tisdag 8 juli 2008

Ernest Hemingway - ett författarporträtt

Om Ernest Hemingway finns mycket att säga. Men, det mesta (allt?) har ju redan sagts, dessutom av människor långt mer kunniga i ämnet än jag. Därför skriver jag här endast ner lite intressanta fakta om hans liv och hans författarskap.

Ernest föddes den 21 juli 1899 strax utanför Chicago i USA, som nummer två i en syskonskara om sex barn. Fadern var läkare, modern var skolad operasångerska, som gav upp sin karriär för äktenskapet. Familjen var protestanter av medelklass, med konservativa värderingar om en stark kyrka, hårt arbete, fysisk träning och gott självförtroende. Fadern var en entusiastisk sportutövare och aktiverade barnen med jakt, fiske och fotvandringar. För modern var gott uppförande viktigt och hon försökte lära Ernest spela cello. Enligt vissa källor var modern en dominant kvinna som förtryckte maken och barnen.

Under skolåren engagerade sig Ernest i olika sporter, med gott resultat, men framför allt stod det tidigt klart att han var en utmärkt skribent. Efter avslutad skolgång började Ernest som lärling på tidningen Kansas City Star. Det var där han utvecklade sitt karaktäristiska sätt att skriva (korta meningar, aktiva verb, äkthet, komprimerad text, klarhet och närhet). Här lades grunden för det som kallas "Isbergstekniken" eller "Teorin om utelämnandet":
"Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver, då kan han utelämna delar av detta och då vet han att läsaren, om författaren är ärlig och sann i sin historia, kommer att känna och uppleva det utelämnade som om författaren ändå hade skrivit om det. För trögheten av ett isbergs rörelse består endast till en åttondel av det som är synligt. Men om författaren inte känner till tillräckligt om det han skriver och utelämnar delar av detta då gör han bara tomma hål i sin berättelse."

Under första världskriget tjänstgjorde Ernest som ambulansförare vid Röda Korset. Han blev träffad av österrikisk artilleribeskjutning och fick svåra skador i ben och fötter. Trots detta lyckades han bära en annan ambulansförare i säkerhet. För detta blev han senare dekorerad som krigshjälte. Under sin sjukhusvistelse blev han djupt förälskad i en några år äldre sjuksköterska, Agnes von Kurowsky. Hon var dock bekymrad över åldersskillnaden och bröt senare förhållandet.

Vid hemkomsten talade och skrev Ernest om den gängse glorifieringen av kriget. I litterära kretsar framstod nu Paris som händelsernas centrum. Ernest träffade och gifte sig med den förmögna Elizabeth Hadley Richardson, fick ett kontrakt med tidningen Toronto Daily Star och tog båten till Europa. I Paris blev Ernest vän med avantgardistförfattarna Ezra Pound och Gertrude Stein, som båda kom att påverka hans skrivande i hög grad. Han besökte Pamplona för att se tjurrusningen och tjurfäktningarna, vilka imponerade stort på honom. 1926 gavs boken Och solen har sin gång ut. Detta är Romanen med stort R om den förlorade generationen, om en grupp rotlösa unga människor i 20-talets Europa.

1923 föddes äldste sonen John. 1927 skildes Ernest och Elizabeth och senare samma år gifte Ernest om sig med modejournalisten Pauline Pfeiffer. De lämnade året därpå Paris för Key West i Florida. Ernest och Pauline fick två söner, Patrick och Gregory, födda 1928 och 1931. De cirka tio åren Ernest levde i Key West var de mest produktiva i hans liv. Han skrev varje morgon och åkte motorbåt, fiskade och roade sig med sina vänner på kvällarna. 1929 publicerades den mycket framgångsrika romanen Farväl till vapnen, som bygger på Ernests och Agnes' relation under kriget. Ernests far begick självmord 1928 efter en tid av depression och felspekulation. Detta kunde Ernest aldrig förlåta fadern.

1933 reste Ernest på safari i Afrika, vilket inspirerade honom att skriva Afrikas gröna berg. 1937 reste han till Spanien för att rapportera om det spanska inbördeskriget. Där träffade han korrespondenten Martha Gellhorn, som han senare gifte sig med. Ernest var nu dryga 40 år gammal och hade blivit Papa med alla. Han var en kraftfull, charmerande man som engagerade sig starkt i allt han företog sig. Han lämnade få kvinnor oberörda. Vid återkomsten från Spanien flyttade Ernest och Martha till ett stort hur i Havanna, Cuba. Inspirerad av sin tid i Spanien skrev han romanen Klockan klämtar för dig, som kom ut 1941. På våren 1944 reste Ernest till Europa för att rapportera om andra världskriget. I London träffade han Mary Welsh, som kom att bli hans fjärde hustru.

1951 påbörjade Hemingway historien som skulle komma att bli Den gamle och havet. Det var en historia han tidigare hört berättas och den handlade om en gammal kubansk fiskare som fångat en enorm svärdfisk. Boken gavs ut 1952. 1954 fick Ernest Nobelpriset i litteratur för bland annat Den gamle och havet.

1954 överlevde Ernest, osannolikt nog, två flygplanskrascher, dock med omfattande skador till följd. Ernest och Mary flyttade 1960 till Idaho för att få lugn och ro. Ernests liv började dock närma sig slutet. Han led av svåra depressioner och paranoia. Han kunde inte längre skriva, han började dricka allt mer och han behandlades med elchocksterapi. 1961 tog Ernest sitt liv.

(Information hämtad från Wikipedia, The Hemingway Resource Center och Joan Didion). 

3 kommentarer:

  1. Tack för all information, jag gör en fördjupning om Ernest och detta hjälper mig en hel del i min informationssökning.
    Stor tack ska du ha.
    mvh Elev

    SvaraRadera
  2. Jättebra skrivet! Tack för hjälpen! :)

    /Kunskapstörstig 15-åring

    SvaraRadera