Jag var inte särskilt förtjust i den senaste boken av Arnaldur Indriðason,
Frostnätter. Jag hade tröttnat på polisen Erlendur och jag tyckte att handlingen gick lite på tomgång. Tråkigt, eftersom de första böckerna om Erlendur
Glasbruket, Kvinna i grönt och
Änglarösten var så bra. Men i vilket fall lånade jag
Mörka stömmar som ljudbok på biblioteket häromdagen. Och tyvärr fick jag bara bekräftat att jag skulle slutat tidigare, den här boken håller inte alls samma klass som de tidigare. Denna gång är Erlendur ute på egna äventyr och den kvinnliga kollegan Elínborg tar hand om utredningen. Tyvärr är det inte inspirerande att läsa vare sig om hennes spaningsarbete eller om hennes privatliv. Jag har slutet kvar att lyssna på och hoppas att det bjuder på en överraskning. Men jag tvivlar på det... Läsupplevelsen blir inte heller bättre av att uppläsaren Pale Olofsson inte tillhör mina favoriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar