Måna är död

Nu har jag läst ut min första roman av Ivar Lo-Johansson, Måna är död, och här sitter jag och är totalt utmattad av alla dessa häftiga känslokast, av denna lynnighet, av denna intensitet. Den här boken var inte alls vad jag förväntade mig.

Romanen om Måna berättas av den andre huvudpersonen, Bo Propst, och utspelar sig en sommar då paret lever tillsammans i en norrländsk fäbodvall i närheten av en älv där man flottar timmer. Bo är författare med ursprung i arbetarklassen, medan Måna lever på räntor från ex-maken. Under den varma sommaren har Bo svårt att få till skrivande, hans tankar blir mer och mer upptagna av Måna och och funderingar kring vad hon gör hela dagarna. Svartsjukan växer sig allt starkare tills en urladdning är oundviklig.

Under läsningen associerar jag till många andra romaner där manliga författare skriver om mäns bilder av kvinnor, t ex Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Kännetecknande för de här romanerna är att kvinnorna inte själva får någon plats, vi ser dem bara genom mannens blick. I Måna är död kompliceras dessutom mannen situation eftersom han känner att han måste välja mellan ära och kärlek.

Romanen är självbiografisk och när den kom ut 1932 fick den ett blandat mottagande av kritikerna. I förordet av Annlie Jordahl kan man läsa att verklighetens Måna i samband med publiceringen hörde av sig och skrev "Måna är inte död, hon lever. Vad du Ivar Lo-Johansson än diktat in i din roman, så lever jag - och min kärlek lever, och mina minnen lever, och vår tid på fäbodvallen lever, detta kan du aldrig ta död på."

MÅNA ÄR DÖD
Författare: Ivar Lo-Johansson
Förlag: Bonnierpocket (2015)
Köp: Adlibris, Bokus 

En smakbit ur Mrs Dalloway

Dags att hänga på utmaningen en smakebit på söndag igen, denna vecka med ett litet, fantastiskt smakprov ur Mrs Dalloway av Virginia Woolf, där huvudpersonen (och läsaren) översköljs av tankar, funderingar och känslor.

"Vad det betydde mycket för henne - att människor skulle lysa upp när hon kom in, tänkte Clarissa och vände och gick tillbaka mot Bond Street, förargad, ty det var fånigt att ha sådana skäl för att göra saker. Hon hade mycket hellre velat vara som Richard som gjorde saker för deras egen skull, medan hon, tänkte hon där hon väntade på trottoarkanten, rysligt ofta inte gjorde saker naturligt, för deras egen skull, utan för att få människor att tycka si eller så. Urfånigt, det insåg hon (och nu höjde polisen handen) ty ingen lät sig en sekund föras bakom ljuset. Å, om hon kunde få leva om sitt liv! tänkte hon när hon nådde den andra trottoaren. Hon kunde till och med ha sett annorlunda ut!"

Bleknande berg

När Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset 2017 blev jag nöjd utifrån att jag sedan tidigare läst Återstoden av dagen och Never let me go och verkligen uppskattat dem båda. Författarens senaste roman Begravd jätte tilltalade mig dock inte, jag upplevde den mest som seg och faktiskt lite ointressant. Mest sannolikt är det så klart jag som missade poängen. Inför läsningen av debutromanen Bleknande berg hade jag därför lite blandade förväntningar, skulle detta vara en av de bra, eller? 

Berättarjaget är en äldre, japansk kvinna vid namn Etsuko, som numera lever ensam i en småstad England. Den engelske maken är avliden och den äldsta dottern Keiko, från ett tidigare äktenskap, har nyligen tagit sitt liv. Yngsta dottern Niki besöker därför sin mor för första gången på lång tid. Etsuko ägnar sig till stor del åt att minnas sitt gamla liv i Nagasaki, Japan, strax efter att atombomben föll. Framför allt uppfylls hennes minne av händelser som utspelade sig när hon var gravid med Keiko. Just den varma sommaren blev Etsuko bekant med den unga änkan Sachiko och hennes egensinniga, traumatiserade dotter Mariko. 

Liksom i flera andra romaner av Ishiguro ägnar sig huvudpersonen åt återblickar. Nuet och det förflutna blandas i diffusa bilder. Minnet är undflyende och traumatiska upplevelser förvränger och förvrider. Händelser antyds, men liksom i verkligheten är det svårt att veta vad som sker. Sorgen och tomheten är påtaglig. Delar av berättelsen är utelämnad, t ex vad som skedde med Etsukos japanske make och hur hon kom till England. Detta skapar hos mig som läsare många funderingar och nyfikenhet. 

Romanen är lågmäld och stillsam, samtidigt som den skildrar oerhört dramatiska skeenden. Jag blev omedelbart fängslad av huvudpersonen och hennes berättelse och tycker att detta kanske är den bästa av de romaner jag läst av författaren. 

BLEKNANDE BERG
Författare: Kazuo Ishiguro
Förlag: Wahlström & Widstrand (2018)
Översättare: Niclas Hval
Köp: Adlibris, Bokus

Instagram

Jag har haft ett instagramkonto, mestadels till bloggen, under flera år, men inte riktigt kommit igång med instagrammandet. Men nu har jag upptäckt hur smidigt och roligt det är att liksom mer dela saker i farten. Jag kommer så klart fortfarande att blogga, det är för mig det huvudsakliga mediet, men om ni är intresserade av lite kortare, och ibland mer personliga inlägg, hoppas jag att ni följer mig på Instagram.

Lyrans Noblesser på Instagram!

Happy Bday Harry Potter

Grattis på födelsedagen Harry Potter och hans skapare J K Rowling. Få böcker har skänkt så stor (läs)glädje, tröst och skyddad vrå som böckerna om Harry och hans vänner. Själv minns jag att jag inte upplevde det som att läsa, utan som att kliva in i en annan värld, första gången jag läste böckerna. Sedan dess har jag läst dem åtskilliga gånger för egen del och läst/lyssnat tillsammans med dottern. För att inte tala om antalet gånger vi sett filmerna. Dessutom har vi besökt Warner Bros Studio i London (fantastiskt!) och de båda Potter-parkerna på Universal i Orlando (dyrt och fokus på shopping). Ändå tröttrnar vi aldrig!

Besök Frida för att testa era kunskaper i hennes Harry Potter-quiz!