Nina av en slump

Nina av en slump av Michèle Lesbre, utgiven av Sekwa, 2012

Den unga Nina är frisörlärling i en liten stad i norra Frankrike. I stället för att vara Nina av en slump drömmer hon om att vara Nina i Tjechovs Måsen. Hon drömmer om att stå på scenen, om att ha en viktig roll att spela. Nina bor tillsammans med sin ensamstående mor Suzy, en kvinna som arbetar inom textilindustrin, organiserar strejker och hungrar efter en mans kärlek. Handlingen i Nina av en slump utspelar sig under några få dagar då Nina letar efter en födelsedagspresent till modern, kvinnorna på fabriken planerar en proteststrejk och Nina besöker textilfabrikens direktör i dennes hem.

Vad är slump och vad är planerat? Vad är verkligt och vad är fantasi? De frågorna genomsyrar berättelsen om Nina, dock utan att ge tydliga svar. Framför allt händelserna hos den obehaglige direktör Delplat lämnar frågetecken efter sig. Sekvenserna där Nina tänker tillbaks på besöket hos Delplat har ett drömliknande tonfall samtidigt som texten suggestivt driver berättelsen fram mot den avgörande handlingen, det obönhörliga ögonblicket.

Nina är en ung kvinna som försöker hitta sin plats i tillvaron. Hon längtar efter att få vara betydelsefull, framför allt för sin mor. Men modern har så många egna otillfredsställda behov som skymmer dottern. Stämningen i Nina av en slump är vemodig och berättelsen präglas av kvinnors livsvillkor, deras samhörighet och deras kamp. Trots dramatiska inslag är det vilsamt att läsa Lesbres prosa.

Av Lesbre har jag tidigare läst och förälskat mig i Den röda soffan. Nina av en slump gjorde mig inte på något vis besviken, det här är en roman som lever upp till högt ställda förväntningar. Sammantaget är Nina av en slump en vemodig berättelse om att växa upp i ett samhälle där kvinnors överlevnad bygger på deras vänskap och solidaritet med varandra.

Andra som läst är Vaka över ensamheten, Enligt O, och dagarna går.

Tematrio - Elisabeth

Idag blir en ett oerhört egocentriskt tema, jag har nämligen namnsdag idag. Och Elisabeth heter ju faktiskt var och varannan person så nog borde man väl kunna hitta några författare och bokkaraktärer som heter Elisabeth? Berätta således om tre böcker skrivna av eller innehållande en Elisabeth (smeknamn och annan stavning godkännes så klart!

1. Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en mycket trevlig bok om hur den engelska drottningen (Elizabeth II) skaffar sig en hobby som visar sig påverka henne mer än hon och hovet väntat sig. Det ställer till med en hel del kalabalik!

2. Elizabeth Bennet får ju tack och lov den underbare Mr Darcy på slutet, men vägen dit är kantad av förvecklingar. Stolthet och fördom av Jane Austen fyller 200 år nästa år, det borde vi väl fira?

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron (en variant av Elisabeth) är en fantastisk första del i en planerad trilogi om förintelsens överlevare och deras barn. Läs den!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Svart glas

Svart glas av Maud Mangold, utgiven av Rabén & Sjögren, 2012

Umbra och hennes mamma Ester flyttar till ett gammalt hus vid havet. Föräldrarna har skiljt sig och Umbra har valt att bo hos sin mamma, den berömda konstnären. Huset är stort för en så liten familj, men snart upptäcker Umbra att de inte verkar vara ensamma i huset. Mat försvinner och underliga ljud hörs. Tillsammans med den nya vännen Amos beslutar sig Umbra för att försöka få tag på den mystiska flicka hon sett skymta förbi.

Svart glas innehåller mysiga magiska dimensioner, men också en naken, realistisk skildring av ett barns utsatthet. Umbras mamma mår inte alltid så bra, för en vuxen läsare framkommer det tydligt att hon har bipolär sjukdom. I ena stunden målar hon maniskt, i andra faller hon samman utmattad. Umbra har valt att bo hos modern för att denna inte klarar sig själv, det är Umbra som t ex får se till att det finns mat hemma. Som tur ärfinns det andra ansvarstagande vuxna i den by de flyttat till.

De magiska inslagen lättar således upp en annars ganska tung berättelse. Berättelsen är spännande på ett lite ryskrypande sätt. Vem är egentligen flickan som bor i källaren och vad vill hon?

Sammantaget är Svart glas en både magisk och realistisk berättelse som passar barn i åldern 10-13 år.

De hemlösa

Jag har äntligen tagit tag i den kinesiska läsutmaningen och läser nu De hemlösa av Yiyun Li. Ett 80-tal sidor in i boken är jag golvad. Det här är en ovanligt lättillgänglig berättelse om Kina och dess unika invånare. "I Yiyun Lis böcker blir Kinas gigantiska förändringar framställda ur ett individuellt, mänskligt perspektiv", skriver Björn Gunnarsson i GP. Och det är just det individuella "västerländska" perspektivet som gör det lätt för oss att ta till oss Yiyun Li. Hur mycket av det ursprungliga, mer geniunt kinesiska perspektivet man förlorar kan jag inte uttala mig om. Samtidigt som De hemlösa är lätt att ta till sig är dock handlingen ohygglig, som mamma till en dotter från Kina är vissa delar helt outhärdliga. Det här är därför en bok jag både längtar efter och bävar inför att läsa.

Gudars like

Lyrikanalys handlar det som sagt om i litteraturkursen just nu och här är min favoritdikt av Sapfo. Den är en vacker bild av olycklig förälskelse som känns oerhört tidlös och allmängiltig. Om man försöker bortse från det man råkar veta om Sapfo, kan den läsas på många sätt. Och har ni sett så många alliterationer och andra språkliga finesser (jag får lov att kolla vad allt kallas) det finns i den här fina tolkningen av Emil Zilliacus.


Gudars like av Sapfo

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.