Pappan och havet, del ett

Författarna Lena Andersson och Philip Teir läser tillsammans med Marie Lundström Pappan och havet från 1965. Under första boksamtalet diskuteras de två första kapitlen. "Pappan är yngst i familjen" säger Lena och beskriver pappan som den alla måste ta hand om och hålla på gott humör. Varför går alla i familjen med på detta? Varför går mamman med på att låta pappan låtsas att han tar allt ansvar för familjen? Familjer och familjelögner diskuteras. Den mest fascinerande av alla varelserna är ändå Mårran, en varelse som fryser allt runt sig till is och släcker alla ljus. Alla cirkeldeltagarna diskuterar, men trots detta är det inte så lätt att förstå sig på Mårrans alla nyanser.

Min upplevelse efter att ha läst de två första kapitlen är som vanligt att jag älskar Tove Janssons sätt att besjäla naturen. Och hennes sätt att lite förnumstigt uttrycka vardagens svårigheter är helt fantastiskt.

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig".