söndag 5 februari 2023

En smakbit ur Andromeda


Januari är äntligen slut, ljuset har börjat återkomma och jag längtar intensivt till våren. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Andromeda av Therese Bohman blev av någon oförklarlig anledning inte Augustprisnominerad!? Detta är en helt fantastisk roman! Den unga kvinnliga huvudpersonen gör sin praktik på ett gammalt, ärevördigt förlag och tas där under den litteräre chefen Gunnars vingar. En ovanlig vänskap mellan två personer av olika kön, i olika ålder och med olika positioner utvecklar sig under deras samtal om vad litteratur egentligen är/borde vara. Stämningen är nostalgisk i en melankolisk insikt om att allt snart kommer att vara förbi.  
 
Det är på takterrassen festerna hålls. Det känns som att man äger hela stan när man står där uppe, som att allt ligger för ens fötter.
...
I baren står unga män i vita skjortor och svarta västar, de häller upp ett svalt vitt vin och ställer glaset på ett litet pappunderlägg med samma R som på flaggorna: guldfoliering mot krämvit bakgrund, det sägs att man har hittat ett sådant underlägg i Strindbergs kvarlåtenskap.
...
Jag hade en gnagande känsla av att något saknades i tillvaron, en lågintensiv upplevelse av brist som var svår att formulera. Min umgängeskrets var helt byggd på slump och tillfälliga omständigheter och skulle antagligen skingras när studierna var över, de flesta kvällar tillbringade jag ensam hemma med att läsa, inbäddad i en känsla av lätt håglöshet.

lördag 4 februari 2023

En bit in i Arvejord

 


Lyssnar just nu på Arvejord av Maria Turtschaninoff och är helt betagen. Romanen beskrivs som en episodroman (nytt begrepp för mig) och själva arvejorden i en liten österbottnisk by är huvudpersonen. Under flera århundraden befolkas platsen av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar.
"Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig."

fredag 3 februari 2023

Färskt vatten till blommorna


Violette Toussaint, en medelålders kvinna, arbetar som vaktmästare på en kyrkogård i en liten fransk by. Kyrkogårdsbesökarna samlas gärna i Violettes kök för att samtala om sina döda. Violette känner till det mesta i byn, med både dess döda och levande invånare. Hon dokumenterar alla tal som hålls till de döda på deras begravningar. Få vet dock något om Violettes bakgrund och hur hon fick det arbete hon nu har. En dag får Violette besök av en poliskommissarie, vars mor önskat bli begravd bredvid en, för sonen, okänd man på Violettes kyrkogård. Samtidigt som poliskommissarien undersöker vad som ligger bakom hans mors önskemål, börjar han också intressera sig för Violettes historia. 

Varje kapitel inleds med ett tänkvärt citat om livet och döden, som sätter tonen för innehållet. I nutid och genom återblickar får läsaren ta del av Violettes mycket tragiska berättelse. Texten är vackert formulerad, humoristisk, varm och ömsint. 

Färskt vatten till blommorna är en otroligt populär och omtyckt roman som passar de allra flesta. Dock i ärlighets namn inte riktigt mig. Här finns egentligen en engagerande historia, men jag tappar bort mig lite i alla utvikningar, boken är helt enkelt för lång. Det andra beskriver som "hjärtevärmande" och de  lättsamma, eleganta formuleringarna är heller inte riktigt min smak. Men läsvärd är boken definitivt, framför allt p g a dess sätt att inkludera döden och de döda  i vardagen.
FÄRSKT VATTEN TILL BLOMMORNA
Författare: Valérie Perrin
Översättare: Sara Gordan
Förlag: Éditions J (2022)

torsdag 2 februari 2023

Läst i januari

Mörkret - Ragnar Jónasson

Ixelles - Johannes Anyuru

Andromeda - Therese Bohman 💜

Färskt vatten till blommorna - Valérie Perrin

Babetta Nina Wähä

Bröd och mjölk - Karolina Ramqvist

Lycksalighet Katherine Mansfield

Naturliga beteenden - Golnaz Hashemzadeh Bonde


Jag läste mer under årets första månad än jag gjort på länge och hoppas att detta kommer att hålla i sig. Som vanligt läste jag betydligt mer av kvinnor än av män, men det känns helt ok. Mer än hälften av författarna var nya för mig, resultatet var väl minst sagt blandat. Deckare av typ Mörkret är tyvärr definitivt inget för mig. Klassiker gillar jag nästan alltid och Katherine Mansfield är en favorit. Den bok som står ut är Andromeda, den är så otroligt bra att jag ännu inte lyckats skriva om den. Jag har gillat författaren även tidigare, men tycker att hon med Andromeda tar stora kliv. Har svårt att förstå varför den här romanen inte blev Augustnominerad. För egen del har jag lagt till den på min lista över favoriter där bara de allra bästa får plats ;)

onsdag 1 februari 2023

Black History Month - Toni Morrison

Vi går återigen in i black history month med nya horribla bilder av extremt, oprovocerat våld på näthinnan. Jag känner mig så förtvivlad över att detta upprepas om och om igen. För att uppmärksamma situationen kommer februari att innehålla en del litteratur av svarta författare om deras livsvillkor - då och nu. 

Afroamerikanernas historia har både ägt rum och nedtecknats på de vitas villkor. Detta ville Toni Morrison förändra med sitt författarskap, hon skrev om det som "glömts bort" och om vikten av att minnas: "We live in a land where the past is always erased and America is the innocent future in which immigrants can come and start over, where the slate is clean. The past is absent or romanticised. This Culture doesn't encourage dwelling on, let alone coming to terms with the truth about the past." Morrison gav röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvade att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrade Toni Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.

Toni Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen: ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Jag har läst några romaner av Toni Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Toni Morrison med skrämmande detaljrikedom.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

Gud hjälpe barnet var Morrisons första samtidsroman. I denna smärtsamt engagerande berättelse gestaltas hur barndomstrauman formar individen för resten av livet. När Bride föds blir modern chockerad över hennes mörka nyans och förmår inte ta till sig henne. Bride växer upp och söker olika sätt att hantera detta avståndstagande, sätt som alla innebär förvanskningar av självet.