Bärarna

Av Jessica Schiefauer har jag tidigare läst två ungdomsböcker Pojkarna och När hundarna kommer.  I Pojkarna experimenterar några unga flickor med sin könsidentitet, vilket leder till stora konflikter och långtgående konsekvenser. I När hundarna kommer skildras våld, besatthet och känslomässig turbulens på ett omskakande sätt. Båda böckerna är fantastiskt bra, de väcker starka känslor och är rätt "jobbiga" att läsa p g a detta. 

Bärarna är såvitt jag vet författarens första "vuxenbok" och den ges nu ut mkt lägligt tidsmässigt, då den handlar om en post-pandemisk värld. För många år sedan härjade en smitta, vilket lett till att könen tvingas leva åtskilda. Kvinnorna styr och kallas i romanen bärare, eftersom de i sina livsäckar kan bära liv. Männen sitter i karantänläger och kallas för spridare. De fyller ingen funktion i samhället förutom att bidra med spermier. Då och då lyckas dock spridare fly från sina läger, vilket skapar en enorm skräck i samhället tills de nedkämpats. Spridarna ses som monster och roten till allt ont. 

I handlingens centrum finns Nikki, som sammanlever med Simone. När Simone börjar längta efter att få barn förändras deras förhållande radikalt. Det visar sig att hon inte kan bära barn i sin livsäck, däremot är detta möjligt för Nikki. Medicinska procedurer inleds och samtidigt inträffar andra händelser som får Nikki att ifrågasätta både sin relation och samhället hon lever i. 

Bärarna är en spännande och intressant skildring av ett samhälle där rädslan styr. Texten är lättläst och uppläsningen av författaren bra. Samhället som gestaltas är en värld där bärarna visar respekt för djur och natur, samtidigt som spridarna hanteras med stenhårt förtryck. Inget är så enkelt som det ser ut på ytan. Under läsningen kommer jag att tänka på Michael Moores dokumentär Bowling for Columbine, som gestaltar hur rädslan styr ett samhälle och leder till våld. 

Sammantaget är Bärarna en spännande dystopisk roman som belyser hur rädsla formar ett samhälle. Mest intressant tycker jag att skildringen av det komplexa samhället är. Det ser på ytan ut att vara ett gott, demokratiskt samhälle där man lever i harmoni med naturen. En slående diskrepans är dock hur spridarna hanteras. Boken är sammanfattningsvis läsvärd, engagerande och tankeväckande. Kanske dock ibland lite övertydlig om jag ska vara petig.

BÄRARNA
Författare och uppläsare: Jessica Schiefauer
Förlag: Romanus & Selling/Storytel (2020)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Enligt O, Och dagarna går

En smakbit ur Hundparken

Underbart väder för en härlig promenad i solen och just nu en silvermedalj till Samuelsson i skidskytte. En bra helg! 

Här kommer en smakbit ur Hundparken av Sofi Oksanen. Jag både läser och lyssnar till den och gillar hittills skarpt. Måste fangirla lite också och berätta att Oksanen gillat och smiley-kommenterat ett av mina inlägg om henne på Insta. Blir ju lite fånigt glad över sånt :D 

Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i smakbitsutmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakbitar här.

Vackra ansikten behövs i demonstrationstågen. Man får pengarna direkt i handen och alla som vill kan vara med.

Jag hade ett vagt minne av att mamma nämnt det tidigare. En tid efter den orangefärgade revolutionen hade det börjat dyka upp annonser på lyktstolparna som efterlyste deminstrationsdeltagare.
...
- Min bror tjänar en del bland skrikarna.

Jag rynkade ögonbrynen.

Känner du inte till dom? Jobbet är nästan samma som att gå i demonstrationståg, bara mer högljutt och dom har övningar. Det är egentligen mer för män. Du har väl en man?

En lämplig ung man

En lämplig ung man av Vikram Seth är en roman jag länge haft lust att läsa. Men samtidigt har jag avskräckts av tegelstensformatet, jag har helt enkelt lite svårt att orka mig igenom dessa. När jag nu såg att boken filmatiserats på Netflix kunde jag inte avhålla mig från att titta. Och TV-serien gillade jag verkligen. Jag har dock lite svårt att hålla ordning på alla karaktärer och deras inbördes relationer, så jag får anstränga mig lite för att hänga med. 

Handlingen utspelar sig i Indien några år efter landets delning. Britterna är borta, många konflikter blossar upp mellan hinduer och muslimer. Tittaren får följa några familjer, vars öden är tätt sammanflätade. I centrum finns den unga flickan Lata, vars mor önskar att hon ska gifta sig med en lämplig ung man. Lata har dock andra idéer. Kärlek, passion och sökande efter lämpliga giftermålskandidater är huvudfokus i TV-serien. Latas mor påminner mig om Mrs Bennet i Stolthet och fördom, när jag googlar lite ser jag dessutom hos enligt O att manus till TV-serierna är skrivna av samma person, Andrew Davies.

Om jag jämför En lämplig ung man med boken jag just nu läser, Den vita tigern, så speglar En lämplig ung man de välbeställdas situation. Familjerna i En lämplig ung man tillhör eliten och är delvis mkt präglade av det tidigare koloniala styret. Brittiska klädstilar m m idealiseras. Politiska och religiösa konflikter skildras utifrån hur dessa påverkar några individer. Och ofta med en stark, god hjälte som ska fixa till saker. De fattiga fungerar som kulisser, men tar inte stor plats i historien. Utan att veta skulle jag kunna tänka mig att romanen tydligare gestaltar den breda befolkningens livsvillkor. 

Sammantaget är En lämplig ung man en riktigt bra TV-serie som jag verkligen gärna rekommenderar. Jag tror att boken sannolikt är bättre för den som vill ha lite mer bredd och djup, och orkar ta till sig tegelstenar.

Sofi Oksanens världar

Jag har precis börjat lyssna på Sofi Oksanens senaste roman Hundparken, i suverän uppläsning av Lena Endre. Romanen har fått lite blandad kritik. Jag hoppas att jag kommer att uppskatta den, men förstår att de kommer att krävas lite arbete att ta den till sig. Kritiken har bland annat handlat om att romanbygget är komplicerat, vilket går ut över tillgängligheten. För ovanlighetens skull ska jag därför läsa lite om boken innan jag läser den. Sofi Oksanen är en författare jag beundrar och jag är stolt innehavare av en signerad bok. Nedan följer lite korta omdömen om de böcker jag tidigare läst.

Utrensning av Sofi Oksanen var bland de bästa böcker jag läste 2010 och det är en bok jag fortfarande emellanåt tänker på. Romanen handlar om den unga Zara, som lockats till Europa och tvingats till prostitution och drogmissbruk. Hon lyckas fly och tar sig till en liten gård i Estland. På gården bor den gamla kvinnan Aliide, en kvinna med en smärtsam och brutal historia. Så småningom visar det sig att det finns ett samband mellan de båda kvinnorna. Det här är en grym, angelägen historia, berättad på ett unikt språk.

Stalins kossor handlar om tre generationer kvinnor och deras livssituation. Via tillbakablickar får vi lära känna Annas mor och mormor och ta del av familjens historia i det kommunistiska Estland med hot, repressalier och transporter till Sibirien. Anna växer upp i Finland och tvingas dölja sin bakgrund, vilket leder till att hon utvecklar ätstörningar och svårigheter med närhet. Osäkerhet, rädsla, vrede, underlägsenhet och sorg gestaltas nyanserat.

När duvorna försvann blev jag inte lika omedelbart förtjust i som de andra böckerna av författaren, men det är en roman som växer med tiden. Om jag inte missminner mig har jag nog t o m någon gång påstått att det är hennes bästa roman, trots att man inte tar den till sig lika enkelt som t ex Utrensning. Berättelsen handlar om tre människors liv under den tyska naziockupationen och den efterföljande sovjetiska ockupationen. Här finns en man som kämpar för vad hans hjärta tror på, en man som på ett exempellöst sätt vänder kappan efter vinden och går över lik för egna fördelar och en kvinna som försöker balansera någonstans emellan de två extremerna.

HUNDPARKEN
Författare: Sofi Oksanen
Översättare: Janina Orlov
Uppläsare: Lena Endre
Förlag: Albert Bonniers/Storytel (2021)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokkoll, Och dagarna går

Litteratur från/om Indien

Just nu läser jag Den vita tigern av Aravind Adiga och det fick mig att fundera över andra böcker av indiska författare. När jag började snoka runt lite i mina hyllor och i bloggen hittade jag många riktigt bra böcker. Den allra bästa av dem, De små tingens gud av Arundhati Roy, har jag tyvärr aldrig bloggat om, den läste jag långt tidigare. Men den boken borde jag faktiskt läsa om. Den fantastiska romanen Midnattsbarnen av Salman Rushdie kom tyvärr inte med på bild, men den måste ju så klart vara med på listan. Den är också en av de allra bästa böcker jag läst. Och den borde jag faktiskt också läsa om. Dessutom skulle jag vilja äga den inbunden, undrar om den finns att få ta på? Jhumpa Lahiri är en författare jag gärna också vill rekommendera, både hennes noveller och romanen Sankmark är riktigt bra. Berättelsen om Pi av Yann Martel fick vara med på bild då huvudpersonen är indier, det är dock inte författaren. Här är länkar till lite gamla recensioner:

Den yttersta lyckans ministerium - Arundhati Roy

Sankmark - Jhumpa Lahiri

Främmande jord - Jhumpa Lahiri

Bort, bort - Anjum Hasan

De sex misstänkta - Vikas Swarup

Bittert arv - Kiran Desai

Branden i hjärtat - Mahasweta Devi

En karta över omöjlig längtan - Anuradha Roy

Midnattsbarnen - Salman Rushdie

Just så-historier - Rudyard Kipling

Änkan som vägrade dö -  Shirshendu Mukhopadhyay

En del av böckerna på bilden är ännu olästa, men jag vill i alla fall gärna ha tips på fler bra romaner från Indien. Har ni några tips?