Mitt i Herakles

Mitt i Herakles av Theodor Kallifatides i uppläsning av Reine Brynolfsson har jag svårt att avbryta mitt lyssnande. Det här är en mycket engagerande berättelse om en stammande pojke som är starkare än alla andra. På både gott och ont. Hittills har vi inte kommit fram till hans storverk, författaren lägger stor vikt vid att gestalta Herakles uppväxt, den första kärleken och relationen till föräldrarna och tvillingbrodern. Detta gör att man som läsare känner stor empati med pojken. Senare i berättelsen blir handlingen grymmare och blodigare.

Utmaning: Authors & Characters - Jenny

Utmaning Authors & Characters: Jenny

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Jenny Jägerfeld är en kollega som kanske är mer känd som författare än som psykolog. Som jag ser det förutsätter det ena det andra. JJ använder verkligen sina psykologiska kunskaper i sina böcker. Här ligger jag och blöder är makalöst bra. Vissa scener är så dråpliga att jag skrattar mig andlös, andra så hudlösa att tårarna rinner. Romanen om Maja, som råkar såga av sig en bit av tummen, blir hög, kär och har sex, och vars mamma försvinner, borde verkligen läsas i alla åldrar. Fenomenal gestaltning av både föräldrars och barns upplevelser.

Jenny är Sigrid Undsets genombrottsroman och den publicerades redan år 1911. Trots detta känns den emellanåt oerhört aktuell. Boken handlar om den moderna, unga konstnärinnan, som försöker skapa sig ett liv som konstnär samtidigt som hon drömmer om den Stora Kärleken. I stället blir hon indragen i flera relationer, som inte är sunda. Jenny är en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring, som jag hoppas kommer att läsas flitigt i minst 100 år till.

Mitt i Arv och miljö

Lyssnar just nu på en mycket bra uppläsning av Arv och miljö av Vigdis Hjorth. Uppläsare är Gunilla Leining. Det är ganska länge sedan jag läste den här typen av bok, d v s en modern, västerländsk roman som handlar om familjerelationer. Förr läste jag mängder av skönlitteratur om människor i behov av psykoanalys, men tröttnade på temat. Därför har jag under lång tid inte valt att läsa Arv och miljö. Men nu är jag glad att jag ändå började lyssna på boken, för den här romanen är verkligen bra. Författaren skriver initierat och inlevelsefullt, osentimentalt och med bitsk humor. Och med ett rytmiskt språk som säkerligen varit ännu tydligare om jag läst med ögonen.

The Song of Achilles

Tack vare lite sömnsvårigheter, en del bilåkande och, så klart, en oerhört spännande berättelse, gick det väldigt fort att lyssna på The Song of Achilles av Madeline Miller. Boken är författarens debutroman och tilldelades Women's Prize for fiction 2012, mycket välförtjänt. Av författaren har jag tidigare läst Kirke, även den en roman med tema från antiken.

Handlingen i The Song of Achilles är välkänd och ändå helt ny. Berättelsen om kriget mellan grekerna och trojanerna har jag läst i många olika versioner, men aldrig förut gestaltat på ett så engagerande, kärleksfullt sätt. Huvudperson och berättare är Patroklos, inledningsvis en ung gosse som inte lyckas göra fadern nöjd. I ett bråk med andra pojkar går det så illa att Patroklos far förvisar honom till kung Peleus hov. Där lär han känna Peleus son, den gyllene Akilles. Trots, eller kanske tack vare, sina olikheter blir pojkarna bästa vänner och, med åren, älskande. Akilles mor, havsnymfen Thetis, är inte särskilt förtjust i sonens val av partner, men viktigare för henne är att försöka förhindra Akilles förutsagda öde. Till slut hamnar han dock ändå i Agamemnons här, i strid mot Troja.

Handlingen är engagerande och spännande, men den största behållningen finner jag i gestaltningen av den kärleksfulle Patroklos, som hängivet vill göra allt för Akilles, samtidigt som han också måste följa sitt eget samvete. Det är inte alltid lätt att älska en stor hjälte, som ibland drabbas av hybris. Miller levandegör karaktärerna och skapar fängslande miljöer där de välkända, förutsagda händelserna slutligen äger rum. Sammantaget är The Song of Achilles lättläst, medryckande, brutal och ömsint.

THE SONG OF ACHILLES
Författare: Madeline Miller
Uppläsare: Frazer Douglas
Förlag: Harper Audio/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Elzas bokhylla, Lacrimamens

Utmaning: Authors & Characters - Josef

Utmaning Authors & Characters: Josef

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad är en tung, dramatisk berättelse om den oinskränkta makt de vita tillskansade sig i samband med kolonisationen av Afrika. Längst inne i mörkrets hjärta längs Kongofloden härskade elfenbensjägaren mr Kurtz, som gjort sig till Gud för "svartingarna". Det här är en obehaglig historia, en stor klassiker, som tyvärr är ganska tungläst.

Processen av Franz Kafka är en surrealistisk roman som handlar om Josef K, som en morgon häktas utan att få reda på orsaken eller vilket brott han anklagas för. Vi får därefter följa Josef K:s svåra väg genom domstolarna och det absurda rättssystemet. Man kan tolka romanen som en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet eller som en en allegori över livets obegriplighet.

Min läsupplevelse av Processen är framför allt mycket känslosam. Jag blir oerhört frustrerad över att det inte finns logiska lagar och regler kring hur en process ska gå till, jag blir förvirrad över att tid och rum ibland inte fungerar realistiskt – en prygling sker i ett skräprum och när K kommer tillbaks nästa dag är scenariot oförändrat - och jag blir upprörd över att K inte reagerar så starkt och på ett sätt man kan förvänta sig. Som läsare fångas jag av den maktlöshet K känner och jag drabbas av overklighetskänsla. Handlingen utspelar sig dock kronologiskt. 

Karaktärerna i Processen är påtagligt skissartade och tycks mer fungera som funktioner eller symboler. Även huvudpersonen Josef K skildras på ett distanserat sätt, han tänker och handlar, men det är svårt att ta till sig vad han känner. Det går inte att identifiera sig med honom på djupet. Romanen är berättad i tredje person och ger sken av att skildra verkligheten med många konkreta beskrivningar. Kontrasten mellan den enkla, ”vardagliga” formen och det absurda innehållet är stor. Man kan ju undra varför någon läser så här jobbiga böcker. Svaret är enkelt; den är suverän.