lördag 31 augusti 2019

Min syster är ett spöke


Min syster är ett spöke är en lyrikbok för barn som jag önskar att jag hade haft för några sedan, då dottern var i "rätt" ålder. Men även om boken rekommenderas för 9-12-åringar kan den läsas med stor behållning både tidigare och senare. I förskoleåldern läste jag och dottern författarens version av Törnrosa och förtrollades av de underbara illustrationerna. Nu blir jag minst lika betagen av författarens förmåga att skildra svåra känslor och händelser med enkla ord ur ett barns perspektiv. Dessutom på rim som inte känns krystade.

Dikterna innehåller enkla vardagsbetraktelser varvat med känslomässiga bråddjup. Här finns barn som inte blir lyssnade på, barn som är oändligt ensamma och utsatta, barn som funderar på vad kärlek är, barn som förlorat anhöriga och barn som är rädda. Jag blir djupt berörd av texterna. En av dikterna utgår från Den blomstertid nu kommer och handlar om hur svår sommaren kan vara för en del barn, en annan gestaltar en förfärligt ödslig Frukost. Det finns dock också en del hopp och ljus i några av dikterna som handlar om drömmar, fantasier och framtiden.


Boken är illustrerad i dova färger som samspelar fint med känslostämningen. Kompositionerna är mycket uttrycksfulla, ryggar är vända mot varandra, en vuxen som göms bakom tidningen m m.

Sammantaget är Min syster är ett spöke en helt fantastisk lyrikbok för barn i mellanåldern, en bok jag verkligen hoppas ska hitta hem till många barn och in i klassrummen.
MIN SYSTER ÄR ETT SPÖKE
Författare och illustratör: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2019)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Kulturkollo

onsdag 28 augusti 2019

Långtradarbil


Kulturkollos utmaning den här veckan handlar om en favoritdikt eller favoritstrof. Jag får mängder av idéer från mina vanliga favoritpoeter Fröding, Tranströmer, Södergran m fl, men väljer i stället att berätta (igen) om mitt första möte med lyriken.

Jag hade en, på många sätt, fantastisk lärare på mellanstadiet, som bl a varje vecka arrangerade en lyriktävling. Han läste tre dikter för oss och vi fick rösta på den bästa. Ganska snart hade han i sitt urval med dikten Långtradarbil av Alf Henrikson och den blev hela klassens favorit. Denna dikt stod som överlägsen vinnare då "tävlingen" avgjordes. Nu när jag läser den igen fångas jag återigen av känslan att detta faktiskt måste vara väldens bästa dikt.


Långtradarbil av Alf Henrikson

Bland Norrbottens björkar och Skånes pilar
i solen som lyser och regnet som strilar,
om dagen, då folk till sitt arbete kilar,
och om natten då människor ligger och vilar,
kors och tvärs genom landet ilar
långtradarbilar.

Genom veckornas timmar och vägarnas mil,
genom somrarnas dammoln och snöstormens il,
mellan enkla kaféer i välkänd stil
kör trötta chaufförer i evig fil
långtradarbil.

tisdag 27 augusti 2019

När man skjuter arbetare



När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall är en helt underbar roman om sinnessjukdom, och dess inverkan på både den sjuke och dennes omgivning. När det unga, blyga lärarinnan Hilma träffar den oerhört charmerande adjunkten Sigrid uppstår mycket snabbt tycke. Hilma kommer från enkla förhållanden och är inte van den intensiva uppvaktning Sigfrid har att erbjuda. Han är prästson, från en relativt välbärgad familj, han är välutbildad och har förmåga att uttrycka känslor och tankar på ett sätt Hilma inte är van vid. Sigfrid är starkt engagerad i många saker, bland annat i arbetarrörelsen. Hilmas mycket traditionella föräldrar blir förfärade när det hör vad den blivande svärsonen har att säga. Överlag är allt helt enkelt litet mycket med Sigfrid och bröllopet skyndas på. På bröllopsnatten inser Hilma att något är allvarligt fel med hennes make.

Den självbiografiskt färgade berättelsen om Sigfrid och Hilma utspelar sig på 1930-talet, en tid då unga kvinnor är skyddslösa och kan offras, en tid då arbetare kan skjutas. Sigfrids familj är medveten om hans sjukdom och om att detta tillstånd medför äktenskapsförbud, men underlåter att informera Hilma om detta. I stället lämnar de över ansvaret för den sjuke mannen till henne att hantera bäst hon kan. Trots alla svårigheter blir äktenskapet kärleksfullt på sitt eget vis och glädjen över dottern, barnet som inte skulle fått födas, ändlöst stor.

Sammantaget är När man skjuter arbetare en omskakande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.
NÄR MAN SKJUTER ARBETARE
Författare: Kerstin Thorvall
Förlag: Albert Bonniers (1993)
Uppläsare: Gunilla Nyroos (Storytel)
Köp: Adlibris, Bokus

söndag 25 augusti 2019

En smakbit ur Kirke


Dags för söndagens delande av en smakbit. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Dagens smakbit är en snutt ur Kirke av Madeline Miller, en äventyrsroman med litteraturens första häxa i huvudrollen. Kirke är gudinnan som förförde och förtrollade Odysseus under hans irrfärd, här är en bok om hennes liv. Jag väljer att dela det första stycket i boken:
"När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bara gudinna, utan även brud."

lördag 24 augusti 2019

Temaläsning Antiken



Jag läser gärna temastyrt, tycker att en del romaner definitivt kompletterar varandra på ett fint sätt. Just nu är planen att läsa några romaner som är olika typer av omarbetningar av klassiska myter och verk. I Kirke av Madeline Miller är gudinnan som förförde Odysseus huvudperson och romanen beskrivs som en äventyrsberättelse med en kvinnlig huvudperson. Vår älskade av Kamila Shamsie är en nytolkning av Antigone av Sofokles, en berättelse om syskon som jag skrivit lite om här. Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en ombearbetning av Iliaden där berättelsen utspelar sig under andra världskriget. I Namnens hus av Colm Tóibín får vi ta del av myten om Agamemnon och Klytaimnestra och deras relation efter att fadern offrat dottern för att få välgång.

Andra teman jag ägnat mig åt är andra världskriget, bibelberättelser m m. Mer om detta en annan gång.

fredag 23 augusti 2019

Mrs Dalloway


Att recensera en klassiker som Mrs Dalloway av Virginia Woolf känns ju rätt förmätet och förvänta er inga nydanande analyser av mig. Jag kommer att hålla mig till en kort beskrivning av innehållet, så gott det nu låter sig göras, och lite reflektioner från mitt läsande. Och säkert en del superlativer och allmänna lovord. För Mrs Dalloway, det är en klassiker värd sin stjärnstatus!

Mrs Dalloway utspelar sig under en enda dag i London i mitten av juni 1923. Den välbärgade, medelålders Clarissa Dalloway ska ha en liten, trevlig bjudning på kvällen och ger sig därför ut för att inhandla blommor att pynta hemmet med. Just behovet att pynta, att dölja det fula, att fylla vardagen med vackra trivialiteter är ett genomgående tema i romanen. Clarissas liv handlar i hög grad om status, om klassmedvetenhet, om hyckleri. Jag kan föreställa mig hur hennes glossiga facebookbilder skulle se ut.

Det stora kriget är äntligen slut och engelska nationen står inför ett vägval mellan gamla traditioner och ett modernt samhälle. Clarissa lever i en tid då hoppet om människan och civilisationen trasats sönder i skyttegravar. Hon lever i den splittrade värld T S Eliot beskriver i The Waste Land. Så här knappt etthundra år senare har jag alltför lätt att förstå och relatera till besvikelsen och melankolin.

Under Clarissas vandring genom staden, och senare under dagen, dyker andra karaktärer upp, och läsaren får bland annat träffa ungdomskärleken Peter Walsh, dottern Elizabeth och Clarissas alter ego Septimus Smith. Clarissa och Septimus träffar aldrig varandra, men är sammanlänkade genom sina upplevelser av livets tomhet och skörhet. De olika karaktärernas tankar, deras sinnesintryck, minnen och känslor vävs samman till en betraktelse av smärtsam meningslöshet och förgänglighet. Bland annat ...

Clarissa är en kvinna som väcker min medkänsla. Många år tidigare valde hon bort ett passionerat, intimt liv tillsammans med Peter Walsh för ett svalt äktenskap med maken Richard, ett äktenskap där hon tycks förlora sig själv:

”… och detta var mrs Dalloway, inte ens Clarissa längre – detta var mrs Richard Dalloway.”
Clarissa uttrycker en tomhet och en längtan som verkligen berör. Under all yttre förfining finns en kvinna av kött och blod, en kvinna som lider, älskar och hatar.
"Men det plågade henne att ha detta monster trampande omkring inom sig! Att höra kvistar knäckas och känna hovar sättas ner djupt inne i själens snårskog, aldrig kunna vara helt lugn eller helt trygg, eftersom vilken sekund som helst odjuret kunde börja röra på sig, detta hat som särskilt nu efter sjukdomen kändes som om det skrapade mot blottade nervändar. Det plågade henne rent kroppsligt, och det fick all glädje över skönhet och vänskap, över att må bra och vara älskad och kunna skapa ett lyckligt hem, att vagga och skälva, som om verkligen någon sorts odjur bökade bland rötterna, som om hela hennes rustning av belåtenhet inte var något annat än egenkärlek! Detta hat!
Dumheter, fantasifoster! intalade hon sig och sköt upp svängdörrarna till Mulberrys blomsterhandel."
Mrs Dalloway är också en roman man läser med facit i hand. Vetskapen att Virginia Woolf själv kommer att sitt liv några år efter utgivningen av romanen påverkar ofrånkomligen läsningen.

Romanen är skriven i, den för modernismen typiska, stilen med inre monologer - stream of consciousness - och kräver en alert läsare. Något år innan Mrs Dalloway publicerades hade James Joyces nydanande mastodontroman Ulysses getts ut. I denna introducerades läsaren för oförglömliga textavsnitt, t ex Molly Blooms avslutande inre monolog. Men där Joyce breder ut sig och testar i princip alla stilar han kan komma på, håller sig Woolf konsekvent till en stil, vilket ger ett ännu mer effektfullt intryck. Enligt mig.

Sammantaget är Mrs Dalloway ett monument över ett liv som inte blev av och en läsupplevelse som slår det mesta.
MRS DALLOWAY
Författare: Virginia Woolf
Översättare: Else Lundgren
Förlag: Albert Bonniers
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 22 augusti 2019

Grattis Gustaf


Idag är det Gustaf Frödings födelsedag, han föddes 1860 ni får själva, göra räknandet. Jag har älskat Fröding dikter sedan jag som 21-åring arbetade på Alsters Herrgårdscafé och blev bekant. För femtielfte gången delar jag nu på bloggen den finaste dikten om kärlek, "Nypenrosa" ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

onsdag 21 augusti 2019

I höst ser jag fram emot ...

Ett litet axplock av höstens längtansböcker. Beskrivningarna är lånade av respektive förlag.


Lanny av Max Porter (SEKWA):

Inte långt från London ligger en liten by. Den här byn tillhör människorna som bor där, och de som bott där under hundratals år. Den tillhör Englands mystiska förflutna och förbryllande nutid. Den tillhör Mad Pete, ensamvarg och konstnär. Gamla Peggy som hänger över grinden och skvallrar med alla som går förbi. Den tillhör familjer som är borta sedan generationer, och dem som bara nyligen flyttat hit. Den tillhör Lanny, pojken som plötsligt försvinner spårlöst. Men också Dead Papa Toothwort som vaknat från sin slummer djupt inne i skogen. Dead Papa Toothwort som lyssnar till dem allihop.

Max Porters efterlängtade nya roman är lika osannolik som den är djärv, märklig och fantastisk. Det är en salig blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Resultatet är ren magi och storartad litteratur, en bok full av uppfinningsrikedom och hejdlös berättarglädje. Du har aldrig läst något liknande."



Kirke av Madeline Miller (Wahlström & Widstrand):

"Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok – som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet.

Kirke är Madeline Millers andra roman och henne första på svenska. För debuten Song of Achilles erhöll hon flera priser, bl.a. det prestigefyllda Orange Prize. Båda romanerna gick raka vägen in på New York Times bästsäljarlistas första plats. Kirke har valts till en av årets absolut bästa böcker för 2018 av bland andra Time Magazine, Publishers Weekly och bokhandelskedjan Waterstones."



Den vita boken av Han Kang (Natur & Kultur):

"I Den vita boken möter vi en författare som befinner sig i Warszawa för att arbeta. Med den slags hypersensibilitet som blivit Han Kangs signum fäster berättaren sin uppmärksamhet på sin omgivning, dess historia, struktur, färger. En snötäckt europeisk stad långt hemifrån utgör fonden för en stramt poetisk undersökning av sorg genom en ovanlig prisma – färgen vit.

Stadens och naturens vita – snön, saltet, månen, en vit fågel – öppnar rum mot en privat sorg, som har med lindor, en spädbarnsskjorta och svepning att göra. I denna mäktiga bok om tomrummet efter en syster som dog efter bara några timmar i livet får Han Kangs centrala teman – liv, död, historia, minne – en mjukare och närmare behandling.

Den är en text som vibrerar av smärta och skönhet, som tecknar den mänskliga anden som både spröd och segt motståndskraftig. Många kritiker menar att den utgör en höjdpunkt i författarskapet."



Svenska hjältinnor av Colette van Luik, Anna Nordlund (Max Ström):

"Det här är den stora boken om hjältemodiga kvinnor som har åstadkommit något speciellt, stått upp för sina ideal eller förverkligat sina drömmar. Här är hundra inspirerande berättelser om tappra rösträttskämpar, coola musiker, tuffa miljöaktivister, engagerade läkare, smarta uppfinnare och banbrytande författare. Här finns en astronaut och till och med en sjörövare.

Boken spänner över nästan tusen år, från en mäktig vikingakvinna till dagens moderna rebeller. Boken är illustrerad av ett stort antal av Sveriges främsta kvinnliga illustratörer. Detta är den förmodligen mest fängslande barnbok som har skrivits om verkliga kvinnor i Sverige – förebilder som inspirerar tjejer i alla åldrar."



Trollet är inte hemma av Lars Lerin (Bonnier Carlsen):

"Trollet är inte hemma är en berättelse i ord och akvarell.

Dörren till källaren står på glänt. Hallå! ropar Rafael och kikar in i det svala mörkret. Hallå trollet! Men ingen svarar. Allt är tyst, bara småfåglarna som kvittrar och en skata som skrattar ur ett snår. Trollet är nog inte hemma, kanske ligger det och sover. Kanske, kanske inte. Det är väl så, säger pappa, att troll, liksom spöken, måste sova hela dagen för att orka vara vakna om natten. Om solen skiner på ett troll så spricker det, sägs det i sagorna. Ingen vet, man får tro vad man vill. Man får gärna tro att det bor ett troll i skogen."




Jag hade så mycket av Trude Marstein (Albert Bonniers):

"Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

Jag hade så mycket är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon."



Gileads döttrar av Margaret Atwood (Norstedts):

"I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart hon förs vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:

"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."

Sedan Tjänarinnas berättelse gavs ut 1985 har Atwoods framtidsvision bara ökat i betydelse och givit upphov till kvinnors protester över hela världen, inte minst efter valet av Donald Trump till Amerikas president. Romanen fick också nytt liv genom den prisbelönade och populärar tv-serien The Handmaid's Tale med Elisabeth Moss i huvudrollen.

Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet."

måndag 19 augusti 2019

Sydkoreanska fabler



Hönan som drömde om att flyga och Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang är underbara sydkoreanska fabler som jag vill lyfta fram lite extra nu inför Bokmässan, där Sydkorea är ett tema.

Hönan Knopp i Hönan som drömde om att flyga har en mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.
"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"
Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Att kärleken inte heller har något med likhet att göra vet också många av oss. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

Farfar Gaphals i Hunden som vågade drömma är en mångsysslare som förtjänar sitt levebröd både på skrot och på valpar. När valpen Tufsen föds märker Farfar Gaphals genast att det är något speciellt med henne, hon är helt olik sina syskon. Tufsen förstår också snabbt själv att hon inte är som de andra. Hon känner sig ofta ensam och utanför. När hennes mor och syskon blir stulna av en hundhandlare gör hon sitt yttersta för att försvara dem. Hon misslyckas tyvärr och blir därmed farfar Gaphals nya avelstik. Under sin livstid får Tufsen många valpar. Och hon förlorar många valpar. Varje gång blir hon förtvivlad, aggressiv och slutar äta. Men hon slutar aldrig drömma.

Hunden som vågade drömma är en en underbar berättelse om en hund och hennes relation till sin husse. Men boken om Tufsen handlar inte bara om en hund och hennes husse, utan också om en hundmammas kärlek till alla sina valpar. Det här är en vacker, sorglig berättelse om trofasthet. Läs den och våga drömma!

söndag 18 augusti 2019

En smakbit ur Skärmhjärnan


Dags för söndagens delande av en smakbit. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Den här veckan väljer jag att dela lite ur en populär faktabok som handlar om vår samtids stress, psykiska ohälsa och oförmåga att fokusera: Skärmhjärnan av Anders Hansen. Delar av författarens resonemang känner jag verkligen igen, men vissa delar ifrågasätter jag definitivt. Bland annat tycker jag att författaren, liksom så många andra experter, ställer skärmanvändning och mänskliga relationer i motsats till varandra. När jag tänker tillbaka på tiden när dottern och jag tillsammans tittade på Dora, utforskaren och Små Einsteins där hennes intresse för engelska och musik väcktes, önskar jag en mer nyanserad debatt. Dottern lärde sig klockan via en app, som vi använde tillsammans, hon lärde sig läsa och skriva då hon satt bredvid mig och skrev på sin dator när jag skrev på min och vi lyssnar fortfarande gemensamt på ljudböcker, spelar Zelda och tittar på film. Hon är nu en nybliven 14-åring, som även tränar dans och gör styrkeövningar utifrån Youtube-inslag. Det jag uppfattar som ett bekymmer med skärmanvändande handlar egentligen om att samma föräldrar som engagerar sig fullt ut i ett barns fotbollsspelande, lämnar ett annat (eller samma) barn helt självt att ägna sig åt skärmen. De vuxna behövs så att samspel runt det som finns på skärmen kan uppstå. Då kan glädjen över det som finns på skärmen delas och det eventuellt pedagogiska innehållet leda till utveckling.

Det är dock rätt uppenbart att förmågan att uthålligt fokusera försämrats hos många, vi har blivit mer lättdistraherade. Och det kan ställa till med bekymmer på sikt.
"De flesta stora kulturella, tekniska och vetenskapliga framsteg har gjorts av personer som haft förmågan att kunna fokusera intensivt. Att upptäcka relativitetsteorin, DNA-molekylen, eller utveckla iPhonen - ironiskt nog det optimala distraktionsverktyget - krävde ett oerhört fokus. Du behöver inte gå längre än till dig själv, för oavsett om du är bra på sport, ett instrument, programmering, att skriva artiklar eller matlagning, har du förmodligen behövt anstränga dig och fokusera på en sak för att bli duktig. (s 172)

lördag 17 augusti 2019

Vegetarianen av Han Kang


Som jag skrev i förra inlägget är Sydkorea ett tema på årets Bokmässa. En av hedersgästerna från Sydkorea är den oerhört spännande Han Kang. Jag måste erkänna att det ilar lite i magen vid tanken på att få möjlighet att lyssna till henne. Han Kang föddes 1970 i Kwangju och flyttade  senare till huvudstaden Seoul. 1980 inträffade den studentmassaker i födelsestaden, som Han Kang gestaltar i romanen Levande och döda2016 tilldelades hon Man Booker International Prize för romanen Vegetarianen. Inom kort utkommer ytterligare en roman av författaren på svenska, Den vita boken.

Jag har läst och fascinerats av Vegetarianen, här kan ni ta del av mina tankar.

En del romaner är enkla att förstå och lockar med en tydlig yttre handling. Så är inte fallet med Vegetarianen av sydkoreanska Han Kang. Det här är i stället en suggestiv text som lurar in läsaren i tankar och upplevelser som till slut blir kvävande. När jag hade läst den första delen av texten skrev jag: "Jag har bara läst en tredjedel, men är redan sprängfylld av tankar. Och framför allt känslor. Det här är klaustrofobisk läsning som ger andnöd. Så otroligt bra. Och otäck. I korthet handlar romanen om en ung kvinna i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap, som beslutar sig för att ta makten över sitt liv och sin kropp. Detta tillåts hon inte göra ostraffat".

Romanen är uppdelad i tre delar där huvudpersonen Yeong-hye mestadels betraktas genom andras blickar. I första delen berättar maken om hur Yeong-hye beslutar sig för att äta kött, i andra delen berättar svågern om sina sexuella fantasier som kretsar runt svägerskan, i tredje delen försöker systern nå en en kvinna som närmar sig ett vegetativt stadium. Emellanåt hörs Yeong-hyes röst i monologer som vibrerar av starka känslor.

Med tiden blir Yeong-hyes tankar, fantasier och drömmar alltmer otäcka. Romanen utforskar ett gränsöverskridande mellan verklighet och inre världar. Ju mer Yeong-hye hävdar sin egen vilja, desto mer utsätts hon för omvärldens krav och maktutövande. Våldet är brutalt och otäckt. Vegetarianen är en text som låter sig tolkas på många sätt, för mig är en kvinnas kamp för självbestämmande det centrala.

Språket är enkelt och kortfattat, samtidigt som innehållet tangerar sagans och drömmens förtätade karaktär.

Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

VEGETARIANEN
Författare: Han Kang
Översättare:  Eva Johansson
Förlag: Natur & Kultur (2017)
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 15 augusti 2019

Bokmässan 2019



Det börjar dra ihop sig till Bokmässa, hotell och tågbiljetter är bokade. I år är det lyxvarianten med boende på Gothia Towers som gäller. Jag har börjat kika på seminarier och har som vanligt svårt att välja. På torsdagen kommer jag att kolla in mycket från Skolspåret, därutöver är jag också intresserad av det sydkoreanska temat.

När jag kikar i min bokhylla finns där bara fyra böcker skrivna av sydkoreanska författare: Vegetarianen av Han Kang (som också gästar Bokmässan!), Hönan som drömde om att flyga och Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang (underbara fabler) och Den gamla trädgården av Hwang Sok-Yong (tyvärr oläst). Fyra böcker känns ju lite klent, vi får väl se om det hinner bli flera innan Bokmässan. Efteråt har det garanterat blivit det.

Ses vi på Bokmässan i år?

tisdag 6 augusti 2019

Toni Morrison avliden


Författaren och Nobelpristagaren Toni Morrison har avlidit, vid 88 års ålder. Hon är mest känd för sina skildringar av afroamerikaners historia och samtid i USA. Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen att hon ”i böcker karaktäriserade av visionär kraft och poesi blåser liv i en väsentlig aspekt av den amerikanska verkligheten”. Hon blev därmed den första svarta kvinnan som tilldelades priset. Morrison gav röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvade att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrade Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.


Jag har läst tre romaner av Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Morrison med skrämmande detaljrikhet.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

Dessutom finns ett antal olästa romaner i hyllan, som jag nu fick lust att bekanta mig med.

måndag 5 augusti 2019

Måna är död


Nu har jag läst ut min första roman av Ivar Lo-Johansson, Måna är död, och här sitter jag och är totalt utmattad av alla dessa häftiga känslokast, av denna lynnighet, av denna intensitet. Den här boken var inte alls vad jag förväntade mig.

Romanen om Måna berättas av den andre huvudpersonen, Bo Propst, och utspelar sig en sommar då paret lever tillsammans i en norrländsk fäbodvall i närheten av en älv där man flottar timmer. Bo är författare med ursprung i arbetarklassen, medan Måna lever på räntor från ex-maken. Under den varma sommaren har Bo svårt att få till skrivande, hans tankar blir mer och mer upptagna av Måna och och funderingar kring vad hon gör hela dagarna. Svartsjukan växer sig allt starkare tills en urladdning är oundviklig.

Under läsningen associerar jag till många andra romaner där manliga författare skriver om mäns bilder av kvinnor, t ex Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Kännetecknande för de här romanerna är att kvinnorna inte själva får någon plats, vi ser dem bara genom mannens blick. I Måna är död kompliceras dessutom mannen situation eftersom han känner att han måste välja mellan ära och kärlek.

Romanen är självbiografisk och när den kom ut 1932 fick den ett blandat mottagande av kritikerna. I förordet av Annlie Jordahl kan man läsa att verklighetens Måna i samband med publiceringen hörde av sig och skrev "Måna är inte död, hon lever. Vad du Ivar Lo-Johansson än diktat in i din roman, så lever jag - och min kärlek lever, och mina minnen lever, och vår tid på fäbodvallen lever, detta kan du aldrig ta död på."
MÅNA ÄR DÖD
Författare: Ivar Lo-Johansson
Förlag: Bonnierpocket (2015)
Köp: Adlibris, Bokus 

söndag 4 augusti 2019

En smakbit ur Mrs Dalloway


Dags att hänga på utmaningen en smakebit på söndag igen, denna vecka med ett litet, fantastiskt smakprov ur Mrs Dalloway av Virginia Woolf, där huvudpersonen (och läsaren) översköljs av tankar, funderingar och känslor.
"Vad det betydde mycket för henne - att människor skulle lysa upp när hon kom in, tänkte Clarissa och vände och gick tillbaka mot Bond Street, förargad, ty det var fånigt att ha sådana skäl för att göra saker. Hon hade mycket hellre velat vara som Richard som gjorde saker för deras egen skull, medan hon, tänkte hon där hon väntade på trottoarkanten, rysligt ofta inte gjorde saker naturligt, för deras egen skull, utan för att få människor att tycka si eller så. Urfånigt, det insåg hon (och nu höjde polisen handen) ty ingen lät sig en sekund föras bakom ljuset. Å, om hon kunde få leva om sitt liv! tänkte hon när hon nådde den andra trottoaren. Hon kunde till och med ha sett annorlunda ut!"

fredag 2 augusti 2019

Bleknande berg


När Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset 2017 blev jag nöjd utifrån att jag sedan tidigare läst Återstoden av dagen och Never let me go och verkligen uppskattat dem båda. Författarens senaste roman Begravd jätte tilltalade mig dock inte, jag upplevde den mest som seg och faktiskt lite ointressant. Mest sannolikt är det så klart jag som missade poängen. Inför läsningen av debutromanen Bleknande berg hade jag därför lite blandade förväntningar, skulle detta vara en av de bra, eller? 

Berättarjaget är en äldre, japansk kvinna vid namn Etsuko, som numera lever ensam i en småstad England. Den engelske maken är avliden och den äldsta dottern Keiko, från ett tidigare äktenskap, har nyligen tagit sitt liv. Yngsta dottern Niki besöker därför sin mor för första gången på lång tid. Etsuko ägnar sig till stor del åt att minnas sitt gamla liv i Nagasaki, Japan, strax efter att atombomben föll. Framför allt uppfylls hennes minne av händelser som utspelade sig när hon var gravid med Keiko. Just den varma sommaren blev Etsuko bekant med den unga änkan Sachiko och hennes egensinniga, traumatiserade dotter Mariko. 

Liksom i flera andra romaner av Ishiguro ägnar sig huvudpersonen åt återblickar. Nuet och det förflutna blandas i diffusa bilder. Minnet är undflyende och traumatiska upplevelser förvränger och förvrider. Händelser antyds, men liksom i verkligheten är det svårt att veta vad som sker. Sorgen och tomheten är påtaglig. Delar av berättelsen är utelämnad, t ex vad som skedde med Etsukos japanske make och hur hon kom till England. Detta skapar hos mig som läsare många funderingar och nyfikenhet. 

Romanen är lågmäld och stillsam, samtidigt som den skildrar oerhört dramatiska skeenden. Jag blev omedelbart fängslad av huvudpersonen och hennes berättelse och tycker att detta kanske är den bästa av de romaner jag läst av författaren. 

BLEKNANDE BERG
Författare: Kazuo Ishiguro
Förlag: Wahlström & Widstrand (2018)
Översättare: Niclas Hval
Köp: Adlibris, Bokus

torsdag 1 augusti 2019

Instagram


Jag har haft ett instagramkonto, mestadels till bloggen, under flera år, men inte riktigt kommit igång med instagrammandet. Men nu har jag upptäckt hur smidigt och roligt det är att liksom mer dela saker i farten. Jag kommer så klart fortfarande att blogga, det är för mig det huvudsakliga mediet, men om ni är intresserade av lite kortare, och ibland mer personliga inlägg, hoppas jag att ni följer mig på Instagram.

Lyrans Noblesser på Instagram!