Muminsnack

Som vanligt när jag börjar intressera mig för ett ämne upptäcker jag att det finns stora mängder kunskap att inhämta. Jag har ju bloggat lite om Mumin tidigare och tänkte idag börja läsa böckerna. Då insåg jag direkt att jag saknade berättelsens inledning Småtrollen och den stora översvämningen. Denna måste således införskaffas. Och eftersom jag gärna vill introducera den fantasieggande Muminvärlden för dottern har jag även beställt Stora boken om Mumin som bl a innehåller bilderböckerna Hur gick det sen? och Vem ska trösta knyttet?.

När jag googlade runt efter information om Muminfamiljen och Tove Jansson hittade jag en mycket intressant uppsats. Den vill jag gärna rekommendera till alla som är intresserade av Mumindalens invånare.

Serien komplett

Så har då Trollvinter kommit hem och anslutit sig till de andra Muminböckerna. Nu är min serie komplett, fast det finns förstås andra Muminböcker och prylar man kan vilja ha. Idag kom jag också ihåg att fota min fina somriga Muminmugg. Jag vill köpa en vintrig också, årets modell hade ett vackert motiv med en vinterbrasa. Ska slå till på en.

Men lilla Muminboken har ju, som sagt var, inte korsat Sverige ensam i en liten låda. Den hade faktiskt sällskap av ett ganska stort inköp. När jag funderat en stund på om jag skulle köpa Mumin- eller Narniaserien, blev det rätt uppenbart att jag bara försökte lura mig själv. Givetvis tänkte jag köpa båda. Jag har inte läst någon av dem, jag missade dem under uppväxten. Och det är ju inte acceptabelt. Dessutom får så klart dottern ta över dem när hon växt i dem. Kattresan är hon väl på väg att växa ifrån, men hon kommer nog att tycka om den en stund. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian har jag blivit tipsad om på Bok.nu och den ser jag mycket fram emot att läsa. Falling man och Flykten har jag väntat på ett tag och dem har jag bloggat om tidigare. När jag fick se titeln Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson väcktes minnen hos mig. Denna bok har jag läst och tyckt om för länge sedan, hoppas att den klarar en omläsning.

Vårens trender

SvD beskriver idag några trender i vårens bokutgivning. Det kommer att serveras ovanligt många debutanter, utgivna på de små förlagen. Bl a nämns att Mormors förlag kommer att ge ut Spegelboken av Belgradfödda Lidija Praizovics, som handlar om flykt från kriget och anpassningen i det nya landet. Det låter mycket intressant tycker jag, som arbetade med de "jugoslaviska" flyktingströmmarna under 90-talet. Lasse Winkler, chefredaktör på Svensk Bokhandel, konstaterar att "personlig kris och psykiska problem är 2009 års trend" bland debutanterna. Det låter definitivt inte lockande, jag tycker att det publiceras alldeles för mycket jagcentrerade böcker, i värsta fall i BOATS-genren (based on a true story). En annan utveckling de senaste åren är att allt färre utländska böcker översätts. Det är oerhört tråkigt. Men det finns mindre förlag, som satsar på att översätta och ge ut "smalare" litteratur, t ex Elisabeth Grate, Karneval och Tranan.

SvD väljer ut höjdpunkterna i vårens utgivning här. Det är svårt att göra sig en bild av de kommande böckerna genom att bara läsa några rader om dem, men någonting av Amos Oz ska jag läsa i år. Kanske inte den nya dock, utan En berättelse om kärlek och mörker. För närvarande läser jag Karin Fossums senaste deckare Den onda viljan som kommer att recenseras den 14 jan (läsvärt!).

En saknas!

Men misströsta inte, den är på väg hem från Bokus :-) Strax innan jul gjorde jag en liten avstickare till vår Akademibokhandel och upptäckte att de satt ner priserna på den Mumin-serie jag länge suktat efter. De fina små böckerna åkte förstås genast ner i min varukorg. Men när jag kom hem upptäckte jag att en saknades. Detta föranledde givetvis en beställning från Bokus, som dessutom kompletterades rejält för att inte lilla boken skulle behöva resa ensam genom Sverige. Väntar nu otåligt. Jag tycker också att man kan behöva dricka te eller varm choklad när man läser om Muminfamiljen, så jag slog till på en fin liten mugg med Mumintema (tyvärr glömde jag så klart fota den).

Gabriel García Márquez - ett författarporträtt

Gabriel García Márquez föddes 6 mars 1928, i morfaderns gamla hus vid torget i Aracataca, Colombia. Hans mor sägs ha varit den vackraste flickan i byn och när hans far kom dit som telegrafist blev han omedelbart förälskad. Detta var inte populärt, eftersom de båda familjerna stod på olika sidor i den långvariga och mycket blodiga politiska konflikt, som präglat Colombia ända sedan landet blev självständigt 1820. Till slut fick paret ändå tillstånd att gifta sig och föräldrarnas kärlekshistoria beskrev Gabriel senare i Kärlek i kolerans tid, 1986.

Gabriel bodde de första åtta åren i morföräldrarnas hus och barndoms-hemmet kom att spela stor roll för hans författarskap. Gabriel och morfadern var de enda männen i det Gabriel kallar "kvinnornas hus". Morfadern var pensionerad överste och han berättade för Gabriel om sina krigsupplevelser. Mormodern var en fantastisk historieberättare som både såg och hörde sina döda anförvanter. Hon inspirerade till många senare övernaturliga inslag i Gabriels författarskap. Då morfadern avled flyttade Gabriel till sina föräldrar och syskon och började gå i internatskola.

Vid 13 års ålder kom Gabriel till huvudstaden Bogotá för att läsa vid läroverket. Ensam i den stora staden fann han tröst i att läsa, och lärde på så sätt känna världslitteraturen. Då han börjat studera juridik vid universitetet, kom han i kontakt med en grupp modernistiska poeter, och lämnade juridikstudierna för att ägna sig åt journalistik och författarskap.

1952 blev Virvlande löv refuserad av förläggaren och Gabriel försörjde sig de närmaste åren genom att skriva tidningskolumner och sälja uppslagsverk. Gabriel blev allt mer politiskt intresserad och förordade socialism. 1955 tvingades han fly från Colombia och leva i exil. Gabriel gifte sig med landsmaninnan Mercedes, paret flyttade till Havanna och startade en nyhetsbyrå. Gabriel blev nära vän till Fidel Castro och är så än idag. I dag bor Gabriel ömsom i Bogotá, ömsom i Mexico City.

Den första romanen Virvlande löv, gavs slutligen ut 1955, men fick inget nämnvärt gensvar. Handlingen utspelar sig i byn Macondo, som egentligen är födelsebyn Aracataca. Inte heller de följande böckerna rönte någon större uppmärksamhet. 1967 kom dock genombrottet med Hundra år av ensamhet, vilken fick ett fantastiskt mottagande. Gabriel hade då till slut förstått att han måste skriva på samma sätt som hans mormor berättade sina historier. Även Hundra år av ensamhet utspelar sig i Macondo, som är en liten isolerad by. Familjen Buendía och ett tjugotal andra familjer grundar och bygger upp byn med vita stenhus och egna lagar. Idyllen försvinner dock när byn växer. Byns förvandling under Banankompaniets framfart och den massaker på bananarbetare som skildras i boken har verklighetsbakgrund. Handlingen kretsar kring de stora frågorna i livet, som döden och kärleken, alltid med en inbyggd samhällskritik.

Gabriels författarskap brukar klassificeras som magisk realism. Denna stil kännetecknas av en blandning mellan realism och övernaturliga fenomen och den är vanligt förekommande hos latinamerikanska författare. 1982 erhöll Gabriel Nobelpriset i litteratur.

Gabriel författar även noveller och i antologin Nobeller - Noveller av Nobelpristagare finns novellen Tisdagssiesta publicerad. Denna korta berättelse är mycket realistisk och beskriver fattigdomens konsekvenser.

Information hämtad från Wikipedia och Gunilla Rohlin.