onsdag 14 januari 2009

Den onda viljan

Den onda viljan av Karin Fossum, utgiven av Forum Bokförlag, 2009.

Tre unga män åker till en stuga i skogen för att umgås en helg. Under en nattlig båttur drunknar Jon och barndomskamraterna Axel och Reilly gör inget för att rädda honom. Efteråt försöker de dölja att de varit närvarande när Jon drunknade. Konrad Sejer och Jacob Skarre utreder dödsfallet och de börjar snart misstänka att allt inte är vad det verkar vara. Det visar sig att gåtans lösning finns i det förflutna. De tre vännerna bar på en hemlighet två av dem var beredda att göra allt för att dölja.

Som alltid är Karins Fossums nya deckare välskriven och spännande. Det är svårt att lägga ifrån sig boken innan den är utläst. Detta är en roman som beskriver olika sätt att hantera skuld och för första gången (såvitt jag vet) skildrar författaren en ung man som utan tvekan skulle fått diagnosen psykopat/sociopat/tidig karaktärsstörning vid en undersökning. Axel är en ung man som lever helt efter sina egna regler, hans förmår inte känna empati och han är oerhört skicklig i att manipulera omgivningen. Reilly försöker å andra sidan att döva sina skuldkänslor genom droger och genom att läsa Koranen. Jon har stora svårigheter att hantera sin skuld, han drabbas av mycket svår ångest, går i samtalsterapi och medicinerar. Jag kan inte, åtminstone inte i skrivande stund, erinra mig någon annan författare som skildrar förövare med sådan psykologisk skärpa, respekt och empati. Utan att på något sätt förringa offrets utsatthet och lidande, skildras gärningsmännens handlingar och tankar på ett sätt som förklarar, men ej ursäktar. Om författaren valt en annan genre hade de stora priserna haglat över henne.

Två mycket små invändningar har jag mot handlingen. De två mödrarnas agerande känns inte riktigt trovärdigt. Jag hade gärna sett lite mer ingående beskrivningar av deras reaktioner och relation. Och möjligen kan jag tycka att slutet var lite väl fint tillrättalagt, men det kan jag lätt leva med. Eftersom jag är så förtjust i både Sejer och Skarre skulle jag gärna också vilja lära känna dem lite mer.

Sammanfattningsvis är detta en spännande deckare som på ett mästerligt sätt skildrar det psykologiska spelet i en grupp där det gäller att identifiera den svagaste länken. Rekommenderas!

2 kommentarer:

  1. Intressant! Jag har ju bara läst Älskade Poona, gillade verkligen den, så jag har en del kvar att läsa av Fossum. Denna hamnar på listan :)

    SvaraRadera
  2. Mmmm alla bör allt vara på listan. Fossum är outstanding.

    SvaraRadera