Nu är den tyvärr slut! Den bästa TV-serie jag sett, baserad på två fantastiskt bra böcker. Ja, jag pratar förstås om TV-serien
Wolf Hall som bygger på romanerna
Wolf Hall och
För in de döda av Hilary Mantel. Under sommaren har jag växelvis tittat på TV-serien och läst del två
För in de döda (
Wolf Hall läste jag 2013 när den var relativt ny). Och det har varit oerhört givande. Så här i efterhand vet jag inte om TV-tittandet förhöjde läsupplevelsen, eller tvärtom. Men en fantastisk upplevelse var det.
Wolf Hall och
För in de döda utspelar sig i England, under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen att förlora makten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Cromwell lyckas där alla andra misslyckats och Henrik får sin Anne. Samtidigt driver Cromwell igenom förändringar i kyrkan som gagnar honom själv. Anne misslyckas dock också med uppgiften att föda fram en manlig arvinge och Cromwell kallas återigen in för att lösa problemet.
Trots alla spännande kungligheter och deras extrema egenheter är det Thomas Cromwell som är Mantels huvudperson. Och hon skildrar honom med många nyanser, utan att försköna och utan att demonisera. I Mantels skickliga händer blir Cromwell en man som både är hårdför i politiska intriger och mycket ömhjärtad och kärleksfull gentemot sin hustru och sina barn. Faktum är att jag blir mycket förtjust i honom. Det är dock inte så lätt att förstå sig på honom. Drivs han av hämndbegär, är han lojal mot någon annan än sig själv? Vill han förändra kyrkan utifrån egen vinning eller är han egentligen troende?
Wolf Hall och
För in de döda tog båda lång tid att läsa och lång tid att smälta. Den andra boken kändes dock inte lika svårgenomtränglig textmässigt och den innehöll inte heller riktigt samma mängd karaktärer. Förutom porträttet av Cromwell är det framför allt språket som gör mig lyrisk. Texten är tät och fullspäckad av innehåll och oväntade metaforer. Som lekman upplever jag språket som gammaldags på ett tidsenligt sätt.
"Hans supplikanter sänder honom malvasir och muskatell, valacker, vilt och guld; gåvor och förläningar och borgenssedlar, amuletter och medaljer."
Mantel passar också på att kommentera skillnaden mellan faktaverk och skönlitteratur på sitt eget oefterhärmliga vis. Hennes penna kan verkligen röra sig som änglarnas vingpennor.
"När Wyatt skriver utvecklar hans rader vingar, och när de spänner ut fjäderdräkten dyker de under sin egen innebörd för att sedan höja sig och sväva över den. ... En lag skrivs för att fastslå mening, en dikt för att undfly den. En vässad fjäderpenna kan prassla och röra sig som änglars vingpennor."
Sammantaget är de två första böckerna om Thomas Cromwell helt fantastisk läsning och TV-serien är faktiskt i särklass den bästa historiska skildring jag sett. Tur att jag har allt inspelat.
FÖR IN DE DÖDA
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Jesper Högström
Förlag: Weyler Förlag (2014)
Serie: Thomas Cromwell (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus
