En smakebit ur Marigold och Rose

Solen skiner, det är skidskytte på TV och vilodag. Det behövs efter en intensiv vecka. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Jag är ännu inte läst någon lyrik av Nobelpristagaren Louise Glück, och nu blir det lite otippat så att den första bok jag läser av henne är en prosaberättelse. Marigold och Rose är något så unikt som en berättelse om två tvillingflickors första år i livet. Detta är dock inte vilka tvillingar som helst. Rose är social och pratglad, medan Marigold mest tycker om böcker. 

"Marigold var djupt försjunken i sin bok; hon hade kommit ända till V. Rose tyckte inte om böcker. Särskilt illa tyckte hon om den sortens bok som Marigold läste för tillfället, där man ersatt människor med djur. Rose var en social varelse. Rose tyckte om aktiviteter där det förekom människor. Som att bada.
...
Men att vara utestängd, som hon var nu, att vara onödig - det tyckte hon inte om. Jag är inte bara fläckfri, tänkte hon för sig själv. Jag är randfri också.
...
Marigold läste fortfarande. Självklart läste hon inte, ingen av tvillingarna kunde läsa; de var bebisar. Men vi har inre liv, tänkte Rose."

Women's Prize for Fiction 2023 - Long list

Women's Prize for Fiction har presenterat årets "långlista" och den innehåller både nytt och välbekant för mig. 

Av NoViolet Bulawayo har jag tidigare läst Vi behöver nya namn, "en oerhört naken skildring av ett våldsutsatt, fattigt land och ett liv i exil, sett med ett barns ögon". Den listade romanen Glory beskrivs som: "the story of an uprising, told by a bold, vivid chorus of animal voices that help us see our human world more clearly". Det låter ju onekligen unikt.

När ska något förlag översätta och ge ut Natalie Haynes? Jag har tidigare läst och verkligen gillat hennes roman A Thousand Ships som handlar om de många kvinnor som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. I Stone Blind berättar författaren "the infamous myth of Medusa with a feminist, heartbreaking retelling unlike any other". Den måste jag läsa!

En av mina favoritförfattare Maggie O'Farrell är också listad med sin nya roman The Marriage Portrait, översatt till svenska - Lucrezias porträtt - och utgiven av Etta/Sekwa. Romanen utspelar sig i Florens på 1500-talet och handlar om en ung kvinnas kamp för överlevnad. Författarens förra underbara, historiska roman Hamnet vann Women's Prize for Fiction 2020, nu hoppas vi på repris.

Long List

Black Butterflies av Priscilla Morris

Children of Paradise av Camilla Grudova

Cursed Bread av Sophie Mackintosh

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver

Fire Rush av Jacqueline Crooks

Glory av NoViolet Bulawayo

Homesick av Jennifer Croft

I’m a Fan av Sheena Patel 

Memphis av Tara M. Stringfellow

Pod av Laline Paull

Stone Blind av Natalie Haynes

The Bandit Queens av Parini Shroff

The Dog of the North av Elizabeth McKenzie

The Marriage Portrait av Maggie O’Farrell

Trespasses av Louise Kennedy 

Wandering Souls av Cecile Pin

Rädd att flyga #tbt

Så här i "internationella kvinnoveckan" (ja, jag utökade tiden lite) vill jag passa på att dela en äldre recension av en mycket uppmärksammad roman i sin samtid. Rädd att flyga av Erica Jong ansågs vara mycket vågad när den kom ut, idag är den kanske framför allt oerhört roande.

Isadora reser med sin make Bennett till en psykoanalytikerkonferens i Europa. Resan är påfrestande, Isadora är flygrädd. Inte blir situationen bättre av att ett antal av hennes tidigare analytiker finns med på planet. På konferensen blir Isadora blixtförälskad i, närmast besatt av, en av föreläsarna, Adrian Goodlove. Efter mycket velande hit och dit lämnar Isadora sin man för att resa runt i Europa med Adrian. Kringflackandet i Europa präglas av Isadoras ambivalens, hennes depression och ett intensivt alkoholintag. Dessutom har paret sex på alla tänkbara sätt, sexet är dock inte så okomplicerat som Isadora hoppats på. Det "knapplösa knull" (det fulländade sexet, vars förutsättningar är att man inte egentligen känner varandra) hon fantiserat om kanske inte existerar...?

Rädd att flyga är i utvecklingsroman av ett lite annorlunda (åtminstone när det begav sig) slag. Romanen innehåller två tidsperspektiv, vi får följa Isadora i ett kaotiskt nu, samtidigt som hon berättar för sin älskare om sitt tidigare liv. Berättarrösten är mycket naken (på många plan) och självutlämnande. Att läsa Rädd att flyga är att lära känna Isadora på djupet.

Rädd att flyga är en modern klassiker och den förtjänar verkligen epitetet klassiker. Som i alla klassiker rymmer den här romanen många bildande element. Huvudpersonen Isadora är mycket begåvad och beläst och hon väljer gärna partners som briljerar med sin kunskap. Romanen innehåller därför mängder av litterära och psykoanalytiska referenser. Som psykolog roas jag kanske mer än genomsnittet av polemiken mellan en freudian och en laingian. Det är ju alltid roligt att känna att man är med på banan.

"Livet var en lång sjukdom som psykoanalysen skulle bota. Man kanske inte blev botad, men förr eller senare skulle man ju ändå dö." (sid 181)

Det som framför allt slår mig då jag läser Rädd att flyga är författarens underbara humor. Eftersom jag inte är någon varm anhängare av den sortens psykoanalytiska reduceringar som många av analytikerna i boken förespråkar (oidipuskomplex, penisavund o s v) fnissar jag ofta åt författarens dräpande kommentarer. Även hennes skildring av den misslyckade konstnären får mig att glatt fnissa:

"Det finns ingenting bittrare än en misslyckad konstnär. Energin finns kvar, men eftersom den inte får utlopp imploderar den som en brakfis av raseri och svärtar ner alla själens inre fönster." (sid 200)

Rädd att flyga utspelar sig under en tidsperiod då kvinnorna tröttnat på att deras livsvillkor totalt dikterades av männen. Det är en roman om kampen mellan könen, en kamp som till stor del utspelar sig i sänghalmen. Men trots att Isadora är sexuellt frigjord sitter hon tankemässigt fortfarande fast i kvinnofällorna. Kan man ha en nära relation och ändå uppleva frihet? Är det inte kvinnans lott att föda och göda barn? Måste man inte ha en man för att känna sig trygg?

"Man behöver inte slå en kvinna om man kan få henne att känna dåligt samvete." (sid 176)

Rädd att flyga är fylld av sexscener, som var chockerande då romanen först kom ut. Idag är de ingenting man höjer ögonbrynen för, dock kan jag tycka att de blir väl många och tämligen enformiga. På den sexuella revolutionsskalan ligger jag såpass mycket efter författaren i tid att jag aldrig upplevt samma behov av frigörelse. Redan under min tonårstid (sent 70-tal) gjorde flickorna mestadels som de själva ville. Vi skrev dessutom glatt mycket fantasifulla berättelser som vi skickade till dåtidens aktuella "herrtidningar". Jag kan dock se ett stort behov av en ny sexuell revolution. I mitt arbetet möter jag tyvärr ofta unga flickor/kvinnor med stora svårigheter att hantera den variant av (manligt) porrifierad "valfrihet" som nu står till buds.

Sammantaget är Rädd att flyga en klassiker värd att läsas i skenet av dess strävan efter jämlikhet mellan könen. Det är dessutom helt enkelt en mycket rolig roman.

RÄDD ATT FLYGA
Författare: Erica Jong
Översättare: Annika Preis
Förlag: Norstedts (2010)

Veckans Kulturfråga V.10 2023

Vilka kulturella kvinnor vill du uppmärksamma idag? undrar Linda och ger själv många bra exempel. För egen del har jag lättare att prata om dem som gått före oss än de samtida viktiga kvinnorna, men något lite ska jag väl kunna få till.

Vår tidigare ärkebiskop, Antje Jackelén, har bidragit till en ökad kyrklig öppenhet som ofta medfört att kyrkan tagit ställning för svagare grupper i politiskt laddade frågor. För min del är det givet att kyrkan ska ha en aktiv roll i samhället, i kamp mot orättvisor, för en hållbar, fredlig värld. Antje Jackeléns utgångspunkter "Gud är större" och "tillsammans är grejen" har varit värdefulla röster i ett hårdnande samhälle.

Jonna Bornemark är filosof och verksam på Södertörns högskola. Hon hörs emellanåt i  radio och hon har skrivit flera mycket bra böcker. Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde beskriver den kris våra offentliga verksamheter står inför, efter att under åratal ha varit styrda med New Public Management. Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati.

Lite samma tema berör även Therese Bohmans senaste roman Andromeda. Den handlar om en ovanlig vänskap mellan en ung kvinna och en äldre man och utspelar sig på ett förlag i förändring. Både Sofie och Gunnar har en obetingad kärlek till kvalitet och stora problem med populismens krafter och de "räknenissar" som får allt större inflytande på deras arbetsplats. 

Ponnymamman kämpar oförtrutet mot ett system som vill släta över och dölja den förfärliga utsatthet och de vidriga övergrepp som sker i ryttarmiljöer, där unga flickor ofta har äldre manliga tränare. Som ponnymamma själv är jag oerhört tacksam over att ponnymamman Ulrika Fåhraeus inte viker sig, trots ett massivt motstånd från "etablissemanget". I boken Händelserna på hästgården skriver Ulrika Fåhraeus, tillsammans med Anna Bohlin, en berättelse om medberoende och en gränslös kärlek till hästar.

Fyra kvinnliga pionjärer

Charlotte Perkins Gilman 1860 - 1935 var en amerikansk feminist, sociolog och författare. Hon ansåg att ojämlikheten mellan könen orsakades av samhällsstrukturer, inte av biologiska olikheter, därmed skapades grunden för ett modernt genusperspektiv. Utifrån detta synsätt förespråkade hon förändringar i samhället i syfte att förbättra kvinnans ställning, t ex mer jämlika äktenskap och en ny marknadsbaserad syn på oavlönat arbete i hemmet. Utifrån den ekonomiska vinklingen betraktas hon idag av många som den feministiska nationalekonomins moder. Hennes mest berömda verk är Woman and Economics från 1898. Tyvärr var hennes åsikter i rasfrågor inte alls lika progressiva. Charlotte Perkins Gilmans mest kända skönlitterära verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspsykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Charlotte Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. 

Mathilda Malling (född Kruse) 1864 - 1942 fick en relativt fri uppfostran och började tidigt intressera sig för litteratur. Hon kom i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap och började 1884, som en av de första kvinnorna, studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut under pseudonymen Stella Kleve. Romanen kan beskrivas som en svensk dekadensroman om en ung, loj, modern kvinna, och dess underliggande erotiska anda gjorde skandal. Nästa roman, Alice Brandt - en qvinnoprofil från 1888 fick också ett kyligt mottagande och boken blev signaturen Stella Kleves sista roman. Efter många års tystnad återupptog Mathilda Malling sitt författarskap, dock hade hon då bytt både genre och namn. Det som tidigare uppfattats som utmanande var försvunnet och Mathilda Malling kom att kallas ”den svenska missromanens grande old dame”. Det hon nu skrev var föga originella, men välskrivna, historiska romaner som fann en stor läsekrets i början av 1900-talet. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Gertrude Stein 1874 - 1946 var en amerikansk modernistisk romanförfattare, poet och dramatiker samt en en djärv konstsamlare och välkänd kulturpersonlighet. Hennes författarskap var nyskapande och experimentellt, och hon strävade efter exakthet i beskrivningen av inre och yttre verkligheter. Gertrude Stein sammanlevde i Paris med en kvinna, Alice B. Toklas, och var därmed en av de första som var öppet lesbisk i modern tid. De tidiga verken nådde endast en begränsad publik, men med memoarboken Alice B. Toklas självbiografi från 1933 nådde hon en bredare läsekrets. I denna berättar Gertrude Stein om sitt och sambons kosmopolitiska liv genom utifrån livskamratens perspektiv. Gertrude Stein är dock kanske mest känd som värdinnan för den Parissalong som var samlingspunkten för talangfulla avantgardistiska konstnärer och författare. Hon blev mentor och ledare för "den förlorade generationen" och umgicks i samma kretsar som bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse, F Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway. 

Edith Södergran 1892 - 1923 föddes i Sankt Petersburg och inledde sitt författarskap i unga år.  Dikterna i det som har kommit att kallas Vaxdukshäftet skrevs mellan 1907 och 1909. I början skrev hon mestadels på skolspråket tyska, övervägande i bunden form och inspirerad av Heinrich Heine. Några av dikterna hade motiv som återkom under senare dikter, t ex vissa sagomotiv och dikter om att vara diktare. När Edith Södergran var femton år gammal avled hennes far i tuberkulos och strax därefter drabbades hon själv av denna sjukdom. Detta medförde att hon tillbringade lång tid på sanatorier i Finland och Schweiz. Debutsamlingen Dikter från 1916 innehöll några av författarens mest kända dikter, t ex den radikala dikten "Vierge Moderne". Septemberlyran från 1918 var mer expressionistisk i stilen och författarens inledning avslutas med de berömda orden: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.” Flera diktsamlingar och en samling av aforismer följde under de närmaste åren. De sista dikterna utgavs postumt 1925  i samlingen Landet som icke är. Sammanfattningsvis kan Edith Södergran beskrivas som en modernistisk lyriker som ägnade sig åt att översätta själen till språk.