstro hela sitt liv. Det temat märks i olika hög grad i alla hans texter. Läs gärna mina recensioner av Bödeln, Samlade dikter, Sibyllan, Dvärgen. Till skillnad från Lagerkvist har jag funnit ro i min tro, men jag har inte nått dit utan kamp. Därför engagerar Lagerkvists texter mig mer än det mesta jag läser. Mitt äldsta exemplar av Barabbas är från 1955, det är en gåva från min far till min mor. Jag tror att även pappa brottades en del med Gud. Nu har jag läst den nyaste utgåvan, den oerhört vackra boken med omslag av Moa Schulman.

Barabbas är den rövare som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom. Senare bevittnar Barabbas Jesu korsfästelse och under resten av livet söker han sig ofta till de troende. Och ofta blir han avvisad. Barabbas är en människa som bär på en mörk historia, han har aldrig haft några nära relationer. Han har många goda föresatser, han vill tro och han vill älska. Men, det blir aldrig som han tänkt sig.

Pär Lagerkvist gestaltar människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför på ett mycket inlevelsefullt sätt. Barabbas lockas av det mystiska goda, men hans handlingar vittnar om hur svårt det är att förändras. Han vill väl, men gör fel. Det gör ont att läsa om alla hans försök att närma sig de kristna, hans försök att förstå det helt obegripliga budskapet om kärlek.

Språket är briljant i sin enkelhet. Barabbas är en kort bok utan utsmyckningar, delvis skriven på talspråk. Att läsa boken är lätt, att förstå det existentiella innehållet kräver en motiverad läsare.

4 kommentarer:

  1. passande påskläsning, välskriven, men jag vet inte vem jag skulle rekommendera att läsa denna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt i dagens läge, men jag tycker ju att alla bör läsa den :)

      Radera
  2. Barabbas läste jag som mycket yngre. Jag skulle vilja läsa den igen, men det perspektiv jag har på livet nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en bok som har mkt att ge i olika perioder av livet.

      Radera