lördag 28 november 2009

Det är vackrast när det skymmer

Jag sitter och läser dikter på nätet, Pär Lagerkvist är en favorit. Hans dikter är så sorgsna och fyllda av smärtsamma förluster att jag nästan börjar gråta.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.


Pär Lagerkvist (ur Kaos)

3 kommentarer:

  1. Världen är aldrig så vacker som när det skymmer, när man vet att den inte är min för evigt, att jag måste lämna världen. Först då kan man riktigt uppskatta allt som finns.

    SvaraRadera
  2. Travestin kan vi: Du är vackrast när det skymmer ...

    Kan inte läsa den här dikten utan att komma att tänka på det. Det är sorgligt. Detta är en av de BRA dikterna. En av juvelerna i skattkistan.

    SvaraRadera
  3. Visst är det så Anna-Stina.

    Jag kan och vill inte kunna travestin!

    SvaraRadera