Silvia Avallone slog igenom i Sverige med dunder och brak med sin debutroman Stål, som skildrar två flickors uppväxt i ett patriarkalt, skitigt och eländigt Italien. Stål handlar om unga flickors djupa vänskap och gryende sexualitet i ett Italien långt från turiststråk och romantiska föreställningar. Livet är hårt för alla i den lilla staden med dess stålverk. På ett rättframt språk skildrar Avallone de unga flickornas känslostormar så att jag som läsare blir alldeles matt av igenkänning.
I Där livet är fullkomligt återvänder författaren till förortens tristess, till klassklyftornas utarmande, till människor som, för evigt benhårt, sitter fast i sina förutbestämda liv. Adele bor i höghusområdet Villaggio Labriola strax utanför Bologna. Hon växer upp med en ensamstående mor som arbetar livet ur sig för att försörja döttrarna. Innan hon ens hunnit gå ur skolan blir Adele gravid. Pojkvännen Manuel är småkriminell och inte till mycket stöd. Ska Adele kunna behålla sitt barn eller ska hon adoptera bort det? I en finare del av staden bor akademikerparet Dora och Fabio, som trots upprepade fertilitetsbehandlingar ännu ej har något barn. Längtan efter ett barn är enorm. Kanske kan adoption ge dem en möjlighet att bli föräldrar?
Silvia Avallone gestaltar känslor som får läsaren att kippa efter andan och en värld där individens frihet är en chimär. Det är smärtsamt och tungt att läsa om Adele och de andra flickorna i hyreskasernen, deras liv är så begränsade och till och med deras deras drömmar så fattiga. Lika gripande är det naturligtvis för mig som adoptivmamma att gå in i Doras plågsamma upplevelse av ofrivillig barnlöshet, allt lönlöst hopp, all längtan och tomhet.
Sammantaget är Där livet är fullkomligt en helt fantastisk roman om klass, könsroller, utsatthet och förtärande längtan. Läs den!
DÄR LIVET ÄR FULLKOMLIGT
Författare: Silvia Avallone
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Natur & Kultur (2019)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Hyllan, Enligt O, Feministbiblioteket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar