Bokmässa torsdag

Dag ett på Bokmässan har varit så fylld av intryck att jag har svårt att få till några meningar som beskriver dem. Som vanligt är det roligaste att träffa alla andra i boblmaf, d v s alla andra som bloggar, instagrammar eller youtubar. Ja, många av oss som tidigare mestadels bloggat, hänger nu även på andra ställen.

"På golvet" har jag vandrat omkring och frustrerats över att man byggt om så att jag inte hittar. Men med kartans hjälp hittade jag till sluta alla mina favoritförlag.

En bok, Drömmen om okapin av Mariana Leky fick jag av Thorén & Lindskog. Boken handlar om vad som händer i en liten by då människorna fått "besked" att de inom kort ska dö. Romanen valdes 2017 till årets bok av tyska bokhandeln. Hoppas den är lika bra som den verkar!

Tre seminarier har jag varit på också. Det första var med Mircea Cartarescu som pratade med Malte Persson om sitt skrivande och om den nya boken Solenoid (Albert Bonniers förlag). Jag har inte läst den, men recension av författarens Travesti kommer snart på bloggen. Jag sprang senare på författaren och passade på att prata med honom om alla Nobelprisspekulationer. Han trodde inte att han skulle få något pris, i alla fall inte i närtid. Det trodde jag, sa jag.

Nästa seminarium var med Nicole Krauss, som samtalade med litteraturvetaren Ingrid Elam. Seminariet handlade generellt sett om skrivande och egna erfarenheter/egen bakgrund och i synnerhet om den nya romanen Dunkel skog (Brombergs förlag). I romanen får läsaren följa två människor som av olika skäl båda reser till Israel. Jag har läst två tidigare romaner av författaren (Kärlekens historia och Det stora huset) och älskat dem båda.

I tredje och sista seminariet för dagen samtalade Tessa Hadley med sin förläggare Maria Såthe (Wahlström & Widstrand). Jag var oerhört förtjust i författaren utifrån läsningen av den senaste romanen Sent på dagen, och jag blev ännu mer så av att lyssna på henne. Tessa Hadley ska jag lyssna till vid fler tillfällen på Bokmässan, hon är lite av en idol ;)

Mycket annat hände också, men det får jag återkomma till senare. Nu lockar sängen. Och en bok.

Äntligen Bokmässa, följ med!

Det är äntligen dags för årets Bokmässa! Jag har fått möjlighet att gå på alla seminarier och lite annat som jag kommer att skriva mer om senare - tack Bokmässan! Jag kommer som vanligt att blogga om en del upplevelser på Bokmässan, men om ni vill ta del av allt jag är med om får ni lov att följa mig på Instagram, för där kommer jag att uppdatera mest frekvent.

Agnes av Peter Stamm

"Agnes är död. En berättelse dödade henne. Det enda jag har kvar av henne är den här berättelsen."

Så inleds Peter Stamms debutroman Agnes. Berättelsen utspelar sig i Chicago, där berättaren en dag träffar Agnes på biblioteket. Berättarjaget är en något äldre manlig författare, som för tillfället skriver på en bok om amerikanska lyxtåg. Agnes är en betydligt yngre fysikdoktorand. Berättaren blir omedelbart fascinerad av Agnes och får svårt att fokusera på sitt arbete.

"I mitt huvud hade vårt förhållande kommit betydligt längre än i verkligheten. Hon upptog redan mina tankar, jag kände mig redan villrådig, trots att vi inte ens hade bestämt att vi skulle ses. "

Paret börjar att umgås och det går inte lång tid innan Agnes flyttar hem till berättaren. Hon är mycket nyfiken på hans skrivande och ber att han ska skriva en berättelse om henne. Så småningom utvecklas detta till en berättelse om dem båda, där båda är med och för berättelsen framåt. Men komplikationer uppstår och till slut är det inte så lätt att skilja verklighet från fiktion.

Romanen om Agnes saknar stora avgörande händelser och spännande intriger, ändå har jag svårt att lägga den ifrån mig. Jag blir fascinerad av enkelheten och trivs med vardagligheten. Språket är avskalat, glasklart och mycket lättläst. Inflikat finns en del intressanta tankegångar kring identitet och romanläsning.

"Jag blir alltid ledsen när jag har läst ut en bok, sa Agnes. Det är som om jag har blivit en person i boken. Och när berättelsen tar slut tar också den personens liv slut. Men ibland blir jag glad också. Då kommer slutet som en befrielse ut en ond dröm och jag känner mig lätt och fri, som pånyttfödd. Ibland undrar jag om författarna vet vad de gör, vad de gör med oss."

Ja, det finns väl inte en bokmal som inte kan relatera till detta!

AGNES
Författare: Peter Stamm
Förlag: Thorén & Lindskog
Översättare: Sofia Lindelöf
Köp: Adlibris, Bokus

Jamaica Kincaid på Bokmässan

Foto: Russell MacMasters

Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Kincaid kommer till Bokmässan (!) och jag ska gå på ett seminarium där hon samtalar om sitt författarskap med litteraturkritikern Jenny Tunedal. Det ser jag så mkt fram emot. Kincaid röstades, av Svenska Dagbladets kritiker, fram som alternativ Nobelpristagare 2018. Jag tror att det finns en rejäl chans att Kincaid kommer att tilldelas "det riktiga" Nobelpriset i det snaraste.

Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Annie växer upp på Antigua som enda barn till en äldre, relativt frånvarande far och en ung dyrkad mor. Relationen till modern tycks vara överhettad och i grunden ambivalent. I tonåren revolterar Annie, hon börjar hata sin mor intensivt och hon drömmer om att rymma hemifrån. Samtidigt som hon agerar ut vissa delar av sina känslor, t ex i romantiserade relationer med väninnor, är hon fortfarande en lydig, duktig elev på ytan.

Annie är en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. I boken framkommer inte någon förklaring till Annies starka känslor inför modern och inte heller är det lätt att förstå vad som orsakar att hon så totalt ändrar syn på modern. Som psykolog med psykodynamisk/anknytningsteoretisk bakgrund väcks många funderingar kring hur den tidiga relationen mellan modern och barnet såg ut. Karaktäriserades relation av otrygghet och ambivalens redan från början? Fick inte barnet existera som en individ på egna villkor, blev hon i stället en förlängning av modern? Var den tidiga idealiseringen av modern ett resultat av att modern inte fanns emotionellt tillgänglig? Fanns det någon tidig separation eller något trauma som kan förklara Annies senare utveckling? Många frågor har den här boken lämnat efter sig hos mig, men få svar. Trots, eller kanske på grund av, detta var läsningen av Annie John en mycket intressant upplevelse, som verkligen väckt min nyfikenhet på författaren.

Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. Under barndomsåren levde flickan i en mycket tät relation till modern och marken rämnar för henne då modern en dag markerar att flickan inte kan fortsätta vara en kopia av henne själv, genom att neka flickan en klänning i samma tyg som modern.

Berättelsen om Annie är omedelbart fängslande, den berör mig och får mig att fundera över flickans inre. Texten är avskalad och lättläst. Boken är skriven i kapitel som emellanåt känns fristående. Beror glappen i berättelsen på bristfällig textredigering eller är stilen ett medvetet grepp för att förstärka intrycket av avbrott i Annie Johns emotionella utveckling? Som kontrast till dessa glapp skildras vissa scener så tydligt att barnets smärta väller ut ur boken. Sammantaget är Annie John en fascinerande berättelse man bär med sig under lång tid, läsning rekommenderas.

ANNIE JOHN
Författare: Jamaica Kincaid
Förlag: Tranan (2010, 2016)
Översättare: Madeleine Reinholdsson
Köp: Adlibris, Bokus

Silvia Avallone på Bokmässan

Foto: RCS Libri

Italienska Silvia Avallone, som slog igenom med dunder och brak med sin debutroman Stål, kommer till Bokmässan. Hon är aktuell med en ny roman, Där livet är fullkomligt, som utspelar sig i samma typ av miljö som Stål, d v s i arbetarklassens lägenhetskomplex. Jag planerar att lyssna till henne på lördag 12.00 då hon, tillsammans med några andra italienska författare, ska samtala om "Italienska familjeband". Författaren medverkar även vid monterprogram där inte seminariebiljett krävs.

13-åriga Anna och Francesca är bästa vänner. De växer upp i ett slitet hyreskomplex i den lilla italienska staden Piombino. Anna lever tillsammans med sin politiskt aktiva mamma och den äldre brodern Alessio, som arbetar på stålverket och missbrukar kokain. Emellanåt dyker även den kriminelle fadern upp i hemmet. Francescas pappa arbetar på stålverket, modern är en kuvad hemmafru som regelbundet blir slagen. I takt med att Francescas kropp utvecklas blir fadern alltmer kontrollerande och överbeskyddande. Livet för arbetarna i stålverket är destruktivt, utbildningsnivån är låg, missbruket är utbrett och kvinnor reduceras till ligg. Ungdom och skönhet idealiseras. Anna drömmer om att göra något av sitt liv, hon vill studera. Francesca vill bli modell och synas, men allra helst vill hon bara vara tillsammans med Anna. Relationen mellan flickorna kompliceras då Anna får sin första pojkvän.

Stål skildrar ett Italien som inte har mycket gemensamt med de vykortsbilder man ofta ser från landet. Här är så skitigt och eländigt att man som läsare blir matt. Det mesta i livet är förutbestämt, sönerna går i fädernas fotspår, produktionsförhållandena styr allt. Några få orkar engagera sig politiskt, men män som Berlusconi skyr inga medel för att behålla makten. Hur ska man kunna förändra ett system som är så förödmjukande, så totalitärt i sin skenbara demokrati?

Romanens stora styrka är den ömsinta, lyhörda skildringen av två tonårsflickor som söker efter sätt att hantera känslomässig turbulens och gryende sexualitet. I ett samhälle där kvinnor betraktas som könsdelar finns det inte mycket för Anna och Francesca att identifiera sig med. Kärleken mellan dem är stark, men samtidigt skör. Ingen vill bli bortvald.

Stål är 28-åriga Silvia Avallones debutroman och det är inte ofta man ser debuter av den här kalibern. Att skildra misär på ett naturalistiskt sätt uppblandat med utsökta, nyanserade personskildringar på ett rakt, lättläst språk som driver läsaren framåt är helt enkelt lysande. Det här är en kombination av arbetarlitteratur och utvecklingsroman när den är som allra bäst.

STÅL
Författare: Silvia Avallone
Förlag: Natur & Kultur (2012)
Översättare: Johanna Hedenberg
Köp: Adlibris, Bokus