Läsning pågår - Jag som aldrig känt en man

Lyssnar just nu på ett mycket speciell bok, som jag helt enkelt ramlat över så många ggr att jag blev nyfiken. Den trendar tydligen dessutom på TikTok, vilket leder till att många yngre kvinnor läser den. Bra! 

Jacqueline Harpman, född i Belgien 1929, var författare och psykoanalytiker. Hon växte delvis upp i Marocko, dit hennes familj flydde för att undkomma nazisterna. Jag som aldrig känt en man utkom första gången 1995.

Romanen handlar om 39 kvinnor och en ung flicka som sitter fängslade långt ner i underjorden. Ingen av dem verkar minnas vad som hänt innan och de flesta har blivit för apatiska för att fundera över det. Men flickan är nyfiken och ställer fortfarande frågor. 

Jag har nu lyssnat på en tredjedel av boken i en mycket bra uppläsning av Ella Schartner, detta är en helt unik mycket fascinerande berättelse. 

"Männen, lilla vän, det var att finnas till. Vad är vi nu, utan framtid, utan avkomma? De sista länkarna i en kedja som brustit."

Vi är inte ens säkra på om de låter oss leva efter en tjugofyratimmarsrytm, hur skulle vi kunna mäta tiden? De har reducerat oss till det absoluta intet."

Veckans kulturfråga v 46

Vilken författare vill du återse? frågar Linda i veckans kulturfråga. Den frågan finns det ju massor av svar på, ska försöka begränsa mig till tre.

För mer än tio år sedan läste jag Gilead av Marilynne Robinson och kände att min läsning inte gjorde boken rättvisa. Jag har en till bok av författaren, Lila, som jag hört mkt positivt om. Kanske ska jag t o m läsa hela sviten som handlar om tro, kärlek och familj i en liten amerikansk stad. Borde passa mig.

Öde av Christine Falkenland läste jag också för mer än tio år sedan, men är osäker på om jag läst något mer av författaren. Däremot har jag läst många positiva omdömen om hennes nya bok, Författarinnan, den ska jag absolut läsa.

Therese Bohman har jag också läst flera böcker av och jag älskade verkligen Andromeda. Hennes nya kortroman, Kammarkargatan, tror jag verkligen skulle passa mig. 

Favoritfredag - Ingelin Angerborn

Som ni kan se lästes det många böcker av Ingelin Angerborn i det här huset för ett tiotal år sedan, när dottern var i "rätt" ålder. Det ska dock erkännas att jag tyckte lika mycket om böckerna som dottern. Därför är det väldigt roligt att Angerborn tilldelas Astrid Lindgren-priset för sitt "enastående bidrag" till svensk ungdomslitteratur.

Kännetecknande för Angerborns böcker är realistiska familje- och vänskapsskildringar, lyhörda gestaltningar av den tidiga förälskelsens pirrande, och kusliga, magiska inslag. Som vanligt är allt sammanvävt på ett skickligt sätt, som får läsaren att bäva. Rysligheterna är alldeles lagom för den som inte vågar sig på mer uttalade skräckskildringar och blandningen av vardagsrealism och magi fungerar perfekt. Angerborn har fingertoppskänsla när hon skildrar starka känslouttryck utan att bli melodramatisk. Alla vi som lever, eller har levt, med tweenies vet ju vilka omtumlande känslokast dagar kan präglas av.

Nya ex av älskade böcker

 

Köper nya, inbundna, vackra ex av underbara romaner av Göran Tunström för att byta ut de sönderlästa pocketversionerna. Hoppas kunna få tag på fler inbundna av författaren på Bokbörsen.

Prästungen handlar om Göran Tunströms uppväxt i Sunne, Värmland, mitt i världen. Vi får följa honom i ljusa och mörka stunder genom barndomens trygghet och nyfikenhet, under den svåra tiden kring faderns bortgång, i ungdomen och första mötet med kärleken och in i vuxenlivet. Romanen skildrar den allmänmänskliga erfarenheten av att slitas mellan behov av trygghet och längtan efter det okända. Sammantaget en berättelse fylld av värme, härlig humor, och smärtsamma stunder.

Även Tjuven utspelar sig delvis i Sunne, där Johan föds som Ida Pripps och Fredrik Jonson Löks trettonde barn. Johan växer upp i fattigdom, men lämnar så småningom det torftiga huset på Torvnäs för att studera i Uppsala. Där inleds försöken att lösa gåtan kring Silverbibeln, vilket senare leder honom till Ravenna och sökandet efter livets mening. Centralt i romanen är även den tidlösa kärleken mellan Johan och hans kusin Hedvig. Magisk realism när den är som bäst. 

Lakej

Äntligen har Elin Olofssons senaste roman Lakej släppts, jag har länge sett fram emot att läsa den. Jag har tidigare läst flera av författarens historiska romaner (Då tänker jag på Sigrid, Gånglåt, Krokas, Herravälde) och brukar verkligen tycka om dem. Fokus i tidigare romaner har varit på relationer, kön, klass, och makt samt krossade drömmar och stor sorg. Framför allt har jag uppskattat Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga. Som ni förstår har jag höga förväntningar på den nya romanen.  

Lakej utspelar sig 1936 och handlar om en ung kvinna, Alma, verksam som spion hos Moder Svea, statsministerns hemliga underrättelsetjänst. Alma skickas på uppdrag till Storlien, där hon ska utge sig för att vara städerska, men även samla uppgifter om Fosterlandsvännernas partiledare Crantz – det största hotet inför kommande val. Alma får arbete hos Crantz och insamlandet av information går förvånansvärt enkelt, tills en person sprängs i luften. Almas uppdrag försvåras även av att hon drabbas av en överväldigande förälskelse. Men vem kan hon egentligen lita på?

Precis som i tidigare romaner är huvudpersonen inte helt lätt att förstå sig på, hon är mycket handlingskraftig, men bär på spår av tidigare trauman. Ju mer vi får veta om hennes bakgrund, desto mer komplex och intressant blir hon. Romanens handling berättas med schvung, här finns all den underhållning, spänning och romantik jag förväntade mig. Samtidigt skildras en historisk, politisk situation som känns obehagligt aktuell. 

Sammantaget är Lakej fartfylld och spännande, en roman man lätt sträckläser. Framför allt uppskattade jag den historiska tidsandan och inslagen med fokus på en framväxande extremism och kvinnans roll i samhället. Jag lyssnade på boken i en mycket bra uppläsning av Angela Kovács.

LAKEJ

Författare: Elin Olofsson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2025)

Uppläsare: Angela Kovács