tisdag 10 december 2013

Munro, den vardagliga mästaren


Nog hade jag väl trott att jag skulle ha hunnit läsa något (för mig) nytt av Munro inför denna Munromaniadag, men så blev det inte. I stället får jag skriva några rader om litteraturpriser och om en av hennes äldre novellsamlingar.

2009 tilldelades Alice Munro Man Booker International Prize för lifetime achievement med motiveringen: "Alice Munro is mostly known as a short story writer and yet she brings as much depth, wisdom and precision to every story as most novelists bring to a lifetime of novels. To read Alice Munro is to learn something every time that you never thought of before". Den sista meningen i motiveringen tycker jag är fantastisk och den stämmer på pricken. Munro är så klok och hon får mig som läsare att känna mig lite klokare än vanligt när jag läser hennes berättelser. Synd bara att det inte alltid sitter i...

Som "den samtida novellkonstens mästare" beskrivs Munro i motiveringen till Nobelpriset, en mycket exakt om än lite trist beskrivning. För visst är Munro helt enkelt mästerlig. Men hon är också mycket vardaglig och nära.


Min favorit, novellsamlingen Nära hem, består av ett urval på tolv noveller ur tre tidigare samlingar. Novellerna handlar om kvinnors vardagsliv och de utspelar sig i kanadensiska småsamhällen. Här får vi följa unga kvinnor som upptäcker sin sexualitet, äldre kvinnor som kämpar förgäves för att inte åldrandet ska märkas och kvinnor som försöker få sina relationer att fungera. Vi möter den fjortonåriga flickan som arbetar som kalkonurtagare över julsäsongen och stiftar bekantskap med sexuell attraktion och homosexualitet. Vi lär känna Roberta som firar Labor Day och reflekterar över sina förhållanden. Och vi möter Georgia, som bedrar och blir bedragen. Alice Munros noveller utspelar sig ibland under kortare tidsperioder, men genom tillbakablickar får vi ändå ta del av stora delar av huvudpersonernas liv. Ofta berättar Munro om brytpunkter i människornas liv, om slumpmässiga händelser och om hur individen får nya insikter och förändras över tid.

Jag känner mig hemmastadd i Munros noveller. Samlingstiteln Nära hem är oerhört träffande eftersom läsandet av Munros noveller omedelbart får mig att minnas människor från min uppväxt i ett litet brukssamhälle. Munros berättelser är så verklighetstrogna att jag ibland tror mig vara en karaktär i någon av dem.

Munro beskriver alla sina huvud- och bipersoners utseende, vilket gör berättelserna lätta att visualisera. Ofta brukar jag störa mig på alltför mycket fokus på utseendet, men när Munro skriver om den attraktive Herb Abbott blir det bara så rätt. Huvudpersonerna karaktäriseras på ett rättframt, lakoniskt sätt, som gör att man genast tycks lära känna dem. Och Munro besitter dessutom förmågan att på ett kortfattat sätt skapa personporträtt som är nyanserade och flexibla. Hennes huvudpersoner växer och utvecklas ofta under berättelsens gång.
Hon verkade stött över allting som inträffade och såg ut som om hon behöll en massa bittra insikter för sig själv.

När etiketten [homosexuell] väl var fastsatt var inställningen till sådana här människor rätt så tolerant och deras färdigheter i inredning, i virkning och i musik uppskattades särskilt av kvinnor.
Om de stora förändringar vi tycker oss genomgå vid större livshändelser som exempelvis vid en separation skriver dock Munro:
"Man gör betydelsefulla förändringar, men man genomgår inte den radikala förvandling som man inbillar sig."
Fokus i alla Munros berättelser är relationer och kärlek. Oftast är det kvinnornas bild hon delger oss. Kärleken är aldrig enkel för Munros huvudpersoner, teman som uppbrott, svek och längtan är vanliga. Munro låter sina huvudpersoner detaljerat beskriva hur de uppfattar relationer och spelet mellan män och kvinnor. Ofta beskrivs t ex hur kvinnor talar om hur man fångar in de motvilliga männen:
"Marjorie och Lily diskuterade äktenskapet. De hade inte mycket gott att säga om det, trots att de ansåg att det var ett tillstånd som ingen borde tillåtas att hålla sig utanför." (ur Kalkonsäsongen)
"Jag tänker på Andrew - hur behandlade jag egentligen honom? Manipulerade situationer så att jag skulle kunna finna fel hos honom, skällde på honom för att sen bli rädd och förlika mig med honom igen."

Gå nu och läs hos andra som idag skrivit om Alice Munro:

och dagarna går
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok…
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn…
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Fru E:s böcker
Kim M. Kimselius
C.M.R. Nilsson

6 kommentarer:

  1. Toppenbra skrivit, får nog beställa de andra noveller av Munro också
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tro att man nog borde läsa det mesta av henne - bara för nöjes skull.

      Radera
  2. Så fint att läsa motiveringen till man booker - den hade jag missat! Tack för ditt inlägg!

    SvaraRadera
  3. Nu blev jag mycket motiverad att läsa hennes bok Nära hem. Tack för ett jättefint inlägg!
    Kram Kim

    SvaraRadera