Söndag igen och dags för en ny smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. Veckan har rusat fram och bestått av lite samtal med vänner, planering inför fortsatt bloggande och eventuellt pluggande, samt läsning.
Under veckan presenterades de författare/böcker som nominerats till Augustpriset. Ett par av dem jag gissat och hoppats på nominerades, men årets allra bästa - i mitt tycke - saknades. Inkokt ruda av Klas Östergren är en av de nominerade skönlitterära romanerna, den har jag läst under veckan. Romanen är mycket lättläst, oroande och underhållande.
Snöflingorna på Beatrices vinterkappa har smält. Robin ser vattendroppar som faller ner på golvet runt henne.
”Din kappa gråter”, säger han.
Hon kommer av sig, vad hon än varit i färd med att säga eller göra. En reprimand eller en åthutning. I stället blir det stilla. Liksom övermäktigt stilla. De slås av det båda två, utan att beröra saken med ord eller åtbörder, de blir bara stående alldeles orörliga en stund. Den där starka, övertygande stillheten kommer kanske som ett erkännande, eller ett erbjudande om något att enas kring. Exakt vad går inte att utläsa. Som om de där dropparna på golvet mitt emellan dem plötsligt fått en oerhört stor betydelse. Hon verkar bli mer drabbad än han. I synnerhet då han tillägger:
”Den kan, men inte jag.”
Den här har jag lagt märke till, kanske främst för att jag inte förstår titeln. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaJag har aldrig någonsin läst Östergren. Läser få gubbar, främst de som en tjej i min bokcirkel alltid föreslår när det är hennes tur att välja bok (just nu André Gide).
SvaraRadera