I Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout får vi återse Lucy från Mitt namn är Lucy Barton och lära känna människorna i hennes hembygd. De olika kapitlen är löst sammanhängande och gestaltar på olika sätt mänskliga brister, önskningar och djupaste behov av meningsfullhet, tillhörighet, trygghet och kärlek. Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom är en slogan som används i vissa psykologiska sammanhang, jag är inte säker på att alla människorna i Strouts världar skulle hålla med.
Liksom i tidigare romaner visar författaren en enastående förmåga att gestalta människornas inre genom enkla, träffsäkra dialoger och skildringar av vardagshandlingar. Helt sanslöst bra.
De har blivit lite till åren nu, gubbarna på verkstan. Det monotona, tunga jobbet har tagit ut sin rätt, någon har problem med benen, någon med ryggen och någon med lungorna. När man blir sjukskriven gäller det att ha rutiner, att inte bara bli sittande hemma. Magnus väntar på ryggoperation, men försöker så länge det är möjligt att ta sig till pizzerian för ett snack med de andra och en pizza. Det är ovant att gå hemma när man hela livet jobbat och gjort rätt för sig. Och inte helt lätt med alla papper och Försäkringskassan som kräver sitt. Som tur är finns hans bäste vän, Kenneth, där för att hjälpa till med allt möjligt.
Berättelsen utspelar sig i en liten ort, rätt lik den jag växte upp i. Med få väl valda ord, tecknar författaren porträtt av människor jag känner igen. Fokus ligger på det vardagliga, på sysslorna som måste skötas. Magnus har arbetat som svetsare i hela sitt liv, och kroppen har tagit så mycket stryk av detta, att den är slut innan pensionen kommer. Berättelsen om Magnus får mig att tänka på många andra: Henning i Fogelströms stadserie, Brickens pappa i Vibeke Olssons svit om sågverket och alla de utslitna kvinnokroppar Moa Martinson skrev om.
Sammantaget är Pizzeria Roma en varm, varsamt berättad historia om vardag och kroppslighet, om kärlek och vänskap och om livet i en alldeles vanligt by. Läs den!
PIZZERIA ROMA
Författare: Elin Persson
Förlag: Wahlström &v Widstrand (2025)
Uppläsare: Lennart Jähkel
Håkan Nesser har sedan lång tid varit min svenske favoritdeckarförfattare och platsen som nummer ett har konsekvent förstärkts med åren. Nesser är en av få författare jag nog läst allt av och jag undrar redan över vad som ska komma efter Barbarotti-sviten? Om jag finge komma med ett önskemål skulle det vara en uppväxtskildring som utspelar sig på 60-talet. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en av författarens allra bästa.
I Det finmaskiga nätet börjar Barbarottis gamle chef, kommissarie Asundander, att efterforska vad som egentligen hände i ett gammalt ouppklarat fall. Han ber om Barbarottis och Eva Backmans hjälp och snart är de i färd med att nysta upp många oförklarliga händelser, både i nu- och dåtid.
Försöker idag besvara Lindas omöjliga fråga: Vilka böcker skulle du vilja ge en sexa i betyg? Alltså, vilka är mina absoluta toppfavoriter? För att inte detta ska bli ett mastodontinlägg bestämde jag mig för att begränsa mig till tre!
