Tisdagstrion - Systrar

Dags för veckans Tisdagstrio hos Robert, idag handlar frågan om systrar. Besök Mina skrivna ord för fler tips!

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en klassisk, episk berättelse, som utspelar sig under de dramatiska år då staten Biafra bildas. Romanen är omfångsrik, både till sidantal och djup. Nyanserat skildras den politiska situationen i Nigeria, samtidigt som vi får följa en fängslande berättelse om två systrar från den intellektuella medelklassen och en ung, fattig man från en liten by. Författarens bästa!

Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl handlar om de sju vilda systrarna Leskinen, som växer upp med en kuvad mor och en dominant far. Efter föräldrarnas död beslutar de äldsta systrarna att alla flickorna ska flytta långt ut i vildmarken, leva efter faderns regler och dyrka hans visdom. Skogslivet innebär svält, sjukdom och våldsamma tillrättavisningar då någon vill bryta sig loss från gemenskapen och leva sitt eget liv. Överväldigande mustigt och ohämmat!

Allrakäraste syster av Astrid Lindgren handlar om Barbro, vars hemlighet är att hon har en tvillingsyster, vid namn Ylva-li. Ylva-li älskar Barbro mest, hon gömmer sig för alla andra och är drottning i den Gyllene Salen. När Barbro hälsar på i Gyllene Salen leker systrarna med sina hundar, de rider sina hästar och de äter de godaste karamellerna. En dag berättar Ylva-li att när alla rosor vissnat kommer hon och Gyllene Salen inte längre att finnas. Fin gestaltning av barns känslor!

Arbetarlitteratur på Kulturkollo

Idag skriver jag om ”kvinnliga” arbetarförfattare då och nu på Kulturkollo. Börjar från början med den relativt okända Maria Sandel, som oerhört tidigt skrev om kontroversiella ämnen. En annan tidig ikon är Moa Martinson, som jag önskar att alla ska upptäcka. På 70-talet kom dokumentärromaner, som t ex Sara Lidmans Gruva. Fantastiska historiska skildringar skrevs kring millennieskiftet av bl a Elsie Johansson och strax därefter dök flera hyllade folkhemsromaner upp. I vår samtid skrivs nya varianter av den klassiska arbetarromanen av bl a Elise Karlsson och Jenny Wrangborg. Hoppas det låter intressant - välkomna till Kulturkollo!

Läsning pågår - Jag som aldrig känt en man

Lyssnar just nu på ett mycket speciell bok, som jag helt enkelt ramlat över så många ggr att jag blev nyfiken. Den trendar tydligen dessutom på TikTok, vilket leder till att många yngre kvinnor läser den. Bra! 

Jacqueline Harpman, född i Belgien 1929, var författare och psykoanalytiker. Hon växte delvis upp i Marocko, dit hennes familj flydde för att undkomma nazisterna. Jag som aldrig känt en man utkom första gången 1995.

Romanen handlar om 39 kvinnor och en ung flicka som sitter fängslade långt ner i underjorden. Ingen av dem verkar minnas vad som hänt innan och de flesta har blivit för apatiska för att fundera över det. Men flickan är nyfiken och ställer fortfarande frågor. 

Jag har nu lyssnat på en tredjedel av boken i en mycket bra uppläsning av Ella Schartner, detta är en helt unik mycket fascinerande berättelse. 

"Männen, lilla vän, det var att finnas till. Vad är vi nu, utan framtid, utan avkomma? De sista länkarna i en kedja som brustit."

Vi är inte ens säkra på om de låter oss leva efter en tjugofyratimmarsrytm, hur skulle vi kunna mäta tiden? De har reducerat oss till det absoluta intet."

Veckans kulturfråga v 46

Vilken författare vill du återse? frågar Linda i veckans kulturfråga. Den frågan finns det ju massor av svar på, ska försöka begränsa mig till tre.

För mer än tio år sedan läste jag Gilead av Marilynne Robinson och kände att min läsning inte gjorde boken rättvisa. Jag har en till bok av författaren, Lila, som jag hört mkt positivt om. Kanske ska jag t o m läsa hela sviten som handlar om tro, kärlek och familj i en liten amerikansk stad. Borde passa mig.

Öde av Christine Falkenland läste jag också för mer än tio år sedan, men är osäker på om jag läst något mer av författaren. Däremot har jag läst många positiva omdömen om hennes nya bok, Författarinnan, den ska jag absolut läsa.

Therese Bohman har jag också läst flera böcker av och jag älskade verkligen Andromeda. Hennes nya kortroman, Kammarkargatan, tror jag verkligen skulle passa mig. 

Favoritfredag - Ingelin Angerborn

Som ni kan se lästes det många böcker av Ingelin Angerborn i det här huset för ett tiotal år sedan, när dottern var i "rätt" ålder. Det ska dock erkännas att jag tyckte lika mycket om böckerna som dottern. Därför är det väldigt roligt att Angerborn tilldelas Astrid Lindgren-priset för sitt "enastående bidrag" till svensk ungdomslitteratur.

Kännetecknande för Angerborns böcker är realistiska familje- och vänskapsskildringar, lyhörda gestaltningar av den tidiga förälskelsens pirrande, och kusliga, magiska inslag. Som vanligt är allt sammanvävt på ett skickligt sätt, som får läsaren att bäva. Rysligheterna är alldeles lagom för den som inte vågar sig på mer uttalade skräckskildringar och blandningen av vardagsrealism och magi fungerar perfekt. Angerborn har fingertoppskänsla när hon skildrar starka känslouttryck utan att bli melodramatisk. Alla vi som lever, eller har levt, med tweenies vet ju vilka omtumlande känslokast dagar kan präglas av.