onsdag 2 juli 2014

Ester läser Min pappa Ann-Christine

Det där med författaruppläsningar kan vara lite trixigt. Ibland blir det suveränt för att författaren verkligen kan gestalta texten så som hen tänkt, men ibland blir det inte lika bra. Och ibland blir det som när jag lyssnar till Ester Roxbergs berättelse om hennes pappa Ann-Christine. Nu råkar det vara så att dottern (9 år)också lyssnar när hon åker med i bilen och hon är en ganska kritisk lyssnare. Som barn har hon också svårt att förstå att även vuxna kan ha språksvårigheter, inklusive uttalssvårigheter. Och varje gång Ester säger bått (bort), pesson (person), fottfarande (fortfarande) o s v bryter dottern ihop och fnissar hysteriskt. Jag måste erkänna att detta även påverkat mitt lyssnande. Detta till trots vill jag säga att boken är mycket bra, den gestaltar ett svårt tema med psykologisk trovärdighet, stor empati och många nyanser. Men kanske ska ni läsa den med ögonen.

9 kommentarer:

  1. Jag lyysnade också men jag uppfattade det som hennes dialekt. Jag har en kompis från Blekinge som pratar precis så, jag tyckte om det personliga i uppläsningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att jag skulle ha reagerat på det om inte dottern gjort det så starkt. Men nu har det blivit ngt jag lyssnar efter. Kanske är det dialektalt, det har jag ingen aning om.

      Radera
  2. Det är klart det är dialekten. De pratar så där Ester kommer ifrån. Jag har läst boken "med ögonen" och tycker det är en fängslande berättelse, som på något sätt rör oss alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det en fantastisk personlig berättelse som både berör och angår oss.

      Radera
  3. Nej, nej och åter nej! Så pratas det inte i Växjö/åseda där Elin R kommer ifrån. Jag har bott här i Växjö i 7 år och aldrig hört någon prata så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet helt enkelt inte, så jag får bara lyssna på vad ni säger.

      Radera
  4. Uppläsaren är verkligen jätteviktig för hur man tar till sig en bok!

    SvaraRadera
  5. Lite sen med att kommentera. Men jag läste med öronen och märkte uttalen Ester hade men reagerade inte nämnvärt på det. Men förstår att din dotter och hennes reaktion gjorde att du gjorde det. Och har man reageratr extra mycket på rösten eller uttalen på den som läser så är det helt omöjligt att lyssna klart. Jag hade den reaktionen på en Ranelid bok. Tyvärr så har det gjort att jag inte kan läsa honom med ögonen ens. Jag tänker bara på hur han lät när han läste. Men Min pappa Ann-Christin är verkligen en bra bok.

    SvaraRadera
  6. Lite sen med att kommentera. Men jag läste med öronen och märkte uttalen Ester hade men reagerade inte nämnvärt på det. Men förstår att din dotter och hennes reaktion gjorde att du gjorde det. Och har man reageratr extra mycket på rösten eller uttalen på den som läser så är det helt omöjligt att lyssna klart. Jag hade den reaktionen på en Ranelid bok. Tyvärr så har det gjort att jag inte kan läsa honom med ögonen ens. Jag tänker bara på hur han lät när han läste. Men Min pappa Ann-Christin är verkligen en bra bok.

    SvaraRadera