lördag 20 augusti 2016

Sibyllan

Jag har länge slitit med att försöka få till en recension av Pär Lagerkvists Sibyllan. Jag har ofta svårt att skriva om Lagerkvists texter för att de berör mig mer än något annat. Lagerkvist ägnade sitt liv åt att brottas med Gud och jag känner så igen mig i delar av detta. Lagerkvists texter rör upp en känslostorm hos mig och efteråt är jag alldeles matt. Tyvärr är det då svårt att formulera i ord vad jag upplevt och tyckt om texten. Sibyllan inleder Lagerkvists religiösa epos i fyra delar (Sibyllan, Ahasverus död, Pilgrim på havet och Det heliga landet). I romanen möts två människor som kommit nära Gud och som drabbats av hårda öden på grund av detta.

Sibyllan är bara en ung, fattig flicka när hon blir utvald av prästerna att bli sierska i Apollontemplet i antikens Delfi. Hennes uppgift är att försättas i trans så att Guden kan tala genom henne. Den unga Sibyllan har ovanligt lätt att låta sig intas helt av Guden, men trots detta behandlas hon med ringaktning av prästerna. Hon lever ett liv i ensamhet och oro. Vid ett besök i hemmet begår Sibyllan synden att bli förälskad i en vanlig man. Straffet för detta blir hårt. I romanen berättar Sibyllan om sitt liv för Ahasverus, den judiske man som dömts till att vandra för evigt på jorden, på grund av att han förvägrat Jesus att luta sig mot hans hus och vila under vandringen till Golgata.

Både Sibyllan och Ahasverus har varit närmare det gudomliga än andra människor och deras liv har helt kommit att domineras av detta. Och för dem båda har mötena med Gud lett till utsatthet och förnedring. Det är hämndlystna och oförsonliga Gudar Lagerkvist skildrar, Gudar som kräver allt och straffar hårt. Paradoxalt nog är det ändå mötena med Gud som ger människornas liv mening: ”Vad skulle mitt liv ha varit utan honom”, säger Sibyllan.

Händelserna i Sibyllan innehåller stor dramatik och starka känslor. Här skildras extas, lust, våld, och utsatthet med sådan inlevelse att läsningen tar andan ur mig. Här finns också inslag som tydligt beskriver Pär Lagerkvists egen upplevelse av att tvivla på allt han trodde på som barn: "Ingenting är en mer främmande än ens barndomsvärld när man verkligen har övergett den".

Sammantaget är Sibyllan en fantastisk gestaltning av människans sökande efter mening och hennes kamp mot yttre och inre auktoriteter.
SIBYLLAN
Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Dagens bok

4 kommentarer:

  1. Jag läste Ahasverus död som tonåring, men jag tror att jag var för ung för att fatta grejen. I varje fall lämnade den inget avtryck hos mig. Efter din recension funderar jag på om jag kanske borde ta mig an Lagerkvist igen. Kanske vinner hans romaner på att läsas med lite livserfarenhet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst Ahasverus död, den blir jag nyfiken på. Ja, jag tror att Lagerkvist vinner på att läsaren har lite livserfarenhet.

      Radera
  2. jag har också svårt att formulera mig om den läsning som berört mig allra mest.

    SvaraRadera
  3. Jag har läst Ahasverus död och Barabbas (och en del annat av Lagerkvist). Fantastiska böcker. Sibyllan har jag helt missat. Måste nog ta en tur till biblioteket!

    SvaraRadera