Novellkalendern 19 – Främmande jord

Jhumpa Lahiri är en en amerikansk författare av bengalisk härkomst. Ett återkommande tema i Lahiris författarskap är utländska akademiker, boende i USA, men marginaliserade i samhället. I synnerhet fokuserar hon ofta på andra generationens amerikanska indier. Hon vann år 2000 Pulitzerpriset för skönlitteratur med boken Den indiske tolken.

Novellsamlingen Främmande jord innehåller fem noveller och en kortroman, vari författaren skildrar välutbildade indiska invandrarfamiljer i USA. Under ytan finns spänningarna mellan hemlandets traditioner och det nya landets krav på anpassning. I olika livssituationer blir de här konflikterna mer tydliga och författaren gestaltar mycket lyhört individernas längtan efter tillhörighet.

Titelnovellen "Främmande jord" är min favorit i samlingen. Här skildras hur familjerelationerna förändras i samband med födelse och död. Rumas mor avled när Rumas son var liten och nu är Ruma återigen gravid. Hennes make har ett arbete som innebär att han är hemifrån en del och Ruma leker med tanken att be sin far komma och bo hos dem. Enligt traditionen är det självklart att fadern flyttar till något av sina barn då hans hustru avlider. Ruma har tidigare utbildat sig och levt som en modern, självständig kvinna. När hennes mor dör och hon själv blir mor återvänder hon dock i allt högre grad till de indiska sedvänjorna. Hennes far har däremot, sedan han blev änkling, kommit att i högre grad anpassa sig till amerikanska vanor och han blir nu bekymrad när han ser sin dotter bli allt mer osjälvständig.

Fokus i alla novellerna ligger på det individuella känslolivet. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Man kan ana att huvudpersonerna på olika sätt brottas med ett visst främlingskap och en kulturell rotlöshet. Här finns dock inte den invandrarmisär man ofta möter i litteraturen, exilproblematiken är nedtonad, men ändå ständigt närvarande i skildringarna av familjerelationerna.

Främmande jord är en novellsamling i min smak. Jag tycker mycket om författarens lågmäldhet och förmåga att berätta om det vardagliga utan att det upplevs som trivialt. Känslostämningar skildras med stor lyhördhet, vilket skapar engagemang hos läsaren. Boken och författaren rekommenderas varmt.

FRÄMMANDE JORD

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Meta Ottosson

Förlag: Brombergs (2009)

Novellkalendern 18 – En spik, en ros

Madeleine Bourdouxhe var en belgisk författare, vars texter, framför allt romanen Gilles kvinna, varit en inspiration för kvinnorörelsen. 

I En spik, en ros tecknar Madeleine Bourdouxhe fängslande porträtt av kvinnor. Novellsamlingen innehåller åtta noveller av varierande längd, där vi får möta kvinnor i deras vardag och i deras livsavgörande ögonblick. I den avslutande, självbiografiska novellen "Under Pont Mirabeau" berättar författaren om hur hon som nyförlöst, med en liten baby, flyr till och genom Frankrike under andra världskrigets tyska ockupation. Trots alla strapatser fokuserar författaren på människornas godhet, generositet och hjälpsamhet. Och hon beskriver på ett fantastiskt sätt det mirakel som sker när en liten, nyfödd baby blir en människa:

"... vacker är hon inte, ännu varm av vatten och blod från sin mor, en obestämd, skissartad liten varelse. Något fattas, som ännu inte har uppfyllt henne, befriat henne, rört vid henne med sitt trollspö. I morgon kommer hon att bli vacker, när gryningsljuset har glidit över hennes ansikte, när alla dofter når hennes näsborrar, när hennes kropp får bada i luften som man andas, när en bråkdel av världens tid har torkat hennes hår och slätat ut rynkorna på hennes händer. Då kommer hon att inta sin plats, hon kommer att bli ordentligt inordnad bland bland all världens vackra företeelser, vara en företeelse själv." 

Stämningen är laddad, texten är förtätad av betydelser. Novellerna innehåller upplysta ögonblicksbilder, där varken historia eller framtid spelar någon roll. På något, närmast magiskt, sätt uttrycker författaren allt som är värt att veta om livet, i några korta rader. Hela universum finns här sammanpressad i ett kort ögonblick i en kvinnas liv. Som läsare blir man andlöst betagen av de unika kvinnoporträtten och den poetiska texten. 

EN SPIK, EN ROS
Författare: Madeleine Bourdouxhe
Översättare: Madeleine Gustafsson
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2009)

Novellkalender 17 – Den nya Isabel

Katherine Mansfield var en nyazeeländsk-brittisk författare och en av de författare som utvecklade en ny berättarteknik, byggd på stämningar och impulser. Hon anses vara en av den engelskspråkiga litteraturens främsta och mest inflytelserika novellförfattare. Den nya Isabel, från 1921, är en av dessa stämningsfulla noveller.

Äntligen är det lördag, William sitter på tåget på väg hem till sin familj som bor på landet utanför London. Men hur kommer detta veckoslut att bli? Hustrun Isabel har förändrats, hon tillbringar numera all tid med en grupp bohemiska konstnärer. William hoppas att den här helgen ska bli annorlunda. Men tyvärr kommer inte Isabel ensam för att möta vid tåget och under helgen ser han inte så mycket av henne.

Den här novellen är intressant eftersom den skildrar en kvinnas förändring utifrån mannens perspektiv. Innan förändringen var hon maka och mor och förväntades vara nöjd med detta. Men Isabel var inte nöjd, hon ville något annat. Ville hon ha det liv hon nu lever? En bohemisk tillvaro präglad av glada fester, upptåg och ständigt umgänge? Eller har hon inte heller denna gång valt utifrån egen vilja, utan mer utifrån andras förväntningar? Novellen förtäljer inte allt, den väcker i stället många tankar hos läsaren. William är dock olycklig över den vändning livet tagit, han saknar den gamla Isabel.

Miljön är engelsk landsbygd på 20-talet, man undrar om Virginia Woolf eller kanske Sebastian Flyte (från En förlorad värld) finns med bland Isabels gäster. Boken utspelar sig i den dekadenta överklassmiljön bland konstnärer och "lättingar". Trots det lilla formatet lyckas författaren skildra miljön så väl att man tydligt kan se hela scenariot framför sig.

Min läsupplevelse överstiger alla förväntningar. Här är en författare som verkligen lyckas fånga livets väsentligheter på bara några få sidor. Jag är också mycket nöjd med den lilla novellens utformning, jag tycker verkligen om att läsa noveller styckvis. Dessutom innehåller boken ett mycket intressant efterord om författarens liv. Missa inte den här lilla pärlan.

DEN NYA ISABEL
Författare: Katherine Mansfield
Översättare: Camilla Jacobsson
Förlag: Collings förlag (2012)

Novellkalendern 16 – Hafia

Lagom till Internationella Kvinnodagen 2011 publicerade Elisabeth Grate Bokförlag sin första novell i en planerad serie. Vid första ögonkastet såg den lilla boken rar och lättläst ut, men det visade sig snart att innehållet var allt annat än lättsamt. Libanonfödda Vénus Khoury-Ghata bor numera i Paris och skriver ofta om teman som döden, våldsamma relationer och förtryck. 

Hafia handlar om den unga fattiga byflickan Hafia (Barfota) som kommer till Beirut för att arbeta och bo hos författaren. Hafias traditionella levnadssätt gör det omöjligt för henne att lära känna andra ungdomar, men en dag lyckas författaren övertala henne att låna en röd klänning och gå ut i denna. Något inträffar under denna kväll som får katastrofala konsekvenser.

Hafia är en liten, men tyvärr mycket angelägen berättelse om kvinnors livssituation i vissa (alltför många!) delar av världen. Boken är en smärtsam påminnelse om att en del kvinnor inte är annat än mäns leksaker och ägodelar.

Den grymma handlingen i berättelsen kontrasteras effektfullt mot författarens underbart vackra prosa. I inledningen skapas omedelbart höga förväntningar både på innehåll och språk, förväntningar som infrias med råge:

"HAFIA, "Barfota" på arabiska, kom från en by i södern som var så fattig att till och med gräshopporna vände om när de fick se den.

HAFIA
Författare: Vénus Khoury-Ghata
Översättare: Maria Björkman
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2011)

Novellkalendern 15 – Pojken & gunghästen

D H Lawrence är mest känd för sin skandalösa roman Lady Chatterleys älskare från 1928 (finns nu filmatiserad på Netflix) som på grund av erotiska scener och ett direkt språk förbjöds i många länder eller gavs ut endast i censurerat skick. Romanen skildrar konflikten mellan naturen och civilisationen, med betoning på de sexuella drifterna. Jag minns vagt att jag läste romanen på 80-talet (tillsammans med drivor av tantsnusk) men den tycks inte ha gjort stort intryck. Kanske dags för en omläsning.

Pojken och gunghästen innehåller inte några vågade scener, däremot samma typ av samhällskritik som i Lady Chatterleys älskare. Berättelsen handlar om en familj, vars behov av att framstå som välbärgad långt överskrider dess faktiska inkomster. Orden "[d]et måste finnas mer pengar" präglar vardagslivet i familjen och hörs som ett eko genom hela huset. Modern är en kvinna utan tur; trots de bästa förutsättningar tycks lycka och kärlek rinna mellan hennes fingrar. Sonen Paul tar på sig uppgiften att vara den tursamme i familjen, han ska ge modern allt hon vill ha och vinna hennes kärlek. För detta får han betala ett högt pris.

Pojken & gunghästen är en ganska typisk klassisk novell med ett tydligt "budskap". Här får läsaren klart och tydligt besked om vad girighet kan leda till. Samtidigt blir man som läsare djupt berörd av den unge pojkens längtan efter moderns kärlek och hans villighet att offra allt för henne. Pojken & gunghästen är en gripande berättelse som med en hårsmån avhåller sig från att bli alltför sentimental.

Den lilla boken är i sig mycket fin och förlaget bjuder på en del godbitar som uppskattas i hög grad av mig. På insidorna av omslagets flikar kan man läsa lite om författaren och lite om översättaren. Dessutom finns här ett läsvärt kort förord om översättarens upplevelse av texten. Föredömligt! Tyvärr existerar inte förlaget längre.

Sammanfattningsvis är Pojken & gunghästen en fängslande berättelse som väcker starka känslor. Och förhoppningsvis även några tankar kring människans besatthet av sken och rikedom.

POJKEN & GUNGHÄSTEN

Författare: D H Lawrence

Översättare: Camilla Jacobsson

Förlag: Collings förlag (2013)