lördag 29 mars 2014

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2012, översättning av Ulla Roseen

En del romaner är helt enkelt så underbara att det tar ett tag att smälta läsupplevelsen. Så är det för mig när det gäller Vi kom över havet, denna vackra lilla bok som jag nu äntligen läst. Jag lyckades köpa ett fint inbundet exemplar på bokrean, och det är jag så nöjd med. I vilket fall skriver jag nu medan jag fortfarande är lyrisk, så ni kanske får stå ut med en del utbrott av total beundran.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. Många av dem fantiserar om sina kommande män och tittar på de foton de fått sig tillsända. Och en del av dem känner inte alls igen de män som väntar på kajen. Och många av dem kommer att få utstå tunga vedermödor i det nya landet. Landet med de underliga lukterna, de annorlunda vita människorna och det svåra språket. Och den fientlighet som kommer att riktas mot de japanska invandrarna då amerikanerna blir indragna i andra världskriget.

Språket i romanen sveper läsaren med sig likt de vågor som för kvinnorna över havet. Alla upprepningar skapar en rytm som känns i hela kroppen.
"Vi födde sommartid under ekar i fyrtiofem graders värme. Vi födde under årets kallaste nätter bredvid vedeldade kaminer i enrumsbaracker... Vi födde i Rialto i skenet från en fotogenlampa ovanpå ett gammalt sidentäcke som vi hade haft med oss i vår koffert från Japan... Vi födde ensamma, i en äppelträdgård i Sebastopol, efter att ha letat efter ved en osedvanligt varm höstmorgon högt uppe i bergen... Vi födde bakom en spetsgardin i Adachis frisersalong i Gardena, medan vår make gav mr Ota veckans rakning... Vi födde, men vår mjölk kom aldrig och efter en vecka var barnet dött" (s 77-83).
Sammantaget är Vi kom över havet en outhärdligt sorglig och uppskakande berättelse skriven på vacker, lyrisk prosa.

3 kommentarer:

  1. Å, den vill ju jag också läsa. Synd att jag missade den på rean ...

    SvaraRadera
  2. Minns också boken som en fin läsning, berör ett historiskt skeende som inte fått ta särskilt mycket plats i det allmänna medvetandet. Magica de Hex - leta på biblioteket! På mitt förortsbibliotek står den i hyllan.

    SvaraRadera
  3. På bibblan finns den så klart och också i butik i pocketversion.

    SvaraRadera